Oklar omfattning och bristfällig styrning av statens tjänsteexport

Många myndigheter ägnar sig åt tjänsteexport. I en del fall utgör detta en betydande del av myndighetens verksamhet. Riksrevisionen har granskat hur statens tjänsteexportverksamhet bedrivs inom 28 svenska myndigheter. Styrningen av tjänsteexporten är ofta otydlig och målen vaga ifråga om vad verksamheten ska leda till. Det är också svårt att säkerställa om full kostnadstäckning uppnås. Den faktiska omfattningen av tjänsteexporten är dessutom mycket svår att fastställa, men enligt Riksrevisionens beräkningar kan det enbart inom universitets- och högskoleområdet finnas ett mörkertal på en halv miljard kronor.

-Myndigheters tjänsteexport ska inte konkurrera med privata inhemska aktörer och bör begränsas till myndigheters unika kompetens. Avvikelser från full kostnadstäckning kan leda till ineffektivt resursutnyttjande, säger riksrevisor Claes Norgren.

Trots de restriktioner som omgärdar statens verksamhet inom tjänsteexportområdet är risken betydande att myndigheter konkurrerar med den privata sektorn. En osund konkurrens leder till att privata företags utvecklingsmöjligheter kan hämmas.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att formulera tydliga mål och ställa större krav på återrapportering från myndigheterna. Dessutom bör Ekonomistyrningsverket (ESV) få ett utökat ansvar i sitt arbete med samrådet kring avgifter och statistiksammanställning.

 Fakta

Tjänsteexport definieras av Ekonomistyrningsverket (ESV) som "prestationer som inom och utom landet utförs åt utländsk avnämare". Ett stort antal svenska myndigheter bedriver verksamhet som kan klassas som tjänsteexport. Verksamheten innefattar bland annat stöd och kapacitetsuppbyggnad hos myndigheter i andra länder och kurser för utländska deltagare inom myndigheternas verksamhetsområden. Enligt ESV omfattade myndigheters tjänsteexport cirka 700 miljoner kronor år 2009.