Svensk rymdverksamhet – en strategisk tillgång? (RiR 2013:1)

Statens investeringar i svensk rymdverksamhet styrs inte effektivt. Regeringen har inte omprövat verksamheten på flera decennier, vilket gör det svårt att veta om prioriteringarna är de rätta. Risken är att det har effekter på Sveriges konkurrenskraft.

Svensk rymdverksamhet ska enligt riksdagens intentioner från 2009 vara en strategisk tillgång för kunskapssamhället, industrins konkurrenskraft och för att möta samhällets behov. Samhällsfunktioner såsom miljö- och klimatövervakning, katastrofhantering och satellitnavigering är beroende av en fungerande rymdinfrastruktur. Ökad samhällsnytta gör rymdverksamheten samhällskritisk. Varje år investerar staten cirka en miljard kronor i rymdverksamhet. Rymdprojekt är ofta internationella och huvuddelen av de statliga anslagen går till European Space Agency och EU.

Riksrevisionen har granskat de två stora rymdsatsningarna bärraketer och satellitsystemet Galileo, framtidsområdet jordobservation samt den så kallade uppförandekoden för rymden. Riksrevisionen har också granskat hur det statligt ägda Svenska rymdaktiebolaget förvaltas. Riksrevisionens övergripande slutsats är att svensk rymdverksamhet som den genomförs idag inte utnyttjas som en strategisk tillgång. Avsaknad av helhetssyn tillsammans med bristande uppföljning gör att den fulla potentialen inte utnyttjas. Exempelvis är ägarens avkastningsmål för Svenska rymdaktiebolaget inte anpassat till den marknad som bolaget verkar på. Det leder till att bolaget inte fullt ut bidrar till svensk rymdverksamhets fortsatta utveckling.

Riksrevisionen anser att regeringen bör basera genomförandet av svensk rymdverksamhet på ett brett angreppssätt som är väl förankrat hos användare och att en översyn av organisationsstrukturen ska genomföras.