Sambandet mellan utgiftstaket, överskottsmålet och skattepolitiken – regeringens redovisning

Finanspolitiken styrs sedan slutet av 1990-talet av preciserade mål. Överskottsmålet innebär att den offentliga sektorns finansiella sparande ska uppgå till 1 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Utgiftstaket för staten innebär att statsbudgetens utgifter inte får överstiga ett belopp som beslutas av riksdagen 2–3 år före det aktuella budgetåret.

Det finns ett starkt samband mellan utgiftstaket, överskottsmålet och inriktningen av skattepolitiken. De utgifter som ska inrymmas under taket omfattar cirka 60 procent av de totala offentliga utgifterna. Ju högre utgiftstak, desto högre skatteuttag kan bli nödvändigt för att klara överskottsmålet. Förslaget till utgiftstak kan därför ses som ett uttryck för regeringens avvägning mellan skatter och offentliga utgifter inom ramen för överskottsmålet.

Riksrevisionen har granskat regeringens redovisning av sambandet mellan utgiftstaket, överskottsmålet och skattepolitiken sedan den nya budgetprocessen infördes 1997. Granskningen visar att tidsperspektivet för utgiftstaket gradvis har förkortats. Regeringen har emellertid i de båda senaste propositionerna utfäst sig att fortsättningsvis redovisa förslag till utgiftstak i ett treårigt perspektiv. Detta stärker budgetprocessens långsiktiga karaktär. Granskningen visar också att motiveringarna till utgiftstaket skiftat över tiden. Den nya regeringen har fastslagit ett antal principer för utgiftstakets nivå, men tillämpningen av principerna är fortfarande oklara och bör förtydligas, särskilt vad gäller skattepolitikens inriktning.