Bostadsbidraget – ur ett fördelnings- och arbetsmarknadsperspektiv

Bostadsbidraget är en behovsprövad förmån som kan sökas av hushåll med barn och hushåll utan barn där mottagarna är mellan 18 och 28 år. Bidraget är vanligt bland ensamstående med barn, vilket är en grupp som har halkat efter i inkomstutvecklingen. Bostadsbidraget kan ge upphov till så kallade marginaleffekter och kan påverka incitamenten till arbete.

Riksrevisionens granskning visar att de höjningar och förändringar av bostadsbidraget som genomförts under de senaste 20 åren inte följer löne- och prisutvecklingen. Det har fått till följd att bidraget har koncentrerats till hushåll med låga inkomster och låg relativ ekonomisk standard. Särskilt utsatta är sammanboende hushåll med bostadsbidrag.

Granskningen visar också att bostadsbidraget omfördelar inkomster i lägre grad än tidigare. De hushåll som tar emot bostadsbidrag har ofta inkomster som ligger så långt under gränsen för låg relativ ekonomisk standard att bidraget inte är tillräckligt för att lyfta dem över gränsen. Samtidigt möter de hushåll som tar emot bostadsbidrag numera lägre genomsnittliga marginaleffekter än tidigare, vilket har förbättrat incitamenten till arbete. Analysen visar dock att bostadsbidraget kan påverka unga hushåll utan barns arbetsutbud negativt.

Riksrevisionens rekommendationer till regeringen är att vid fastställandet av bostadsbidraget ta större hänsyn till ekonomisk utsatthet, att se över hur effektivt bostadsbidraget är för att nå sammanboende hushåll och slutligen att se över om bostadsbidraget för unga är effektivt utformat.