Karriärstegsreformen och Lärarlönelyftet – högre lön men sämre sammanhållning

Karriärstegsreformen och Lärarlönelyftet är två statliga reformer som syftar till att öka läraryrkets attraktionskraft. Reformerna gör det möjligt för skolhuvudmännen att premiera skickliga lärare genom lönepåslag. Det ska få lärare att utvecklas i sitt yrke och få fler personer att bli lärare, vilket på sikt ska öka kvaliteten i skolan och förbättra elevernas resultat. Riksrevisionen har granskat om reformerna har skapat förutsättningar för att läraryrkets attraktionskraft ska öka.

Granskningen visar bland annat att regeringens lönemässiga målsättningar med reformerna till stor del har uppnåtts hittills. Lärarnas generella lönenivå och relativlöner i förhållande till jämförbara yrken har ökat efter reformerna. Det har skapat förutsättningar för att yrkets attraktionskraft ska öka. Men reformerna har också mött stark kritik och påverkat sammanhållningen mellan lärare negativt. De upplevs ha skapat en alltför tydlig uppdelning mellan förste-, "andre"- och "tredjelärare", där tredjelärarna inte har tagit del av något statsbidrag. Satsningarna har genom det sätt som de utformats och implementerats, och som utfallet av dem har tolkats, skickat en signal om att vissa lärare är kompetenta och andra inte.

Riksrevisionen lämnar med anledning av granskningen flera rekommendationer till regeringen så att reformerna på ett bättre sätt ska kunna bidra till att göra läraryrket mer attraktivt. Regeringen bör bland annat överväga att skapa en gemensam uppsättning kriterier för att bedöma lärares kvalifikationer som omfattar både Karriärstegsreformen och Lärarlönelyftet.