Överutnyttjande av tandvårdsstödet till följd av överbehandling

Tandläkaren har ett betydande informationsövertag gentemot såväl patient som försäkringsgivare (Försäkringskassan) vad gäller patientens behov av behandling. Detta kan leda till att onödigt dyr och omfattande tandvård utförs, med höga kostnader för patienten och staten (via tandvårdsstödet) som följd. I granskningen analyseras ett fältexperiment där 369 slumpvis utvalda tandläkarmottagningar fick information om att deras tandvård skulle kontrolleras i efterhand med avseende på en viss åtgärd (åtgärd 801, dvs. permanent tandstödd krona, flera i samma käke). Deras behandlingsmönster jämfördes sedan med 366 kontrollmottagningar som inte mottog denna information.

Resultaten i granskningen visar att överbehandling förekommer främst bland de största privata tandvårdsmottagningarna. Bland dessa minskade användningen av den kontrollerade åtgärden med omkring 30 procent. Samtidigt ökade användningen av ett mindre omfattande, och för vårdgivaren mindre lönsamt, alternativ till den kontrollerade åtgärden.

Med anledning av det som framkommit i granskningen rekommenderar Riksrevisionen Försäkringskassan att förbättra arbetet med att kontrollera vårdgivarnas rätt till ersättning från tandvårdsstödet. För att kontrollarbetet ska vara verkningsfullt fordras emellertid att upptäckta felaktigheter får konsekvenser för vårdgivarna. Därför bör regeringen även överväga skärpningar av möjligheten att sanktionera vårdgivare som använder tandvårdsstödet felaktigt.