Tingsrätters effektivitet och produktivitet

Statens reformering av tingsrätterna har inte gett förväntad effekt. Trots förändrade arbetssätt och en sammanslagning av tingsrätter från 96 till 48 når många tingsrätter inte regeringens verksamhetsmål.

Riksrevisionens granskning av den långsiktiga tekniska effektiviteten åren 2012–2015 visar att effektiviteten är hög men att det finns en utvecklingspotential. Den varierar dock mellan de olika tingsrätterna. Vidare visar granskningen att produktiviteten har minskat över åren för en majoritet av tingsrätterna. Det framkommer också att tingsrätternas storlek har en koppling till nivån på ineffektiviteten.

Granskningen bygger på DEA-metoden som mäter effektiviteten genom en inbördes jämförelse av tingsrätterna.

För att höja effektiviteten och produktiviteten hos tingsrätterna rekommenderar Riksrevisionen Domstolsverket och tingsrätterna med att påbörja ett arbete för att identifiera interna och externa faktorer som påverkar både effektivitet och produktivitet. Riksrevisionen rekommenderar även Domstolsverket att ta hänsyn till att ineffektiviteten inte är jämt fördelad om effektiviseringsarbete ska genomföras. Enligt den modell som Riskrevisionen använt bedöms ett antal tingsrätter vara effektiva varför generella metoder för effektivisering riktade på samma sätt till samtliga tingsrätter inte nödvändigtvis är lämpliga.