

Målet för integrationspolitiken är lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla, oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Enligt de jämställdhetspolitiska målen ska kvinnor och män ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. 1994 beslutade riksdagen att jämställdhetsintegrering är den huvudsakliga strategin för att nå de jämställdhetspolitiska målen, och så har det varit sedan dess. Det innebär bland annat att ett jämställdhetsperspektiv finns med i alla led i beslutsfattandet.
Trots detta är utrikes födda kvinnors arbetskraftsdeltagande väsentligt lägre än både inrikes födda kvinnors samt utrikes och inrikes födda mäns. Riksrevisionen har därför granskat om regeringens integrationspolitik, såsom den uttrycks i centrala rättsliga dokument, har jämställdhetsintegrerats och därmed lämnat förutsättningar för likvärdigt och effektivt stöd. Granskningen visar att integration varit ett högt prioriterat område och att kunskap om stora könsskillnader funnits länge.
Riksrevisionens bedömning är att de granskade dokumenten inte i tillräcklig utsträckning jämställdhetsintegrerats. Det har skett en positiv utveckling under senare år, men det behövs mer analys av könsskillnadernas orsaker för att kunna utveckla politiken. Även arbetsmarknadspolitiken behöver redovisas och analyseras så att det är möjligt att följa hur politiken faller ut för utrikes födda kvinnor och män även när de inte längre definieras som nyanlända.