

Sjuk- och aktivitetsersättning (SA) är de mer permanenta ersättningsformerna i sjukförsäkringen och ska betalas ut om arbetsförmågan kan antas vara nedsatt under en längre period. Eftersom arbetsförmågan inte är fullt mät- och observerbar finns ofta osäkerhet i bedömningen av rätten till ersättning. I granskningen analyseras vilka effekter ett nekande av SA har för individers inkomster och hälsa.
Resultaten visar att ett nekande av SA i genomsnitt får negativa konsekvenser för individen. De som låg på gränsen till att beviljas ersättning förlorade i genomsnitt omkring 125 000 kronor per år jämfört med om de i stället hade beviljats ersättning. De uppvisade också sämre hälsa i form av relativt fler dagar som inlagda inom sluten vård. Lite tyder på att Försäkringskassan varit för strikta i sina bedömningar. I stället förefaller regelverket inte vara anpassat till de nekades möjligheter att försörja sig på arbetsmarknaden.
Riksrevisionen föreslår därför att villkoren för rätt till SA ses över i syfte att göra det lättare att beviljas ersättning. Riksrevisionen föreslår också att en lagstadgad bortre tidsgräns i sjukskrivningsprocessen inom vilken individens rätt till SA ska vara prövad bör införas.