Riksgäldskontorets användning av ränteswappar – motiv, resultat och redovisning

Riksgäldskontoret (Riksgälden) förvaltar statens skuld. Målet är att långsiktigt minimera kostnaden för skulden samtidigt som risken i förvaltningen ska beaktas.

För att åstadkomma en önskad avvägning mellan kostnad och risk beslutar regeringen om statsskuldens sammansättning och löptiden för respektive skuldandel. Riksgälden i sin tur styr statsskuldens löptid genom att välja andelen av lån med rörlig respektive fast ränta. Sedan 2003 använder Riksgälden bland annat ränteswappar där två parter byter räntor med varandra, vanligtvis en fast ränta mot en rörlig ränta, för att åstadkomma en lämplig fördelning. Riksrevisionen har granskat hur användningen av ränteswappar svarar mot det övergripande målet.

Riksrevisionens övergripande slutsats är att Riksgäldens användning av ränteswappar har varit effektiv genom att både sänka kostnaden och minska risken för skulden, men att redovisningen är otillfredsställande eftersom det bland annat inte framgår vilka effekter som är en orsak av myndighetens egna beslut och vad som beror på regeringens beslut och marknadsutvecklingen. Redovisningen riskerar därmed att leda till en felaktig tolkning av effekten av att använda ränteswappar.

Riksrevisionen rekommenderar Riksgälden att tydliggöra vilken del av resultatet som beror på myndighetens egna beslut och överväga om nuvarande definition av det kalkylmässiga swappresultatet ska redovisas även framgent. I så fall bör Riksgälden dela upp resultatet i dess olika beståndsdelar.