Uppföljning

Riksrevisionen granskade Riksgäldskontorets användning av ränteswappar samt hur resultatet av ränteswapparna redovisas. Riksgäldens användning av ränteswappar var omfattande under 2003–2017. Riksgälden ingick under perioden ränteswapavtal för statsobligationer för närmare 300 miljarder kronor. De motiv Riksgälden har framfört för användningen av ränteswappar har varierat över tid, liksom sättet att redovisa resultatet av användningen. Mot bakgrund av den stora användningen av ränteswappar samt förändringen av motiven till och redovisningen av ränteswappar granskade Riksrevisionen hur användningen av ränteswappar svarar mot det övergripande målet för statsskuldsförvaltningen. Riksrevisionen granskade även om redovisningen av resultatet är tillfredsställande.

Riksrevisionens slutsats var att Riksgäldens strategiska val att använda ränteswappar har sänkt kostnaden för statsskulden, sett över hela perioden. Samtidigt har Riksgälden uppnått två andra eftersträvade effekter: en förbättrad likviditet på obligationsmarknaden och en minskad refinansieringsrisk. Såväl kostnad som risk har således utvecklats i enlighet med målet för statsskuldens förvaltning. Mot den bakgrunden var det Riksrevisionens bedömning att Riksgäldens användning av ränteswappar har varit effektiv, inom de ramar som regeringen givit.

Granskningen visade vidare att den ”besparing” på 36 miljarder kronor som Riksgälden redovisat som ett resultat av användningen av ränteswappar under 2003–2017 till största delen (97 procent) utgörs av en förväntad löptidspremie och oväntade men fördelaktiga marknadsrörelser under perioden. Denna del är främst kopplad till regeringens riktlinjebeslut om löptiden, och hade uppkommit även om upplåningen skett via statsskuldväxlar. Detta framgår inte av Riksgäldens redovisning som bara särredovisar resultatet för avtalen med ränteswappar. Riksrevisionen ansåg att Riksgäldens redovisning av resultatet av att använda ränteswappar är otillfredsställande och lätt kan misstolkas.

Det var Riksrevisionens mening att det i en redovisning bör framgå vilka effekter som beror på Riksgäldens egna beslut (swapresultatet) och vad som beror på förväntade besparingar som följd av kortad löptid och oväntade besparingar (eller förluster) som följer av en ökad ränteomsättningsrisk vid en kortad löptid. En tydligare analys av sambanden mellan löptid, kostnad och risk är också önskvärd. En sådan redovisning skulle kunna bidra till en fruktbar diskussion inför regeringens framtida riktlinjebeslut.

Riksrevisionen rekommenderade Riksgälden att

• vid redovisningen av utfallet av ränteswappar tydliggöra vilken effekt som beror på myndighetens egna beslut inom den ram som ges av regeringens riktlinjer av löptiden för den nominella kronskulden
• överväga om nuvarande definition av det kalkylmässiga resultatet av att använda ränteswappar ska redovisas även framgent och om så är fallet
  – dela upp utfallet i dess olika beståndsdelar, såsom swapresultat, löptidspremie och oväntade marknadsrörelser
  – tydliggöra sambandet mellan löptid, kostnad och risk.

Riksdagens behandling av regeringens skrivelse

I sin skrivelse med anledning av granskningsrapporten konstaterade regeringen att Riksrevisionen inte lämnat några rekommendationer till regeringen. Regeringen menade dock att det i samband med utvärderingen av Riksgäldens statsskuldsförvaltning kan finnas anledning att följa upp hur redovisningen av ränteswappar utvecklas.

I regeringens skrivelse anförde Riksgälden att myndigheten i huvudsak instämde i Riksrevisionens bedömningar. Riksgäldskontoret bytte redovisningsmodell efter 2009 och redovisade utfallet mellan den rörliga ränta som betalats och den fasta ränta som erhållits i swapparna, dvs. nettokassaflödet. Riksgälden konstaterade att Riksrevisionen är kritisk till det nya sättet att redovisa eftersom det ger en överdrivet positiv bild av resultatet av användningen av ränteswappar.

Riksgälden meddelade att de avsåg att fortsätta redovisa nettokassaflödet. I kommande underlag för statsskuldsförvaltningen avsåg emellertid Riksgälden även att redogöra för hur olika faktorer har påverkat kassaflödet, i linje med Riksrevisionens rekommendationer.

Finansutskottet konstaterade att Riksgälden i huvudsak delar Riksrevisionens bedömningar och att Riksgälden avser att delvis förändra redovisningen i linje med Riksrevisionens rekommendationer. Utskottet föreslog att riksdagen skulle lägga skrivelsen till handlingarna.

Avslutande bedömning och kommentarer

I Riksgäldens publikation Statsskuldens förvaltning – underlag för utvärdering 2018 skrev kontoret att redovisningen av ränteswappar i stora drag följer den metod som Riksrevisionen föreslog i rapporten Riksgäldens användning av ränteswappar – motiv, resultat och redovisning (2018:18). Sedan dess använder Riksgälden denna redovisningsmetod.

Genom att Riksgälden anpassat sin redovisning i enlighet med Riksrevisionens förslag ges numera en rättvisande beskrivning av hur resultatet av användningen av ränteswappar har uppstått.