Uppföljning

Syftet med granskningen var att analysera vilka effekter trångboddhet har med avseende på hälsa, vuxnas sjukfrånvaro och barns skolresultat. I förlängningen var syftet även att undersöka om det ökade familjepolitiska fokuset och införandet av en boyte­restriktion i bostadsbidraget har haft oönskade samhällsekonomiska konse­kvenser. Riksrevisionen utgick i granskningen från trångboddhetsnorm 3, som innebär att alla i hushållet ska ha ett eget sovrum (förutom gifta och sambor) samt att det ska finnas vardagsrum och kök för att hushållet inte ska anses vara trångbott.

Granskningens slutsatser och rekommendationer avsåg regeringen.

Granskningen visade att trångboddheten har ökat de senaste 20 åren. Ökningen är störst bland utrikes födda och vanligast i storstadskommu­ner och bland hushåll med de lägsta inkomsterna. Antalet trångbodda hushåll med bostadsbidrag ökade i samband med införandet av en boytebegränsning inom bostadsbidraget 1997. Sedan 2003 har dock andelen trångbodda i denna grupp minskat.

Resultaten av granskningen visade även att trångbodd­het enligt trångboddhetsnorm 3 inte har några effekter på vare sig vuxnas eller barns hälsa, vuxnas sjukfrånvaro eller barns skolresultat. Slutsatserna föränd­rades inte när striktare krav för vad som kvalificerar som trångboddhet analyse­rades. Riksrevisionen bedömde därför att det verkar finnas en säkerhetsmarginal mellan norm 3 och den trångboddhet som potentiellt sett skulle kunna vara skadlig. Riksrevisionen har dock inte analyserat effekter av en mer extrem trångboddhet (fler än två personer delar sovrum) men fann att den extrema trångboddheten har för­dubblats under de senaste 20 åren, från ca 2,5 till 5 procent av befolkningen.

Riksrevisionen lyfte även fram att resultatet av granskningen måste ses i ljuset av den relativt generösa trångboddhetsnormen. Resultaten av granskningen gav anledning att ifråga­sätta om den gällande normen är ändamålsenligt utformad, dels för att fungera som ett riktmärke för vad som ska betraktas som lägsta acceptabla utrymmes­standard och utifrån inriktningen på bostadsbidraget, dels med utgångspunkt i de mål för bostadsbyggandet som riksdagen har ställt sig bakom.

Med anledning av det som framkommit i granskningen bedömde Riksrevisionen sammantaget att bostadsbidragets nuvarande utformning avseende boyterestriktionen inte föranleder negativa samhällsekonomiska effekter. Utformningen kan därmed anses vara motiverad. Samtidigt lyfte Riksrevisionen fram vikten av att trångboddhetsnormen är ändamålsenligt utformad.

Riksrevisionen rekommenderade regeringen att

• i samband med den pågående översynen av bostadsbidragets konstruktion se över både utformningen och tillämpningen av trångboddhetsnormen
• förtydliga syftet med trångboddhetsnormen, exempelvis med avseende på om den ska vara styrande inom såväl bostadspolitiken som social- och familjepolitiken
• följa utvecklingen och de samhällsekonomiska konsekvenserna av det som kan definieras som extrem trångboddhet.

Riksdagens behandling av regeringens skrivelse

I regeringens skrivelse med anledning av granskningsrapporten framhöll regeringen att rapporten bidrar med viktig kunskap om trångboddhet och dess effekter. Regeringen delade Riksrevisionens bedömning att det behöver ses över hur trångboddhetsnormen ska utformas och användas. Regeringen framhöll att en särskild utredare fått i uppdrag att göra en översyn av reglerna för bostadsbidrag och underhållsstöd. I uppdraget ingick bland annat att analysera om, och i så fall hur, bostadsytan ska påverka bostadsbidraget. Även Boverket hade fått i uppdrag av regeringen att lämna förslag på hur återkommande bedömningar av bostadsbristen ska utformas. Regeringen framförde att den avvaktar analyser och förslag från dels utredningen som ser över bostadsbidraget och underhållsstödet, dels återrapporteringen av uppdraget till Boverket. Därutöver framhöll regeringen i skrivelsen att arbetet med att förbättra situationen för familjer med låg ekonomisk standard är en prioriterad uppgift. Regeringen påtalade att den under de senaste åren genomfört flera förstärkningar inom såväl bostadsbidraget som barnbidraget och underhållsstödet. Regeringen uttryckte även att den arbetar aktivt för att fler människors behov ska tillgodoses. I sammanhanget lyfte regeringen fram att den lämnat förslag om till exempel åtgärder mot svarthandel med hyreskontrakt och annat missbruk av hyresrätter. Syftet med förslagen var att skapa en bättre fungerande hyresmarknad genom en större omsättning av förstahandskontrakt, bättre hyresvillkor och sundare boendemiljöer.

Regeringen lyfte även fram att kommunernas socialtjänster har en viktig uppgift när det gäller att förebygga hemlöshet och ett ansvar för att ge enskilda individer olika former av stöd. Med anledning av det har regeringen gjort en riktad satsning mot akut hemlöshet för att stödja kommunerna i deras arbete under perioden 2018–2021. Därtill har regeringen gjort en riktad satsning mot ideella organisationer i deras arbete mot hemlöshet bland unga vuxna där psykisk ohälsa kan vara en bidragande orsak till hemlösheten. I och med denna skrivelse ansåg regeringen att granskningsrapporten var slutbehandlad.

Socialförsäkringsutskottet aviserade i sitt betänkande med anledning av regeringens skrivelse att utskottet föreslår att riksdagen dels avslår ett motionsyrkande som väckts med anledning av regeringens skrivelse, dels lägger skrivelsen till handlingarna. Motionen föreslog ett tillkännagivande om att regeringen vid utformningen av bostadsbidrag och trångboddhetsnormen särskilt bör beakta olika familjekonstellationer och ensamstående föräldrars situation. Utskottet delade motionärernas uppfattning och förutsatte att regeringen utan något särskilt påpekande beaktar detta vid sin beredning av utredningsresultatet. Riksdagen biföll utskottets förslag att avslå motionen och lägga skrivelsen till handlingarna.

Regeringens och myndigheternas åtgärder

Företrädare för Regeringskansliet (Socialdepartementet) lyfte i samband med denna djupuppföljning av granskningsrapporten fram följande åtgärder som hittills har genomförts:

Regeringen beslutade att förlänga utredningstiden för översynen av reglerna för bostadsbidrag och underhållsstöd. Utredningen överlämnade i januari 2022 sitt slutbetänkande. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu vidare i Regeringskansliet.

Lagen (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar har ändrats med anledning av förslag i propositionen Ett bättre underlag för åtgärder på bostadsmarknaden. Alla kommuner ska med riktlinjer planera för bostadsförsörjningen i den egna kommunen. Lagändringen innebär att kraven på den analys som ska ligga till grund för uppgifterna i riktlinjerna får en tydligare inriktning mot bostadsbristen i kommunen. Utöver den analys av den demografiska utvecklingen och marknadsförutsättningarna som ska göras, innebär ändringen att riktlinjerna särskilt ska grundas på en analys av vilka bostadsbehov som inte tillgodoses på den lokala bostadsmarknaden. Kommunen ska genomföra sin analys med stöd av ett underlag som Boverket förser kommunen med. Kommunen får använda ytterligare underlag som den bedömer behövs för analysen. Syftet med ändringen är att förbättra förutsättningarna såväl för regeringens uppföljning av riksdagens mål för bostadsmarknaden som för kommunernas planering av bostadsförsörjningen. Lagändringen trädde i kraft den 1 oktober 2022.

Den 1 mars 2018 infördes inom bostadsbidraget ett nytt särskilt bidrag för barn som bor växelvis. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har haft i uppdrag att analysera de ekonomiska konsekvenserna för berörda barnfamiljer. Myndigheten har nyligen svarat på uppdraget i rapporten (ISF 2022:8) Ekonomiska konsekvenser för barnfamiljer med bostadsbidrag – en analys av reformen inom bostadsbidraget och underhållsstödet för växelvist boende barn, som nu är föremål för vidare beredning i Regeringskansliet.

Bostadsbidraget är en förmån som lämnas till barnfamiljer med låga inkomster. Med anledning av de ökade levnadskostnaderna lämnas ett tillfälligt tilläggsbidrag till barnfamiljer med bostadsbidrag under perioden 1 juli 2022–30 juni 2023. Detta tilläggsbidrag har samma utformning som det tilläggsbidrag som lämnades under perioden 1 juli–31 december 2020 och under samma period 2021 med anledning av den ekonomiska situation som barnfamiljer riskerade att hamna i till följd av covid-19-pandemin. Tilläggsbidraget återinfördes under perioden juli–december 2022 med anledning av ökade levnadsomkostnader till följd av händelserna i Sveriges närområde och förlängdes t.o.m. den 30 juni 2023.

Regeringen lyfte även fram att den i juli 2022 har fattat beslut om en nationell hemlöshetsstrategi 2022–2026. Detta gjordes som en del i arbetet med att förbättra situationen för familjer med låg ekonomisk standard. Målet är att minska och förebygga att personer hamnar i hemlöshet. Syftet med en nationell hemlöshetsstrategi är att tydliggöra inriktningen för insatser för att minska antalet vuxna och barn som befinner sig i hemlöshet och insatser för att förebygga att människor blir hemlösa.

En nationell handlingsplan för att genomföra Europeiska rådets rekommendationer om en europeisk barngaranti (S2022/01667) har även tagits fram. Målet med barngarantin är att förebygga och bekämpa social utestängning genom att garantera att barn har tillgång till en uppsättning grundläggande samhällstjänster såsom faktisk och kostnadsfri tillgång till förskola och barnomsorg, utbildning och skolbaserade aktiviteter, minst ett mål hälsosam mat per skoldag, hälso- och sjukvård, hälsosam kost och adekvata bostäder.

Avslutande bedömning och kommentarer

Granskningen har fått ett visst genomslag. Regeringen har på olika sätt i de utredningar och utvärderingar som den har tagit initiativ till lyft fram och beaktat frågor som rör trångboddhet i olika sammanhang. Detta görs bland annat i Utredningen om bostadsbidrag och underhållsstöd – minskad skuldsättning och ökad träffsäkerhet. Däremot kan det fortfarande finnas oklarheter när det gäller syftet med trångboddhetsnormen, hur den ska utformas och användas, exempelvis med avseende på om den ska vara styrande inom såväl bostadspolitiken som social- och familjepolitiken.