Statens arbete med Agenda 2030

1.3.2 Delfråga 2: Myndigheternas arbete med Agenda 2030

Myndigheterna har en viktig roll i genomförandet av Agenda 2030. Sektorsmyndigheter har potential att ha stor påverkan på andra samhällsaktörers förutsättningar att ställa om till en hållbar utveckling.

Myndigheternas arbete bedöms med utgångspunkt i budgetlagens krav på hög effektivitet och god hushållning, samt myndighetsförordningens krav på myndigheter att fortlöpande utveckla verksamheten och att samarbeta med andra myndigheter vid behov.[6]

1.3.3 Delfråga 3: Statistisk uppföljning

Våra bedömningsgrunder för delfråga 3 utgår från det riksdagsbundna målet om Sveriges genomförande av Agenda 2030. Enligt regeringens proposition ska den statistiska uppföljningen av Agenda 2030 ge en övergripande bild över Sveriges genomförande. Den ska sammanföra uppföljningar som görs inom respektive utgiftsområde och kunna utgöra ett verktyg för att synliggöra hur utvecklingen inom olika utgiftsområden påverkar varandra. Uppföljningen ska så långt som möjligt utgå från befintlig statistik och indikatorer för att undvika merarbete för berörda myndigheter.[7] Riksdagen har uttryckt att välmotiverade indikatorer är viktiga för uppföljningen och att statistiken för Agenda 2030 behöver utvecklas.[8]

1.3.4 Delfråga 4: Regeringens redovisning till riksdagen

För att det ska gå att följa Sveriges genomförande av Agenda 2030 och för att möjliggöra ansvarsutkrävande, ska regeringen redovisa sitt arbete i en särskild skrivelse till riksdagen vartannat år.[9] Riksdagen har uttryckt att redovisningen ska vara överblickbar, samlad och fördjupad.[10]

Regeringen anger att skrivelsen bör innehålla en nulägesanalys, en analys av samstämmighet, en samlad redovisning av regeringens arbete med Agenda 2030 och redovisning av utvecklingen för de globala hållbarhetsmålen.[11] (Se också bedömningsgrunderna för delfråga 5 angående samstämmighetspolitiken i rapporteringen till riksdagen.)

Utöver skrivelsen till riksdagen rapporterar regeringen också om arbetet med Agenda 2030 i den årliga budgetpropositionen.

1.3.5 Delfråga 5: Regeringens strategiska arbete med samstämmighet

Agenda 2030 ska genomföras genom en samstämmig politik för hållbar utveckling nationellt och internationellt, enligt riksdag och regering.[12] Det innebär att regeringen ska se till att olika utgiftsområden utvecklas i samma riktning.[13] Åtgärder för hållbarhet inom ett politikområde bör helst medföra positiva framsteg inom andra politikområden (synergieffekter), och ska åtminstone inte motverka utvecklingen på andra politikområde (målkonflikter).

Våra operationaliserade bedömningsgrunder utgår från hur regeringen bör gå till väga för att skapa förutsättningar för att stärka samstämmigheten. Regeringen behöver bedriva ett aktivt strategiskt arbete för att se till att det finns en helhetssyn över hur politiken bidrar till eller motverkar utvecklingen mot ett hållbart samhälle. Regeringen behöver säkerställa att det finns strukturer som möjliggör samordning mellan politikområden, och löpande analysera hur utvecklingen inom ett politikområde påverkar andra politikområden. Regeringen bör också till riksdagen redogöra för sitt arbete med en samstämmig politik, inklusive en analys av synergier och målkonflikter.[14]

1.4 Metoder och genomförande

1.4.1 Delfråga 1: Regeringens styrning och samordning

För delfråga 1 har vi genom intervjuer och dokumentstudier granskat regeringens övergripande styrning av arbetet med Agenda 2030. I detta arbete har vi intervjuat representanter för samordningsfunktionerna inom Regeringskansliet. Dessutom har vi analyserat regleringsbrev och andra dokument som varit relevanta för myndighetsstyrningen vad gäller frågor som rör Agenda 2030.

Vi har också intervjuat tjänstepersoner vid Regeringskansliet som haft rollen som målansvariga för de tre målen som vi använt för att välja ut vilka myndigheter som ingår i granskningen (se nedan angående delfråga 2).

Dessutom har vi genomfört ytterligare intervjuer med företrädare för den nationella samordnaren för Agenda 2030, för organisationen Sveriges Kommuner och Regioner och för civilsamhället.

1.4.2 Delfråga 2: Myndigheternas arbete

För att besvara delfråga 2 har vi valt ut 11 exempelmyndigheter som omfattas av granskningen. Syftet har varit att granska hur myndigheterna har arbetat med några av agendans mål, och med agendan generellt. I granskningen har det också ingått att undersöka hur regeringens styrning omsätts hos myndigheterna (se också delfråga 1).

Vi har gjort urvalet genom att välja ut tre av agendans mål och de myndigheter som är viktiga för dessa mål (se tabell 1). Vi har valt mål med beaktande av några kriterier.

Vi har inkluderat mål där måluppfyllelsen är svag och där det alltså krävs ytterligare åtgärder för att Sverige ska uppnå målet. Vi har med andra ord valt bort mål som Sverige i hög grad redan har uppfyllt.

Även om alla mål har bäring på alla tre hållbarhetsdimensioner är vissa tydligare inriktade mot en enda dimension. Vi har valt att inkludera mål som är viktiga utifrån flera hållbarhetsdimensioner.

Vi har också inkluderat mål där arbetet involverar olika typer av aktörer för att kunna granska hur myndigheterna valt att samarbeta med såväl statliga som icke-statliga aktörer.

Slutligen har vi inkluderat mål som är viktiga ur ett samstämmighetsperspektiv, det vill säga mål som påverkas av eller påverkar utvecklingen för andra mål.

Med den bakgrunden valde vi att fokusera på exempelmyndigheter som berörs av agendans mål 2, 8 och 12. Urvalet av myndigheter är baserat på uppgifter från Regeringskansliet om vilka myndigheter som är centrala för arbetet med respektive mål.[15]

Tabell 1 Överblick över urvalet av exempelmyndigheter

I granskningen av myndigheternas arbete har vi arbetat med intervjuer och dokumentstudier. Totalt har vi intervjuat mellan 40 och 50 tjänstepersoner vid myndigheterna. Vi har också översiktligt gått igenom dokumentation av myndigheternas arbete med målen i fråga, och med Agenda 2030 generellt.

Utöver exempelmyndigheterna har vi har också genomfört intervjuer med representanter för länsstyrelserna, utifrån deras roll som ordförande inom nätverket GD-Forum.

1.4.3 Delfråga 3: Statistisk uppföljning

För att besvara delfrågan om den statistiska uppföljningen av Agenda 2030 har vi intervjuat relevanta tjänstepersoner vid Statistikmyndigheten SCB. Vi har också intervjuat tjänstepersoner vid Regeringskansliet, samt där det har varit relevant också ställt frågor till tjänstepersoner vid andra myndigheter.

Vi har också analyserat relevant dokumentation om arbetet med att ta fram ett system för att följa upp Agenda 2030 i Sverige.

1.4.4 Delfråga 4: Regeringens redovisning till riksdagen

För den fjärde delfrågan har vi i första hand analyserat de redovisningar som rör arbetet med Agenda 2030 som regeringen har lämnat till riksdagen under granskningsperioden. Utöver de särskilda skrivelser som regeringen lämnat till riksdagen sedan 2020 har vi även granskat den redovisning som rör politiken för en global utveckling (PGU) som delvis inkluderade Agenda 2030-arbetet, samt budgetpropositioner där agendan också nämns.

1.4.5 Delfråga 5: Samstämmighet

För delfråga fem har vi granskat hur regeringen och Regeringskansliet organiserat och arbetat med samstämmighet, genom intervjuer vid Regeringskansliet och dokumentstudier. Vi har intervjuat tjänstepersoner inom den interdepartementala arbetsgruppen för Agenda 2030, samt de samordnande funktionerna på Regeringskansliet. Vi har också gått igenom relevant dokumentation från samordningsfunktionernas arbete. Dessutom har vi analyserat de skrivelser där regeringen har rapporterat om samstämmighetsarbetet till riksdagen.

För närmare beskrivning av intervjuer avseende alla delfrågor, se bilaga 3.

1.4.6 Genomförande

Granskningen har genomförts av en projektgrupp bestående av Karl Nilsson (projektledare december 2024–september 2025), Jenny Lindblad och Arvid Segerström (projektledare juni–december 2024). Två referenspersoner har lämnat synpunkter på granskningsupplägg och på ett utkast till granskningsrapport: Susanna Alexius, docent i företagsekonomi och forskningsledare vid Score, och Magdalena Bexell, docent och universitetslektor vid Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet. Företrädare för Regeringskansliet (Klimat- och näringslivsdepartementet och Utrikesdepartementet), Arbetsmiljöverket, Folkhälsomyndigheten, Kemikalieinspektionen, Konsumentverket, Livsmedelsverket, länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk, Statens veterinärmedicinska anstalt, Statistikmyndigheten SCB, Sveriges lantbruksuniversitet, Tillväxtverket och Vinnova har fått tillfälle att faktagranska och i övrigt lämna synpunkter på ett utkast till granskningsrapport.

2. Om Agenda 2030

Agenda 2030 antogs av FN:s medlemsländer 2015 och började gälla 1 januari 2016. Agendan innehåller 17 mål och 169 delmål. Med fem år kvar är det fortfarande långt kvar innan Sverige och världen når agendans samtliga mål. Medan FN:s medlemsländer bestämt att agendan ska genomföras, är hur den genomförs upp till varje enskilt land. Riksdagen och regeringen har uttryckt höga ambitioner avseende agendans genomförande i Sverige. Vi har granskat hur genomförandet sker i Sverige.

2.1 Om Agenda 2030 i världen och Sverige

Sverige och FN:s medlemsländer antog år 2015 resolutionen om Agenda 2030 för hållbar utveckling[16]. Sverige åtog sig därmed att arbeta för att nå de globala hållbarhetsmålen till 2030. Agendan består av en gemensam deklaration, de globala hållbarhetsmålen (17 mål och 169 delmål), medel för genomförande och ett ramverk för uppföljning. Målen och de tre dimensionerna av hållbarhet (social, miljömässig och ekonomisk) betraktas som integrerade och odelbara, vilket innebär att inget mål ska nås på bekostnad av ett annat. Till skillnad från tidigare internationella utvecklingsmål är agendan universell: alla medlemsländer oavsett ekonomisk utvecklingsnivå har åtagit sig att arbeta för att uppnå de globala målen, även på ett nationellt plan.[17]

Regering och riksdag har uttryckt att Sverige ska ha höga ambitioner i arbetet med att genomföra agendan[18] och har beslutat om ett nationellt mål för Sveriges genomförande.[19] Regeringen är ytterst ansvarig för att genomföra agendan, men alla samhällsaktörer behöver involveras om en omställning till ett mer hållbart samhälle ska kunna ske och de globala hållbarhetsmålen nås.[20] I agendan betonas också partnerskap och samverkan som viktiga medel för implementeringen, särskilt med näringslivet och civilsamhället.

2.2 Långt kvar innan Sverige och världen når agendans mål

Med fem år kvar till 2030 är det fortfarande långt kvar innan världen når de sjutton hållbarhetmålen. Enligt FN har framsteg gjorts de senaste åren vad gäller exempelvis minskad spädbarnsdödlighet, tillgång till rent dricksvatten och investeringar i hållbar energi. Samtidigt har utvecklingen stannat av, eller går åt fel håll globalt, vad gäller bekämpandet av hunger och att främja fredliga samhällen. Covid-19-pandemin, säkerhetspolitisk oro och klimatförändringar har enligt FN bidragit till den svaga utvecklingen.[21]

En internationell forskargrupp knuten till FN[22] gör regelbundna uppföljningar av hur det går för världens länder. Metodiken och urvalet av indikatorer är något annorlunda än i den svenska uppföljningen, men möjliggör en jämförelse mellan länder. I den senaste uppföljningen av måluppfyllelsen i Sverige bedömdes att:

• tre mål är uppnådda (grön)
• det för fem mål kvarstår utmaningar (gul)
• det för fem mål kvarstår betydande utmaningar (orange)
• det för fyra mål kvarstår stora utmaningar (röd).

Figur 1 Status för måluppfyllelsen av de globala hållbarhetsmålen i Sverige

Amn.: Grön: målet uppnått; gul: utmaningar återstår; orange: betydande utmaningar återstår; röd: stora utmaningar återstår.
Källa: Sustainable Development Report, ”Sweden”, hämtad 2025-09-01.

Statusen för målen som helhet bestäms av utvecklingen för de olika underliggande indikatorerna. Inom mål 2, ”Ingen hunger”, är det för Sveriges del indikatorerna för hur energiintensiv dietkompositionen är och utsläppen av kväve i jordbruket som gör att målet är ”rött”. De indikatorer inom målet som har direkt med hunger och undernäring att göra anges däremot som ”gröna”.

Vad gäller mål nummer 12, ”Hållbar konsumtion och produktion”, är två av sju indikatorer röda (importerade kväveutsläpp och export av plastavfall). För mål nummer 14, ”Hav och marina resurser”, är två av sex indikatorer röda (andel skyddade marina områden och mått på rent vatten (Ocean Health Index)). För mål nummer 15, ”Ekosystem och biologisk mångfald”, är två indikatorer av fem röda (dessa avser andelen skyddad natur).[23] Med hjälp av den internationella uppföljningen går det också att följa den övergripande utvecklingen för alla länder över tid. Sverige ökar marginellt från ett index på 85,6 år 2015 till 86,1 år 2023.[24] Det innebär alltså att Sverige befann sig på ungefär samma resultatnivå år 2023 som 2015, när Sverige påbörjade arbetet med Agenda 2030. Totalt sett ligger Sverige på andra plats i den internationella rankningen, efter Finland.[25]

2.3 Om Sveriges övergripande val i genomförandet av Agenda 2030

Medan världens länder åtagit sig att genomföra agendan, väljer de själva hur det ska gå till. I Sverige har regeringen och riksdagen identifierat några övergripande principer för genomförandet.

En grundläggande utgångspunkt för genomförandet i Sverige är att Agenda 2030 genomförs inom ordinarie strukturer och processer för styrning och organisering. I linje med detta har också alla ministrar och departement ansvar för att genomföra agendan inom sina respektive områden.

Genomförandet sker dessutom med utgångspunkt i existerande riksdagsbundna mål som finns för respektive utgiftsområde. Detta innefattar också hela målsystem. Ett exempel på detta är att miljödimensionen i Agenda 2030-arbetet genomförs genom arbetet med miljökvalitetsmålen.

Ytterligare en grundläggande aspekt är att Agenda 2030 är en fråga inte bara för regeringen och staten, utan för hela samhället. Därmed behöver kommuner, regioner, näringslivet och det civila samhället också engagera sig i genomförandet. Regeringen behöver dock peka ut den grundläggande inriktningen för arbetet.

2.4 Stärkt samstämmighet centralt för Sveriges genomförande av Agenda 2030

En viktig del för att uppnå ett effektivt genomförande av Agenda 2030 är att stärka samstämmigheten mellan politikområden.[26] Tanken är att använda agendan som ett verktyg för att säkerställa att utvecklingen inom samtliga utgiftsområden bidrar till, eller minimerar risken att motverka, en hållbar utveckling. Det handlar bland annat om att analysera och beakta hur framsteg inom olika utgiftsområden främjar (synergier) eller motverkar (målkonflikter) utvecklingen inom andra utgiftsområden.[27]

Samstämmighetspolitiken var tidigare en del av Sveriges politik för global utveckling (PGU), men blev formellt en del av genomförandet av Agenda 2030 när det riksdagsbundna målet antogs. Sveriges antagande av Agenda 2030 innebar att samstämmighetspolitiken fick en bredare ansats.[28] Samstämmighet inom PGU handlade om global utveckling. Det innebar att alla politikområden skulle ta hänsyn till vilken påverkan de hade på den globala utvecklingen.[29] Inom Agenda 2030 handlar samstämmighet om hållbar utveckling, med ambitionen att all politik ska stödja en hållbar utveckling, såväl nationellt som globalt.[30]

Figur 2 Tidslinje PGU och Agenda 2030

Källa: Prop. 2002/03:122, prop. 2019/20:188 och prop. 2024/25:01.

Regeringen har regelbundet redovisat sitt arbete med samstämmighetspolitiken sedan målen för PGU antogs 2003.[31] Mellan 2016 och 2020 redovisades PGU och Agenda 2030 gemensamt. Sedan 2020 har samstämmighetspolitiken redovisats inom ramen för Agenda 2030, medan riksdagens tidigare ställningstaganden i frågor om PGU från 2003[32] slutade gälla 2025.[33]

2.5 Om utredningar och samordning

Sedan agendan antogs har regeringen tagit flera olika initiativ för att engagera olika samhällsaktörer i arbetet med agendan, vilket framgår i figur 3. Dessa initiativ har ofta kombinerats med uppdrag i syfte att ta fram kunskapsunderlag för genomförandet.

Figur 3 Tidslinje över viktiga händelser i Sveriges genomförande av Agenda 2030

Källa: SOU 2023:14.

Under 2016 tillsatte regeringen Agenda 2030-delegationen. Delegationens huvudsakliga uppdrag var att ta fram ett förslag till en handlingsplan för Sveriges genomförande av Agenda 2030. Det ingick också i uppdraget att förankra agendan i samhället, genom en dialog med myndigheter, regioner, kommuner, civilsamhället m.fl. Ett förslag till en handlingsplan lämnades av delegationen i maj 2017. Delegationen lämnade också en rad andra förslag om hur arbetet med agendan skulle fortsätta.

Med Agenda 2030-delegationens förslag som grund presenterade regeringen år 2018 en handlingsplan för arbetet med Agenda 2030. Samma år gav regeringen Statskontoret i uppdrag att analysera hur Agenda 2030 påverkade den offentliga sektorns hållbarhetsarbete.

Enligt förslag från Agenda 2030-delegationen och Statskontoret tog regeringen fram ett nationellt mål för arbetet med agendan, ett mål som antogs av riksdagen 2020. Samma år tillsatte regeringen en nationell samordnare för Agenda 2030, i form av en särskild utredare med kommitté. Den nationella samordnaren hade i uppdrag både att främja olika aktörers arbete med agendan och att bidra till ökad dialog och kunskap om agendan i samhället. Den nationella samordnarens uppdrag och mandat löpte ut i mars 2024 och förnyades inte.

2.6 Om samordningen inom Regeringskansliet

Figur 4 Samordning inom Regeringskansliet för nationella och internationella genomförandet av Agenda 2030

Källa: Intervjuer med företrädare för Regeringskansliet, 2024-05-15 och 2024-11-18.

Agenda 2030-delegationen och den nationella samordnaren har alltså haft i uppdrag att på olika sätt samordna genomförandet av agendan i samhället i stort. Också inom Regeringskansliet finns det ett behov av att samordna arbetet. Medan ansvaret för samordningen inom utrikespolitiken hela tiden har legat på Utrikesdepartementet, har ansvaret för samordningen inom inrikespolitiken förändrats några gånger. Ursprungligen låg det ansvaret under Statsrådsberedningen och framtidsministern. Under 2016 flyttades dock ansvaret över till Finansdepartementets enhet för statlig förvaltning (SFÖ) och civilministern. 2018 flyttades ansvaret över till Miljödepartementet och miljöministern. Sedan 2022 ingår det i Klimat-och näringslivsdepartementets ansvar.

3. Regeringens styrning av Agenda 2030-arbetet

I detta kapitel svarar vi på frågan om regeringen har styrt och samordnat myndigheter och andra relevanta aktörer så att de fått förutsättningar att kunna bidra till måluppfyllelsen. Det har vi bedömt utifrån om regeringen har pekat ut en tydlig inriktning för arbetet med Agenda 2030 som är ett stöd för statliga och icke-statliga aktörer. Vi bedömer även om regeringen har identifierat vilka som ska involveras för olika mål och om de organiserat arbetet därefter.

Granskningen visar att regeringen tagit fram ett omfattande kunskapsunderlag inför genomförandet av Agenda 2030, men inte omsatt så många förslag i verkligheten. Det är oklart vilka regeringens prioriteringar inom agendan är, och agendans målsystem har haft en undanskymd roll i styrningen av myndigheterna. Över tid har regeringens samordning av arbetet med Agenda 2030 blivit allt svagare. Samverkan med icke-statliga aktörer har kännetecknats av otydlighet och bristande kontinuitet.

3.1 Regeringen har tagit fram ett stort kunskapsunderlag om hur agendan skulle kunna genomföras i Sverige, men genomfört få av förslagen

Regeringen har tagit fram ett stort kunskapsunderlag om hur agendan kan genomföras i Sverige. I tur och ordning har Agenda 2030-delegationen, Statskontoret och den nationella samordnaren haft utredningsuppdrag, och lämnat förslag till åtgärder. I de flesta fall gäller dessa rekommendationer generell styrning, snarare än specifika sakområden inom agendan.

Agenda 2030-delegationen lämnade i sin slutrapport sammanlagt ett 20-tal rekommendationer om hur regeringen skulle kunna arbeta med frågorna.[34] Statskontoret lämnade sex rekommendationer som direkt rörde regeringens arbete med agendan, och ytterligare rekommendationer som rörde myndigheter och kommuner.[35] Den nationella samordnaren lämnade förslag till olika samhällsaktörer, varav ungefär 20 som var riktade till regeringen.[36] Bland de rekommendationer som genomförts (tabell 2), finns bland annat införandet av ett riksdagsbundet mål, och att regeringen har förtydligat att genomförandet av agendan ska ske genom de existerande riksdagsbundna målen.

Tabell 2 Förslag från utredningar som har genomförts

Anm.: Länsstyrelserna hade under åren 2017–2024 regleringsbrevsuppdrag relaterade till Agenda 2030.
Källa: Riksrevisionens bearbetning av rapporter från Agenda 2030-delegationen, Statskontoret och nationella samordnaren för Agenda 2030.

Vi kan samtidigt konstatera att de olika utredningarna lämnat en lång rad förslag, som regeringen har lämnat utan åtgärd. Detta gäller både mer övergripande rekommendationer och sådana som är mer tekniska till sin natur.

Bland förslagen som inte genomförts (se tabell 3) finns Statskontorets förslag att regeringen bör ta fram en inriktning för arbetet, där prioriterade områden inom agendan pekas ut. Agenda 2030-delegationen föreslog bland annat tillägg i myndighetsförordningen (se också 3.2), tillägg i förordningen som styr konsekvensutredningarna, samt ett tillägg i det förvaltningspolitiska målet. Samtliga tre utredningar har också lämnat förslag om hur Regeringskansliet borde förändra sitt arbete för ett mer effektivt genomförande av agendan i Sverige, bland annat genom en starkare samordningsfunktion. Det kan också konstateras att såväl Agenda 2030-delegationen som den nationella samordnaren föreslagit att en kommitté eller liknande ska stödja genomförandet nationellt, fram till agendans slutår, vilket inte blivit fallet.

Sammantaget visar granskningen att de förslag som regeringen genomfört framför allt rör övergripande styrning (exempelvis det riksdagsbundna målet) samt enstaka insatser (som ett nationellt samråd). Bland de förslag som inte genomförts finns många som handlar om permanenta, operativa förändringar, både i styrningen av myndigheten och vad gäller samhället i stort.

Tabell 3 Förslag från utredningar som lämnats utan åtgärd

Källa: Riksrevisionens bearbetning av rapporter från Agenda 2030-delegationen, Statskontoret och Nationella samordnaren för Agenda 2030.

3.2 Regeringen har inte omsatt riksdagens mål i styrning av myndigheterna

År 2020 lade regeringen fram en proposition med ett riksdagsbundet mål om agendan (se också avsnitt 3.1). Propositionen innehåller bland annat övergripande principer för agendans genomförande i Sverige, och en beskrivning av vilka roller olika samhällsaktörer kan ha i genomförandet. Propositionen understryker också principerna att agendan ska integreras i ordinarie processer och med hjälp av redan beslutade riksdagsbundna mål.

Propositionen i sig innehåller inte någon konkret form av myndighetsstyrning, men regeringen konstaterar att det kan finnas behov av att i en förordning ”tydliggöra myndigheters arbete med att bedriva verksamhet så att de främjar hållbar utveckling på ett effektivt och ändamålsenligt sätt”.[37]

Efter att propositionen hade antagits av riksdagen arbetade Regeringskansliets samordningsfunktion under 2021 och 2022 med ett förslag på hur myndigheternas ansvar för att arbeta med Agenda 2030 och hållbarhetsfrågor skulle kunna regleras tydligare.[38] I sitt slutbetänkande hade Agenda 2030-delegationen lämnat ett förslag om att ett tillägg i första hand borde göras i myndighetsförordningen. Delegationen argumenterade för att Agenda 2030 och hållbarhetsfrågorna inte bör ses som en tvärsektoriell fråga, utan som en sammanhållen målstruktur som förenar ett stort antal perspektiv. Av det skälet skulle hållbarhetsfrågor uppfylla kriteriet som finns i myndighetsförordningen, att där enbart ska ingå förvaltningspolitiska frågor. Delegationens huvudförslag var att lydelsen i myndighetsförordningen skulle vara att ”myndigheten ska verka för en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling”.[39] Delegationen föreslog dock också två alternativa regleringar, nämligen att antingen låta ta fram en särskild förordning för att reglera myndigheternas ansvar för en hållbar utveckling eller att låta revidera samtliga relevanta förordningar med instruktion för myndigheterna.[40]

Regeringen har inte gett uttryck för någon värdering av de olika förslagen, utan skriver i propositioner i generella drag att myndigheternas ansvar kan förtydligas ”i en förordning”.[41] Representanter för den nationella samordningsfunktionen beskriver att de framförallt arbetade för att föra in en referens till hållbarhetsarbetet i myndighetsförordningen. Alternativet att föra in det i myndigheternas specifika instruktioner diskuterades också, även om det skulle krävt mer arbete att justera i alla relevanta myndigheters instruktioner. Även det tredje alternativet som Agenda 2030-delegationen föreslog, att ta fram en särskild förordning om myndigheternas ansvar för hållbar utveckling, diskuterades. I SCB:s rapportering till regeringen lämnar myndigheten exempelvis förslag på vad en sådan förordning skulle kunna innehålla vad gäller rapportering och statistik.[42]

Inget av alternativen blev verklighet. Enligt företrädare för samordningsfunktionen fanns det olika syn inom Regeringskansliet, och konsensus om ett tillägg till myndighetsförordningen, eller annan reglering, uppnåddes aldrig.[43]

3.3 Regeringen har inte gjort tydliga prioriteringar inom agendan

Regeringen tog år 2017 fram en tidsbegränsad handlingsplan för genomförandet av Agenda 2030, för åren 2018–2020.[44] Handlingsplanen innehåller en genomgång av åtgärder under vart och ett av de sjutton målen.[45] Det finns dock inga direkta målsättningar för åtgärderna, eller några tidplaner för arbetet. Statskontoret bedömde i sin rapport från 2020 att handlingsplanen därför inte fått något större genomslag bland de offentliga aktörerna. Handlingsplanen bestod enligt Statskontoret av ”en lista på vidtagna och redan planerade åtgärder”[46], och har därför inte fungerat som en tillräckligt bra vägledning i arbetet med agendan.[47]

Handlingsplanen har inte fått någon direkt efterföljare. I sin slutrapport (från 2020) föreslog Statskontoret att regeringen skulle ta fram en tydlig inriktning för arbetet med Agenda 2030 i Sverige. Statskontoret konstaterade att det finns många områden där Sverige kommit långt, och argumenterade för att regeringens arbete med Agenda 2030 därför borde fokusera på områden där utmaningarna är stora. Statskontoret föreslog att detta skulle ske genom att regeringen pekade ut vilka områden inom agendan som bedöms som prioriterade i det fortsatta arbetet, vilka av de olika riksdagsbundna målen som är relevanta för de prioriterade områdena samt vilka myndigheter som har centrala roller inom dessa områden.

I olika budgetpropositioner har regeringen visserligen uttryckt en övergripande inriktning för arbetet med agendan, utifrån politiska prioriteringar.[48] Riksrevisionen uppfattar dock att de inte uttrycker den tydliga prioriteringen av områden, mål och myndigheter inom Agenda 2030-arbetet som Statskontoret efterfrågade.

3.4 Regeringen har inte analyserat myndigheternas återrapportering på ett systematiskt sätt

I april 2016 gav regeringen 85 olika myndigheter i uppdrag att bidra med underlag för Sveriges genomförande av Agenda 2030. Uppdraget bestod av att bedöma vilka mål och delmål som myndighetens existerande verksamhet bidrar till, och att göra en bedömning av om det som görs är tillräckligt. Dessutom skulle myndigheterna bedöma vilka ytterligare åtgärder som de skulle kunna vidta för en bättre måluppfyllelse. Vissa myndigheter fick också i uppdrag att kartlägga hur mål och delmål i agendan förhåller sig till mål i andra målsystem, som miljömålssystemet. Myndigheterna ombads återrapportera i ett tabellformat, med bedömningar om huruvida myndighetens verksamhet har stor inverkan på respektive mål och delmål, nationellt och internationellt.[49] Vissa myndigheter, däribland Konsumentverket och Folkhälsomyndigheten, fick ett slags kompletterande uppdrag i sina regleringsbrev för 2017.[50]

Ansvariga vid Regeringskansliet bekräftar att det inte fanns någon gemensam, strukturerad process för att ta hand om den återrapportering som myndigheterna inkom med efter regeringsuppdragen. Varje departement ansvarade för att hantera sina myndigheters rapporter, och någon gemensam analys utifrån exempelvis agendans mål genomfördes inte.[51]

I en andra omgång, från 2020 till 2023, fick många myndigheter uppdrag i sina regleringsbrev att redovisa arbetet med agendan. Uppdragen var oftast formulerade som att de skulle ”redovisa hur myndigheten, i sin kärnverksamhet, arbetar med att använda Agenda 2030 som verktyg i omställningen till ett hållbart samhälle, där det balanserade och integrerade förhållningssättet till hållbarhetens tre dimensioner står centralt i metodutvecklingen”.

En representant för samordningsfunktionen beskriver det som att regeringen med dessa olika återrapporteringskrav använt sig av ”styrning genom att fråga”. Det vill säga att syftet med de olika kraven att rapportera om verksamheten har varit att öka medvetenheten om agendan, och betona att den är viktig. Däremot har dessa uppdrag inte styrt vilket innehåll som myndigheternas arbete med agendan ska ha[52] (se också kapitel 4).

3.5 Lite och minskande styrning av myndigheternas Agenda 2030-arbete

Granskningen visar att utöver de olika återrapporteringskraven har regeringen gett begränsad styrning till myndigheterna angående hur de ska arbeta med agendan.

Agendan har inte varit vanligt förekommande i de årliga myndighetsdialogerna, eller i löpande avstämningar med myndigheter. Under åtminstone ett år fanns agendan med som en punkt i det gemensamma cirkulär som Regeringskansliet förbereder inför myndighetsdialogerna, vilket gjorde att många statssekreterare tog upp frågan med myndigheterna.[53] Andra år har frågan inte tagits upp vid dialogerna med någon av de myndigheter som förekommer i vår granskning. Några myndigheter nämner dock att de själva lyft frågan under myndighetsdialogen eller i andra kontakter med Regeringskansliet.[54]

En övergripande bild av att Regeringskansliets arbete med Agenda 2030 minskat i omfattning kan ges av en sammanställning av hur många myndigheters regleringsbrev som innehåller termen Agenda 2030. Som framgår av diagram 1 har antalet minskat kraftigt de senaste åren. En stor del av omnämnandena under åren 2020–2023 bestod av de återrapporteringskrav som nämnts ovan.

Diagram 1 Sammanställning av regleringsbrev där Agenda 2030 nämns

3.6 Samordningsfunktionen inom Regeringskansliet har begränsats till ett minimum

Samordningsfunktionen inom Regeringskansliet har bland annat varit drivande för att ta fram regeringens handlingsplan, och direktiv till olika utredningar. Tidigare fanns det en informell statssekreterargrupp och två så kallade interdepartementala arbetsgrupper (ida-grupper) för att samordna arbetet med Agenda 2030. Den nationella samordningsfunktionen vid Finansdepartementet hade som mest fyra tjänster på heltid.[55]

Flera utredningar har bedömt att samordningsfunktionen bör få mer resurser och ett starkare mandat[56], för att agendan ska kunna genomföras på ett effektivt sätt. Men i stället har funktionen fått allt mindre resurser. Statssekreterargruppen lades ner under 2022. De två ida-grupperna har slagits ihop till en, som inte haft några fysiska möten sedan 2023. Gruppen används fortfarande sporadiskt som sändlista, exempelvis för att samordna rapporteringen till riksdagen. Själva samordningsfunktionen har sedan årsskiftet 2023–2024 inte heller några resurser avdelade, och dess verksamhet är begränsad till ett minimum. Representanter för Regeringskansliet betonar dock att de olika fackdepartementen fortfarande kan arbeta med agendan, om de bedömer att det är viktigt för politikområdet i fråga.[57]

3.7 Agendans målstruktur har en undanskymd roll i regeringens arbete

Granskningen visar att målstrukturen för Agenda 2030, med de 17 målen med olika delmål och indikatorer, har fått en undanskymd plats i regeringens arbete med agendan.

Ett grundläggande val i Sverige har varit att agendan ska genomföras genom befintliga strukturer, och det har inte varit aktuellt att mer aktivt skapa styrstrukturer utifrån målen inom Regeringskansliet. Ett ytterligare skäl till detta har varit principen att agendan är odelbar, det vill säga att inget mål ska uppnås på bekostnad av ett annat mål, och att regeringen velat undvika nya stuprör. I arbetet med samordningen inom Regeringskansliet finns dock målansvariga tjänstepersoner. Riksrevisionens bedömning är dock att deras befogenheter är relativt oklara eller svaga, särskilt vad gäller frågor som rör andra departement (de flesta mål rör flera departements ansvarsområden). Deras huvudsakliga roll beskrivs som att sammanställa texter avsedda för regeringens skrivelser till riksdagen.[58] De bistår också vid samordningen av viss rapportering till EU.[59]

Målen och delmålen tycks inte heller ha haft någon framträdande plats när det gäller att utveckla politikens innehåll. Ett exempel är regeringens handlingsplan som inte i första hand följer agendans målstruktur, utan delar in arbetet i sex olika fokusområden (se också 3.3). Ett annat exempel är de sex olika ”samarbetsprojekt” som regeringen sedan 2023 har angett som inriktning för genomförandet av Agenda 2030, som inte heller följer agendans målstruktur.[60]

Riksrevisionen kan också konstatera att regeringen och departementen inte aktivt följer hur det går med måluppfyllelsen, eller hur indikatorerna för mål och delmål utvecklar sig. De tjänstepersoner vid Regeringskansliet som Riksrevisionen intervjuat hänvisar i stället till att de följer andra mål och indikatorer, exempelvis miljömålen, livsmedelsstrategin och olika andra riksdagsbundna mål. Tjänstepersonerna framhåller att det inte finns någon motsättning mellan att arbeta med agendans mål och att arbeta med andra målsystem, eftersom de olika målsystemens mål ska sammanfalla.[61] En tjänsteperson uttrycker att det är aktuellt att se hur det går för målen och delmålen först i samband med rapporteringen till riksdagen.

Även om agendans målstruktur som helhet endast haft en liten påverkan på regeringens politik och styrning av myndigheterna, har regeringen gett några myndigheter uppdrag som rör specifika delmål i agendan. Dessa beskrivs närmare i kapitel 4.

3.8 Arbetet med icke-statliga aktörer har inte präglats av kontinuitet

Som regeringen konstaterar i sin proposition, omfattar frågorna om Agenda 2030 hela samhället. Regeringens roll är därför inte bara att genomföra agendan inom statsförvaltningen, utan också att arbeta för att andra samhällsaktörer gör det.

I Regeringskansliets arbete med samordning har fokus i första hand varit regeringens och myndigheternas arbete. Däremot har det varit en uttalad uppgift för de kommittéer som regeringen tillsatt, att på olika sätt samverka med andra samhällsaktörer om Agenda 2030.

Agenda 2030-delegationen, som existerade mellan 2016 och 2019, hade bland annat som uppgift att ”förankra Agenda 2030 och dess mål samt utveckla en bred dialog om hållbar utveckling med länsstyrelser och andra myndigheter, samverkansorgan, regioner, kommuner, arbetsmarknadens parter, näringsliv, ideella organisationer och forskarsamhället.”[62] I själva delegationen deltog också representanter för olika samhällssektorer.

Den nationella samordnaren, som tillsattes 2020, fick också i uppdrag att ”verka för att stärka, främja och fördjupa de olika samhällsaktörernas arbete med att nå målen för hållbar utveckling”.[63] Den nationella samordnarens kanslichef beskriver hur samordnaren med kansli hade frihet att välja inom vilka områden som de skulle arbeta, och hur. De valde t.ex. att i huvudsak inte organisera arbetet efter målen. De valde också att arbeta mindre med klimatfrågan, eftersom den i stor utsträckning hanterades av Fossilfritt Sverige[64]. Kommuner och regioner var en viktig målgrupp, och bland annat genomförde de ett pilotprojekt om barns rättigheter. Samtidigt arbetade den nationella samordnaren också mycket med näringslivet, exempelvis med en färdplan för fossilfrihet. I slutrapporten lyfter samordnaren fram tre utvecklingsprojekt, nämligen Forum för hållbar ekonomi, samt två pilotprojekt ”Regional samordning” och ”Nu börjar vi med barnen!”. Den nationella samordnarens uppdrag avslutades i mars 2024, och har inte fått någon efterföljare.[65]

Sammantaget kan Riksrevisionen konstatera att regeringen har tagit initiativ för att indirekt engagera olika aktörer i samhället, genom uppdragen till Agenda 2030-delgationen och den nationella samordnaren. Uppdragen har dock varit begränsade i tid, och inte överlappande. Sammantaget har arbetet med andra samhällsaktörer därför präglats av bristande kontinuitet och långsiktighet. Det är exempelvis oklart om de pilotprojekt som den nationella samordnaren startat har fått bestående resultat.

Riksrevisionen konstaterar också att regeringen inte heller identifierade inom vilka områden, eller med vilka aktörer, som den nationella samordnaren borde ha arbetat. Riksrevisionen har inte bedömt innehållet eller utfallet av samordnarens olika projekt, men kan konstatera att de av resursskäl täcker en begränsad del av alla de områden som ingår i agendan.[66]

4. Myndigheternas arbete med Agenda 2030

I det här kapitlet besvaras frågan om myndigheterna har arbetat effektivt för att bidra till måluppfyllelsen. Det har vi bedömt utifrån om myndigheterna har analyserat utvecklingsbehov inom relevanta områden, om de har genomfört relevanta åtgärder eller lämnat förslag till regeringen om sådana för att förbättra måluppfyllelsen samt vid behov samarbetat med andra myndigheter för att förbättra måluppfyllelsen.

Granskningen visar att myndigheterna som ingår i vår granskning har lagt ner ett ambitiöst arbete på att analysera sin verksamhet utifrån målen i Agenda 2030. För de flesta myndigheter har dock inte agendans mål och delmål varit styrande för verksamheten. Flera myndigheter har också andra mål och målsystem att förhålla sig till. Agenda 2030 har däremot bidragit till myndigheternas verksamhet på andra sätt, exempelvis genom att bredda hållbarhetsbegreppet. Myndigheterna har på eget initiativ samarbetat i många frågor som rör Agenda 2030. Regeringen har endast i liten utsträckning styrt myndigheternas arbete med agendan, och den styrning som myndigheterna fått har uppfattats som motsägelsefull. Men det råder delade meningar bland myndigheterna vilken betydelse som styrningen har på den egna myndighetens arbete med Agenda 2030.

Detta kapitel bygger på intervjuer och dokumentstudier vid elva myndigheter. En beskrivning av respektive myndighets arbete med Agenda 2030 återfinns i bilaga 4.

4.1 Myndigheterna har analyserat och lämnat förslag för högre måluppfyllelse till regeringen

Under 2016 fick ett stort antal myndigheter i uppdrag av regeringen att analysera hur deras arbete bidrar till arbetet med Agenda 2030 (se också kapitel 3). Totalt var det 85 myndigheter som fick ett sådant uppdrag. Nio av de elva exempelmyndigheter som ingått i granskningen fick ett sådant uppdrag.

Myndigheterna lade generellt ner ett ambitiöst arbete på att analysera sin verksamhet utifrån regeringsuppdraget. De uttrycker att de uppfattat uppdraget som en signal från regeringen, att det är viktigt att arbeta med frågorna. Året efter regeringens återrapporteringsuppdrag fick dessutom ett mindre antal myndigheter, däribland Konsumentverket och Folkhälsomyndigheten, ett uppföljande uppdrag om att analysera myndigheternas bidrag, i sina regleringsbrev för 2017.

Tabell 4 Myndigheternas analys av Agenda 2030 samt regeringens styrning

Källa: Riksrevisionens sammanställning utifrån intervjuer med företrädare för myndigheterna och relevanta styrdokument för myndigheterna. Se bilaga 4.

Därefter, under perioden 2017–2020, hade de flesta myndigheter inte något återrapporteringskrav vad gällde Agenda 2030. Från 2020 och framåt hade däremot många myndigheter inskrivet i sina regleringsbrev, att de skulle återrapportera hur de arbetat med Agenda 2030 (se också kapitel 3). Av myndigheterna i Riksrevisionens undersökning hade 9 av 11 myndigheter ett sådant återrapporteringskrav i sina regleringsbrev, från 2020 och framåt. Det var olika för olika myndigheter under hur många år uppdraget fanns kvar, men under 2025 har inga myndigheter kvar något sådant uppdrag.[67]

Det skiljer sig åt om myndigheterna fått någon återkoppling från regeringen på sina analyser, förslag och återrapporteringar. Flera myndigheter i undersökningen uppger att de inte fått någon återkoppling alls, eller mindre än de hade väntat sig.[68] Jordbruksverkets representanter beskriver dock hur rapporteringen av regeringsuppdraget gav upphov till en omfattande dialog om frågorna med tjänstepersoner på Regeringskansliet.[69]

4.2 Agendans mål har inte varit styrande för de flesta myndigheters arbete

Alla myndigheter i Riksrevisionens undersökning har på olika sätt förhållit sig till Agenda 2030. Det är dock få myndigheter för vilka agendans mål och delmål, och en förbättrad måluppfyllelse, har varit styrande för verksamheten. De flesta myndigheter i vår granskning har inte vidtagit några nya åtgärder med syfte att förbättra måluppfyllelsen för agendans mål och delmål. I huvudsak används agendans målsystem för att beskriva vad som redan görs inom ramen för kärnverksamheten, till exempel inom arbetet att nå miljömålen.

Tabell 5 Agendans påverkan på myndigheternas verksamhet

Källa: Riksrevisionens sammanställning utifrån intervjuer med företrädare för myndigheterna och relevanta styrdokument för myndigheterna. Se bilaga 4.

De flesta myndigheter har analyserat sin verksamhet utifrån agendans mål och delmål, på uppdrag av regeringen. Många myndigheter har också i perioder rapporterat i årsredovisningen eller på annat sätt hur deras existerande verksamhet bidrar till olika mål. Däremot är det få myndigheter i Riksrevisionens granskning som aktivt använder målen i sin verksamhet. De flesta uppger att de inte styr verksamheten efter agendans mål och delmål, och att de inte heller gör mycket annorlunda som en följd av agendan. Ingen av myndigheterna i undersökningen använder heller specifikt de indikatorer som finns för agendans mål och delmål i sin egen uppföljning.[70] Riksrevisionen har inte heller sett några exempel på att myndigheterna på egen hand tagit initiativ till samarbeten med andra myndigheter eller andra samhällsaktörer med uttalat syfte att öka måluppfyllelsen för enskilda mål.

Det finns dock ett tydligt undantag bland de myndigheter som ingår i Riksrevisionens undersökning, nämligen Vinnova. Myndighetens huvudsakliga uppgift är ”att främja hållbar tillväxt genom finansiering av behovsmotiverad forskning och utveckling av effektiva innovationssystem”.[71] Vinnova har i stor utsträckning använt agendans mål för att klassificera myndighetens finansiering. Alla ansökningar av medel som inkommer till myndigheten, klassificeras utifrån vilka av agendans mål som projekten som finansieras är tänkta att bidra till. Myndigheten tog dessutom fram egna indikatorer för agendans mål och delmål, innan regeringen och SCB tagit fram nationella indikatorer (se också kapitlet om uppföljning). Vinnova har också aktivt arbetat med att identifiera så kallade ”vita fläckar”, alltså mål och delmål där myndigheten skulle kunna bidra mer. Enligt myndigheten har detta sätt att arbeta med agendan initierats av myndigheten själv, och är alltså inte resultatet av regeringens styrning.[72]

I viss mån arbetar också Tillväxtverket utifrån agendans mål. Representanter för myndigheten beskriver hur agendan och dess mål har betydelse för de delar av verksamheten som handlar om regional utvecklingspolitik och den europeiska sammanhållningspolitiken.[73] Myndigheten arbetar bland annat med att stödja regionerna i deras arbete med regionala utvecklingsstrategier, och för många av regionerna är agendan och dess mål en viktig del av det arbetet.[74]

4.3 Vissa delmål har haft en betydelse i myndigheternas arbete

Även om agendans mål och delmål alltså över lag inte har varit styrande för myndigheternas verksamhet, finns det exempel i vår granskning på delmål som haft en mer specifik roll i verksamheten. Det är totalt sex myndigheter som haft regeringsuppdrag som kan kopplas till specifika mål eller delmål, se tabell 6.

Tabell 6 Regeringsuppdrag med koppling till mål eller delmål

Källa: Riksrevisionens sammanställning utifrån intervjuer med företrädare för myndigheterna och relevanta styrdokument för myndigheterna. Se bilaga 4.

Ett sådant exempel är delmål 12.3, ”Halvera matsvinnet i världen”. Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag arbetat för att minska matsvinnet sedan 2013.[75] Arbetet påbörjades alltså innan agendan antogs, men agendans delmål kom att fungera som en drivkraft för arbetet. Till exempel uppger myndigheterna att delmålet bidragit till att deras matsvinnsarbete blivit mer aktivt, långsiktigt och att de samarbetar närmare i frågan.[76] En anledning till att delmålet spelat en viktig roll är att det sedan tidigare varken fanns ett svenskt eller ett europeiskt mål om matsvinn.[77] Delmålet bidrog med att peka ut ett område där regeringen och myndigheterna inte tidigare hade ett utvecklat arbete.[78] Regeringsuppdragen har bland annat resulterat i en handlingsplan för hur Sverige ska minska matsvinnet och att två etappmål inom miljömålssystemet om minskat matsvinn antagits.[79]

Vi har också sett exempel på när myndigheter använder agendan i miljömålsarbetet. Ett exempel är Kemikalieinspektionens satsning ”Giftfritt från början”. Arbetet började med att myndigheten tog fram ett underlag till regeringen med förslag på nya etappmål inom miljökvalitetsmålet ”Giftfri miljö”. Kemikalieinspektionen valde att hänvisa till Agenda 2030 i arbetet med ”Giftfritt från början”, och beskriver etappmålen som ett sätt att konkretisera och sammanlänka de svenska miljömålen med Agenda 2030.[80] Myndighetens initiativ ledde till ett treårigt regeringsuppdrag för satsningen. Det är dock svårt att avgöra i vilken utsträckning agendan varit styrande för arbetet, eftersom både regeringens strategi för cirkulär ekonomi och EU:s kemikaliestrategi delvis täcker samma saker och har styrande effekt.[81]

Vi har också sett ett par exempel på mål och delmål som varit styrande för myndigheterna i vår granskning, utöver de tre mål som vi fokuserat på i granskningen. Det gäller mål 11 ”Hållbara och levande städer”, där regeringen tillsatt ett råd av myndigheter för att arbeta för att uppnå målet och delmålen.[82] Ett annat är delmål 10.c, där Konsumentverket sedan 2013 har haft ett regeringsuppdrag att tillhandahålla information om remitteringar.[83]

4.4 Många myndigheter har andra målsystem än Agenda 2030 att förhålla sig till

Flera myndigheters verksamhet ska också förhålla sig till andra målsystem, som i sin tur ofta överlappar Agenda 2030-målen. Totalt har 5 av de 11 myndigheterna i vår undersökning andra målsystem med riksdagsbundna mål att förhålla sig till.

Tabell 7 Andra målsystems påverkan på myndigheterna

Källa: Riksrevisionens sammanställning utifrån intervjuer med företrädare för myndigheterna och relevanta styrdokument för myndigheterna. Se bilaga 4.

Flera myndigheter i vår granskning har ett ansvar i miljömålssystemet, som är äldre än Agenda 2030. Miljömålssystemet är välutvecklat, med en utpekad uppföljningsansvarig myndighet för vart och ett av de sexton miljömålen, och mellan 70 och 80 indikatorer. Flera myndigheter uppger att det i början fanns en viss osäkerhet om hur miljömålssystemet och agendans mål skulle förhålla sig till varandra. I budgetpropositionen för 2021 uttalade dock regeringen att miljömålssystemet utgör det nationella genomförandet av Agenda 2030:s miljödimension.[84] I arbetet med att följa upp de svenska miljömålen gör också de ansvariga myndigheterna kopplingar till agendan och dess mål.[85]

På ett liknande sätt arbetar Folkhälsomyndigheten och andra myndigheter med de folkhälsopolitiska målområdena, som liksom miljömålen är tvärsektoriella och täcker många olika politikområden. Det folkhälsopolitiska ramverket kom efter att agendan antogs och har förhållit sig till agendan i arbetet med uppföljning och implementering.[86]

Det finns också olika sektorsvisa strategier och liknande som styr olika myndigheters arbete. För Arbetsmiljöverket är det arbetsmiljöstrategin som är det övergripande styrdokumentet.[87] För Jordbruksverket och andra myndigheter finns, utöver miljömålssystemet, också livsmedelsstrategin som ett övergripande styrdokument.

4.5 Agendan har ofta bidragit på andra sätt än genom målstyrning

Vår granskning visar alltså att agendans målsystem har haft en liten styrande effekt på myndigheternas arbete. Däremot uppger många myndigheter att agendan lett till förändringar på andra sätt.

Flera myndigheterna uppger att hållbarhetsbegreppet breddats som en följd av Agenda 2030-arbetet. De beskriver att det tidigare var vanligare att en dimension av hållbarhet blev betonad i arbetet, snarare än alla tre. Ett exempel är Naturvårdsverket, vars företrädare uppger att agendan bidragit till att frågor om social hållbarhet diskuteras tillsammans med miljöfrågor.[88] Ett näraliggande exempel är ett samarbete inom miljömålsarbetet om livsmedelsfrågor, där flera olika aspekter av livsmedelsfrågorna betonas.[89] Enligt olika myndighetsföreträdare har denna breddning i synen på hållbarhetsfrågor underlättat samarbetet mellan myndigheterna.[90]

Tabell 8 Agendans påverkan på myndigheternas verksamhet

Källa: Riksrevisionens sammanställning utifrån intervjuer med företrädare för myndigheterna och relevanta styrdokument för myndigheterna. Se bilaga 4.

Några myndigheter uppger också att de infört olika former av hållbarhetsbedömningar inför beslut, som en del av arbetet med Agenda 2030. Hållbarhetsbedömningen är en sorts konsekvensanalys, där beslutets påverkan på de olika hållbarhetsdimensionerna analyseras. Ett exempel är Jordbruksverket, vars metod för hållbarhetsbedömning också anammats av andra myndigheter, som Livsmedelsverket.[91]

Inom GD-Forum (se avsnitt 4.7) har myndigheterna också utvecklat en hållbarbetsbarometer, med vars hjälp myndighetsledningar kan bedöma hur väl olika delar av verksamheten lever upp till ambitionerna vad gäller hållbarhet. Exempelvis har Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och Tillväxtverket använt sig av hållbarhetsbarometern.

Många myndigheter betonar också agendans betydelse för den externa kommunikationen. De bedömer att den ofta fungerar som ett gemensamt språk med aktörer från kommuner, regioner, näringslivet och det civila samhället.[92] Vissa myndigheter har också använt agendan på detta sätt i internationella samarbeten.[93]

För myndigheter vars verksamhet styrs i detalj av regler och förordningar kan det vara svårt att göra om verksamheten i någon större omfattning. En sådan myndighet i vår granskning är Arbetsmiljöverket, vars huvuduppgift är tillsyn på arbetsmiljöområdet. Myndigheten bedömer att den redan bidrar till flera av agendans mål genom sitt arbete, men har inte gjort något ytterligare utifrån agendan. Däremot uppger myndighetens ledning att den använder agendan på ett mer övergripande plan, exempelvis för omvärldsbevakning för att ta fram nya strategier för verksamheten.

Det framkommer i vår granskning att personalens intresse för frågor om hållbarhet i vissa fall har haft betydelse för att myndigheten ska arbeta med frågorna. Vid en myndighet har medarbetarna lyft behovet av ett mer sammanhållet hållbarhetsarbete, något de fått gehör för bland annat eftersom myndighetens ledning velat vara attraktiv som arbetsgivare för framtida anställda.[94]

Företrädare för en annan myndighet uttrycker att de medarbetare som myndigheten vill rekrytera är medvetna om och intresserade av hållbarhetsfrågor, och att det skulle kunna påverka rekryteringen negativt att inte ha dessa frågor på radarn.[95]

4.6 Begränsad och motstridig styrning från regeringen

Många myndigheter uppger alltså att de inte fått någon återkoppling från regeringen på den återrapportering som de gjort (se avsnitt 4.1). Även i övrigt uppger de flesta myndigheter att de inte fått någon, eller väldigt begränsad, styrning från regeringen om hur de ska arbeta med agendan.[96] Frågorna har endast undantagsvis förekommit i myndighetsdialogerna med statssekreterare, och de flesta myndigheter uppger att de inte heller fått någon annan styrning vad gäller agendan, utöver återrapporteringskraven i regeringsuppdrag och regleringsbrev (se avsnitt 3.4).

Olika myndigheter gör olika bedömningar av vad frånvaron av mer konkret styrning av arbetet med Agenda 2030 inneburit. Några myndigheter uppger att de förväntade sig och hade velat ha mer styrning än vad de fått om hur de ska arbeta med agendan.[97] Representanter för en myndighet uttrycker det som att det funnits ett vakuum i regeringens styrning, där agendan ”både funnits och inte funnits”.[98] Andra myndigheter, som Statens veterinärmedicinska anstalt, Vinnova och Arbetsmiljöverket, bedömer att en annan styrning inte hade behövts.[99] Det kan noteras att både Vinnova, som arbetat mycket med Agenda 2030, och Arbetsmiljöverket, där agendan har en undanskymd roll, gör samma bedömning, nämligen att styrning från regeringen är mindre viktigt.

Flera myndigheter bedömer att ett minskat intresse från regeringen för frågan har bidragit till andra prioriteringar på myndigheterna.[100] Konsumentverkets GD uttrycker det som att utan tydlig styrning från regeringen att fokusera på Agenda 2030-frågorna, vore det inte rimligt att fortsätta prioritera sådana insatser framför det som ligger i myndighetens kärnuppgifter.[101]

En problematisk aspekt som flera myndigheter i Riksrevisionens undersökning tagit upp är att olika departement ger motstridiga styrsignaler.[102] I några fall har detta visat sig i styrningen av en enskild myndighet.[103] I andra fall har det uppstått osäkerhet vad gäller samarbetet mellan olika myndigheter.[104]

Ytterligare en aspekt som flera myndigheter tagit upp i våra intervjuer är att styrningen i frågor som rör hållbarhet bör vara mer långsiktig än vad som varit fallet.

4.7 Myndigheterna har initierat samarbeten med varandra utifrån agendan

Myndigheterna har på egen hand initierat olika samarbeten med anknytning till Agenda 2030. Det mest omfattande samarbetet har skett inom GD-Forum.[105]

I den senaste skrivelsen om Agenda 2030 till riksdagen beskriver regeringen GD‑Forum som en plattform där synergier i statsförvaltningen identifieras, för en hållbar utveckling.[106] Alla förutom en av myndigheterna i vår granskning har medverkat i forumet.

Forumet består av cirka 90 myndigheter och en samverkansstruktur i form av en styrgrupp (”Lilla GD-gruppen”) samt en operativ beredningsgrupp. Deltagande myndigheter skriver under en avsiktsförklaring som beskriver deras åtagande att genomföra agendan. GD-Forum arbetar utifrån tvåårig samverkansplan, där fokus för närvarande är vilken kompetens som behövs för omställning till hållbar utveckling, samt hur myndigheterna kan stärka varandra i arbetet med säkerhet, riskhantering och krisberedskap.

GD-Forum tar även fram kunskapsunderlag och metodstöd för myndigheter. Ett exempel är ett verktyg för självskattning av myndighetens hållbarhetsarbete.[107]

Myndigheterna inledde samarbetet för att de såg ett behov av att samlas gällande genomförandet av agendan. En viktig fråga som har diskuterats i forumet är regeringens styrning av myndigheterna.[108] Bland forumets medlemmar finns olika tolkningar av hur myndigheterna bör reagera på regeringens styrsignaler. En del tolkar regeringens nuvarande styrsignaler som att myndigheterna inte längre bör jobba med att genomföra agendan. Andra menar att det fortfarande är myndigheternas ansvar att fortsätta arbetet, även om de formella styrmedlen om agendan avvecklats.[109] Närbesläktat är att generaldirektörer också diskuterat i vilken utsträckning myndigheterna har möjlighet att ta in nya aspekter i sin verksamhet, till exempel att tydligare beakta en ytterligare dimension av hållbarhet, utan att frångå sitt kärnuppdrag.[110]

Ett exempel på liknande samverkan, fast på regional nivå, finns i Uppsalaregionen. Myndigheter lokaliserade i Uppsala ingår där i ett frivilligt nätverk tillsammans med andra aktörer som Region Uppsala och Svenska kyrkan, med syfte att inspirera och hjälpa varandra att genomföra agendan. Ett exempel på effekt är att flera organisationer skrivit på principöverenskommelser, så kallade ”hållbarhetslöften” i regi av Länsstyrelsen, där organisationen åtar sig att arbeta med olika delmål i agendan.[111]

5. Regeringens och SCB:s uppföljning av de globala målen

I detta kapitel besvarar vi frågan om regeringen och SCB har sett till att de globala målen följs upp. För att bedöma detta har vi bedömt om regeringen styr relevanta myndigheter på ett sätt som möjliggör en samlad statistisk uppföljning och att regeringen säkerställer att det finns relevanta indikatorer för mål och delmål. Vi har även bedömt om SCB och berörda myndigheter har analyserat vilka indikatorer som är relevanta för den nationella uppföljningen och lämnat förslag om hur statistiken kan utvecklas.

Granskningen visar att regeringens styrning av SCB har gått från att ge omfattade uppdrag om uppföljning och nationella indikatorer till att inte ge några uppdrag alls, trots att det påbörjade arbetet inte slutförts. Det innebär att det i dagsläget inte finns heltäckande indikatorer som kan ge en samlad bild av Agenda 2030:s mål och delmål ur ett svenskt perspektiv. SCB har genomfört arbetet med uppföljning i enlighet med uppdragen och har i samverkan med andra myndigheter analyserat vilka indikatorer som är relevanta och lämnat förslag om detta till regeringen.

5.1 Regeringens och SCB:s roll i uppföljningen av målen i agenda 2030

Agenda 2030 följer 17 mål och 169 delmål som mäts via 234 globala indikatorer som visar på hur länderna rör sig mot måluppfyllelse.[112] Den globala uppföljningen sker inom ett ramverk med indikatorer som fastställts av FN:s statistikkommission och generalförsamling. SCB har haft den samordnande rollen från Sveriges sida.[113] Uppföljning av målen sker även inom ramen för den europeiska planeringsterminen varje år, i enlighet med Europeiska kommissionens riktlinjer.[114]

Regeringen ansvarar för att följa upp Sveriges måluppfyllelse och genomförande av Agenda 2030. När nationerna antog Agenda 2030 förband man sig att följa upp målen nationellt. Det innebär att de relevanta globala indikatorerna i varje land ska följas upp.[115] Många länder har dessutom valt att använda sig av kompletterande nationella indikatorer. De nationella indikatorerna är av värde då de globala målen ibland är för trubbiga och inte alltid är effektiva för det enskilda landet att styra mot. En viktig del i arbetet med att översätta de globala hållbarhetsmålen till den svenska kontexten är därför att utforma och anpassa nationella indikatorer.

5.2 Uppdragen till SCB har gått från ambitiösa till minimala

SCB har haft en rad olika uppdrag om att följa upp de globala målen, utveckla nationella indikatorer, samordna detta arbete och presentera det på ett lättillgängligt sätt. År 2017 fick SCB i uppdrag av regeringen att utarbeta förslag till nationell rapporteringsstruktur avseende såväl nationella som globala indikatorer. Myndigheten skulle dessutom föreslå att ta fram nationella indikatorer i samverkan med relevanta myndigheter.[116]

Figur 5 Regeringsuppdrag till SCB 2017–2025

Källa: Regleringsbrev och uppdrag till SCB 2017–2025.

Från 2018 fick SCB ett längre uppdrag som innebar att de skulle fortsätta ta fram indikatorer och samordna de myndigheter som behöver vara involverade för att ta fram dessa. SCB fick dessutom ett tilläggsuppdrag 2020 där myndigheten fick i uppdrag att tillgängliggöra dessa indikatorer på en plattform. SCB skulle återrapportera uppdraget två gånger per år 2019–2021.[117] En av delredovisningarna skulle fokusera på agendans grundprincip ”ingen ska lämnas utanför”, enligt ett särskilt uppdrag som SCB själva föreslagit.[118]

År 2022 fick SCB ett ettårigt uppdrag att fortsatt samordna och uppdatera indikatorerna, samt att lämna en skriftlig slutredovisning och att föreslå hur den fortsatta uppföljningen skulle gå till. Detta följdes år 2023 av ett uppdrag om att uppdatera statistik avseende Agenda 2030 på webbplatsen.[119] Därefter har SCB inte fått fler regeringsuppdrag avseende Agenda 2030.

5.3 SCB har samordnat och tagit fram indikatorer men arbetet blev inte slutfört

År 2017 lämnade SCB ett första förslag på hur arbetet med uppföljningen skulle organiseras och ett förslag på nationella indikatorer.[120] SCB återrapporterade sedan arbetet med indikatorerna löpande: dels i form av en indikatorlista som 2022 omfattade 297 indikatorer varav 62 var nationella, dels i form av 151 publicerade indikatorer på SCB:s webbplats.[121] En del indikatorer som SCB föreslog i indikatorlistan behövde ytterligare utveckling för att fungera som indikatorer fullt ut.[122] Regeringen framhöll i sina direktiv till myndigheten att indikatorerna skulle tas fram från redan existerande statistik. SCB har i granskningen bekräftat att arbetet med indikatorer inte ledde till nya insamlingar. I några fall satte man dock samman redan insamlade data på ett annat sätt och skapade på så sätt nya mått.[123]

För 21 delmål gick det inte att bedöma måluppfyllelsen på grund av att det saknades data, enligt regeringens skrivelse 2021/2022.[124] Vissa indikatorer var inte heller relevanta för svenska förhållanden, exempelvis indikatorer som berör utvecklingsländer där problematiken inte finns i Sverige.[125]

Den nationella samordnaren hade i uppdrag att ta fram ett verktyg där statistik och genomförande av Agenda 2030 skulle tillgängliggöras på ett enkelt sätt så att Sveriges arbete för hållbar utveckling skulle gå att följa.[126] Detta uppdrag kompletterades även med ett uppdrag till SCB 2020.[127] År 2021 lanserades 151 indikatorer på SCB:s webbplats.[128]

SCB framhåller i sina återrapporteringar att målnivåer skulle göra det lättare att mäta måluppfyllelse. Myndigheten menar dock att det är en svår uppgift att ta fram dessa målnivåer. SCB redovisar att de gjort en analys av delmålen och menar att i mindre än 20 procent av agendans 169 delmål går att hitta en tydligt angiven målnivå. Det skulle gå att konstruera meningsfulla och mätbara målnivåer i närmare hälften av fallen, men det är kostsamt och kräver en stor arbetsinsats.[129] Regeringen gav inte SCB något uppdrag om att införa målnivåer och SCB har inte heller gjort det på eget initiativ.

I slutrapporteringen för samordningsuppdraget 2018–2021 lämnade SCB förslag på hur arbetet med uppföljning av Agenda 2030 fortsatt skulle kunna bedrivas. SCB föreslog också hur indikatorerna kunde utvecklas.[130] Ytterligare en återrapportering lämnades 2022. SCB informerade regeringen om att utan finansiering kommer uppdraget att bedrivas med en lägre ambitionsnivå.[131] I december 2023 uppdaterade SCB de globala indikatorerna på webbplatsen.[132] På grund av att det samordnade uppdraget för den nationella uppföljningen hade upphört, uppdaterade SCB endast de globala indikatorerna.[133] Efter det upphörde SCB:s rapportering och samordning av uppföljningen av Agenda 2030.[134]

5.4 Regeringen har inte finansierat uppdragen att följa upp agendan

De första åren bedrevs arbetet med uppföljningen genom omprioriteringar internt på myndigheten.[135] Redan 2017 påtalade dock SCB att de behövde resurser för att kunna arbeta med utvecklingen av uppföljningen av Agenda 2030 så att statistiken skulle bli heltäckande och robust.[136] För 2020 och 2021 fick SCB resurser av den nationella samordnaren för att specifikt skapa och uppdatera en sammanhållen plattform för uppföljningen av de globala och nationella indikatorerna.[137]

År 2021 inkom SCB (på uppdrag av regeringen) med ett förslag på hur en finansiering för ett fortsatt arbete med uppföljning skulle se ut. SCB lämnade ett förslag på basuppföljning som skulle kosta 3,4 miljoner kronor beräknat för 2025. Med ytterligare insatser för en tematisk rapport skulle den totala kostnaden vara 4,4 miljoner kronor.[138] SCB förde en dialog med Regeringskansliet, där myndigheten uppfattade att den fick ett förhandsbesked om att ett uppdrag med finansiering skulle tillkomma för arbetet med att följa upp Agenda 2030. SCB och andra myndigheter arbetade därför vidare med att utveckla uppföljningen. Efter en tid visade det sig dock att uppdraget uteblev, och SCB har inte heller haft möjlighet att inom existerande anslag arbeta vidare med att utveckla uppföljningen.[139] SCB har uppfattat att regeringen förstod att detta skulle bli konsekvensen av att uppdraget och finansieringen uteblev.[140]

Enligt SCB har de motstridiga beskeden inneburit att myndigheten lagt tid och kraft på ett arbete som inte gav resultat.[141] Folkhälsomyndigheten konstaterar att omfattande resurser lagts på att utveckla uppföljningen och att arbetet inte ännu har fått den användning och nytta som avsetts vid prioriteringen.[142] [143]

5.5 Samordning för uppföljningen har varit viktig men bitvis komplicerad

Uppföljningen och samordningen av de globala målen har varit komplicerad, enligt våra intervjuer med SCB och myndighetens återrapportering. Det beror bland annat på att uppföljningen på global nivå inte har skett på ett samordnat sätt. I vissa fall använder de internationella organisationerna som ansvarar för de globala indikatorerna information som samlats in från länderna i andra rapporteringsstrukturer. I andra fall samlar de ansvariga internationella organisationerna in informationen som behövs för att sätta samman indikatorerna via förfrågningar av olika slag direkt till olika nationella aktörer.[144]

Från 2018 och fram till 2022 hade SCB i uppdrag att samordna de myndigheter som på olika sätt skulle komma att bidra till den globala rapporteringen och framtagandet av indikatorer. Ett 70-tal myndigheter och andra organisationer har ingått i den samordnade verksamheten. Samordningen omfattade både hur de globala indikatorerna skulle mätas och framtagandet av de nationella indikatorerna. [145]

Enligt SCB har det samordnande arbetet bestått av flera delar. På den globala nivån handlade det om att delta i arbetsgrupper som hanterar indikatorer och statistikrapportering samt att se till att de organisationer som på global nivå ansvarar för de enskilda indikatorerna fick statistik.[146] När det gällde samordningen av de nationella indikatorerna handlade det om att skapa strukturer för de indikatoransvariga myndigheterna. Det gjorde myndigheten bland annat genom att skapa ett nätverk och genom att hålla stormöten med olika intressenter och ansvariga. En del av arbetet har bestått av att skapa en lista med kontaktpersoner för de indikatoransvariga på respektive myndighet.[147]

SCB föreslog 2021 att myndigheten skulle få fortsatt ansvar för att samordna uppföljningen, men att det bör tydliggöras att andra myndigheter ska bidra i den statistiska uppföljningen av Agenda 2030. SCB föreslog att detta ska regleras i en kommande förordning om Agenda 2030 och hållbarhet (se vidare kapitel 3).[148] Förordningen i fråga kom dock inte att införas, och inte heller i någon annan form av reglering av andra myndigheters ansvar att bistå SCB med statistik.

SCB arbetar fortfarande i viss mån med att samordna den internationella statistiska rapporteringen. Det, menar SCB, följer av myndighetens generella ansvar för internationell statistikrapportering. Arbetet handlar i huvudsak om att ta emot förfrågningar och slussa dem vidare till rätt myndighet som kan besvara dessa, alternativt till rätt avdelning internt på SCB.[149]

6. Redovisning till riksdagen av Agenda 2030:s genomförande

I detta kapitel svarar vi på frågan om regeringen har redovisat arbetet med Agenda 2030 i enlighet med vad riksdagen efterfrågat. Vi bedömer det utifrån om redovisningen innehåller en redovisning av måluppfyllelse utifrån globala och nationella indikatorer. Om det saknas statistik bör regeringen redovisa hur den ska utvecklas, samt göra en bedömning över måluppfyllelsen. En nulägesanalys ska redovisas där det på ett tydligt och överblickbart sätt framgår inom vilka områden Sverige behöver vidta ytterligare åtgärder för att nå målen, samt vilka ytterligare åtgärder regeringen vidtagit eller planerar.

Riksrevisionens bedömning är att regeringen inte har redovisat arbetet med Agenda 2030 till riksdagen i tillräcklig omfattning för att möta riksdagens krav. År 2022 lämnar regeringen en systematisk bedömning av delmålen i agendan till riksdagen. Det är dock inte tydligt vilka indikatorer bedömningen bygger på. Redovisningen till riksdagen har sedan blivit mindre tydlig och överblickbar. Den senaste redovisningen 2024 innehåller varken en konsekvent bedömning av måluppfyllelse för delmålen eller redogörelse för hur statistiken som följer upp Agenda 2030 ska utvecklas.

6.1 Redogörelserna till riksdagen har haft olika form

Sedan 2016 har riksdagen fått olika typer av redovisningar av regeringen avseende Agenda 2030. I vissa fall har det varit i form av propositioner, i andra fall skrivelser till riksdagen.

Tabell 9 Specifika rapporteringar till riksdagen av genomförandet av Agenda 2030

Källa: Skrivelser och propositioner till riksdagen avseende Agenda 2030.

6.2 De första skrivelserna om Agenda 2030 fokuserade på utrikespolitik

I de två första skrivelserna till riksdagen introducerades de olika målen för Agenda 2030 och hur politiken för global utveckling (PGU) gick hand i hand med agendan. Det gjordes genom att samtliga sjutton Agenda 2030-mål beskrevs och sedan följdes av ett eller flera politikområden inom PGU som knöt an till agendans mål. Med tanke på PGU:s fokus på utrikespolitik var uppföljningen av de inrikespolitiska delarna av agendan i dessa skrivelser svaga. Regeringen gjorde inte heller någon konsekvent bedömning av om Sverige uppnått de enskilda målen.[150] Efter att det riksdagsbundna målet för Agenda 2030:s genomförande antagits 2020 har rapporteringen om agendan gjorts i egna skrivelser.

6.3 Budgetpropositionerna knyter an till Agenda 2030 men utan konsekvent analys av måluppfyllelse per delmål

Sedan 2016 har regeringen rapporterat i budgetpropositionen hur arbetet med Agenda 2030 fortlöpt. År 2016 nämns Agenda 2030 kort under begreppet ”den nya hållbara utvecklingsagendan” och regeringen redovisar kortfattat hur man ska satsa på civilsamhällets deltagande i arbetet.[151] I budgetpropositionerna från och med 2017 skriver regeringen i textavsnitten om de olika utgiftsområdena hur regeringens politik och nationella målsystem knyter an till agendans mål. I budgetpropositionerna beskrivs också hur arbetet med Agenda 2030 bedrivs samt hur framtagandet av indikatorer har fungerat. Ibland nämns även indikatorer och måluppfyllelse men inte på ett konsekvent sätt. Det finns ingen tydlig och överblickbar sammanställning av hur Sverige uppnår mål och delmål. Eftersom måluppfyllelse inte anges blir det inte heller en konsekvent redovisning av hur Sverige ska vidta ytterligare åtgärder för att nå respektive mål.[152]

6.4 Det riksdagsbundna målet medför nya krav på regeringen avseende rapportering

I propositionen om Sveriges genomförande av Agenda 2030 beskriver regeringen hur SCB:s uppdrag om att följa upp genomförandet av Agenda 2030 genom de globala och nationella indikatorerna kan ligga till grund för den regelbundna återrapporteringen till riksdagen. Det anges ingen måluppfyllelse i denna proposition men regeringen menar att det finns lagstiftning och riksdagsbundna mål som väl motsvarar Agenda 2030, samtidigt som det krävs mer arbete för att kunna nå flera av målen.[153]

I propositionen föreslår regeringen att den en gång per mandatperiod ska bilägga en rapport till budgetpropositionen där genomförandet av Agenda 2030 ska redovisas. Riksdagen beslutade i stället att regeringen ska rapportera i en egen skrivelse, två gånger per mandatperiod.

6.5 Regeringens skrivelser ger inte riksdagen en tydlig bild av måluppfyllelsen och kvaliteten har sänkts i den senaste skrivelsen

Vår granskning visar att skrivelserna 2022 och 2024 skiljer sig åt avseende kvaliteten och detaljeringsgraden på redovisningarna till riksdagen. 2024 års skrivelse är mindre tydlig och överblickbar och innehåller inte en redogörelse för delmålens innehåll eller måluppfyllelse.

Tabell 10 Innehållet i Agenda 2030-skrivelserna 2022 och 2024

Källa: Sammanställning av skrivelserna 2021/22:247 och 2024/25:66

Skrivelsen 2022 är den första som lämnas till riksdagen efter det riksdagsbundna målet 2020. I skrivelsen redogör regeringen för de 17 målen och samtliga 169 delmål. Under respektive delmål gör regeringen en bedömning av om Sverige uppnått målen eller ej, samt om det behövs fler åtgärder för att uppnå målen, i de fall som data finns. Regeringen bedömer att det för 60 av delmålen behövs ytterligare åtgärder för att nå målen. För 35 av de 169 delmålen anger regeringen att de uppnåtts eller i alla fall uppnåtts på det nationella planet men inte globalt. För 8 av delmålen bedömer regeringen att de med beslutad politik kommer att uppnå målen. För 21 av delmålen går det inte att bedöma måluppfyllelsen eftersom det saknas data.[154] Det framgår inte alltid vilka indikatorer som har använts för att bedöma måluppfyllelsen i skrivelsen 2022. Regeringen anger inte heller specifikt hur brist på data för de mål som inte kan mätas ska åtgärdas mer än att SCB har i uppdrag att arbeta med detta. I anslutning till målen beskriver regeringen ett antal områden där Sveriges politik på vissa områden kan bidra till måluppfyllelse.

Nästa skrivelse lämnas till riksdagen år 2024. Skrivelsen har en annan utformning än den tidigare med väsentligt lägre detaljeringsgrad och saknar en beskrivning av måluppfyllelse av delmålen. Regeringen för ett resonemang om hur Sverige ligger till i förhållande till de sjutton målen, men till skillnad från i skrivelsen 2022 finns det ingen redovisning av måluppfyllelse per delmål. Därmed framgår det inte heller alltid vilka delar av målen som Sverige inte når. Eftersom indikatorerna för agendan oftast hör till de specifika delmålen finns inte heller dessa med i redovisningen på ett systematiskt sätt.

Även i denna skrivelse beskriver regeringen ett antal utvalda områden där Sveriges politik på vissa områden kan bidra till måluppfyllelse. Exempelvis beskrivs måluppfyllelsen för mål 8 ”Anständiga arbetsvillkor och tillväxt” kort med att det inte finns något slutmål, att flera indikatorer rört sig åt fel håll och att detta kan ha konjunkturella orsaker.[155] I andra fall, till exempel avseende mål 10 ”Minskad ojämlikhet”, anges att utvecklingen går i fel riktning och att flera delmål ännu inte uppnåtts; vilka delmål specificeras dock inte.[156]

Regeringen sammanfattar övergripande att Sverige har goda förutsättningar för att nå agendans mål men att det fortsatt finns utmaningar.[157] Eftersom regeringen inte redovisar utvecklingen för delmålen framgår det dock inte tydligt vad analysen bygger på, enligt vår bedömning.

I skrivelsen 2024 rapporterar regeringen inte heller tydligt att SCB:s uppdrag med att ta fram indikatorer har avslutats.

7. Regeringens arbete med en samstämmig politik

I det här kapitlet besvaras frågan om regeringen har arbetat effektivt för att stärka samstämmigheten. Vi har bedömt det utifrån om det finns strukturer inom Regeringskansliet som möjliggör en stärkt samstämmighet. Vi har också bedömt om regeringen har bedrivit ett strategiskt arbete för att öka samstämmighet, till exempel genom att regelbundet analysera synergier och målkonflikter mellan utgiftsområden. Vi har även bedömt om regeringen har redovisat samstämmighetsarbetet och resultat från samstämmighetsanalyser till riksdagen.

Vår granskning visar att trots att flera utredningar som regeringen tillsatt lämnat olika förslag om samstämmighet, har få av dessa genomförts. Samstämmigheten har inte analyserats löpande vid Regeringskansliet utan endast punktvis. Samstämmighetsbegreppet har dessutom snävats in och används idag till och med snävare än innan arbetet med Agenda 2030 inleddes. Det innebär att rapporteringen till riksdagen inte gett en bild av samstämmigheten och målkonflikter mellan de olika politikområden som ingår i Agenda 2030.

7.1 Regeringen har inte genomfört förslag för att förbättra förutsättningarna för en mer samstämmig politik

De utredningar som regeringen har tillsatt har lämnat olika förslag för hur samstämmig politik för hållbar utveckling skulle kunna omsättas i verklighet. Det handlar framför allt om att förändra sättet som Regeringskansliet arbetar på. Enligt Agenda 2030-delegationen bör en analys genomföras för varje politiskt beslut av huruvida beslutet i fråga stärker, är neutralt eller motverkar arbetet för en hållbar utveckling. Delegationen bedömde att det finns en god grund för detta i exempelvis Regeringskansliets gemensamberedning av ärenden, samtidigt som kapaciteten att driva enskilda sakfrågor är större än kapaciteten att hantera övergripande frågor som hållbarhetsfrågor. Därför föreslog delegationen bland annat att regeringen skulle stärka kapaciteten att samordna olika politikområden inom Regeringskansliet. Detta kunde enligt delegationens förslag ske antingen genom en förstärkning av de samordningsfunktioner som då existerade (statssekreterargrupp och en interdepartemental arbetsgrupp), eller genom en ny funktion.[158]

Även Statskontoret föreslog i sin utredning att samordningsfunktionen skulle förstärkas, för att Regeringskansliet bättre ska kunna identifiera och hantera synergier och målkonflikter i arbetet med agendans mål.[159]

Riksrevisionens granskning visar dock att dessa förslag för en stärkt samstämmighet inte har genomförts. Vid intervjuer med Regeringskansliet framkommer i stället bilden av att samstämmighetsfrågan inte har haft en framträdande roll i den löpande inrikes samordningen. Exempelvis har synergier och konflikter mellan agendans mål inte varit en fråga som diskuterats mycket i det löpande arbetet med samordning. Enligt ansvariga vid samordningsfunktionen fanns det tankar om att införa en mekanism som påminner om förslaget till samstämmighetsanalys inför varje beslut, men något konkret förslag togs aldrig fram.[160] Som beskrivits i avsnitt 3.6, har dessutom samordningsfunktionen inom Regeringskansliet gradvis fått allt mindre resurser och analytisk kapacitet.

Ett skäl till att samstämmighetsfrågor inte haft en framträdande roll i den nationella samordningen är att huvudansvaret för samstämmighetspolitiken har legat på Utrikesdepartementet, liksom den internationella samordningen av Agenda 2030. Detta som en följd av att samstämmighetspolitiken sedan tidigare hanterats inom PGU, som var Utrikesdepartementets ansvar.[161]

7.2 Enstaka analyser av målkonflikter och synergier har genomförts

Samstämmighetsfrågorna har alltså inte tagits om hand i Regeringskansliets löpande beslutsprocesser. Däremot gjordes ett specifikt arbete inför den frivilliga nationella granskningen[162] år 2021 som handlade om att identifiera synergier och målkonflikter inom agendan.[163] Resultatet redovisades också i regeringens skrivelse till riksdagen 2022. Det var Stockholm Environment Institute, SEI, som på uppdrag av Utrikesdepartementet genomförde en analys med hjälp av verktyget ”SDG synergies” (se bilaga 2). I korthet går metoden ut på att identifiera mellan vilka mål i agendan som det finns mest synergier, respektive målkonflikter. När det användes inför den svenska rapporteringen var det Agenda 2030-ansvariga tjänstemän vid de olika departementen som bidrog med analysen om synergier och konflikter mellan olika mål, utifrån deras arbete som handläggare. Deltagare i processen har uttryckt tveksamhet vad gäller denna process, eftersom de inte har tyckt att de haft tillräcklig kunskap för att analysera sambandet mellan skilda sakområden på detta sätt.[164]

7.3 Regeringens planer på en indikator för samstämmighet har inte blivit verklighet

I regeringens handlingsplan från 2018 nämns att regeringen avser ta fram en ny nationell indikator för att följa PGU och mäta hur väl Sverige lever upp till samstämmighetspolitiken.[165] Detta för att den existerande globala indikatorn enligt regeringens bedömning var alltför övergripande.[166] Riksrevisionen konstaterar att någon sådan nationell indikator aldrig tagits fram, vare sig för PGU eller Agenda 2030. Vi har dock inte fått svar från Regeringskansliet om varför arbetet aldrig slutfördes.[167]

7.4 Samstämmighetsbegreppet har använts snävare i stället för bredare

När samstämmighetspolitiken gick över från PGU till Agenda 2030 innebar det en ambitionshöjning och en breddning av begreppet samstämmighet, från global utveckling till hållbar utveckling. Förändringen innebar att regeringen behövde beakta samstämmighet mellan utgiftsområden även på nationell basis, och inte bara mellan inrikes- och utrikespolitik. Vi kan dock konstatera att regeringen under den senaste tiden i stället använt samstämmighetsbegreppet i en snävare bemärkelse än tidigare.

Riksrevisionen har jämfört hur regeringen beskriver arbetet med samstämmighet i tre olika skrivelser till riksdagen (se tabell 11). I PGU-skrivelsen från 2018, beskriver regeringen arbetet inom olika så kallade PGU-områden. Huvudfokus är vad Sverige gör internationellt inom olika ämnesområden. För varje ämnesområde gör regeringen en översiktlig beskrivning av inom vilka politikområden det krävs samstämmighet för att uppnå global utveckling. Inom fem områden beskriver regeringen också mer utförligt arbetet med att hantera målkonflikter i det internationella arbetet.[168]

I regeringens första skrivelse om Agenda 2030, från 2022, används samstämmighet för första gången i bemärkelsen samstämmighet för hållbar utveckling. Regeringen skriver att ”en samstämmig politik nationellt och internationellt nu utgör kärnan i det riksdagsbundna målet för Agenda 2030”. I skrivelsen redovisar regeringen den samstämmighetsanalys på nationell nivå som den lät göra inför Sveriges frivilliga redovisning till FN år 2021 (se avsnitt 7.2 och bilaga 2). I skrivelsen gör också regeringen en fördjupning av ett antal områden, som i huvudsak rör samstämmighet mellan inrikespolitik och utrikespolitik, eller mellan utrikespolitiska områden. Vad gäller själva processen för att arbeta med samstämmighet, framhålls statssekreterargruppen för Agenda 2030 som ett viktigt forum.[169]

I regeringens skrivelse om Agenda 2030 från 2024 finns också ett avsnitt om samstämmighet, men det är betydligt mindre utförligt än i skrivelsen dessförinnan. I skrivelsen gör regeringen ingen referens till det riksdagsbundna målet, men däremot till agendans mål om en samstämmig politik. Skrivelsens beskrivningar om sakområden handlar om samstämmighet mellan olika utrikespolitiska områden, som säkerhetspolitik, utvecklingspolitik och handelspolitik. Däremot är dimensionen av samstämmighet mellan olika delar av inrikespolitiken i stort sett frånvarande. Dessutom är även den aspekt som var bärande i PGU, alltså att det skulle råda samstämmighet mellan utrikes- och inrikespolitiska områden, frånvarande. Det finns exempelvis ingen analys av vilken påverkan något inrikespolitiskt område har på hållbar utveckling globalt. Fokus är alltså i stället samstämmighet mellan olika utrikespolitiska områden, som säkerhetspolitik, utvecklingspolitik och handelspolitik. Vad gäller processfrågor, framhålls ordinarie beredningsprocesser som gemensamberedningen, som det sätt på vilket regeringen säkerställer samstämmighet. Riksrevisionen konstaterar också att det inte alltid är tydligt att samstämmigheten som beskrivs i rapporteringen tar sikte just på hållbar utveckling, utan det handlar ofta om samstämmighet mellan politikområden i en mer allmän betydelse. För första gången framhålls också att samstämmigheten ska öka genomslaget för svenska intressen i världen.[170]

Sammanfattningsvis kan Riksrevisionen konstatera att regeringen idag använder en smalare definition av begreppet än någon gång sedan PGU infördes, trots att intentionen var den motsatta när PGU gick upp i Agenda 2030.

Tabell 11 Samstämmighetsbegreppets användning

Källa: Riksrevisionens analys av regeringens rapportering till riksdagen.

8. Slutsatser och rekommendationer

8.1 Övergripande slutsats

Sverige placerade sig mycket högt i rankningen i världen över måluppfyllelsen av Agenda 2030, redan när arbetet började år 2016. Däremot har Sveriges måluppfyllelse inte ökat nämnvärt sedan dess, trots höga ambitioner för genomförandet av agendan.
Den övergripande slutsatsen i Riksrevisionens granskning är att statens arbete med Agenda 2030 inte har varit effektivt. Granskningen kan inte visa att ett mer effektivt arbete med genomförandet av Agenda 2030 hade bidragit till en ännu högre måluppfyllelse, men förutsättningarna för detta hade varit bättre. Riksrevisionen har funnit flera stora brister. Regeringen har för det första inte identifierat en övergripande inriktning för hur agendan bäst ska genomföras i Sverige, vilket är den allvarligaste bristen. En ofullständig uppföljning av måluppfyllelsen i Sverige gör dessutom att det är svårt att avgöra vilka områden som skulle behöva prioriteras. Dessutom bedömer Riksrevisionen att regeringen på ett otillräckligt sätt har styrt myndigheterna och andra aktörer så att de har fått förutsättningar att bidra till måluppfyllelsen. Granskningen visar att regeringen, snarare än myndigheterna själva, har bäst förutsättningar att stärka arbetet med genomförandet av Agenda 2030 på ett resurseffektivt sätt och med potential att bidra till högre grad av måluppfyllelsen av Agenda 2030.

Myndigheterna har på olika sätt arbetat med Agenda 2030-frågor, men för de flesta av dem har inte agendan och dess mål varit styrande för verksamheten.

Regeringens styrning av uppföljningen av agendans mål och delmål har gått från att ge SCB omfattande uppdrag, till att inte ge några uppdrag alls, trots att det påbörjade arbetet inte slutförts. Det innebär att det i dagsläget inte finns indikatorer för att ge en samlad bild av Agenda 2030:s mål och delmål ur ett svenskt perspektiv. Det är också svårt att ta del av uppföljningen av de indikatorer som finns.

Riksrevisionens bedömning är att regeringen inte har redovisat arbetet med Agenda 2030 i tillräcklig omfattning utifrån de behov som riksdagen har gett uttryck för. Den senaste redovisningen 2024 innehåller ingen redovisning på delmålsnivå, vilket gör det omöjligt att följa utvecklingen över tid.

Riksrevisionen bedömer vidare att regeringen inte arbetat effektivt för att stärka arbetet med en samstämmig politik. Flera utredningar som regeringen tillsatt har lämnat olika förslag om ökad samstämmighet, men inget av dessa har genomförts. Samstämmighetsbegreppet har dessutom snävats in och används idag i en smalare bemärkelse än innan arbetet med Agenda 2030 inleddes, trots att ambitionen var den motsatta. Det innebär också att rapporteringen till riksdagen inte gett en bild av samstämmigheten och målkonflikter mellan de olika politikområden som ingår i Agenda 2030.

8.2 Regeringen och myndigheterna har inte arbetat effektivt med Agenda 2030

Riksrevisionen bedömer att regeringen inte arbetat effektivt med Agenda 2030. Framför allt har regeringen inte pekat ut en övergripande inriktning, och har inte heller aktivt styrt myndigheter och andra aktörer för att öka måluppfyllelsen. Myndigheterna har, på uppdrag av regeringen, analyserat sin verksamhet utifrån agendans mål, och lämnat förslag till regeringen på åtgärder men utan systematisk återkoppling eller beslut om åtgärd eller ej. Detta är inte exempel på bra resursutnyttjande. Myndigheterna har i viss mån ändrat arbetssätt enligt agendans övergripande principer. Däremot har agendans mål inte fått någon stor styrande effekt på myndigheternas arbete.

Regeringens arbete med Agenda 2030 påbörjades för tio år sedan. Internationellt sett har Sverige och de andra nordiska länderna redan från början legat högt i rangordningen över måluppfyllelsen för Agenda 2030. Det är dock långt kvar innan Sverige når målen, och regeringen och riksdagen har uttalat höga ambitioner för genomförandet i Sverige. Riksrevisionen bedömer att regeringen på ett bättre och mer resurseffektivt sätt hade kunnat skapa förutsättningar för Agenda 2030 i syfte att nå en ännu högre måluppfyllelse. Riksrevisionen bedömer sammantaget att mervärdet med regeringens och myndigheternas arbete med Agenda 2030 är litet, jämfört med det arbete med hållbarhet som fanns redan tidigare.

Organiseringen av arbetet med Agenda 2030 har präglats av ryckighet, och regeringen har inte skapat strukturer med den långsiktighet som arbetet kräver. Exempelvis har de kommittéer som bildats för Sveriges genomförande av agendan avskaffats inom några få år, trots att själva arbetet med agendan behöver pågå fram till 2030.

Riksrevisionens bedömning är också att regeringen inte i tillräcklig grad har pekat ut vilka som är Sveriges prioriteringar i arbetet med agendan. Agendans system med mål, delmål och indikatorer har i stort sett bara använts för att beskriva saker som redan görs. Detta behöver inte vara en dålig strategi om det i nästa steg följs upp med en avvikelseanalys och handlingsplan, men granskningen visar att den styrande effekten på arbetet med hållbarhet i Sverige har varit liten.

I styrningen av myndigheterna har regeringen betonat att agendan är viktig – däremot har den inte styrt vad myndigheterna ska göra, eller hur de ska göra det. Regeringen har exempelvis inte systematiskt analyserat vilka myndigheter som behöver göra vad för att öka måluppfyllelsen av de globala hållbarhetsmålen. Regeringen har därmed inte lyckats omsätta det riksdagsbundna målet i styrning av myndigheterna, trots att det finns ett stort kunskapsunderlag om hur en sådan styrning skulle kunna gå till. De senaste åren har regeringens ambitionsnivå för arbetet med agendan dessutom sänkts betydligt.

Generellt bedömer Riksrevisionen att myndigheterna tagit arbetet med agendan på allvar, och i många fall försökt integrera den i sin verksamhet. Däremot har myndigheterna inte arbetat för att öka måluppfyllelsen av de globala målen, utan de har i huvudsak genomfört sin vanliga verksamhet med förhoppningen att det i slutändan ska bidra till målen. Agendan verkar ändå ha hjälpt myndigheterna på andra sätt, bland annat genom att bidra till att alla tre dimensionerna av hållbarhet är med i arbetet. För många myndigheter har agendan också bidragit med ett ”språk” för hållbarhetsfrågor som kunnat användas i samarbete och samverkan med andra aktörer i samhället. De har också på eget initiativ samarbetat om genomförandet av agendan, vilket är en förutsättning för att arbetet ska vara framgångsrikt.

Samtidigt kan Riksrevisionen konstatera att variationen är stor mellan myndigheterna vad gäller hur de tagit sig an och genomfört arbetet med Agenda 2030. Även om det är svårt utifrån Riksrevisionens empiri att slutgiltigt avgöra vad dessa variationer beror på, går det att identifiera några troliga förklaringar.

En sådan förklaring är att karaktären på myndigheternas kärnverksamhet är olika. Medan exempelvis tillsynsmyndigheter vars arbete styrs mycket av regler inte kan förändra mycket i sin verksamhet som en följd av agendan, kan myndigheter med huvuduppgift att främja samhällets utveckling åt ett visst håll ha stor nytta av agendan för sitt arbete. Det är också troligt att myndigheter som samarbetar mycket med intressenter för vilka agendan är viktig, också själva prioriterar arbetet med agendan.

Styrningen från regeringen, och hur myndighetsledningarna tolkat den, utgör ytterligare förklaringar till skillnader. I den mån som myndigheterna har fått aktiv styrning har den skilt sig åt mellan olika departement. Medan vissa departement varit uppmuntrande, har andra departement avrått från att lägga alltför stort fokus på Agenda 2030 och hållbarhetsfrågor. Riksrevisionen konstaterar också att myndigheternas ledningar också gjort olika bedömningar av hur likalydande styrsignaler vad gäller Agenda 2030 ska tolkas. Det har också framkommit att faktorer som till exempel personalens intresse för frågorna och ledningens överväganden om myndigheten som en attraktiv arbetsgivare haft påverkan på arbetet med Agenda 2030.

Sammanfattningsvis bedömer Riksrevisionen att variationen mellan myndigheter både kan förklaras av orsaker som är logiska utifrån myndigheternas verksamhetslogik och styrning, och av mer godtyckliga orsaker. Riksrevisionen ser en risk för att detta bidrar till ett mindre effektivt genomförande av agendan. Dels kan det innebära att det inte är agendans syfte som står i fokus för myndigheternas arbete med agendan, vilket innebär att resurser läggs ner utan att det bidrar nämnvärt eller ens alls till måluppfyllelsen av Agenda 2030. Dels kan det göra samarbetet mellan myndigheterna kring gemensamma frågor mindre effektivt, om myndigheternas engagemang och arbetssätt starkt skiljer sig åt.

Den samlade bilden av Riksrevisionens granskning är att det vore mer effektivt – både utifrån resursutnyttjandeperspektiv och ökade förutsättningar för måluppfyllelse – att regeringen i högre grad styr och pekar ut en inriktning för arbetet med Agenda 2030.

8.3 Otillräcklig uppföljning av Agenda 2030

Riksrevisionen bedömer att regeringen inte organiserat en samlad uppföljning av hur det går för Sverige i arbetet med Agenda 2030, och det finns inget enkelt sätt att följa utvecklingen i Sverige för utvecklingsmålen. Riksrevisionen bedömer också att regeringens redovisning till riksdagen är bristfällig, bland annat vad det gäller vilka ytterligare insatser som behövs för en bättre måluppfyllelse.

Trots att arbetet med Agenda 2030 pågått i tio år är det svårt att följa hur det går för agendans mål och delmål i Sverige. Den statistik som tas fram återfinns på olika myndigheters och internationella organisationers webbsidor och finns inte samlad under begreppet Agenda 2030.

Riksrevisionen bedömer att regeringens styrning av SCB har varit ryckig och otydlig. SCB fick ursprungligen ett omfattande uppdrag som innebar att bygga upp ett system med nationella indikatorer, med avsikten att detta skulle kunna användas för att följa arbetet i Sverige med agendan fram till år 2030. Arbetet involverade också en lång rad andra statistikansvariga myndigheter. När arbetet kommit en bit på väg uppstod stor ovisshet i styrningen. SCB förespeglades finansiering för att fortsätta arbetet, och organiserade sig och samarbetet med myndigheterna i enlighet med det. Både uppdrag och finansiering uteblev dock i slutändan. Resultatet blev att SCB var tvungna att avsluta arbetet och att lägga ner den webbplats där resultaten av arbetet kunde följas. Riksrevisionen bedömer att regeringens styrning av uppföljningsarbetet varit ineffektiv på två sätt. Dels har den inte lett till en uppföljning där det går att följa hur arbetet mot Agenda 2030-målen i Sverige går. Dels har motstridiga besked från regeringen lett till att myndigheterna lagt ner arbete och resurser på arbetet till ingen nytta. Riksrevisionen bedömer att avvecklingen av uppföljningen i sig dessutom har inneburit att riksdagen fått en sämre redovisning av måluppfyllelsen för Agenda 2030. Den är mindre överblickbar, samlad och fördjupad än vad riksdagen har efterfrågat.

Ambitionsnivån avseende rapporteringen till riksdagen har dessutom sänkts under den granskade perioden. Sedan det riksdagsbundna målet infördes har regeringen i skrivelser till riksdagen rapporterat om arbetet med Agenda 2030, 2022 och 2024. Generellt var den första av dessa rapporter betydligt mer innehållsrik än den andra. En viktig skillnad är att endast den första skrivelsen lämnar en redovisning per delmål, av både arbetet och en bedömning av måluppfyllelsen. Rapporteringen i skrivelsen från 2024 är enligt Riksrevisionens bedömning därför ofullständig, eftersom måluppfyllelsen inte går att följa över tid och det är oöverblickbart vilka åtgärder som behövs för att uppnå agendans mål till 2030.

Regeringen rapporterade inte heller tydligt till riksdagen att SCB:s uppdrag om att följa målen på ett sammanhållet sätt med nationella indikatorer har upphört.

8.4 Arbetet för en samstämmig politik har blivit mindre snarare än mer ambitiöst sedan Agenda 2030 infördes

Riksrevisionen bedömer att regeringen inte skapat förutsättningar för en mer samstämmig politik i enlighet med det riksdagsbundna målet för Agenda 2030.

En bärande tanke som uttrycks i det riksdagsbundna målet, är att Sverige ska genomföra en samstämmig politik för hållbar utveckling. Tanken är att alla politikområden, och olika aktörer i samhället, ska dra åt samma håll i hållbarhetsarbetet. En föregångare inom samstämmighetsarbetet var Politiken för global utveckling, PGU, som hade fokus på samstämmighet mellan inrikespolitik och global utvecklingspolitik. PGU gick upp i Agenda 2030, eftersom ambitionen var att samma frågeställningar som i PGU skulle hanteras i Agenda 2030-arbetet.

Riksrevisionens bedömning är dock att regeringen inte har skapat förutsättningar för en mer samstämmig politik för hållbar utveckling. Regeringen har inte systematiskt genomfört de analyser av vilka konflikter och synergier som är relevanta som krävs för att kunna öka samstämmigheten. Den har inte heller etablerat några starkare samordnande strukturer som enligt flera olika utredningar skulle krävas för att genomföra en mer samstämmig politik. Ett skäl till det är att det har varit oklart om samstämmigheten ska ses som en utrikespolitisk eller inrikespolitisk fråga. Den oklara ansvarsfördelningen mellan olika departement som detta medfört har enligt Riksrevisionens bedömning hämmat arbetet. Under senare år har regeringen dessutom använt samstämmighetsbegreppet i en smalare bemärkelse, så att det i praktiken bara omfattar olika utrikespolitiska områden. Dessutom är inriktningen mot hållbarhet inte lika tydlig som tidigare. Riksrevisionen bedömer därför att arbetet för en samstämmig politik för hållbarhet snarare blivit mindre än mer ambitiöst sedan Agenda 2030 infördes, jämfört med då PGU fanns. Detta innebär också att ett potentiellt mervärde med Agenda 2030-arbetet i form av en ökad samstämmighet gått förlorat.

8.5 Rekommendationer

Riksrevisionen lämnar följande rekommendationer till regeringen.

• Gör en tydligare prioritering inom arbetet med agendan, så att det framgår inom vilka politikområden som det krävs ytterligare åtgärder för att Sverige ska förbättra måluppfyllelsen för agendans mål och delmål.
• Tydliggör i myndighetsstyrningen vilket ansvar myndigheterna har för att genomföra Agenda 2030.
• Se till att det finns en uppföljning som ger allmänheten och riksdagen en samlad och relevant bild av Sveriges genomförande av Agenda 2030.
• Analysera och rapportera om målkonflikter och synergier för en samstämmig politik för global respektive hållbar utveckling.

Referenslista