Villkor för studiemedel

2.1.1 Målen med studiestödsystemet

Målen för studiestödet slogs fast i samband med studiestödsreformen 2001, förtydligades i budgetpropositionen för 2016 och moderniserades i budgetpropositionen för 2024.[23] Enligt målsättningarna ska studiestödet

• verka rekryterande för kvinnor och män oavsett bakgrund och bidra till ett högt deltagande i utbildning
• ha en god effekt på samhällsekonomin över tid.

I propositionen som föregick studiestödsreformen 2001 och som riksdagen ställt sig bakom framkommer ytterligare målsättningar för studiestödet.[24] Bland annat ska utgångspunkten för studiestödssystemet vara att lånen återbetalas i sin helhet och att systemet är så enkelt och lättöverskådligt som möjligt utan att för den skull minska i måluppfyllelse. Det framgår även att det är viktigt att studiestödsreglerna bidrar till att studier genomförs så snabbt och effektivt som möjligt. Enligt riksdagen är det eftersträvansvärt med en ökad genomströmning då det bidrar till att den studerandes skuldsättning kan hållas nere och ett snabbare inträde på arbetsmarknaden kan ske.[25]

2.2 Villkor för studiemedel

För att vara berättigad till studiemedel i Sverige måste ett antal villkor vara uppfyllda, se bilaga 1.

Veckobegränsningen regleras i studiestödslagen.[26] Även resultatkravet regleras i studiestödslagen, men regeringen och CSN ansvarar för den närmare utformningen genom förordning och föreskrifter. Tidigare ansvarade CSN för resultatkravet i alla skolformer. I samband med att resultatkravet i högskolan reformerades 2010 fördes regleringen över från CSN:s föreskrifter till studiestödsförordningen.[27] CSN ansvarar dock fortfarande för att meddela föreskrifter om hur prövningen av resultatkravet i högskolan ska gå till i praktiken.[28] För övriga utbildningsformer, däribland yrkeshögskolan och komvux, regleras den närmare utformningen i CSN:s föreskrifter.

Nedan följer en närmare beskrivning av de villkor som är fokus för den här granskningen: resultatkravet och veckobegränsningen.

2.2.1 Resultatkravet

Studiemedel får lämnas till en studerande som har bedrivit sina studier i normal takt.[29] Vad som avses med studier i normal takt varierar mellan skolformer. Innan studiemedel kan betalas ut görs därför en prövning av den studerandes tidigare studieresultat.[30] Det är CSN som prövar om resultatkravet är uppfyllt.

Resultatkravet syftar till att främja en hög genomströmning samt motverka att studenter som inte uppnår tillräckliga studieresultat tar lån som de sedan inte kan återbetala.

För studier på komvux och högskola innebär resultatkravet att studenten måste klara 75 procent av sitt studieåtagande, se tabell 1 nedan.[31]

Studerande i yrkeshögskolan behöver studera i den takt som anges i deras utbildningsplan. Det är yrkeshögskolorna som bedömer om eleven har klarat studierna enligt deras angivna studietakt, men i praktiken innebär detta att studenten måste klara 100 procent av sina kurser.[32] CSN kan godta mindre och tillfälliga förseningar för studier i yrkeshögskolan om skolan bedömer att studierna som helhet inte kommer att försenas. Överklagandenämnden för studiestöd (ÖKS) har beslutat att en mindre och tillfällig försening på upp till 10 veckor kan godtas.[33] Det krävs även att skolorna ska intyga att förseningen är tillfällig.[34]

Om studieresultaten är otillräckliga kan CSN pröva om det finns särskilda skäl för den studerande att undantas från kraven.[35] Exempel på särskilda skäl är sjukdom eller en nära anhörigs dödsfall, allvarliga brister i utbildningen eller andra omständigheter som påverkar den studerandes förmåga att studera full ut.[36] Bristande studieresultat är den vanligaste orsaken till att en ansökan om studiemedel avslås.

Tabell 1 Krav på studieresultat efter utbildningsform

Anm.: Det finns även andra utbildningsformer som har andra resultatkrav och som inte berörs i rapporten, exempelvis nationell yrkesutbildning, konst- och kulturutbildning och utbildning vid folkhögskola.

I de fall en student inte når upp till resultatkravet finns det möjlighet att beviljas studiemedel igen genom en så kallad återkvalificering. Detta görs genom att antingen ta igen de poäng eller veckor som saknas på den aktuella utbildningen eller ta igen resultatet på en ny utbildning. Studiemedel vid återkvalificering beviljas från och med kalenderveckan efter det att resultatkravet uppnåtts.[37] Vid byte av utbildning spelar det ingen roll om de nya studierna ligger på en annan nivå än de tidigare studierna. Till exempel kan man läsa kurser eller ämnen på komvux för att ta igen poäng som man missat på högskolan.[38]

Sedan 2001 har resultatkravet justerats flera gånger. En översikt av de större förändringar som genomförts finns i bilaga 2.

2.2.2 Veckobegränsningen

Veckobegränsningen syftar till att bidra till en hög genomströmning samtidigt som den ska ge studenten rimliga förutsättningar för att fullfölja en utbildning.

För eftergymnasiala studier – bland annat högskola och yrkeshögskola – kan studiemedel beviljas för heltidsstudier under maximalt 240 veckor, vilket motsvarar sex års heltidsstudier. För studier inom komvux varierar antalet veckor beroende på studienivå (grundskole- eller gymnasienivå) och elevens tidigare utbildningsbakgrund, se tabell 2 nedan.

Tabell 2 Maxantalet veckor med studiemedel uppdelat på utbildningsnivå och tidigare studiebakgrund

Anm.: Tabellen anger vad som gäller för personer med en grundskoleutbildning eller en treårig gymnasieutbildning. Samma antal veckor gäller för personer som har motsvarande svensk eller utländsk utbildning. Se 3 kap. 8 § studiestödslagen.

Om en student får slut på veckor kan CSN pröva om det finns synnerliga skäl för den studerande att få ytterligare veckor.[39] Synnerligt skäl kan exempelvis vara att studenten försenats i sina studier på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning. För att kunna få studiemedel för fler veckor ska det dessutom finnas ett tydligt syfte med extraveckorna – exempelvis att de krävs för att få en viss examen eller behörighet. Bedömningen av synnerliga skäl är mycket restriktiv.[40] Från och med att den studerande fyller 40 år är det möjligt att få 40 extra veckor med studiemedel om det finns särskilda skäl.[41]

2.3 Studenter med studiemedel

Nedan beskriver vi andelen studenter som får avslag på grund av resultatkravet respektive veckobegränsningen.

2.3.1 Avslagen har ökat över tid

Resultatkravet är den vanligaste orsaken till att en ansökan om studiemedel avslås. I och med en åtstramning av regelverket i högskolan 2010 ökade andelen avslag kraftigt. Under de senaste åren har även avslagen bland studenter på komvux ökat. För studenter i yrkeshögskolan har andelen avslag varit mer stabil över tid. Högst andel avslag återfinns bland studenter på komvux.

Diagram 1 Andelen sökande som fått avslag på grund av resultatkravet respektive läsår

Anm.: Andelen sökande som fått avslag på grund av resultatkravet respektive läsår, uppdelad efter skolform. Tidserien för högskola är längre då vi för högskolan har tillgång till data för en längre tidperiod.
Källa: Riksrevisionens bearbetning av data från CSN.

Andelen avslag på grund av veckobegränsningen är överlag betydligt lägre jämfört med andelen avslag på grund av resultatkravet.[42] Det finns stora skillnader mellan skolformer, där andelen avslag är betydligt högre bland studenter på komvux.

Diagram 2 Andelen sökande som fått avslag på grund av veckobegränsningen respektive läsår

Anm.: Andelen sökande som helt eller delvis fått avslag på grund av veckobegränsningen respektive läsår, uppdelat efter skolform.
Källa: Riksrevisionens bearbetning av data från CSN.

Diagram 1 och diagram 2 visar andel individer som fått avslag under ett givet läsår. Att redovisa avslag på detta sätt möjliggör jämförelser mellan olika skolformer, men berättar inte hur stor andel av studiemedelstagarna som får avslag någon gång under sin studietid.[43]

2.4 CSN:s ansvar och arbete

CSN ansvarar för att administrera olika formera av studiestöd inklusive studiemedel. Myndigheten har cirka 1300 anställda och kontor på 11 orter i landet.[44] CSN:s övergripande uppgifter innefattar bland annat följande:

• Informera och ge service. CSN ska ge lättillgänglig och behovsanpassad information och god service till studeranden och låntagare.
• Ta fram kunskap om studiestödet. CSN ska följa upp studiestödets utveckling och effekter samt analysera de studerandes sociala och ekonomiska situation.[45]

2.4.1 CSN tar fram kunskap och informerar om studiemedel

CSN tillhandahåller information till studerande främst genom sin webbplats, e‑tjänsten Mina sidor och via telefon och e-post. CSN samverkar dessutom med utbildningsanordnare och andra relevanta aktörer som möter studerande för att nå ut med information.[46]

Under senare år har CSN inte haft någon allmän kundtjänstfunktion, vilket innebär att en del av handläggarnas arbetstid används för att besvara frågor från allmänheten, huvudsakligen via telefon och e‑post.[47] Myndigheten hanterar årligen cirka 800 000 telefonsamtal.[48] CSN tar normalt inte emot besök från allmänheten.[49]

Ansökningar och beslut av studiemedel handläggs antingen manuellt av CSN:s handläggare eller genom maskinell automatisering. Under 2025 behandlades cirka 51 procent av samtliga ansökningar helt maskinellt.[50] Samtliga ansökningar om extra studiemedelstid, utöver veckobegränsningen, handläggs manuellt.[51]

Myndigheten har även i uppdrag att följa upp och analysera de studerandes sociala och ekonomiska situation samt följa och analysera studiestödets utveckling och effekter i relation till de uppsatta målen. Inom ramen för uppföljnings- och analysuppdraget publicerar CSN ett flertal rapporter och analyser per år. CSN är även statistikansvarig myndighet inom studiestödsområdet. Den officiella statistiken om utbetalning av studiestöd och skulder och om inbetalningar tillgängliggörs genom årliga rapporter och via en öppen statistikdatabas på myndighetens webbplats.[52]

3. Resultatkravets och veckobegränsningens utformning

I det här och nästa kapitel besvarar vi frågan om resultatkravets och veckobegränsningens utformning bidrar till att målen med studiestödssystemet uppnås.

Granskningen visar att resultatkravet inte är ändamålsenligt utformat för att nå så hög måluppfyllelse som möjligt. Det finns även brister i hur veckobegränsningen utformats, vilket får negativa konsekvenser för genomströmningen och kan motverka en bred rekrytering.

3.1 Operationaliserade bedömningsgrunder

Med utgångspunkt i de övergripande bedömningsgrunderna som beskrivs i kapitel 1, utgår vi från följande kriterier för att bedöma om resultatkravets och veckobegränsningens utformning bidrar till att målen för studiestödssystemet uppnås.

Resultatkravet bör vara utformat så att

• det hindrar studenter från att ta allt för stora lån som de sedan har problem att återbetala[53]
• det inte har för stora negativa effekter på genomströmning och återbetalningsförmåga bland studenter som är på god väg men som inte riktigt når upp till resultatkravet
• det motiverar studenter att anstränga sig mer och därmed ökar genomströmningen.[54]

Veckobegränsningen bör vara utformad så att

• den studerande, oavsett bakgrund, har rimliga förutsättningar för att fullfölja en utbildning[55]
• det är tydligt för den studerande hur länge den kan få studiemedel.[56]

3.2 Resultatkravet leder till många avslag

Många studenter får avslag på sin studiemedelsansökan på grund av resultatkravet. En stor andel av dem som får avslag återkvalificerar sig och beviljas studiemedel på nytt. För många innebär ett avslag endast ett tillfälligt avbrott i studiefinansieringen.

3.2.1 Var femte studiemedelstagare klarar inte resultatkravet

Drygt en femtedel av alla studiemedelstagare får minst ett avslag på grund av resultatkravet under sin studietid. Tiden tills en student får avslag varierar både inom och mellan skolformer. Sett till medianen sker första avslaget efter 38 studiemedelsveckor på komvux, efter 40 på yrkeshögskolan och efter 60 veckor på högskolan.[57]

Riksrevisionens uppgifter om andelen avslag skiljer sig från de uppgifter som CSN till och med 2021 årligen publicerade i sin årsrapport.[58] Diskrepansen beror på att CSN och Riksrevisionen undersökt olika saker. CSN redovisade i sin årsrapport andelen ansökningar med avslag under ett läsår. Riksrevisionens uppgifter visar andelen studiemedelstagare med något avslag under sin studietid.[59] Att mäta andelen ansökningar som resulterar i avslag kan exempelvis visa på den administrativa börda som resultatkravet medför. Måttet visar däremot inte hur vanligt det är att studenters studiefinansiering påverkas av resultatkravet.

3.2.2 Många studenter återkvalificerar sig till studiemedel

En övervägande majoritet – 74 procent – av de studiemedelstagare som får avslag på grund av resultatkravet återkvalificerar sig och mottar nya studiemedel.[60] De flesta som återkvalificerar sig gör det inom ett år. Det är dock stor spridning i hur lång tid det tar för studenter att återkvalificera sig, se diagram 3. För en majoritet av studenterna tar det mer än en termin (20 veckor) att återkvalificera sig.

Riksrevisionen har även undersökt vilka studenter det är som återkvalificerar sig. Analysen visar att det finns en liten överrepresentation bland studenter med högutbildade föräldrar, men i övrigt är det lika vanligt med återkvalificering oavsett undersökt bakgrund.[61]

Diagram 3 Tid till återkvalificering

Anm.: Tid till återkvalificering uttryckt i veckor. Diagrammet visar tid mellan första dagen på den studieperiod för vilken studenten fick avslag och dag för beslutet i vilket studenten på nytt blev beviljad studiemedel. Diagrammet har begränsats till de första 52 veckorna.
Källa: Riksrevisionens bearbetning av data från CSN.

3.3 Resultatkravet hindrar inte studenter från att ta lån de sedan har svårt att återbetala

Granskningen visar att studiemedelstagare som under sin studietid får avslag på grund av resultatkravet i genomsnitt tar lika mycket studielån som studiemedelstagare utan avslag. Samtidigt visar granskningen att gruppen har större svårigheter att återbetala sina studielån.

3.3.1 Studenter med avslag tar lika stora lån som övriga studiemedelstagare

Studiemedelstagare som under sin studietid får avslag på grund av resultatkravet tar i genomsnitt lika mycket studielån som studiemedelstagare utan avslag. Detta gäller för alla undersökta skolformer, det vill säga högskola, komvux och yrkeshögskola.

Riksrevisionen har undersökt skillnader i belåning mellan studiemedelstagare som någon gång fått avslag på grund av resultatkravet och studiemedelstagare som aldrig fått avslag på grund av resultatkravet. Vi har utgått från alla studenter som påbörjade sina studier under en given tidperiod och undersökt hur mycket lån de tagit efter två respektive åtta år, oberoende av faktisk studietid. För att förstå om eventuella skillnader i tagna lån kan förklaras av skillnader i studiernas längd har vi även satt lånen i relation till avklarade poäng.[62]

Studiemedelstagare med avslag tar inledningsvis mindre studielån jämfört med övriga studiemedelstagare, se tabell 3.[63] Över tid minskar dock skillnaderna i tagna studielån mellan grupperna, för att sedan helt försvinna. Detta mönster framkommer oavsett om vi undersöker studiemedelstagare i högskolan, komvux eller yrkeshögskolan. Som även framgår av tabellen stannar studiemedelstagare med avslag kvar längre i utbildning. Att skillnaderna i tagna lån försvinner kan dock inte förklaras av att studiemedelstagare med avslag med tiden avklarar fler poäng. Som framgår av tabell 3 tar studiemedelstagare med avslag mer lån per avklarad poäng jämfört med övriga studiemedelstagare.

Tabell 3 Genomsnittligt studielån och andelen studenter som är kvar i studier efter 2 och 8 år

Anm.: Studiemedelstagare som mottog studiemedel för första gången under 2014–2016, uppdelat efter skolform. Studielån anges i tusentals kronor, och studielån per poäng anges i kronor. Information om studielån per poäng och andel kvar i studier saknas för yrkeshögskolan då uppgifter om detta bara finns från 2018 och framåt.

Källa: Riksrevisionens bearbetning av data från CSN och SCB.

Studiemedelstagare som inte bara haft en enstaka svacka utan som vid upprepade tillfällen inte nått upp till resultatkravet har efter åtta år tagit lika mycket lån som studiemedelstagare utan avslag, se tabell 3.

3.3.2 Många studenter med avslag hamnar hos Kronofogden

Studiemedelstagare med avslag har större svårigheter att betala tillbaka sina studielån jämfört med övriga studiemedelstagare.[64] För många resulterar studielånet i en skuld registrerad hos Kronofogden.

För samma population som i avsnittet ovan har Riksrevisionen undersökt tre indikationer på om studiemedelstagaren haft svårigheter med att återbetala sitt lån: betalningspåminnelse, nedsättning av lånet och ett årsbelopp som skickats till Kronofogden.[65]

Jämfört med övriga studiemedelstagare är det en större andel av studenterna med avslag som har fått en betalningspåminnelse, se tabell 4.[66] Andelen som har fått beslut om nedsättning eller har fått ett årsbelopp skickat till Kronofogden är flera gånger större för studenter med avslag.

Tabell 4 Andel (procent) med svårigheter att återbetala studielånet

Anm.: Studiemedelstagare som mottog studiemedel för första gången under 2014–2016, uppdelat efter skolform.
Källa: Riksrevisionens bearbetning av data från CSN och SCB.

För studiemedelstagare med flera avslag är svårigheterna med att återbetala studielånet ännu mer framträdande. Tydligast är det på komvux där studielånet resulterar i att var fjärde person får ett årsbelopp skickat till Kronofogden, trots att studiemedelstagarna på komvux i genomsnitt tar relativt lite studielån jämfört med studiemedelstagare i andra skolformer, se tabell 3.[67] Men även för högskola och yrkeshögskola är andelen hög; där får var åttonde respektive var sjätte person ett årsbelopp skickat till Kronofogden.

3.4 Inga negativa effekter för studenter som nästan når upp till resultatkravet i högskolan

De studenter som inte klarar resultatkravet omfattar allt från studenter som är långt ifrån att klara resultatkravet till studenter som precis missat att nå upp till resultatkravet. I detta avsnitt fokuserar vi på den senare gruppen: studenter som precis missat att nå upp till resultatkravet.

Granskningen visar att högskolestudenter som fått avslag men som varit nära att klara resultatkravet klarar sig lika bra som högskolestudenter som inte fått avslag men som varit nära gränsen att få avslag.[68] På grund av begränsningar i data har motsvarande analyser inte kunnat göras för studenter på komvux och yrkeshögskolan.[69]

Resultatet tyder på att högskolestudenter som varit nära att klara resultatkravet snabbt återkvalificerar sig till studiemedel utan att deras studieprestationer påverkas.[70] Däremot minskar deras skuldsättning något. Vi finner inte att studiemedelstagare som nästan når upp till resultatkravet skiljer sig från studiemedelstagare som precis klarat resultatkravet när det gäller (i) antalet registrerade poäng kommande läsår, (ii) antalet avklarade poäng kommande läsår, eller (iii) andelen som avklarat 180 högskolepoäng inom sina tre första studieår.

Resultaten visar även att studiemedelstagare som nästan klarar resultatkravet tar mindre studiemedel i anslutning till att de inte uppfyller kravet. Effekten på tagna studiemedel är relativt liten men ihållande över tid, vilket indikerar att studiemedelstagare som nästan når upp till resultatkravet snabbt återkvalificerar sig till studiemedel och framöver lånar ungefär lika mycket som de som klarat resultatkravet.[71] Denna tolkning styrks även av att vi inte ser några skillnader i studieprestationer mellan de två grupperna.

Vi kan heller inte belägga att det finns en skillnad mellan de som når upp till resultatkravet och de som inte gör det när det gäller svårigheter att återbetala lånen.[72] Utfallet är inte oväntat med tanke på att övriga resultat tyder på att studiemedeltagarna snabbt återkvalificerar sig, presterar lika bra och över tid mottar ungefär lika mycket studiemedel.

3.5 Inga indikationer på att ett skärpt resultatkrav får studenter att anstränga sig mer

Våra analyser tyder på att ett skärpt resultatkrav inte motiverar studenterna till att anstränga sig mer och därigenom ökar deras genomströmning. Vi har enbart undersökt förändringar i resultatkravet och kan inte uttala oss om effekten av att helt ta bort resultatkravet.

För att förstå om ett skärpt resultatkrav leder till ökade ansträngningar och därigenom en högre genomströmning har vi undersökt om studiemedelstagarnas prestationer förändrats i samband med att resultatkravet skärpts.[73] Om resultatkravets utformning har en motiverande effekt bör ett skärpt resultatkrav påverka studiemedelstagarnas prestationer.

Vi kan inte se några trendbrott i studiemedelstagarnas prestationer i samband med att resultatkravet förändrats för högskolan och för komvux.[74] Varken avklarade poäng eller andelen studiemedelstagare som uppfyller resultatkravet uppvisar något trendbrott i samband med förändringarna av regelverket.[75] Vi har exempelvis undersökt om studiemedelstagarnas prestationer förändrades i samband med att resultatkravet i högskolan stramades åt 2010. Trots att andelen avslag mer än fördubblades i samband med åtstramningen ser vi inga tecken på att studiemedelstagarnas avklarade poäng påverkades, se diagram 4.[76]

När resultatkravet för komvux gjordes om 2020 innebar de nya reglerna en skärpning av resultatkravet för vissa komvuxstudenter. Inte heller för dessa studenter förbättrades studieprestationerna i samband med regelförändringen.[77]

Diagram 4 Genomsnittligt antal avklarade poäng per årskull

Anm.: Antalet avklarade poäng under första läsåret per årskull. Den vertikala linjen indikerar mellan vilka årskullar vi bör se ett trendbrott i figuren ifall resultatkravet har en motiverande effekt. Populationen består av individer som beviljades studiemedel för studier på högskolan perioden 2005–2015. Enbart individer som för första gången hade studiemedel för studier på högskolan samt sökte studiemedel för ett helt läsår med start i början av höstterminen inkluderas. Se elektronisk bilaga 3 för en förklaring till ovanstående begränsningar av populationen.
Källa: Riksrevisionens bearbetning av data från SCB.

3.6 Brister i hur veckobegränsningen utformats

Granskningen visar att studenter på en handfull långa högskoleprogram har svårt att få studiemedelsveckorna att räcka till. Mest utmärkande är läkarprogrammet.

Vidare visar granskningen att det finns brister i hur veckobegränsningen utformats för studier på komvux. Att antalet studiemedelsveckor är knutet till utbildningsbakgrund tar stora resurser i anspråk och gör det svårt för studenter att förutse hur många studiemedelsveckor de har rätt till.

3.6.1 Högskolestudenter som får avslag på grund av veckobegränsningen läser på långa program

På eftergymnasial nivå är det relativt ovanligt att studiemedelstagare får avslag på grund av veckobegränsningen. För studiemedelstagare i högskolan är det framför allt studenter på en handfull långa program som har svårt att få veckorna att räcka till. Flera av dessa program leder även till yrken inom vilka det är brist på arbetskraft. Drygt 40 procent av alla som får avslag återfinns på sex program som är minst 4,5 år långa: generell master, läkare, ämneslärare, civilingenjör, psykolog och jurist.[78]

För de ovan nämnda programmen har vi undersökt hur stor andel av varje kohort som får avslag på grund av veckobegränsningen. Detta visar hur vanligt avslag är bland studiemedelstagare inom ett givet program.[79] Avslag är vanligast på läkarprogrammet: 22 procent av alla studiemedelstagare på läkarprogrammet får avslag på grund av veckobegränsningen. Efter vår mätperiod har läkarprogrammet förlängts från 5,5 år till 6 år, så framöver kommer andelen avslag på grund av veckobegränsningen sannolikt att vara ännu högre.[80] För övriga undersökta program varierar andelen avslag från 6 procent (civilingenjör) till 17 procent (psykolog).

Den ovan redovisade andelen studiemedelstagare som får avslag på grund av veckobegränsningen skiljer sig från de andelar som tidigare rapporterats av CSN.[81] Exempelvis visar CSN:s undersökning att andelen som använt alla 240 veckor med studiemedel är 6,2 procent på läkarprogrammet (jämfört med Riksrevisionens 22 procent) och 4,4 procent på psykologprogrammet (jämfört med Riksrevisionens 17 procent). Det finns flera anledningen till att Riksrevisionens och CSN:s resultaten skiljer sig åt. En viktig anledning är att CSN använder en annan metod jämfört med Riksrevisionen. I CSN:s rapport undersöks en ögonblicksbild; myndigheten undersöker alltså samtliga studiemedelstagare på ett program under ett givet år. Många av dessa studiemedelstagare befinner sig dock i början av sin utbildning och är därför inte i närheten av att ha utnyttjat alla sina veckor, även om de mycket väl kan komma att göra det längre fram i sin utbildning. Andelen studiemedelstagare som påverkas av veckobegränsningen blir då mycket lägre.[82]

Även bland studiemedelstagare på yrkeshögskolan är det enbart en liten andel som får avslag på grund av veckobegränsningen. Detta är inte förvånande med tanke på att yrkeshögskolans program vanligtvis är 1–2 år långa och veckobegränsningen möjliggör studier med studiemedel på eftergymnasial nivå i 6 år .[83] När vi undersökt individer på yrkeshögskolan som fått avslag på grund av veckobegränsningen är det i princip inga individer som använt upp alla sina veckor enbart på studier i yrkeshögskolan.[84]

3.6.2 Högskolestudenter som får slut på veckor klarar sina studier väl

För de ovan nämnda programmen på högskolan har Riksrevisionen undersökt studiemedelstagarnas prestationer samt indikationer på problem med återbetalning.

Studiemedelstagarna som fått avslag på grund av veckobegränsningen skiljer sig från övriga studiemedelstagare genom att de i högre grad redan studerat på högskolan innan de påbörjade det aktuella programmet.[85] Det finns dock inga tydliga tecken på att studiemedelstagare som fått avslag överlag presterar sämre än övriga studiemedelstagare, när det gäller vare sig poängproduktion eller examensfrekvens.

Studiemedelstagare med avslag är inte överrepresenterade bland dem som får årsbelopp överlämnade till Kronofogden. Detta tyder på att gruppen i ett längre perspektiv inte har större svårigheter att återbetala sina studielån. Samtidigt är det ungefär tre gånger så vanligt att dessa studenter får beslut om nedsättning av årsbeloppet, vilket indikerar att de under en period har haft låg inkomst. Eftersom dessa studenter får slut på studiemedelsveckor är det sannolikt att den låga inkomsten kan förklaras av att de fortfarande studerar när återbetalningen ska påbörjas.

En risk, som vi inte analyserat i data, är att veckobegränsningens nuvarande utformning leder till att studentgrupper med begränsade ekonomiska resurser eller höga utgifter avstår från att söka till dessa program. Exempelvis har en enkätundersökning genomförd av CSN visat att studiemedlet betyder mer för valet att studera för de som kommer från hem med lägre utbildade föräldrar.[86]

3.6.3 Brister i hur veckobegränsningen utformats för komvux har varit kända under en längre tid

För komvuxstudier bestäms maxantalet veckor med studiemedel dels utifrån den studerandes utbildningsbakgrund, dels utifrån utbildningsnivå (grundskole- eller gymnasienivå). Att studiemedelsveckorna är knutna till utbildningsbakgrund gör det svårt för studenter vars tidigare utbildning är från ett annat land att förutse hur många veckor de har rätt till, vilket i sin tur kan försvåra för välplanerade och effektiva studier.

I våra intervjuer framkommer att det kan vara svårt för studenter att avgöra hur en utländsk utbildning ska översättas till det svenska utbildningssystemet (se mer i avsnitt 5.3.6). CSN kontrollerar inte heller studentens utbildningsbakgrund utan går på de uppgifter som lämnas i ansökan. Om en student lämnar motstridiga uppgifter under utbildningens gång, vilket inte är ovanligt, utreds ärendet.[87] För en student som angett felaktig information i sin första ansökan är det svårt att i efterhand korrigera misstaget, eftersom den då måste göra det sannolikt att den ursprungliga uppgiften inte stämmer.[88] Samtidigt är det ett inte försumbart antal studenter vars veckobegränsning ändras under pågående utbildning.[89]

Enligt Riksrevisionens internationella jämförelse är det inget av de andra undersökta nordiska länderna som knyter antalet veckor med studiemedel till studentens utbildningsbakgrund.[90]

Utöver problematiken med att veckobegränsningen baseras på utbildningsbakgrund har CSN och två statliga utredningar pekat på att antalet veckor med studiemedel på komvux i vissa fall är otillräckligt för att studenten ska ha rimliga förutsättningar för att slutföra en utbildning. Det är framför allt utlandsfödda studenter på grundskolenivå som har svårt att få veckorna att räcka till.[91] Utlandsfödda utgör en betydande andel av studenterna på komvux. Knappt hälften av alla studenter på komvux är utlandsfödda, en andel som dessutom ökat över tid.[92]

Att det finns brister i hur veckobegränsningen utformats för komvux har varit känt under en längre tid. Redan 2010 påpekade CSN, i en skrivelse till regeringen, att det fanns brister samt lyfte förslag på åtgärder.[93] Efter detta, 2011, tillsatte regeringen en särskild utredare som skulle se över den kommunala vuxenutbildningen på grund­läggande nivå. Utredningen lämnade flera förslag på hur man skulle kunna komma till rätta med problemen.[94] Regeringen gick inte vidare med utredningens förslag som var kopplade till veckobegränsningen, och har heller inte uttalat sig om varför.[95]

Regeringen har infört alternativa stöd – aktivitetsstödet och studiestartsstödet – med vilka vissa individer kan studera på komvux. Aktivitetsstödet kan under vissa förutsättningar betalas ut till arbetssökande för studier på komvux. Studiestartsstödet infördes 2017 och var ett bidrag som vissa arbetslösa kunde få för att studera på grundskole- och gymnasienivå. Studiestartsstödet skulle enligt regeringen ge personer med stora utbildningsbehov längre tid på sig att slutföra sina studier, men avvecklades 2026 då det bedömdes gå till fel målgrupp.[96] Riksrevisionen har i en tidigare granskning framfört att det är svårt för individen att förstå och planera hur en sammanhängande period av reguljära studier kan finansieras med hjälp av studiemedel, aktivitetsstöd och studiestartsstöd.[97]

Trots förekomsten av alternativa stöd visar granskningen att komvux fortsatt avviker från andra undersökta skolformer när det gäller avslag på grund av veckobegränsningen. Som framgår av figur 2 i kapitel 2 är det 4,5 gånger så vanligt att en ansökan får avslag om den rör studier på komvux jämfört med studier på högskolan och yrkeshögskolan. Skillnaden mellan komvux och övriga skolformer har även ökat under de senaste åren.[98] Riksrevisionens analyser visar även att utlandsfödda är överrepresenterade när det gäller avslag på grund av veckobegränsningen – utlandsfödda utgör 40 procent av alla studiemedelstagare på komvux men 70 procent av alla som får avslag på grund av veckobegränsningen.[99]

4. Kunskapsunderlag inför villkorens utformning

I detta kapitel undersöker vi om resultatkravets och veckobegränsningens nuvarande utformningar motiverades utifrån ett relevant kunskapsunderlag inför att de infördes. Enligt riksdagen bör studiestödssystemet vara så enkelt och lättöverskådligt som möjligt. I de olika skolformerna tillämpas dock olika resultatkrav och veckobegränsningar. Att olika krav tillämpas för olika skolformer kan vara motiverat om det för respektive skolform finns övertygande motiv till hur kravet utformats.

Granskningen visar att resultatkravets utformning i yrkeshögskolan och komvux bygger på bristande underlag.

4.1 Operationaliserade bedömningsgrunder

Med utgångspunkt i de övergripande bedömningsgrunderna som beskrivs i kapitel 1, utgår vi från detta kriterium för att bedöma om det är motiverat med olika villkor för olika skolformer:

• Resultatkravets och veckobegränsningens utformningar bör vara motiverade utifrån ett relevant kunskapsunderlag.

4.2 Resultatkraven i yrkeshögskolan och komvux baseras på bristfälligt underlag

Granskningen visar att det saknas en dokumenterad analys för hur resultatkravet utformats för yrkeshögskolan och att det finns brister i kunskapsunderlaget till resultatkravet på komvux. Resultatkravet på högskolan är däremot baserat på kunskapsunderlag.

För att granska om resultatkravet baseras på ett relevant kunskapsunderlag har Riksrevisionen tagit del av underlag för högskolan, komvux och yrkeshögskolan.[100] Sedan 2001 har större förändringar av resultatkravet gjorts för både högskolan och komvux. Yrkeshögskolan har dock haft samma resultatkrav sedan skolformens införande 2011.

4.2.1 Resultatkravet i yrkeshögskolan grundar sig i ett betänkande från 1960-talet

Yrkeshögskolan har haft samma resultatkrav sedan skolformen infördes 2011. Riksrevisionen har inte kunnat hitta något underlag som tyder på att resultatkravets utformning utreddes i samband med införandet av yrkeshögskolan.

CSN uppger att resultatkravet i yrkeshögskolan härrör från det betänkande som låg till grund för studiemedelssystemet när det infördes 1965.[101] Sedan 1960-talet har huvudregeln varit att alla utbildningar ska ha samma resultatkrav – det krav som idag gäller för yrkeshögskolan. Att komvux och högskolan har andra resultatkrav beror på att det för dessa skolformer gjorts avsteg från huvudregeln. Riksrevisionen noterar dock att 85 procent av studiemedelstagarna studerar på antingen högskola eller komvux, och huvudregeln är därför mer av ett undantag.[102]

År 2011 utredde CSN:s rättsavdelning resultatkravet för yrkeshögskolan med anledning av att ett antal yrkeshögskolor kontaktat CSN med önskemål om att få samma resultatkrav som högskolan. CSN kom då till slutsatsen att ett sänkt resultatkrav på yrkeshögskolan skulle uppfattas som mer legitimt, underlätta för yrkeshögskolorna i deras utbildningsplanering och göra det enklare för CSN att informera om de krav som gäller. Samtidigt såg CSN att ett lägre resultatkrav skulle kunna leda till en minskad genomströmning på yrkeshögskolan och att en framtida utvärdering av resultatkravet på högskolan skulle kunna ge vägledning även för yrkeshögskolan.[103] Trots att CSN sedan dess har följt upp resultatkravet i högskolan, och dragit slutsatsen att det endast har små effekter på studieprestationer,[104] har yrkeshögskolans resultatkrav inte utretts ytterligare.

På fråga från Riksrevisionen uppger CSN att det i dag finns både för- och nackdelar med nuvarande krav på yrkeshögskolan. Eftersom andelen avslag till följd av resultatkravet är relativt låg på yrkeshögskolan uppger CSN att det inte finns något behov av att sänka kravet.[105] CSN lyfter även att det i yrkeshögskolan tidigare funnits kurser och praktikmoment som sträckt sig över långa tidperioder, vilket kan försvåra för studenter att redovisa tillräckliga studieresultat om resultatkravet knyts till avklarade poäng. Enligt CSN finns det i dag inga formella hinder för dem att ändra yrkeshögskolans resultatkrav, men man menar att en sådan förändring skulle förutsätta en utredning av om det fortfarande förekommer sådana kurser och praktikmoment.[106]

4.2.2 Otillräckligt underlag för det striktare resultatkravet inom komvux

Resultatkravet i komvux ändrades 2020. Förändringen föregicks av en konsekvensutredning och motiverades bland annat av att det tidigare regelverket var komplext, att det var svårt för studenter att förutse vilka krav som behöver uppfyllas för att få nytt studiestöd och att det tidigare regelverket bidrog till långa handläggningstider hos CSN. Vidare ansåg CSN att utgångspunkten för det nya regelverket bör vara det resultatkrav som gäller för högskolestudenter.[107]

Det nya resultatkravet för komvux har likheter med resultatkravet i högskolan – studenten ska klara 75 procent av sitt studieåtagande. Det finns dock en skillnad mellan skolformerna: i högskolan gäller ett lägre krav under det första året med studiemedel (62,5 procent), men motsvarande krav infördes aldrig i komvux.

I konsekvensutredningen motiverades det lägre resultatkravet i högskolan med att en tidigare studie från CSN visat att många högskolestudenter har inledande svårigheter i sina studier. CSN undersökte dock aldrig om även komvuxstudenter har inledande svårigheter i sina studier.

Våra resultat visar att även komvuxelever har inledande svårigheter under sin första studietid. Andelen kurser med ej godkända betyg är drygt 30 procent högre för studenter som läser sin första termin på komvux jämfört med studenter som läser senare terminer på komvux.[108]

Vidare skriver CSN i konsekvensutredningen att förändringen av resultatkravet visserligen innebär hårdare krav för ett fåtal studenter, men att det för flertalet studenter innebär att det blir lättare att få nytt studiemedel. Det ansågs därför inte vara motiverat att ytterligare sänka resultatkravet för förstaårsstudenter i komvux.[109]

Riksrevisionen konstaterar dock att de nya reglerna innebar stramare villkor för alla komvuxstudenter som studerat med studiemedel under högst 39 veckor. Våra analyser visar att ungefär 80 procent av de som för första gången beviljas studiemedel för komvux får studiemedel i 39 veckor eller mindre.[110] För en övervägande majoritet av nybörjarstudenterna innebar det nya regelverket alltså ett stramare resultatkrav. Ett resultatkrav i likhet med det som finns i högskolan skulle därför dämpat skärpningen av resultatkravet, inte inneburit en ytterligare lättnad av kravet.[111]

4.2.3 Resultatkravet i högskolan är väl utrett

I högskolan har resultatkravet ändrats flera gånger. De större förändringarna har föregåtts av utredningar och analyser.

År 2007 infördes ett gemensamt resultatkrav för samtliga utbildningar inom högskolan. Förändringen föranleddes av en översyn av reglerna för studieresultatsprövning.[112]

Skärpningen av resultatkravet inom högskolan 2010 föregicks av en statlig utredning där krav på studieresultat var en av många frågor som behandlades.[113] Regeringens proposition som föreslog en stramare prövning av studieresultat utgick till stor del från utredningens förslag. Till exempel avskaffades CSN:s prognosbaserade bedömningar. Regeringen hänvisade till rättssäkerhet och betonade att prövningen i stället bör baseras på objektiva kriterier, i likhet med andra eftergymnasiala utbildningar där uppnådda studieresultat är styrande.

Tillägget i studiestödslagen 2013, som innebar att bristande studieresultat från en studieperiod som avslutades för mer än tio år sedan inte ska utgöra ett hinder för att beviljas nya studiemedel, föregicks av en skrivelse från CSN till regeringen.[114]

Därtill övervägde en statlig utredning från 2018 att skärpa resultatkravet för att öka genomströmningen i högskolan, men konstaterade att ett höjt krav skulle skapa svårigheter för studenter på kurser med omfattande sluttentor, eftersom de i praktiken skulle behöva klara samtliga moment under terminen. Utredningen bedömde därför att det befintliga resultatkravet var tillräckligt strikt och att studenterna redan uppvisade god prestationsgrad.[115]

4.3 Veckobegränsningen är utredd men utbildningar har förändrats

Veckobegränsningen utreddes i slutet på 1990-talet i samband med den stora studiestödsreformen 2001.[116] Regeringens proposition utgick delvis från utredningens förslag. I propositionen motiveras även skillnaderna i veckor mellan olika skolformer.[117]

Sedan veckobegränsningen infördes har dock högskoleutbildningarnas längd förändrats. År 2007 genomfördes en stor förändring av högskolan för att anpassa det svenska systemet till Bolognaprocessen. Bland annat ändrades examensstrukturen och en tvåårig masterexamen infördes.[118] År 2021 förlängdes dessutom läkarprogrammet från 5,5 år till 6 år.

Även om veckobegränsningen har varit oförändrad kan dess konsekvenser för studenter förändras när utbildningarnas längd förändras. Riksrevisionen konstaterar därför att det kunskapsunderlag som veckobegränsningen i högskolan en gång i tiden baserats på möjligen är utdaterat.

Riksrevisionen har inte funnit några utredningar eller konsekvensanalyser som behandlar veckobegränsningen inför att tvååriga masterutbildningar infördes.[119] Läkarutbildningsutredningen, som föreslog att läkarexamen skulle utökas med en termin till att omfatta 6 års studier, föreslog även att antalet studiemedelsveckor skulle utvidgas för studier som syftar till en examen om minst 360 högskolepoäng.[120] När läkarprogrammet förlängdes ändrades dock inte antalet studiemedelsveckor.[121]

5. CSN:s uppföljningar och informationsarbete

I det här kapitlet besvaras frågan om CSN ger lättillgänglig och behovsanpassad information om resultatkravet och veckobegränsningen. Vidare undersöker vi CSN:s uppföljning av resultatkravet och veckobegränsningen. Till skillnad från kapitel 4, där vi granskar det kunskapsunderlag som låg till grund för reglernas utformning, undersöker vi i detta kapitel om CSN följt upp effekterna av villkoren.

Granskningen visar att CSN har haft ett allt för stort fokus på högskolan i sitt uppföljningsarbete. Vidare visar granskningen att CSN överlag har ett välfungerande informationsarbete. För komvuxstudenter som är i behov av fysiska möten för att kunna ta till sig information om studiemedlet finns det dock brister.

5.1 Operationaliserade bedömningsgrunder

Med utgångspunkt i de övergripande bedömningsgrunderna som beskrivs i kapitel 1, utgår vi från följande kriterier för att bedöma om CSN ger lättillgänglig och behovsanpassad information och följer upp resultatkravet och veckobegränsningen:

• CSN bör vid behov följa upp effekterna av resultatkravet och veckobegränsningen
• CSN ska ge målgruppsanpassad information till studerande om krav på studieresultat och studiemedlets veckobegränsning
• CSN bör med viss regelbundenhet följa upp sitt informationsarbete i syfte att undersöka om informationen når ut till studerande och om de har kunskap om de två kraven.

5.2 CSN:s uppföljning varierar mellan skolformer

Granskningen visar att villkoren i högskolan har följts upp, men att det finns brister i uppföljningen av resultatkravet i yrkeshögskolan och komvux. För studenter i yrkeshögskolan är även uppföljningen av veckobegränsningen bristfällig.

Enligt CSN:s instruktion ska myndigheten analysera studiestödets utveckling och effekter. Uppföljningen och analysen ska öka kunskapen om hur studiestödet har utvecklats i förhållande till målen för studiestödet.[122] Detta gör myndigheten genom att publicera officiell statistik och särskilda rapporter med fokus på olika frågor som berör studiestödet. I granskningen har Riksrevisionen gått igenom CSN:s publicerade rapporter för 1998–2025.[123]

5.2.1 Brister i uppföljningen av resultatkravet i yrkeshögskolan och komvux

Granskningen visar att det helt saknats kunskap om hur många som får avslag på grund av resultatkravet samt om dess effekter på studenter i yrkeshögskolan. För studenter i komvux finns underlag, men förändringen av resultatkravet i komvux 2020 har inte följts upp.

CSN har inte publicerat några analyser om resultatkravets effekter på studenter i yrkeshögskolan. Till och med 2022 publicerade CSN årligen statistik om avslag och bifall på grund av resultatkravet.[124] Statistiken redovisades uppdelad på grundskolenivå, gymnasial nivå och eftergymnasial nivå. Yrkeshögskolan ingår i den eftergymnasiala nivån men står endast för en liten del av det totala antalet studenter med studiemedel på eftergymnasial nivå. Utifrån den årliga statistiken går det därför inte att utläsa hur stor andel av studenterna i yrkeshögskolan som får avslag på grund av resultatkravet.

Det finns en uppföljning av resultatkravet i komvux från 2019.[125] I den årliga statistik som CSN publicerade går det även att utläsa hur avslag och bifall kopplade till resultatkravet utvecklats över tid för studenter på grundskole- och gymnasialnivå.

CSN har däremot inte följt upp förändringen av resultatkravet för komvux 2020, trots att myndigheten i samband med regeländringen framhöll vikten av att senast 2024 genomföra en grundlig undersökning av hur de nya kraven på studieresultat påverkar genomströmningen för studerande inom komvux.[126] CSN uppgav i en intervju att den planerade uppföljningen inte kunnat genomföras inom utsatt tid. Uppföljningen planerades i stället till våren 2026.[127]

Granskningen visar att CSN följt upp effekterna av resultatkravet i högskolan. Alla större förändringar av högskolans resultatkrav har undersökts. Efter 2015 har inga fördjupade analyser av resultatkravet i högskolan gjorts, men inga större förändringar av resultatkravet har heller skett sedan dess.

5.2.2 CSN har följt upp veckobegränsningen i högskolan och komvux

Veckobegränsningen har följts upp för studenter i högskolan och komvux. För studenter i yrkeshögskolan är dock uppföljningen begränsad.

CSN har i fördjupande rapporter undersökt veckobegränsningen i både högskolan och komvux. I en rapport från 2020 undersökte CSN studenter som använt alla sina veckor med studiemedel i högskolan. Den statistiska analysen kompletterades med intervjuer med studenter.[128] I en rapport från 2010 undersöks veckobegränsningen för elever inom komvux grundskola. Rapporten lyfter problem såsom att många studerande avbryter sina studier och inte får godkända betyg samt har problem med att betala tillbaka sina studielån.[129]

Vidare har CSN i sina enkätundersökningar frågat studerande om de känner till veckobegränsningen och om den påverkar planeringen av deras utbildning.[130] Utöver dessa enkätundersökningar har veckobegränsningen inte analyserats särskilt för yrkeshögskolan. Inte heller särredovisas yrkeshögskolan i den statistik som publiceras av CSN.[131]

5.3 CSN:s informationsarbete fungerar överlag bra men komvuxelever möter särskilda hinder

Granskningen visar att CSN:s arbete med att tillhandahålla målgruppsanpassad information om resultatkravet och veckobegränsningen i huvudsak fungerar väl. Vi finner att regelverket är omfattande och mer komplext än att enbart sätta gränser för hur stor andel av studieåtagandet en student måste avklara, vilket kan utgöra en utmaning för CSN när det gäller att nå ut till de studerande med information. Handläggarna är centralt involverade i myndighetens informationsarbete, och Riksrevisionen konstaterar att CSN följer upp sina insatser på området.

Samtidigt har studenter på komvux svårt att ta till sig och förstå information om studiemedel, bland annat om vilka villkor som gäller. En stor del av arbetet med att guida och hjälpa komvuxstudenter utförs i dag av studie- och yrkesvägledare på komvuxskolor och i kommuner. Det är dock otydligt vilket ansvar studie- och yrkesvägledarna har i att bistå studenter med information om studiemedlet.

5.3.1 Tecken på bristande kännedom om resultatkravet

För att resultatkravet och veckobegränsningen fullt ut ska kunna påverka de studerandes resultat och genomströmning förutsätts att de känner till och förstår vilka regler som gäller. En rapport från CSN från 2012 visar att kännedomen om resultatkravet då var låg bland högskolestudenter. Bland de studerande som fick avslag på sin ansökan uppgav 40 procent att de vid ansökningstillfället inte kände till vilka studieresultat som krävdes för att uppnå resultatkravet. Motsvarande andel bland dem som beviljades studiemedel uppgick till 24 procent.[132] Rapporten visar även att kännedomen om resultatkravet ökade med antalet terminer som den studerande hade bedrivit högskolestudier.

I en tidigare undersökning från 2003, som omfattade studerande från flera skolformer, uppgav en majoritet av de svarande att de kände till resultatkravet men resultaten skiljde sig väsentligt åt utifrån utbildningsnivå. På grundskolenivå kände knappt en tredjedel alls till vad som förväntas för att få fortsatt studiemedel.[133]

Därutöver visar CSN i enkätundersökningar från 2020–2022 att en majoritet av de svarande i högskolan, komvux och yrkeshögskolan uppger att de känner till veckobegränsningen.[134]

5.3.2 Handläggarna är en viktig källa till information

CSN:s webbplats och e‑tjänsten Mina sidor utgör myndighetens primära kanaler för information till studerande, även när det gäller information om resultatkravet och veckobegränsningen. Myndigheten strävar efter att studerande i första hand ska använda de digitala tjänsterna, men erbjuder även rådgivning, information och service via telefon, e‑post och riktade informationsutskick.[135]

Både handläggare och kommunikatörer ansvarar för texterna på webbplatsen. Handläggarna beskrivs som centrala i arbetet eftersom de besitter den sakkompetens som krävs för att säkerställa att informationen är korrekt. De har även mandat att själva uppdatera och justera texter, och samarbetar vid behov med rättsavdelningen, särskilt när det gäller mer omfattande uppdateringar eller juridiskt komplexa formuleringar.[136]

Synpunkter på webbplatsens innehåll kommer in via flera kanaler, bland annat genom frågor från allmänheten och via interna forum på myndighetens intranät där handläggare kan lyfta problem och förbättringsförslag. CSN arbetar löpande med att uppdatera innehållet på webbplatsen. Arbetet följer ett årshjul där informationen anpassas efter återkommande behov under året, exempelvis inför terminsstarter då vissa frågor är särskilt frekventa. Årshjulet utgår främst från högskolans kursstarter och omfattar inte i samma utsträckning andra utbildningsformer, såsom komvux.[137]

5.3.3 CSN använder sociala medier i låg grad

Granskningen visar att CSN har använt sociala medier i liten utsträckning för att kommunicera med studerande om studiemedel, trots att de har en ung målgrupp och sociala medier kan vara en viktig plattform. År 2022 valde CSN att begränsa sin närvaro på sociala medier. Myndigheten lyfte då fram en problematik i sin användning av tjänsterna och annonsering utifrån personuppgiftshantering.[138]

CSN har använt Facebook, och enbart för att publicera information. De har haft stängda kommentarsfält och ingen kommunikation med studerande. Därtill har de inte haft någon annonsering. Myndigheten har inte haft någon närvaro på Instagram eller Youtube och valt att begränsa närvaron på Linkedin på grund av personuppgiftshantering.[139]

I samband med att CSN begränsade sin närvaro i sociala medier genomförde myndigheten en konsekvensanalys av hur kommunikation skulle påverkas. I analysen framhölls bland annat att vissa målgrupper skulle vara svårare att nå och det skulle krävas en betydligt större budget för kommunikationsinsatser.[140] Sedan mars 2026 har CSN valt en ny inriktning och testar nu att åter etablera en närvaro på Instagram, och man har öppnat kommentarsfälten på Facebook och Linkedin. Vid tidpunkten för Riksrevisionens granskning är det ännu för tidigt att bedöma vilka konsekvenser denna strategi får för myndighetens kommunikation.[141]

5.3.4 Mer utförlig information vid manuell handläggning

Granskningen visar att studerande som inte uppfyller resultatkravet inte får likvärdig information. Studerande vars ärenden hanteras manuellt får mer utförlig och situationsanpassad information – exempelvis om möjliga åtgärder som kan vidtas för att uppfylla resultatkravet.

En studiemedelsansökan från en student som inte uppfyller resultatkravet kan handläggas antingen maskinellt eller manuellt. En manuell hantering initieras exempelvis när den sökande har lämnat ett fritextsvar eller bifogat en fil. I båda fallen skickas ett informationsbrev till den studerande där det beskrivs att hen måste klara fler poäng för att få studiemedel, men att CSN kan ta hänsyn till särskilda skäl som har påverkat studierna. Innehållet i brevet skiljer sig dock åt. Vid maskinell hantering skickar CSN ut samma brev till alla men vid manuell hantering utgår en handläggare från brevmallar som kan skräddarsys till det enskilda ärendet.[142]

Enligt CSN förekommer det att studerande ibland uppfattar det maskinellt genererade informationsbrevet som ett beslut. Myndigheten har därför arbetat med att justera tonalitet och tydlighet i dessa utskick. CSN uppger att det är svårt att bedöma i vilken utsträckning förändringarna har minskat risken för missförstånd bland de sökande, men handläggarna upplever att antalet telefonsamtal som är kopplade till denna typ av frågor har minskat under senare år.[143]

I vår genomgång av CSN:s ärenden ser vi att det är dubbelt så vanligt att det finns uppdateringar i ärendet om det handläggs manuellt i stället för maskinellt.[144] En uppdatering i ärendet kan exempelvis vara en ytterligare fråga från den sökande till CSN. Detta tyder på att utformningen och tydligheten i CSN:s kommunikation har betydelse för hur studerande uppfattar sina ärenden och vilken respons som följer.

5.3.5 Många komvuxstudenter behöver fysiska möten för att kunna ta till sig information om studiemedlet

Granskningen visar att komvuxelever ofta är i behov av stöd och hjälp i fysiska möten för att ansöka och ta till sig information om studiemedlet samt förstå beslut från CSN. Av våra intervjuer med CSN och studie- och yrkesvägledare framgår att svårigheten med att ta till sig information bland annat beror på språkbarriärer, begränsad digital kompetens och bristande tilltro till den egna förmågan.[145]

CSN:s handläggare kommunicerar i huvudsak med studerande via telefon. Myndigheten erbjuder även möjlighet att boka fysiska möten vid vissa lokalkontor, men denna möjlighet efterfrågas i begränsad utsträckning och marknadsförs inte aktivt av CSN.[146] En följd av detta blir att komvuxelever i stället vänder sig till studie- och yrkesvägledare vid skolan eller i kommunen. I våra intervjuer beskriver studie- och yrkesvägledarna att 10–60 procent av deras arbetstid går åt till CSN-relaterade frågor, trots att de tydligt betonar att ansökan om studiemedel är elevens eget ansvar.[147]

Enligt förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning ska kommunen i samband med utarbetandet av den individuella studieplanen erbjuda studenten studie- och yrkesvägledning i vilken det ska ingå information om studieekonomiska förutsättningar. Vad som avses med studieekonomiska förutsättningar och vad ansvaret innebär i praktiken är dock inte förtydligat.[148]

CSN uppger att de har genomfört informationsinsatser riktade mot komvux.[149] Det händer att CSN träffar elever på skolorna, men de har främst kontakt med personal inom komvux.[150] Myndigheten har dialogmöten med ett nätverk av utbildningsanordnare inom komvux, som främst består av studie- och yrkesvägledare och administratörer på skolorna eller i kommunen. De får exempelvis återkoppling om vilka frågor eleverna ställer som rör studiestödet och om eventuella behov av förbättringar, exempelvis på webbplatsen.[151] Eftersom det finns ett omfattande antal komvuxskolor i Sverige, och CSN inte finns på alla orter måste de göra vissa prioriteringar i vilka skolor de har kontakt med.[152]

CSN uppger att det är svårt att helt undvika att elever vänder sig till studie- och yrkesvägledare med frågor om studiemedel eftersom det är på skolorna eleverna befinner sig. CSN framhåller därför vikten av att vara lyhörda för synpunkter från studie- och yrkesvägledare. Myndigheten bedömer även att en förbättrad och mer anpassad studiemedelsansökan kan underlätta ansökan för eleverna.[153]

5.3.6 Otydlighet i ansökan kan ha stor påverkan på antalet veckor med studiemedel

Granskningen visar att otydlighet i ansökan om studiemedel riskerar att leda till att utlandsfödda komvuxelever får en felaktig veckobegränsning. Eftersom veckobegränsningen bland annat avgörs av utbildningsbakgrund är det viktigt att denna information är korrekt i ansökan. Det förekommer att skolan inte finns kvar eller att det inte går att få tag i betyg eller intyg från tidigare utbildning. Då blir eleven också osäker på vad den ska uppge i ansökan.[154]

Enligt CSN tror en del att det är bättre att fylla i en högre utbildning än vad de faktiskt har. Andra fyller i vad de studerar i Sverige och inte vad de har studerat utomlands. Detta leder till att en del får för många veckor och en del får för få veckor. Vidare behöver den sökande ange tidigare utbildning i varje ny ansökan, vilket innebär att man kan ange olika utbildningsbakgrunder i olika ansökningar. Om uppgifterna inte stämmer med dem som den studerande har lämnat i en tidigare ansökan utreds frågan närmare.[155] Att utreda dessa ärenden är resurskrävande.[156]

CSN har initierat ett arbete för att göra studiemedelansökan mer interaktiv och förbättra kvaliteten i uppgifterna om utbildningsbakgrund i ansökan.[157] Myndigheten planerar ett samarbete med Universitets- och högskolerådet (UHR) för att kunna ta del av information om huruvida en sökande redan finns registrerad med en gymnasial utbildningsbakgrund i UHR:s system.

Därutöver planerar CSN att utveckla ansökan så att den sökande endast behöver uppge sin tidigare utbildningsbakgrund vid det första ansökningstillfället. Vid efterföljande ansökningar kommer den studerande tillfrågats om han eller hon uppnått en viss utbildningsnivå sedan föregående ansökan.[158] Den planerade förändringen innebär att studenter inte längre kan lämna in motstridiga uppgifter i olika ansökningar. Detta kommer att sannolikt leda till att färre ärenden utreds och att den administrativa bördan därmed minskar. Riksrevisionen bedömer dock att den planerade förändringen inte åtgärdar grundproblemet: att många studenter i sin första ansökan uppger fel utbildningsbakgrund. Åtgärden riskerar därför att göra problemet mindre synligt, utan att det faktiskt åtgärdas.

5.4 Svårigheter för komvuxstuderande framgår i CSN:s uppföljningar av sitt informationsarbete

Granskningen visar att CSN följer upp sitt informationsarbete i tillräcklig utsträckning.[159] Uppföljningen av informationsarbetet som rör resultatkravet och veckobegränsningen ingår i det generella arbetet med att följa upp myndighetens information. CSN:s följer bland annat upp sitt informationsarbete genom återkommande kundundersökningar som syftar till att följa hur handläggarnas service upplevs. Resultaten särredovisas för olika kundgrupper och presenteras i myndighetens årsredovisning.[160]

Vidare visar granskningen att de ovan beskrivna utmaningarna med att nå ut med information till komvuxelever även identifierats i myndighetens egna uppföljningar. I CSN:s regeringsuppdrag om att motverka felaktiga utbetalningar genomförde myndigheten intervjuer med studie- och yrkesvägledare inom komvux. Där framkommer en liknande bild som den vi ser i våra intervjuer. Studie- och yrkesvägledare påpekade bland annat att de ville ha mer avlastning av CSN och möjlighet för eleverna att boka in ett fysiskt möte med myndigheten.[161]

År 2022 initierade CSN en förstudie i samverkan med Statens servicecenter för att analysera förutsättningarna för ökad närvaro vid statliga servicekontor. CSN bedömde att en servicesamverkan skulle vara positiv för myndighetens målgrupper, men konstaterade samtidigt att det var svårt att uppskatta efterfrågan på sådan service. I förstudien framgår att servicehandläggare skulle kunna erbjuda vägledning i samband med ansökan om studiemedel. Vidare framkom att CSN:s e‑tjänst upplevs som svår att använda, särskilt för personer som avser att studera inom komvux, saknar svenska som modersmål eller är utländska medborgare.[162] CSN bedömde dock att servicesamverkan inte kunde prioriteras, då myndigheten i stället behövde fokusera på införandet av omställningsstudiestödet.[163]

Under det senaste decenniet har CSN vid tre tillfällen genomfört användartester av sin webbplats med studenter vid Mittuniversitetet. Vid det senaste tillfället inkluderades även komvuxstuderande, bland annat i syfte att undersöka deras erfarenheter av ansökningsprocessen för studiemedel. Det kan dock noteras att riktade användartester av studiemedelsansökan för denna grupp inte genomfördes förrän i slutet av 2025, trots att problem som är kopplade till ansökan för komvuxstuderande har varit kända under en längre tid.

6. Slutsatser och rekommendationer

Viktiga mål med studiestödssystemet är att bidra till en hög genomströmning, en bred rekrytering och att lånen återbetalas i sin helhet. Riksrevisionen har granskat om resultatkravets och veckobegränsningens utformning bidrar till att målen med studiestödssystemet uppnås, samt CSN:s arbete kopplat till villkoren. Granskningen visar att villkorens utformning och CSN:s arbete brister i viktiga aspekter.

Resultatkravet syftar till att främja en hög genomströmning och motverka att studenter som inte uppnår tillräckliga studieresultat tar lån som de sedan inte kan återbetala. Granskningen visar att resultatkravet i praktiken inte utgör ett hinder för ytterligare belåning eftersom en övervägande majoritet av studenterna återkvalificerar sig till studiemedel. Möjligheten till återkvalificering behövs för att upprätthålla en hög genomströmning, men dagens regelverk är allt för tillåtande och möjliggör för studenter att ta lån som de sedan inte kan återbetala. Det kan få långvariga negativa ekonomiska konsekvenser för individen och medför ökade kostnader för staten.

Veckobegränsningen syftar till att bidra till en hög genomströmning samtidigt som den ska ge studenten rimliga förutsättningar för att fullfölja en utbildning. På komvux bestäms antalet veckor med studiemedel efter den utbildningsbakgrund som individen uppger i sin ansökan till CSN, oavsett om studierna som ansökan avser är på grundskolenivå eller gymnasienivå. För studenter med utländsk utbildning kan det vara svårt att avgöra om utbildningen motsvarar svensk grundskole- eller gymnasieutbildning och därmed hur många veckor med studiemedel som de har rätt till. Det försvårar för studenten att bedriva välplanerade och målinriktade studier, vilket i sin tur kan leda till lägre genomströmning.

På högskolan är det framför allt studenter på en handfull långa program som har svårt att få veckorna att räcka till. Nästan var fjärde läkarstudent har förbrukat sina studiemedelsveckor innan utbildningen har slutförts – en andel som kommer att öka i och med att läkarutbildningen förlängts. Om studenter med begränsade ekonomiska resurser eller höga utgifter avstår från att söka till dessa program motverkar det en bred rekrytering.

Enligt riksdagen bör studiestödssystemet vara så enkelt och lättöverskådligt som möjligt. Riksrevisionen konstaterar att olika resultatkrav för studier i högskolan, yrkeshögskolan och komvux gör studiemedelssystemet onödigt komplext. I granskningen framkommer inte övertygande motiv för varför resultatkravet bör skilja sig åt mellan de olika skolformerna.

CSN har överlag ett välfungerande informationsarbete. Många komvuxstudenter är dock i behov av fysiska möten för att kunna ta till sig och förstå information om studiemedelsreglerna. Då CSN i huvudsak kommunicerar med studenter via telefon vänder sig studenterna till studie- och yrkesvägledare på komvuxskolorna eller i kommunen. Riksrevisionen bedömer att det är resurseffektivt om studie- och yrkesvägledarna bistår CSN i informationsarbetet eftersom de redan finns på plats runt om i landet. Kommunerna har ett ansvar för att informera komvuxstudenter om studieekonomiska förutsättningar men vad ansvaret innebär i praktiken är inte förtydligat. Granskningen visar att studie- och yrkesvägledarna inte ser det som sitt ansvar att hjälpa studenter med stora behov av stöd om studiemedelsfrågor, även om de i många fall försöker göra detta.

6.1 Brister i hur resultatkravet utformats

Resultatkravet ska, tillsammans med möjligheten till återkvalificering, främja en hög genomströmning och motverka att studenter som inte uppnår tillräckliga studieresultat tar lån som de sedan inte kan återbetala. Granskningen visar att reglerna inte är ändamålsenligt utformade för att nå så hög måluppfyllelse som möjligt. Återkvalificeringsreglerna bidrar till ökad genomströmning genom att ge studenter en viktig andra chans men motverkar inte i tillräcklig utsträckning att studenter med svaga studieresultat tar lån som de senare har svårt att betala tillbaka.

Vidare visar granskningen att ett striktare resultatkrav inte ökar studenternas ansträngningar och därmed inte heller ökar genomströmningen. Reglerna för återkvalificering har inte ändrats eller utvärderats sedan studiemedelssystemet gjordes om 2001.

6.1.1 Regler för återkvalificering är en central del av resultatkravet

Resultatkravet leder till att drygt var femte student får avslag på en studiemedelsansökan under sin studietid. En övervägande majoritet av de som fått avslag på grund bristande studieresultat återkvalificerar sig till studiemedel, och i genomsnitt tar de lika stora lån som övriga studiemedelstagare.

Granskningen visar att studenter som inte klarar resultatkravet i betydligt högre utsträckning än övriga studenter får ett årsbelopp överlämnat till Kronofogden. För drygt 3 000 individer per årskull resulterar studielånet i att minst ett årsbelopp överlämnas till Kronofogden.

För studerande som endast har mindre eller tillfälliga svårigheter att klara resultatkravet kan en andra chans i form av återkvalificering vara viktig och bidra till att hålla uppe genomströmningen och till att studielånen betalas tillbaka. Granskningen visar att studiemedelstagare i högskolan som inte riktigt når upp till resultatkravet snabbt återkvalificerar sig till studiemedel, utan att deras studieprestationer eller återbetalningsförmåga påverkas negativt.

Men för studenter med mer varaktigt svaga studieresultat innebär återkvalificering att risken för återbetalningsproblem är väsentligt högre. Granskningen visar att studenter som vid upprepade tillfällen fått avslag på grund av resultatkravet har problem med att återbetala sina lån. I denna grupp får var åttonde högskolestudent och var fjärde komvuxstudent minst ett årsbelopp överlämnat till Kronofogden. Det är en sex respektive tre gånger så hög andel jämfört med studenter som klarar resultatkravet.

För individen kan en registrerad skuld hos Kronofogden leda till en betalningsanmärkning, vilket exempelvis minskar individens möjligheter att hyra bostad och få banklån. Skulden kan även bli föremål för indrivning genom exempelvis utmätning av lön eller egendom. Det medför även ökade kostnader för staten.

En möjlig åtgärd för att minska risken för att studenter tar lån som de har svårt att återbetala är att skärpa återkvalificeringsreglerna för individer som vid upprepade tillfällen inte når upp till resultatkravet. Inspiration och lärdomar kan även hämtas från hur resultatkravet och tillhörande återkvalificeringsregler utformats i Norge, Danmark och Finland.

6.1.2 Ett skärpt resultatkrav uppmuntrar inte studenter att anstränga sig mer

I syfte att öka studenternas genomströmning skärptes resultatkravet i högskolan 2010. Tanken var att ett striktare resultatkrav uppmuntrar studenter att öka studietakten. Granskningen visar dock att det striktare resultatkravet inte ökade studenternas prestationer. När resultatkravet gjordes om för komvux 2020 innebar de nya reglerna en skärpning av resultatkravet för vissa komvuxstudenter. Inte heller för dessa studenter förbättrades studieprestationerna i samband med regelförändringen.

Resultaten tyder på att en skärpning av resultatkravet inte utgör ett effektivt verktyg för att få studenterna att anstränga sig mer, och därmed inte heller för att öka genomströmningen. Återkvalificeringsreglerna har dock inte förändrats sedan studiemedelssystemet gjordes om 2001. Det har heller inte utretts vad ändrade återkvalificeringsregler skulle innebära för genomströmningen.

6.2 Brister i veckobegränsningens utformning

Det finns brister i hur veckobegränsningen utformats, vilket får negativa konsekvenser för genomströmningen och kan motverka en bred rekrytering.

Att antalet studiemedelsveckor i komvux är knutna till utbildningsbakgrund gör det svårt för studenter att förutse hur många studiemedelsveckor de har rätt till. Systemet tar stora resurser i anspråk samtidigt som det försvårar för studenter att bedriva välplanerade och målinriktade studier.

På högskolan är det framför allt studenter på en handfull långa program som har svårt att få veckorna att räcka till. Riksrevisionen konstaterar att nuvarande utformning av veckobegränsningen kan utestänga vissa studentgrupper från dessa program och därmed motverka målet om en bred rekrytering.

6.2.1 Problematiskt att studiemedelsveckor knyts till utbildningsbakgrund på komvux

På komvux, till skillnad från högskolan och yrkeshögskolan, är det individens utbildningsnivå som avgör hur många veckor med studiemedel som hen har rätt till, oavsett om komvuxstudierna avser grundskolenivå eller gymnasienivå. Individen uppger själv sin utbildningsnivå i ansökan och CSN kontrollerar inte uppgiften. För personer med en utländsk utbildning kan det vara svårt att avgöra om utbildningen motsvarar svensk grundskole- eller gymnasieutbildning.

Om en student lämnar motstridiga uppgifter under utbildningens gång utreder CSN ärendet. Under 2025 utreddes drygt 30 000 ärenden och utredningarna resulterade i att knappt 2 500 studenter fick sin veckobegränsning justerad efter påbörjad utbildning. Systemet är kostsamt för CSN samtidigt som det kan bli svårt för studenter med utländsk studiebakgrund att förutse hur många veckor med studiemedel de har rätt till, och att planera sina studier därefter.

Problemet är välkänt och både CSN och en statlig utredning har lämnat förslag på åtgärder, men regeringen har inte gått vidare med dessa förslag. Riksrevisionens jämförelse med hur regelverken är utformade i Norge, Danmark och Finland visar att inget av dessa länders regelverk differentierar antalet veckor med studiemedel utifrån studentens utbildningsbakgrund.

6.2.2 Läkarstudenter har svårt att få veckorna att räcka till

På högskolan är det framför allt studenter på en handfull långa program som har svårt att få veckorna att räcka till. Mest utmärkande är läkarprogrammet där 22 procent av studiemedelstagarna får avslag på grund av veckobegränsningen – det är närmare en fyra gånger så hög andel jämfört med vad CSN rapporterar, en skillnad som huvudsakligen beror på val av mätmetod. Att läkarprogrammet nyligen har förlängts och nu motsvarar sex års heltidsstudier kommer framöver att leda till ännu fler avslag.

Studiemedelstagare på långa program i högskolan som får avslag på grund av veckobegränsningen klarar sina studier väl. Detta trots indikationer på att studenterna inte bara blir av med sitt studiemedel utan även måste börja återbetala sina studielån innan de avslutat sina studier och etablerat sig på arbetsmarknaden. Riksrevisionen konstaterar dock att veckobegränsningens utformning kan leda till att studenter med begränsade ekonomiska resurser eller höga utgifter avstår från att söka sig till dessa program och därmed kan den motverka en bred rekrytering. Att utöka antalet studiemedelsveckor för samtliga studenter vid högskolan riskerar dock att bli kostsamt, så åtgärder bör i stället riktas mot studenter på långa högskoleutbildningar.

6.3 Omotiverade skillnader i villkor mellan skolformer gör regelverket onödigt komplext

Riksrevisionen bedömer att olika resultatkrav för studier i högskola, yrkeshögskola och komvux gör studiemedelssystemet onödigt komplext och motverkar målsättningen om att studiestödssystemet vara så enkelt och lättöverskådligt som möjligt. Att olika krav tillämpas kan vara rimligt om det finns övertygande motiv, exempelvis kopplade till studiernas upplägg eller skillnader i de studerandes förutsättningar. Granskningen visar emellertid att analyser och underlag som pekar på sådana omständigheter saknas.

6.3.1 Brister i underlag och uppföljning av resultatkravet för yrkeshögskolan och komvux

På yrkeshögskolan, till skillnad från högskolan och komvux, ska studenten enligt resultatkravet studera i den takt som studieplanen anger. I samband med att yrkeshögskolan infördes 2011 utreddes inte hur resultatkravet bäst bör utformas för skolformen. I stället utgick CSN från den huvudregel som gällt sedan 1960-talet, en regel som dock inte tillämpats på länge inom de två största skolformerna högskola och komvux. Jämfört med resultatkravet i högskolan och på komvux är resultatkravet i yrkeshögskolan dessutom mer beroende av individuella bedömningar, något som riskerar att leda till att systemet blir mindre likvärdigt.

Till skillnad från högskolan har komvux inte ett lägre resultatkrav under det första studieåret. Det lägre resultatkravet i högskolan motiveras med att högskolestudenter har vissa inledande svårigheter under sin första studietid. När resultatkravet på komvux sågs över 2020 gjorde CSN bedömningen att ett lägre resultatkrav inte behövdes – utan att först undersöka om även komvuxstudenter har inledande svårigheter. Riksrevisionens granskning visar dock att även komvuxstudenter har inledande svårigheter under sin första studietid.

Riksrevisionens bedömning är att CSN har haft ett allt för stort fokus på högskolan i sitt analysarbete. Myndigheten har inte tagit fram kunskapsunderlag som rör resultatkravet i yrkeshögskolan, trots att det är den tredje vanligaste skolformen bland studiemedelstagare. CSN har inte heller följt upp den förändring av resultatkravet som genomfördes 2020 för komvux, trots att myndigheten i samband med regelförändringen framhöll vikten av att senast 2024 genomföra en grundlig utvärdering av det nya resultatkravet för komvux.

I högskolan har resultatkravet ändrats flera gånger, men större förändringar har både föregåtts av utredningar och följts upp och utvärderats.

6.4 CSN:s informationsarbete fungerar överlag bra men informationen till komvuxstudenter brister

CSN:s arbete med att ge behovsanpassad information om resultatkravet och veckobegränsningen fungerar i huvudsak väl. För komvuxstudenter som är i behov av fysiska möten för att kunna ta till sig information om studiemedelssystemet finns det dock brister.

6.4.1 Otydligt informationsansvar drabbar komvuxstudenter

En stor grupp komvuxstudenter är i behov av stöd för att kunna ansöka och ta till sig information om studiemedlet samt förstå beslut från CSN. Det visar samstämmiga intervjuer med CSN och studie- och yrkesvägledare. På grund av språkbarriärer, bristande digital kompetens eller låg tilltro till den egna förmågan behöver studenterna hjälp i fysiska möten. Då CSN i huvudsak kommunicerar med studenter via telefon vänder sig studenterna till studie- och yrkesvägledare på komvuxskolorna eller i kommunen.

Att CSN är ansvariga för att ge studenter lättillgänglig och behovsanpassad information om studiemedlet framgår tydligt av deras instruktion. I praktiken utförs dock stora delar av informationsarbetet av studie- och yrkesvägledare som arbetar på komvuxskolorna eller i kommunerna. Enligt förordningen om vuxenutbildning ska kommunen i samband med utarbetandet av den individuella studieplanen erbjuda studenten studie- och yrkesvägledning, i vilken det ska ingå information om studieekonomiska förutsättningar. Av intervjuer framgår att studie- och yrkesvägledarna i många fall försöker stötta studenter med särskilt stora behov i studiemedelsfrågor men att de varken har tillräcklig kompetens eller ser det som sitt ansvar att göra så.

Det finns flera praktiska fördelar med att studie- och yrkesvägledare bidrar i informationsarbetet – främst är det resurseffektivt eftersom studie- och yrkesvägledarna redan finns på plats runt om i landet. När det inte är tydligt för alla aktörer vilket informationsansvar studie- och yrkesvägledarna har, eller hur de kan bistå CSN, riskerar dock informationen till studenter med stora behov att bli bristfällig och olikvärdig.

6.5 Översyn av studiemedelssystemet

I juli 2026 tillsatte regeringen en utredning av studiemedelssystemet. Utredaren ska bland annat analysera och föreslå hur veckobegränsningen för eftergymnasiala studier kan anpassas för utbildningar som omfattar sex års heltidsstudier. För studier på grundskolenivå och gymnasial nivå ska utredaren analysera om dagens differentierade system, där veckogränsen beror på utbildningsbakgrund, bör ersättas med fasta veckogränser och vid behov föreslå sådana förändringar. Då granskningen visar på brister på båda dessa områden är det positivt att de nu ska utredas.

Riksrevisionen bedömer dock att direktiven i vissa avseenden är för snäva. Granskningen visar att veckobegränsningens utformning även brister för en del eftergymnasiala utbildningar som är kortare än sex år. Så som direktivet nu är formulerat risker dessa utbildningar att förbises.

Riksrevisionen bedömer även att direktivet inte tillräckligt tydligt lyfter fram resultatkravet betydelse, inklusive reglerna för återkvalificering, för ett effektivt studiemedelssystem. Reglerna för återkvalificering har i vart fall inte utvärderats sedan studiemedelssystemet gjordes om 2001. När regeringen 2010 flyttade över regleringen av resultatkravet i högskolan från CSN:s föreskrifter till studiestödsförordningen inkluderades inte regelverket för återkvalificering, utan detta regleras fortsatt i CSN:s föreskrifter.

Referenslista