Granskningsplanen 2025/26

2. Risk för brister i offentliga finanser

Statens finanser står inför ökade risker för bristande effektivitet när bland annat statsskulden ska öka och omprioriteringar ska göras till följd av snabba förändringar i omvärlden. Särskilt viktigt är det att tillämpa det finanspolitiska ramverket och att säkerställa att skatteuppbörden sker på ett effektivt sätt. För att hushålla med begränsade ekonomiska resurser är det också viktigt att ekonomiska styrmedel verkligen ger avsedd effekt och inte leder till felaktiga utbetalningar eller ineffektiv resursanvändning.

2.1 Regeringens tillämpning av det finanspolitiska ramverket

Sedan ett antal år granskar vi återkommande hur regeringen tillämpar det finanspolitiska ramverket. I granskningen utgör det finanspolitiska ramverket bedömningsnorm. Ramverket bidrar till att säkerställa en långsiktigt hållbar och transparent finanspolitik och fyller en viktig funktion för att upprätthålla sunda offentliga finanser.

Med hänsyn till det ekonomiska läget och mot bakgrund av bland annat de risker för bristande budgetdisciplin som jag såg i förra årets granskning kommer vi även under 2025 att granska regeringens tillämpning av ramverket. Granskningen omfattar 2025 års ekonomiska vårproposition och budgetpropositionen för 2026.

2.2 Skatteförvaltning samt uppbörd av skatt och avgifter

Staten är beroende av en fungerande skatteförvaltning för att finansiera välfärd och samhällsfunktioner. En ineffektiv skatteförvaltning kan leda till skattebortfall som riskerar både budgetbalans och allmänhetens tillit till skattesystemet. Vi har identifierat flera områden där komplexa regelverk, informationsbrister eller otillräckliga kontrollrutiner kan leda till betydande fel och ekonomiska förluster för staten.

Under året kommer vi bland annat att granska Kronofogdens ansvar för att staten får in obetalda skulder samt systemet för att hantera företag i kris – så kallade insolvensförfaranden. Vidare granskar vi om Försäkringskassan arbetar effektivt med att säkerställa korrekta beslut om sjukpenninggrundande inkomst.

Vi uppmärksammar dessutom skattefelet för reseavdrag och bostadsförsäljningar i inkomstdeklarationen. Skattefelet uppskattas till flera miljarder kronor årligen, och jag har beslutat att granska om Skatteverkets kontroll- och informationsinsatser är tillräckliga för att minska felen. Under året kommer Riksrevisionen att utforska möjligheten att granska bland annat Skatteverkets arbete med att ge råd och upplysningar till medborgarna.

Vidare bedömer vi att risken för väsentliga fel i årsredovisningar är hög i ett flertal myndigheter som arbetar med uppbörd av skatter och offentligrättsliga avgifter. Vid exempelvis Skatteverket, Kronofogden och Tullverket innebär uppbördsverksamheten finansiella flöden i egenutvecklade it-system, där redovisningen dessutom är komplex. Myndigheterna är generellt beroende av att automatiserade kontroller i it-systemen fungerar som avsett. Skatteverket och Tullverket har dessutom krav på sig att redovisa skattefelet, vilket inbegriper komplexa beräkningsmodeller.

Dessa faktorer ökar risken för medvetna och omedvetna fel i hanteringen av skatter och avgifter. Det beaktar vi när vi planerar vår granskning av myndigheternas årsredovisningar och den underliggande finansiella redovisningen.

Ytterligare en risk för att redovisningar inte blir rättvisande ser vi i årsredovisningens metoder för att redovisa skatteintäkter. I myndigheternas årsredovisningar ska skatter och avgifter redovisas kassamässigt, vilket innebär att de redovisas när betalningarna faktiskt sker. I årsredovisningen för staten redovisas skatter i stället intäktsmässigt, och regeringen använder en särskild metod för att beräkna hur mycket skatteintäkter som ska hänföras till ett visst budgetår. Eftersom metoden bygger på uppskattningar ser vi en risk att redovisningen inte blir rättvisande. Vi bedömer att risken motiverar en utökad granskning från vår sida.

2.3 Effektivitet i ekonomiska styrmedel

Statens bidrag, subventioner och riktade satsningar ska ge avsedda effekter i samhället. När styrningen är otydlig, utformningen av åtgärden har brister eller uppföljningen är svag finns risk för ineffektivitet och felanvändning av medel.

Vi granskar hur ekonomiska styrmedel tillämpas och fungerar inom olika samhällssektorer där staten vill styra beteenden eller stimulera utveckling. Det handlar om huruvida dessa styrmedel är utformade så att de når uppställda mål, om de bidrar till ökad effektivitet och om de används på ett transparent sätt som minskar risken för felaktiga utbetalningar eller oönskade effekter.

Riksrevisionen har i ett antal granskningsrapporter iakttagit bristande effektivitet i åtgärder där regeringar satt ned skatt eller avgifter för att styra ekonomin. Och under det kommande året kommer vi att bland annat granska nedsatt energiskatt på el för industriell verksamhet i Sverige. Nedsättningen är betydande och utgör en av de största svenska skatteutgifterna, med en prognostiserad kostnad på cirka 18 miljarder kronor för 2025. Syftet med granskningen är att undersöka om denna nedsättning är effektiv, träffsäker och ändamålsenlig, samt om den följs upp och kontrolleras på ett tillfredsställande sätt.

Under året kommer vi också att granska om reglerna för studiemedel ger önskade effekter på utbildningsdeltagande, genomströmning och återbetalning. I fokus för granskningen är den roll som dels kraven på tidigare studieresultat, dels veckobegränsningen spelar för studiemedlets effekter.

Ytterligare ett omfattande ekonomiskt styrmedel är statens satsningar för att höja läraryrkets status. För särskilt kvalificerade lärare har två lärarlönesatsningar genomförts: karriärstegsreformen och lärarlönelyftet. Båda syftar till att öka yrkets attraktivitet och bidra till att förbättra undervisningen och resultaten i skolan. Granskningen svarar på frågan om satsningarna har varit effektiva för att nå reformernas mål för lärarlöner och lärarmobilitet. Under året utforskar vi även möjligheten att granska statligt riskkapital som ekonomiskt styrmedel.

3. Risk för brister i styrning, uppföljning och rapportering

Styrning, uppföljning och rapportering är viktiga förutsättningar för att offentliga verksamheter är – och uppfattas som – effektiva och transparenta samt bibehåller allmänhetens förtroende. Det är kritiskt att informationen om ekonomiskt utfall och resultatredovisning i myndigheters årsredovisningar är rättvisande, eftersom de utgör beslutsunderlag för regering och riksdag. Därför inriktar vi vår granskning av årsredovisningar mot områden där det finns förhöjda risker för väsentliga fel i redovisningen.

När samhället förändras och nya utmaningar uppstår, ställs styrningen inför krav på att snabbt anpassa sig. Styrningen och uppföljningen inom välfärd, utbildning och andra statliga verksamheter har blivit alltmer komplex, med risk för ineffektivitet och bristande likvärdighet. Ansvarsfördelningen mellan stat, region och kommun samt brister i datainfrastruktur och tillsyn kan leda till att resurser inte används optimalt och att medborgarna inte får likvärdig service. Vidare är tillsynen ett konkret verktyg för att säkerställa att regelverk får genomslag och bidrar till de samhällseffekter som är avsedda.

3.1 Effektivitet och kvalitet i välfärd och utbildning

Välfärden står för en stor del av de offentliga utgifterna. När kvaliteten varierar och styrningen brister riskerar effektiv resursanvändning, likvärdighet och förtroende att undermineras. Välfärdssektorns effektivitet är avgörande för statens legitimitet och för individens tilltro till statens förmåga att leverera stöd och service.

Under det kommande året genomför vi flera granskningar på området. Vi riktar bland annat blicken mot lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Lagens syfte är att garantera rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och det ankommer på kommunerna att besluta om och verkställa insatser. I oktober 2024 hade 81 000 personer minst en verkställd och kommunalt beslutad insats enligt LSS.[10] Vår granskning fokuserar på om statens insatser för att säkra kommuners efterlevnad av LSS fungerar effektivt.

Vidare är utbildningen en viktig del av välfärden och en stor del av det offentliga åtagandet. Digitalisering och pandemin har ökat inslaget av distansutbildning. Vi granskar om staten säkerställer kvalitet och likvärdighet i högskoleutbildningar som ges på distans. Svenska utlandsskolor har historiskt fått statsbidrag för att underlätta svensk undervisning utomlands, främst för barn till svenskar som arbetar eller studerar utomlands. Denna granskning fokuserar på de 14 av Skolverket godkända skolorna som får statsbidrag, deras verksamhet, finansiering och relevans i dagens globala samhälle.

Att offentlig verksamhet är tillgänglig och kännetecknas av likabehandling är två viktiga aspekter. Bristande kommunikation mellan myndigheter och allmänhet ökar risken för felaktiga beslut, merarbete och onödigt långa handläggningstider, både för individ och myndighet. Vi granskar därför om myndigheter säkerställer att ärenden handläggs effektivt även för dem som inte behärskar svenska.

Diskriminering vid myndigheters beslut kan få stora negativa konsekvenser för den som drabbas och är dessutom ett effektivitetsproblem. Diskriminerande handläggning riskerar att förlänga processer, leda till fler överklaganden och minska förtroendet för myndigheterna. Därför granskar vi myndigheters arbete för att motverka etnisk diskriminering vid beslut som rör enskilda.

Vidare kommer vi under året att utforska möjligheterna att granska Lärarlyftet och högskolornas jämställdhetsarbete vid rekrytering av professorer. Vi kommer även att utforska möjligheterna att granska högskolornas lokalkostnader och statens kunskapsstyrning inom vård och omsorg.

3.2 Effektivitet, kontroll och tillsyn i statlig verksamhet

Statens styrning och uppföljning av offentliga verksamheter ska garantera effektivitet, kvalitet och rättssäkerhet. Tillsyn är en central del av statens kontroll och ett viktigt verktyg för att säkerställa att regelverk får avsedd effekt. För att bidra till ett effektivt offentligt åtagande behöver tillsynen inte bara genomföras, utan också vara effektiv och träffsäker. Effektivitetsbrister skadar både resultat och förtroende.

Ett exempel på granskning av tillsyn gäller asbest. Asbest är ett tåligt men farligt material som uppskattas orsaka omkring 270 arbetsrelaterade dödsfall i Sverige varje år. Trots förbud förekommer asbest i byggnader, och under 2022 gjordes nästan 27 000 anmälningar om arbete med asbesthaltigt material. Vi granskar om tillsynen är tillräckligt effektiv för att skydda hälsa och arbetsmiljö.

I all statlig verksamhet är det nödvändigt att ha generella it-system, såsom ekonomi- och personalsystem, digitala möteslösningar och lagring. Bristande kompetens, otillräcklig informationsklassificering och svag kostnadsbild innebär risker för ineffektivitet. Vi granskar om myndigheternas förvaltning av dessa system är effektiv.

Vidare kommer vi under året att utforska möjligheten att granska handläggningstider i plan- och bygglovsprocessen. En annan möjlig granskning avser statens insatser mot oseriösa privata utförare av kommunernas sociala tjänster.

3.3 Risk för fel redovisning av transfereringar

I vår granskning av årsredovisningar bedömer vi att ett femtiotal myndigheter har hög risk för fel i redovisningen av transfereringar. Att det ofta finns risk för felaktig redovisning av transfereringar beror på att

• det finns omfattande eller komplexa regelverk som styr bidragsverksamheten, där besluten som myndigheterna fattar i vissa fall bygger på subjektiva bedömningar av vem som ska få bidraget
• myndigheten hanterar flera olika bidragstyper där både regelverk och rutiner för hantering kan skilja sig åt
• handläggnings- och utbetalningsprocesserna i stor utsträckning är it-beroende.

Komplexa regelverk medför risk för att myndigheterna gör fel i handläggningen av bidragen. Samma sak gäller om en myndighet har flera olika bidragstyper som handläggarna behöver ha kunskap om, och som hanteras inom helt eller delvis olika processer. För vissa bidragsbeslut krävs subjektiva bedömningar av myndigheten för att bestämma vem som ska få bidraget, eftersom regelverket för bidragen är utformat så. Då är det viktigt med tydliga rutiner och processer som vägleder handläggarna till att göra enhetliga bedömningar. När it-beroendet är stort är det viktigt att systemen fungerar som avsett. Annars kan det till exempel uppstå fel som kan bli systematiska.

Den årliga revisionen granskar både att myndigheten har använt anslagsmedlen enligt gällande regler och att medlen är korrekt redovisade. Ofta innebär det att vi granskar myndigheternas rutiner för att både besluta om och följa upp bidragen.

3.4 Beställningsbemyndiganden

Budgetens tidsperspektiv är ettårigt, men för att myndigheter ska fullgöra sina uppdrag kan det vara nödvändigt att göra ekonomiska åtaganden som sträcker sig över flera år. Myndigheter kan därför ha beställningsbemyndiganden kopplade till sina anslag, vilket innebär att de har rätt att ingå åtaganden som medför utgifter under kommande budgetår och därmed binda upp delar av sina framtida anslag. Det handlar framför allt om anslag för transfereringar och infrastrukturinvesteringar.

För ett femtontal myndigheter bedömer Riksrevisionen att det finns en hög risk för fel som är kopplade till bemyndiganden. Det gäller exempelvis Energimyndigheten, Tillväxtverket och Trafikverket. Det handlar både om risken för att myndigheterna överskrider sina bemyndiganderamar och risken för fel i redovisningen.

Vår riskbedömning baseras bland annat på att det handlar om stora belopp samtidigt som det fortfarande är vanligt med manuell hantering av åtagandena. En del myndigheter behöver även göra bedömningar för att beräkna åtaganden, vilket ökar risken för fel. En ytterligare orsak är otydligheter i regeringens styrning av beställningsbemyndiganden, vilket leder till oklarheter hos myndigheterna och i sin tur kan leda till fel. Den årliga revisionen granskar att alla utestående åtaganden redovisas, att de redovisas till rätt belopp och att myndigheterna inte överskridit tilldelade bemyndiganderamar.

3.5 Risk för redovisningsfel i avgiftsfinansierad verksamhet

Många myndigheter finansierar delar av sin verksamhet med avgifter. Vi bedömer att det för ett trettiotal myndigheter finns hög risk för fel i årsredovisningen kopplade till avgiftsbelagd verksamhet.

Det ekonomiska målet för avgiftsbelagd verksamhet är full kostnadstäckning, om inte riksdag eller regering har beslutat något annat. Det betyder att myndigheterna ska beräkna avgifterna så att intäkterna på sikt täcker samtliga kostnader. I bland annat min årliga rapport 2025 uppmärksammade jag att vi återkommande gör iakttagelser av fel i myndigheters redovisning av avgiftsbelagd verksamhet.

Också inför nästa år bedömer vi att det finns en risk för att flera myndigheter inte uppnår full kostnadstäckning i verksamheterna, vilket innebär att det kan uppstå stora över- eller underskott. Vi har dessutom noterat att regeringens beslut om avgifter – i förordningar eller regleringsbrev – i vissa fall kan skapa tolkningsproblem på myndigheter om beslutet inte samtidigt anger om huvudregeln om full kostnadstäckning gäller eller inte. Det finns även andra risker inom avgiftsbelagda verksamheter som kan leda till väsentliga fel i årsredovisningen. Till exempel kan det handla om hur myndigheten fördelar sina kostnader eller att modellen för att beräkna avgifterna är komplicerad. På vissa myndigheter finns också flera olika typer av avgifter eller manuella moment i hanteringen av avgifterna, vilket också kan öka risken för fel.

Vi granskar att myndigheterna följer de ekonomiska målen för den avgiftsbelagda verksamheten, att alla intäkter redovisas och att de redovisas på rätt sätt för väsentliga avgifter.

Vidare är det vanligt att myndigheters verksamhet finansieras via flera olika finansieringskällor, det vill säga anslag, bidrag och avgifter. Det är också vanligt att myndigheternas användning av anslagen styrs av finansiella villkor som i vissa fall är både omfattande och otydliga. Det kan exempelvis handla om tillfälliga anslag som myndigheterna ska använda till särskilda ändamål eller möjligheten att finansiera ordinarie förvaltningskostnader med sakanslag.

Regeringen beslutar om anslagsvillkor i myndigheternas regleringsbrev. En myndighet som har flerfinansierad verksamhet eller anslag med finansiella villkor behöver ha tydliga rutiner för att säkerställa att anslag och övriga intäkter används på rätt sätt och finansierar rätt kostnader. Vi bedömer att ett trettiotal myndigheter löper hög risk för fel i årsredovisningen eftersom myndigheterna har en blandad finansiering eller omfattande eller otydliga anslagsvillkor. Vi granskar att myndigheterna använder och redovisar anslag och övriga intäkter på rätt sätt.

3.6 Risk för fel vid redovisning av tillgångar, skulder och lån

Riksbanken förvaltar en stor mängd kapitaltillgångar, och vi ser att det finns risk för att värdering av tillgångar inte görs korrekt och att redovisningen inte blir rättvisande. Tillgångsförvaltningen påverkar hela Riksbankens balans- och resultaträkning och ingår i vår granskning av myndighetens årsredovisning.

Några myndigheter anskaffar och förvaltar tillgångar till omfattande belopp; detta gäller till exempel Försvarsmakten, Nationalmuseum, Trafikverket och Statens fastighetsverk. Det handlar framför allt om anläggningstillgångar som infrastruktur, beredskapstillgångar och fastigheter, men också om kulturtillgångar. För dessa myndigheter bedömer Riksrevisionen att det finns risker som är kopplade till värderingen och omfattningen av tillgångarna och redovisningen av pågående investeringar. Vi inriktar granskningen mot de risker som är relevanta för respektive myndighet.

Vidare kan några myndigheter redovisa och förvalta stora skulder. Det handlar till exempel om statsskulden hos Riksgälden och pensionsskulder som finns hos Pensionsmyndigheten och Statens tjänstepensionsverk. Statsskuldsförvaltningen innefattar många transaktioner och ett flertal finansiella instrument, vilket ökar risken för felaktigheter i årsredovisningen.

För pensionsskulderna finns komplexa redovisningsregler att ta hänsyn till eftersom skulderna redovisas i form av försäkringstekniska avsättningar. Samma sak gäller de garantier som staten ställer ut genom Riksgälden, Sida, Exportkreditnämnden och Boverket. Försäkringsredovisning innebär ofta stora inslag av uppskattningar och avancerade beräkningar som sker i komplexa it-system. Risken för fel i årsredovisningen är generellt hög för myndigheter med denna typ av verksamhet. Riksrevisionen inriktar granskningen mot att beräkningarna blir korrekta eftersom de ligger till grund för beräkningar av avgifter och avsättningar i årsredovisningen.

Centrala studiestödsnämnden (CSN) redovisar skulder och fordringar kopplade till studielån som uppgår till stora belopp. Riksrevisionen bedömer att det finns risker i värderingen av exempelvis reserveringen för låneförluster och inriktar därför granskningen mot värdering.

3.7 Komplexa redovisningsregler

Som nämns ovan är försäkringsredovisning komplext och medför ofta högre risk för fel i årsredovisningen. Försäkringsredovisningen påverkar flera olika delar i årsredovisningen och ingår i granskningen. Ett annat område med komplext regelverk är hanteringen av EU-medel. Detta är aktuellt för exempelvis Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige (ESF-rådet). Också denna redovisning påverkar flera olika delar av årsredovisningen och ingår därför i Riksrevisionens granskning av myndigheterna.

4. Risk för brister i organisering, ansvar och samordning

Inom många statliga ansvarsområden är flera aktörer inblandade, vilket skapar behov av samordning och samverkan. En väl fungerande organisering och samverkan mellan myndigheter krävs till exempel vid stora samhällsutmaningar – som totalförsvarets utbyggnad, brottsbekämpning, migration och arbetslivskriminalitet. Svag styrning av samverkan och samordning kan leda till ineffektivitet; det gäller exempelvis om ansvarsförhållandena är oklara eller om målkonflikter inte hanteras. Brister i logistik, informationsdelning och intern styrning riskerar att leda till ineffektivitet och därmed en försvagad effekt av statens insatser. I värsta fall kan det leda till samhällsskador.

4.1 Effektivitet i försvar och rättsväsende

Säkerhetsläget och brottslighetens utveckling ställer stora krav på ett effektivt försvar och brottsbekämpning. Inom dessa områden har regeringen avsatt stora resurser, men om organisering och ansvar inte fungerar finns risk för ineffektivitet.

De utökade anslagen till Försvarsmakten ställer höga krav på en organisation med god kostnadskontroll, spårbarhet och uppföljning för att säkerställa att tillförda medel leder till avsedd effekt. Vi granskar därför om Försvarsmaktens styrning säkerställer att resurserna utnyttjas effektivt.

Vidare är en fungerande militär logistik avgörande för att Försvarsmakten ska kunna mobilisera och upprätthålla sin krigsorganisation samt för att Sverige ska kunna ta emot och stödja allierade förband inom Nato. Brister i logistiken riskerar att leda till låg måluppfyllelse, ineffektivt resursutnyttjande och dålig hushållning med statens resurser. Under året granskar vi om Försvarsmaktens arbete med militär logistik är effektivt.

Vi granskar även om Försvarets materielverk, Kammarkollegiet och Kriminalvården vidtar effektiva åtgärder för att motverka infiltration. Infiltration innebär att individer på insidan av en myndighet agerar illojalt genom att röja, förstöra eller förändra känsliga uppgifter. Det kan få allvarliga konsekvenser, genom att skada verksamheten, staten eller samhället i stort.

Ytterligare en granskning på området avser Migrationsverkets hantering av säkerhetsärenden. Ärendena, som hanteras i samverkan med Säkerhetspolisen, ställer särskilda krav på sekretess, kompetens och effektivt informationsutbyte mellan myndigheter. Brister i denna hantering kan få allvarliga konsekvenser, både för rättssäkerheten i enskilda ärenden och för rikets säkerhet.

Under året granskar vi även om Tullverket och Polismyndigheten arbetar effektivt för att minska förekomsten av illegala skjutvapen. För en minskad förekomst av illegala skjutvapen krävs att Tullverket kan upptäcka vapensmuggling vid gränsen och att Polismyndigheten effektivt kan beslagta de vapen som redan finns i landet.

Vi kommer också utforska möjligheten att granska arbetet med kommunikation vid kriser, en säker militär materielförsörjning och arbetet med att säkerställa att Försvarsmakten och andra aktörer i totalförsvaret har funktionella ledningscentraler, förråd och annan infrastruktur.

4.2 Effektivt arbete för en god arbetsmarknad och social hållbarhet

Arbetslivets villkor och social hållbarhet är avgörande både för individers trygghet och för samhällsekonomins stabilitet. När systemen fungerar väl bidrar de till rättvisa arbetsvillkor, konkurrens på lika villkor och ett effektivt resursutnyttjande. Brister i organisering, ansvar och samverkan riskerar däremot att leda till exploatering av människor, ökade kostnader för staten och minskat förtroende för myndigheterna.

Under året granskar vi om statens insatser mot arbetslivskriminalitet är effektiva. Arbetslivskriminalitet kan leda till skattebortfall, felaktiga utbetalningar, olyckor och snedvriden konkurrens. Många myndigheter deltar i arbetet mot detta, men trots ökade resurser finns indikationer på brister i samverkan, informationsdelning, metodutveckling och styrning. Bristerna riskerar att minska träffsäkerheten och långsiktigheten i arbetet.

Vidare granskar vi om Migrationsverkets kontroller av arbetstillstånd är effektiva för att upptäcka och motverka fel och missbruk samt om samverkan med andra myndigheter fungerar ändamålsenligt. Dessutom granskar vi om Migrationsverkets, Polismyndighetens och Åklagarmyndighetens arbete för att förhindra, upptäcka och utreda människohandel för sexuella ändamål är effektivt. Människohandel för sexuella ändamål orsakar lidande för de utsatta och genererar vinster för organiserad brottslighet, men leder sällan till åtal eller fällande domar i Sverige.

Vi kommer under året att utforska möjligheten att granska omställningsstudiestödet och ESF‑rådets handläggning. Vi utforskar också möjligheten att fortsätta granska insatser inom arbetsmarknadspolitiken, som till exempel Arbetsförmedlingens arbetsgivararbete eller upphandling av arbetsmarknadsutbildningar.

4.3 Effektivitet i välfärdsnära verksamheter

Välfärdsnära verksamheter tar stora resurser i anspråk och berör medborgarna direkt – från upphandlingar och socialförsäkringar till kollektivtrafik och alternativa tvistlösningar för konsumenter. För att dessa system ska fungera krävs en styrning som säkerställer både rättssäkerhet och hushållning med statens medel, en tydlig ansvarsfördelning och effektiva kontroller. När organisering och ansvar brister riskerar felaktiga utbetalningar, korruption eller ineffektiva avtal att leda till stora samhällskostnader och ett undergrävt förtroende för staten.

Under året granskar vi om myndigheternas arbete mot korruption och oegentligheter i upphandling är effektivt. Statliga upphandlingar omfattar stora belopp och är särskilt utsatta för risker för oegentligheter och korruption. Brister i kontroll, styrning och uppföljning kan leda till högre kostnader, snedvriden konkurrens och förtroendeskador.

Vidare granskar vi om Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten effektivt hanterar risker för felaktiga utbetalningar som beror på ändrade förhållanden. Individer som får socialförsäkringsförmåner är skyldiga att anmäla ändrade förhållanden, men dagens system innebär ofta dubbelarbete, oklarheter och risk för felaktiga utbetalningar.

Ytterligare en granskning på området fokuserar på en grundtanke med EU-samarbetet, nämligen att det ska vara enkelt att flytta mellan EU-länderna. För att möjliggöra detta måste social trygghet samordnas. I en tid när fler EU-medborgare rör sig över Sveriges gränser är det viktigt att Försäkringskassan arbetar effektivt med familjeförmåner i gränsöverskridande situationer.

Vidare granskar vi om statens insatser genom trafikavtal effektivt bidrar till att förbättra den grundläggande tillgängligheten i kollektivtrafiken mellan olika regioner. Trafikverket tecknar trafikavtal för att säkerställa grundläggande tillgänglighet i kollektivtrafiken, bland annat för nattåg, Gotlandsfärjan och viss flygtrafik. Kostnaderna för avtalen har ökat samtidigt som tillgängligheten försämrats, och det finns tecken på brister i både utformning och uppföljning av avtalen. Vi granskar även om statens insatser för att tillhandahålla ett system för alternativ tvistlösning för konsumenter är effektiva och tillräckliga. Alternativa tvistlösningar genom Allmänna reklamationsnämnden eller andra tvistlösningsorgan spelar en viktig roll för väl fungerande konsumentmarknader, och kan även avlasta domstolarna.

Vi kommer under året att utforska möjligheten att granska tillgång till och kvalitet på dricksvattenresurser och klimatanpassningsfrågor, såsom livsmedelsproduktion, i ett förändrat klimat.

5. Utgångspunkter för Riksrevisionens granskning

I kapitlet redovisar vi utgångspunkter för granskningen inom årlig revision och effektivitetsrevision, utifrån bestämmelser i lag och internationella standarder.

5.1 Den årliga revisionens uppgift och mandat

Genom årlig revision ska Riksrevisionen granska årsredovisningar för bland annat staten och myndigheter under regeringen och riksdagen.[11] Granskningen syftar till att bedöma om redovisningen och den underliggande redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna rättvisande samt om ledningens förvaltning följer tillämpliga föreskrifter och särskilda beslut.

Granskningen omfattar 226 årsredovisningar. De flesta gäller förvaltningsmyndigheter under regeringen.

I granskningsplanen presenterar vi områden där vi bedömer att det ofta finns hög risk för väsentliga fel, och där granskningen då är mer omfattande. En stor del av den årliga revisionens resurser läggs dock på att granska områden som är mindre riskfyllda, men som uppgår till väsentliga belopp. Exempel på ett sådant område är myndigheternas personalkostnader som oftast bedöms ha låg risk för väsentliga fel.

5.1.1 Granskningens genomförande

Den årliga revisionen utförs enligt god revisionssed.[12] Vad som är god revisionssed inom statlig revision bestäms av riksrevisorn. Det innebär i huvudsak att Riksrevisionen tillämpar de internationella standarderna International Standards for Supreme Audit Institutions (Issai) för finansiell revision. Den årliga revisionens granskning av resultatredovisning och övrig information i årsredovisningen följer Riksrevisionens interna styrdokument, eftersom det saknas standarder inom dessa områden.

Risken för väsentliga fel i årsredovisningen är utgångspunkt för vår granskning. Det innebär att vi inriktar granskningen mot poster eller information i årsredovisningen där det finns en hög risk för fel, men också att vi granskar mindre riskfyllda områden om de uppgår till väsentliga belopp.

Om det inte sker några betydande förändringar i myndigheternas verksamhet mellan åren är granskningsinriktningen ofta densamma över tid. Nya risker kan uppstå och tidigare risker upphöra i de fall myndigheterna får nya uppdrag, ny ledning eller om det sker förändringar i omvärlden som påverkar myndigheterna.

Varje år gör den årliga revisionen en riskanalys och en väsentlighetsbedömning av varje myndighet. Syftet är att bedöma vad som behöver granskas under året och vilken metod för granskningen som är mest effektiv. En högre risk för väsentligt fel leder till mer omfattande granskning.

Eftersom granskningen utgår från risk för väsentliga fel inriktas merparten av granskningen i de flesta fall mot stora eller komplicerade poster i årsredovisningarna. Det är ofta där det finns väsentliga betalningsflöden.

Viktiga delar i riskbedömningen är att analysera regeringens styrning av myndigheten, myndighetens interna kontrollmiljö och de processer som är väsentliga för myndighetens rapportering i årsredovisningen. Hur myndighetens interna styrning och kontroll ser ut kan också påverka valet av granskningsmetod.

I revisionens genomförande granskar vi myndighetens interna kontrollaktiviteter och finansiella flöden genom olika granskningsåtgärder. Granskningen pågår under hela året.

5.2 Effektivitetsrevisionens uppgift och mandat

Effektivitetsrevisionens främsta uppgift är att granska genomförande och resultat av statens verksamhet och statliga åtaganden. Syftet är att ge vägledning om hur statens insatser kan förbättras så att de ger mer nytta i förhållande till insatta resurser. Granskningarna ska också ge riksdagen underlag för ansvarsutkrävande.

Vår effektivitetsrevision är alltid inriktad mot statliga insatser. Det betyder att vi oftast granskar regeringen och statliga myndigheter. Vi kan också granska verksamheter i statligt kontrollerade bolag eller stiftelser. I vissa fall kan vi också granska hur företag, föreningar, kommuner och andra sammanslutningar har använt statliga medel. Slutligen har vi mandat att granska arbetslöshetsersättningens handläggning vid arbetslöshetskassorna.[13]

5.2.1 Granskningens genomförande

Utgångspunkten för vad som ska granskas och hur granskningarna ska genomföras är svensk lagstiftning och internationella standarder som har tagits fram av medlemsländerna i International Organisation of Supreme Audit Institutions (Intosai).[14] Granskningen ska huvudsakligen inriktas på hushållning, resursutnyttjande och måluppfyllelse.[15]

Riksrevisorn beslutar vilka granskningar som ska genomföras. Valet av granskningar baseras på en analys av effektivitetsproblem av ekonomisk eller principiell betydelse i statlig verksamhet.

Effektivitetsrevisionen ska bland annat tillföra mervärde för riksdagen.[16] Riksrevisionens grundlagsskyddade mandat innebär att vi kan ha ett bredare perspektiv i vår granskning än vad andra aktörer har möjlighet till. Det innebär att vi prioriterar granskningar av statens verksamhet som berör väsentliga samhällsfrågor och områden som har en stor principiell eller kvantitativ betydelse för statsbudgeten. Vi strävar efter att granska de mest väsentliga delarna av varje utskottsområde under en mandatperiod.[17]

Det är vanligt att vi granskar hela styrkedjan av ansvarsförhållanden inom staten: från regeringen, till den eller de aktörer som utför olika insatser, och i slutändan hur insatserna påverkar näringsliv och medborgare. Vi kan också granska flera myndigheter som med flera olika insatser ska bidra till måluppfyllelse inom ett område, exempelvis integration. Granskningarna kan även vara inriktade på verksamheter som inte är så omfattande inom varje myndighet, men där det samlade resultatet har stor betydelse. Det kan till exempel vara upphandling. Våra granskningar kan också uppmärksamma eventuella målkonflikter inom och mellan olika sakområden.

Riksrevisionens rapporter kvalitetssäkras internt och externt. Externa aktörer kontrollerar oss utifrån olika regelverk och standarder, medan vi själva har interna rutiner för kvalitetssäkring. Utkasten till rapporter är bland annat föremål för faktagranskning av dem som närmast berörs av granskningen.

5.3 Granskningen rapporteras på flera olika sätt

Riksrevisorn överlämnar varje år en rapport till riksdagen med de viktigaste iakttagelserna från granskningen av effektiviteten i staten och av myndigheternas årsredovisningar.[18] Vi publicerar också årligen en uppföljningsrapport som ska ge riksdagen underlag för att bedöma resultatet av vår granskning, och om den har bidragit till en bättre statlig verksamhet. Därutöver rapporterar vi löpande resultat både från den årliga revisionen och effektivitetsrevisionen på olika sätt och till olika mottagare.

5.3.1 Årlig revision rapporteras skriftligen och muntligen

Granskningen från den årliga revisionen avslutas med att Riksrevisionen lämnar en revisionsberättelse per myndighet till regeringen eller riksdagen.[19] Om det finns väsentliga fel i årsredovisningen lämnar Riksrevisionen en så kallad modifierad revisionsberättelse. En modifierad revisionsberättelse kompletteras ofta med en revisionsrapport som beskriver felet och vilka åtgärder vi rekommenderar. Revisionsrapporterna skickas till myndighetens ledning, med kopia till regeringen, i de fall det är relevant.

Riksrevisionen lämnar också revisionsrapporter när det finns betydande brister i den interna styrningen och kontrollen, även om bristerna inte har lett till väsentliga fel i årsredovisningen. I revisionsrapporten beskriver vi bristen och förklarar de möjliga effekterna av bristen. I revisionsrapporterna rekommenderar Riksrevisionen också myndigheterna att vidta olika åtgärder för att komma till rätta med bristerna. Riksrevisionen följer upp myndighetens åtgärder. Den årliga revisionen rapporterar alltid iakttagelser och rekommendationer muntligt till myndigheterna, utöver den skriftliga rapporteringen.

5.3.2 Effektivitetsrevisionen lämnar granskningsrapporter

Granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen överlämnas till riksdagen.[20] Riksdagen lämnar dessa vidare till regeringen. Inom fyra månader ska regeringen redovisa för riksdagen vilka åtgärder den har vidtagit eller avser att vidta med anledning av iakttagelser i rapporten.[21]

Riksrevisionen lämnar oftast rekommendationer i granskningsrapporterna. Rekommendationerna riktas till de aktörer som omfattas av granskningen och syftar till att främja effektiviteten i den granskade verksamheten. Vi kan också lämna rekommendationer med förslag på hur avsedda resultat kan nås med alternativa insatser.[22]

Bilaga 1. Pågående granskningar inom effektivitetsrevisionen

Här redovisar vi pågående granskningar inom effektivitetsrevisionen per den 31 oktober 2025. Inom parentes anges beräknat publiceringsår. Såväl titel som publiceringsår kan komma att ändras.