Planering och uppföljning 08 apr 2025

Uppföljningsrapporten 2025

Nyhet

Video

Riksrevisorns förord

I den här uppföljningsrapporten gör vi bedömningen att Riksrevisionens granskning oftast leder till förändring och förbättring.

Vi vet att få årsredovisningar innehåller väsentliga fel och att det är ovanligt med väsentliga, genomgripande fel. När vi ändå upptäcker fel i årsredovisningarna, ser vi att myndigheterna i de allra flesta fall hanterar problemen. I sju av tio fall hörsammas också våra rekommendationer från effektivitetsrevisionen, de flesta i någon mån som en effekt av granskningen. Vissa granskningar leder till förändring redan medan de pågår, andra påverkar kort efter att vi har rapporterat våra iakttagelser och ytterligare några bidrar till utveckling på längre sikt.

Vi som granskar andra myndigheter har stor respekt för att det är ett krävande arbete att påvisa resultat. Min ambition är att Riksrevisionen ska komma så långt det är möjligt i att belägga utfall och effekt av granskningen. Välgrundad kunskap om vad granskningen bidrar till är värdefullt av flera skäl, inte minst för riksdagen och för vår egen del.

Offentliga revisionsorgan fyller en långsiktig och mycket viktig roll för samhället och demokratin. I en tid när offentliga institutioner ifrågasätts alltmer, både i Sverige och internationellt, blir vår roll än mer betydelsefull. Riksrevisionens mål är att granskningen ska göra skillnad för människor både nu och i framtiden. I den rollen är våra resultat centrala.

Christina Gellerbrant Hagberg, porträtt.

Christina Gellerbrant Hagberg
Riksrevisor

1. Sammanfattning av granskningens resultat

I det här kapitlet sammanfattar vi resultatet av 2025 års uppföljning. Riksrevisionens sammanfattande bedömning är att granskningen genom årlig revision och effektivitetsrevision har gett resultat och bidragit till förbättringar i den statliga verksamheten. I de flesta fall har granskningen medfört någon form av åtgärd från regeringen eller andra granskade myndigheter. Åtgärderna ligger i linje med Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer. Mer underlag finns i respektive kapitel och i bilagorna.

1.1 Den årliga revisionen följs av åtgärder

Riksrevisionen har följt upp resultatet av den årliga revisionens granskning för räkenskapsåret 2023. Granskningen omfattade totalt 226 årsredovisningar. En stor del av granskningen sker löpande under året innan myndigheterna har upprättat sina årsredovisningar, genom så kallad tidigarelagd granskning.

1.1.1 Alla modifierade revisionsberättelser följdes av åtgärder

Totalt 17 av de 226 granskade myndigheterna fick en modifierad revisionsberättelse för räkenskapsåret 2023. När vi följer upp dem ser vi att samtliga myndigheter har vidtagit åtgärder efter ett år.

Fyra av de modifierade revisionsberättelserna avsåg myndigheter som har ett ackumulerat överskott i avgiftsbelagd verksamhet som avviker från det ekonomiska målet full kostnadstäckning. En av dessa myndigheter fick även en modifierad revisionsberättelse, eftersom de under flera års tid överfört överskott från avgiftsbelagd verksamhet till ett helägt dotterbolag. Överföringen av medel innebär att myndigheten förvarat medel på konto utanför myndigheten utan särskilt medgivande från regeringen. Exempel på åtgärder som myndigheterna har vidtagit är en ändring av redovisningsmodellen och prisjusteringar för att minska det ackumulerade överskottet.

Två av de modifierade revisionsberättelserna gällde myndigheter som hade överskridit bemyndiganderamar till belopp eller slutår. Två andra myndigheter hade ingått framtida åtaganden utan att ha något beställningsbemyndigande alls. Exempel på åtgärder som myndigheterna har vidtagit är hemställan till regeringen om förordningsändringar, och att framföra behov av bemyndigande för det aktuella uppdraget i budgetunderlaget. Ett annat exempel på åtgärd är en översyn av myndighetens handläggningsprocess för bidragsgivning.

Två myndigheter hade felaktigt belastat anslag med utgifter i syfte att undvika indragning av anslagssparande. Myndigheterna har bland annat inlett ett arbete med att se över modellen för resurssamordning.

De senaste tre åren har antalet modifierade revisionsberättelser varierat mellan 10 och 17. Antalet modifierade revisionsberättelser 2023 var det högsta sedan 2018.

1.1.2 Rekommendationer i revisionsrapporterna har omhändertagits

Riksrevisionen har följt upp totalt 26 rekommendationer som den årliga revisionen lämnade i 9 revisionsrapporter i samband med revisionen av räkenskapsåret 2023. De granskade myndigheterna har vidtagit åtgärder i linje med rekommendationerna. Uppföljningen visar att myndigheterna helt eller delvis har omhändertagit 25 rekommendationer. För den sista rekommendationen har regeringen vidtagit åtgärder som gör att rekommendationen inte längre är aktuell.

Fyra av revisionsrapporterna handlade om myndigheter som har ackumulerade över- och underskott i avgiftsbelagd verksamhet som avviker från det ekonomiska målet full kostnadstäckning. Andra exempel är tre myndigheter som hade brister i sin kvalitetssäkring av årsredovisningen. En revisionsrapport handlade om behov av att se över metoden för att beräkna genomsnittsräntan för förväntade låneförluster, och en annan om otillåten överföring av anslagsmedel och otydlig styrning av länsstyrelsernas resurssamordning. En myndighet hade brister i intern styrning och kontroll för hantering och utbetalning av verksamhetens kostnader. De tre sistnämnda rapporterna innehåller brister eller områden som vi inte har rapporterat om tidigare.

Riksrevisionens tidigare uppföljningar visar att myndigheterna i de allra flesta fall helt eller delvis omhändertar våra rekommendationer. När myndigheterna inte har vidtagit åtgärder kan det exempelvis bero på att de ännu inte har hunnit. Det kan också bero på att myndigheterna inte håller med om rekommendationerna, eller att det inte ligger inom deras mandat att åtgärda orsaken till problemet.

1.2 Effektivitetsrevisionen ger resultat

Riksrevisionen har följt upp resultatet av effektivitetsrevisionens granskning. Den omfattar 27 granskningsrapporter som publicerades från april 2020 till mars 2021. Uppföljningen visar att det skett förbättringar inom de granskade myndigheterna och att staten därmed fått ett mer effektivt utbyte av sina insatser tack vare Riksrevisionen. Vi bedömer dock att det fortfarande finns saker för myndigheterna att göra för att bli mer effektiva.

I en granskning kan Riksrevisionen rikta rekommendationer till både regeringen och de granskade myndigheterna[1]. Uppföljningen visar att Riksrevisionen har lämnat totalt 109 rekommendationer till regeringen eller till de granskade myndigheterna, fördelat på 27 granskningsrapporter. Vi har följt upp 102 rekommendationer[2]. I 21 rapporter riktade Riksrevisionen rekommendationer till regeringen och i 17 rapporter till myndigheter. I 11 av 27 rapporter var rekommendationer riktade till både regeringen och granskade myndigheter.

Riksrevisionens slutsats är att flesta av våra rekommendationer har tagits om hand. Det betyder att de som fått rekommendationerna har vidtagit åtgärder, oftast i enlighet med våra förslag. Vår uppföljning visar att våra granskningar har påverkat vilka åtgärder som har genomförts.

De rekommendationer som riktas till de granskade myndigheterna följs oftare av åtgärder, jämfört med de rekommendationer som riktas till regeringen. Vi har inte undersökt vad detta beror på och det kan finnas fler olika skäl till detta, bland annat hur rekommendationerna är utformade.

Även om majoriteten av rekommendationerna är hanterade, är det vanligt att problemen som föranledde granskningen kvarstår. I nära hälften av fallen i årets uppföljning kan vi inte dra slutsatsen att problemen är avhjälpta. Det kan finnas flera skäl till detta. En anledning kan vara att problemen är stora och svårlösta, till exempel områden som rör segregation och effekterna av den demografiska utvecklingen med ett ökat antal äldre i vårt samhälle. Ett annat skäl är att det saknas tillräckligt underlag för att dra slutsatsen att problemen är avhjälpta.

1.2.1 Regeringen har hanterat 6 av 10 rekommendationer

Rekommendationerna som lämnades till regeringen handlade ofta om uppföljning, utvärdering, utredning, analys och att ge myndigheter uppdrag. Vi bedömer att regeringen i någon mån har vidtagit åtgärder för att hantera merparten (60 procent) av rekommendationerna. Av uppföljningen framgår att regeringens vanligaste åtgärder är att tillsätta en utredning eller att ge tilläggsuppdrag till en pågående utredning. En annan vanlig åtgärd är att ge myndigheter uppdrag i regleringsbrev.

1.2.2 De granskade myndigheterna har hanterat nästan 9 av 10 rekommendationer

Våra rekommendationer till de granskade myndigheterna handlade ofta om uppföljning, att ta fram och utveckla rutiner och att förtydliga ansvar och roller. Vi bedömer också att de granskade myndigheterna har vidtagit åtgärder för att hantera de allra flesta (87 procent) av rekommendationerna. I årets uppföljning framgår att myndigheternas vanligaste åtgärd är att de utvecklar eller ändrar sina instruktioner för verksamheten. En annan vanlig åtgärd är att myndigheten omorganiserar sin verksamhet.

1.3 I media får vi ofta rollen som expert

Riksrevisionen omnämndes i knappt 3 200 artiklar 2024. Störst intresse hade media för granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen, framför allt i samband med publicering av nya rapporter. Enstaka granskningsrapporter fick stor uppmärksamhet.

En stor andel av den mediala bevakningen av Riksrevisionen var nyhetsartiklar om nyligen publicerade och pågående granskningar inom effektivitetsrevisionen, medan en mindre andel handlade om den årliga revisionens granskning. Dessa artiklar rörde oftast enstaka myndigheter som fått en revisionsrapport eller en modifierad revisionsberättelse på grund av betydande brister i myndighetens interna styrning och kontroll, alternativt på grund av väsentliga fel i årsredovisningen.

Utöver det utgjorde olika typer av opinionstexter – ledartexter, debattartiklar och insändare – drygt en tredjedel av artiklarna om Riksrevisionens arbete. Granskningarna används ofta som argument i olika typer av samhällsdebatter. Vanligtvis hänvisar texten till specifika granskningar, men i vissa fall omnämns i stället verksamheten generellt.

Den mediebild som förmedlades av granskningen är oftast neutral, det vill säga varken negativ eller positiv i sin framställning av Riksrevisionen. Vi ges i regel en expertroll i frågor där det finns flera olika åsikter, och i några fall användes samma granskning av flera sidor i en och samma fråga.

Uppföljningen visar också att granskningsrapporterna i stor utsträckning fortsätter att vara relevanta och intressanta för media under lång tid. Under 2024 rapporterade media om 184 effektivitetsgranskningar från Riksrevisionen. De äldsta publicerades 2004, och totalt 128 granskningar publicerades före 2024. Det är i linje med hur det har sett ut tidigare år. De granskningar som under flera år regelbundet nämns i media handlar ofta om politikområden som är präglade av starka åsikter och ideologiska skillnader, till exempel skolan, vårdens utveckling eller vissa infrastrukturfrågor.

2. Revisionen ska göra skillnad i dag och i morgon

Riksrevisionen är en del av riksdagens kontrollmakt och har i uppgift att granska den verksamhet som bedrivs av staten. Granskningen bedrivs genom årlig revision och effektivitetsrevision. Målet för granskningen är att ge riksdagen oberoende underlag av hög kvalitet för välgrundade beslut, att statens verksamhet redovisas på ett rättvisande sätt och att verksamheten som redovisas bedrivs med god intern kontroll. Riksrevisionens övergripande mål är att göra revision som gör skillnad i dag och i morgon.[3]

Riksrevisionen är en oberoende revisionsmyndighet. Vi har ett långtgående granskningsmandat som innebär att riksrevisorn inom lagens ramar självständigt beslutar vad som ska granskas, på vilket sätt granskningen ska genomföras och vilka slutsatser som ska dras av den. Statliga myndigheter och andra verksamheter som vi får granska[4] ska lämna den hjälp, de uppgifter och de upplysningar som vi begär för granskningen.

Vårt oberoende och långtgående granskningsmandat ställer särskilda krav på hur vi planerar och följer upp vår granskningsverksamhet. Vår granskning ska vara relevant och transparent och det ska vara möjligt att se vad den bidrar till.

Att följa upp granskningens resultat är en naturlig handlingsregel inom revision och följer av god revisionssed.[5] Det är allmänt förekommande bland nationella revisionsorgan att följa upp resultatet av sin granskning, och att redogöra för uppföljningen hos parlament och allmänhet. Det bottnar i en ambition om att revision ska leda till förbättringar och ytterst vara till nytta för de människor som berörs av de granskade verksamheterna. Genom att följa upp granskningen och presentera resultatet av uppföljningen kan nationella revisionsorgan visa för sina intressenter om den verksamhet som de bedriver är relevant och gör skillnad.[6]

2.1 Riksdagen är mottagare av rapporten

Riksrevisionens uppföljningsrapport 2025 är den nittonde i ordningen sedan 2007. Rapporten ska ge riksdagen underlag för att bedöma resultatet av vår granskning, det vill säga om granskningen bidragit till en bättre statlig verksamhet. Vi lämnar rapporten till riksdagens finansutskott, som har ansvar för att säkerställa relevans, kvalitet och produktivitet i vår verksamhet.

Uppföljningen syftar också till att stärka det interna lärandet inom Riksrevisionen. Genom regelbunden uppföljning och återföring av erfarenhet kan vi utveckla såväl vår granskning som rapporteringen av granskningens resultat.

Vi gör rapporten tillgänglig för allmänheten genom att publicera den på vår webbplats. På så sätt kan uppföljningsrapporten ge andra än riksdagen kunskap om vår granskning och vad den leder till.

2.2 Granskningens resultat följs upp ur flera perspektiv

Att granskningen har effekt kan betyda olika saker, och flera olika faktorer bidrar till att revisionen gör skillnad på kort och längre sikt. Vi riktar i huvudsak fokus mot utfallet i de granskade verksamheterna, efter vår granskning. Det innebär att vi följer upp granskningen för att veta om den har lett till åtgärder och förbättringar i den granskade verksamheten.[7] Uppföljningen omfattar både den årliga revisionen och effektivitetsrevisionen.

Att vi regelbundet följer upp vår granskning och rapporterar resultatet till riksdag och allmänhet kan i sig bidra till att granskningen får avsedda effekter. Uppföljningen kan ge ytterligare drivkrafter för regering, myndigheter och andra att hantera de iakttagelser vi gjort och de rekommendationer vi lämnat i revisionen. Samtidigt innebär uppföljningen en möjlighet för dem som granskats att visa hur de hanterat vår granskning och vilka åtgärder de har vidtagit baserat på våra iakttagelser och rekommendationer.

2.2.1 Rapportering i media kan bidra till goda granskningsresultat

Att en granskning får stor medial bevakning säger inget om revisionens kvalitet och behöver inte heller innebära att granskningen leder till fler åtgärder av regering eller myndigheter.[8] Det kan dock få betydelse för hur de förstår och accepterar revisionens iakttagelser, slutsatser och rekommendationer. Det kan också öka allmänhetens insyn i den statliga verksamheten. Vi redovisar den mediala bevakningen av vår verksamhet i avsnitt 1.3.

2.2.2 De granskades uppfattning om revisionen är viktig för resultatet

Hur de granskade verksamheterna upplever att bli granskade, och hur de uppfattar granskningen när den har rapporterats, kan spela roll för vilket resultat den får i verksamheten. Hög kvalitet i granskningsarbetet och god kommunikation med de granskade verksamheterna kan bidra till att granskningen får effekt[9] och göra vårt främjandeuppdrag mer effektivt.[10]

Vi följer bland annat upp granskningen genom enkäter till dem vi granskat, och presenterar resultatet i vår årsredovisning. Resultaten från enkäterna visar att granskningen upplevdes som övervägande positiv under 2024.[11] Enkäterna är en möjlighet för myndighetsledningarna att återkoppla till oss på en övergripande nivå. Resultaten ger oss värdefull information och återkoppling på utfört arbete.

2.3 Att följa upp granskningens resultat ställer höga krav

Att följa upp resultat från granskningsverksamheten innebär flera olika metodologiska utmaningar. I det här avsnittet beskriver vi hur vi har organiserat vår uppföljning för att kunna bedöma om det är sannolikt att det är vår granskning som har bidragit till förändring hos regeringen och de granskade myndigheterna, på egen hand eller tillsammans med andra faktorer.

2.3.1 Vi utgår från verkställighetskedjan från riksdagen till de granskade

Det finns bestämmelser för hur vår granskning ska omhändertas av riksdag, regering, myndigheter och andra som vi granskat. När de vidtar åtgärder inom ramen för verkställighetskedjan[12] och hänvisar till vår granskning, kan vi med större säkerhet dra slutsatser om granskningens resultat och påverkan.

I vår uppföljning använder vi oss i hög grad av de allmänna handlingar som hanteringen av granskningen ger upphov till, till exempel skrivelser, regleringsbrev och utredningsdirektiv. Vanligtvis tar vi kontakt med berörda myndigheter och kontaktpersoner på ansvariga departement för att fördjupa förståelsen av granskningens resultat. Genom dessa kontakter kan vi dessutom försäkra oss om att vi har tagit del av material som är relevant för uppföljningen.

Bestämmelser för hur Riksrevisionens granskning ska hanteras

Om Riksrevisionen lämnar en modifierad revisionsberättelse betyder det att myndighetens årsredovisning innehåller ett eller flera väsentliga fel. Myndigheten ska då redovisa för regeringen vilka åtgärder den vidtagit eller avser att vidta med anledningen av den modifierade revisionsberättelsen. Redovisningen ska lämnas inom en månad efter det att revisionsberättelsen överlämnats.[13] Dessa redovisningar kan vi använda oss av när vi följer upp effekten av vår granskning.

Motsvarande bestämmelser finns för hur regeringen ska hantera granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen. Vi lämnar granskningsrapporterna till riksdagen, som i sin tur skickar dem vidare till regeringen. Inom fyra månader ska regeringen återkomma till riksdagen med en skrivelse med svar på granskningen, och redovisa vilka åtgärder regeringen har vidtagit eller avser att vidta med anledning av iakttagelser i rapporten.[14] Skrivelsen bereds av ansvarigt utskott och beslutas av riksdagen. Ledamöterna har möjlighet att väcka motioner i samband med beredningen av skrivelsen, och det förekommer att utskott lämnar så kallade tillkännagivanden till regeringen.[15]

Beslutet om att inleda en granskning inom effektivitetsrevisionen kan också initiera processer hos de granskade verksamheterna, och leda till beslut om förändringar av olika slag. Det kan till exempel handla om nya rutiner, ändrade interna prioriteringar eller organisationsförändringar.[16] I vissa fall sker förändringar redan under granskningens gång. Utgångspunkten för vår uppföljning av granskningsrapporter är därför så kallad process-spårning.[17]

2.3.2 Resultat och förändring kan ta tid

En del av våra granskningar följs ganska omgående av åtgärder från de granskade, i vissa fall redan under granskningens gång. I andra fall bidrar granskningen till förändring, samtidigt som det också finns andra bidragande skäl. Det kan också vara så att de verksamheter som granskats inte delar Riksrevisionens bedömningar och slutsatser, och därför inte vidtar åtgärder.

Ofta tar det tid innan våra slutsatser och rekommendationer leder till åtgärder. Exempelvis kan iakttagelser från granskningar behöva fortsatt utredning inom Regeringskansliet, myndigheterna eller kommittéväsendet. Våra granskningar utgör i dessa fall ofta ett underlag som utredningarna refererar till, och kan då sägas bidra till att problem hanteras.

Uppföljningen görs på kort och lång sikt

Vi följer upp den årliga revisionens granskning utifrån alla modifierade revisionsberättelser och de revisionsrapporter med rekommendationer som Riksrevisionen lämnade för revisionsåret 2023. Uppföljningen av effektivitetsrevisionens granskningsrapporter baseras på alla granskningsrapporter fyra till fem år efter publicering.

Vi bedömer att detta angreppssätt ligger i linje med riksdagens önskemål om att vi så långt som möjligt ska redovisa vilka effekter som vår granskningsverksamhet har haft, och om staten har fått ett mer effektivt utbyte av sina insatser tack vare vår verksamhet.[18] Vi har valt att rapportera om utfallet fyra till fem år efter att granskningsrapporten publicerats för att det ska vara möjligt att få en uppfattning om förbättringar och problem som kvarstår i de granskade verksamheterna.[19]

2.4 Uppföljningsrapportens disposition

I följande kapitel presenterar vi uppföljningen av den årliga revisionens granskning av myndigheters årsredovisningar för räkenskapsåret 2023. Vi har följt upp vilka åtgärder de granskade myndigheterna har vidtagit med anledning av modifierade revisionsberättelser och rekommendationer i revisionsrapporter. Vi presenterar också analyser av modifierade revisionsberättelser från tidsperioden 2014 till 2023.

I kapitel 4 gör vi en sammanfattande bedömning av effektivitetsrevisionens granskningar. Uppföljningen omfattar alla granskningsrapporter som publicerades under perioden april 2020 till och med mars 2021.

I de fem bilagorna finns mer detaljerade uppgifter om den årliga revisionens underlag för uppföljning, och en kvantitativ sammanställning av uppföljningen av effektivitetsrevisionens granskningar. Här finns också sammanfattande bedömningar[20] från samtliga 27 uppföljningar av granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen.

3. Uppföljning av den årliga revisionens granskningsverksamhet

I det här kapitlet presenterar vi uppföljningen av den årliga revisionens granskning för räkenskapsåret 2023.[21] Vår sammanfattande slutsats är att modifierade revisionsberättelser och revisionsrapporter från den årliga revisionen i de allra flesta fall har medfört åtgärder från regeringen eller andra granskade organisationer.

Skriftlig rapportering från den årliga revisionen

När all granskning är avslutad lämnar den årliga revisionen en revisionsberättelse för varje granskad årsredovisning. Om årsredovisningen innehåller väsentliga fel lämnar Riksrevisionen en modifierad revisionsberättelse. I den modifierade revisionsberättelsen bedömer vi hur felet påverkar olika delar av årsredovisningen och beskriver varför vi bedömer att det är ett väsentligt fel.

Vi lämnar en skriftlig revisionsrapport när den ansvariga revisorn bedömer att det finns betydande brister i myndighetens interna styrning och kontroll. Vi lämnar också en skriftlig revisionsrapport när det finns väsentliga fel i årsredovisningen som behöver utvecklas mer än vad som framgår i den modifierade revisionsberättelsen. I revisionsrapporten beskriver vi de identifierade bristerna, deras eventuella effekter och rekommendationer med förslag på lämpliga åtgärder. Om den ansvariga revisorn bedömer att regeringen bör ta del av innehållet skickas revisionsrapporten med kopia till det berörda departementet.

3.1 Väsentliga fel ledde till 17 revisionsberättelser med modifierade uttalanden

Antalet modifierade revisionsberättelser har de senaste tre åren varierat mellan 10 och 17 per räkenskapsår. I de 17 modifierade revisionsberättelser som Riksrevisionen lämnade 2023 uttalade vi oss med reservation i samtliga fall.[22] Anledningen var till exempel att myndigheterna hade

överskridit bemyndiganderamar till belopp eller slutår
redovisat ackumulerade överskott i avgiftsbelagd verksamhet som avviker från det ekonomiska målet full kostnadstäckning
redovisat balansposterna upplupna bidragsintäkter och oförbrukade bidrag med ett för högt belopp.

Två myndigheter fick en modifierad revisionsberättelse eftersom de medvetet har belastat anslag med utgifter för att undvika indragning av anslagssparande. En annan myndighet har under flera års tid överfört överskott från avgiftsbelagd verksamhet till ett helägt dotterbolag. Överföringen av överskottet innebär att myndigheten förvarat medel på konto utanför myndigheten utan särskilt medgivande från regeringen, vilket ökar risken för staten. Därför fick myndigheten ett modifierat uttalande.

En myndighet fick en modifierad revisionsberättelse för att de inte hade redovisat ett hyresavtal för ett laboratorium som ett finansiellt leasingavtal. Ett finansiellt leasingavtal ska redovisas som en anläggningstillgång, och förpliktelsen att betala leasingavgifter i framtiden som en skuld. Värdet i balansräkningen ska motsvara anskaffningskostnaden för leasingobjektet. Myndigheten har också överskridit den beslutade låneramen. Anläggningstillgångar som finansieras med finansiell leasing ska rymmas inom låneramen.

Samtliga myndigheter har vidtagit åtgärder med anledning av de modifierade revisionsberättelserna. Exempel på åtgärder som myndigheterna har vidtagit är att de har

lämnat in hemställan till regeringen om förslag på ändringar i förordningar och instruktion
ändrat redovisningsmodell och sett över metoden för beräkning av avgifter samt gjort prisjusteringar
sett över och förbättrat processer och rutiner för bidragsgivning, bemyndiganderedovisning och kvalitetssäkring av årsredovisningen
haft dialog med Ekonomistyrningsverket (ESV).

Regeringen har vidtagit åtgärder som till exempel att flytta uppdrag till en annan anslagspost som har en stor bemyndiganderam från 2025, och ändrat indelningen av avgiftstabellen i regleringsbrevet. Regeringen har också fört dialog med myndigheterna för att komma till rätta med orsaken till modifieringarna.

Med anledning av en av de modifierade revisionsberättelserna har ESV förtydligat och beslutat om ändrade regler för redovisning av leasingavtal. Regeländringen består av två delar. Den ena delen innebär att leasingavtal där motparten är en annan myndighet ska redovisas som operationell leasing, oavsett vilken nyttjanderätt eller resurssamordning avtalet avser. Den andra delen innebär att hyresavtal för lokalförsörjning inte ska redovisas som finansiell leasing. Det innebär att avgifter enligt sådana avtal redovisas på samma sätt som ett operationellt leasingavtal och kostnadsförs i takt med att myndigheterna betalar hyra eller motsvarande.

Revisionsberättelser med modifierade uttalanden

Revisionsberättelsen innehåller fem separata uttalanden. De tre första handlar om årsredovisningen och om den är upprättad enligt gällande regelverk, om den ger en rättvisande bild och om resultatredovisningen stämmer med övriga delar i årsredovisningen. Det fjärde uttalandet handlar om granskningen av ledningens efterlevnad av tillämpliga föreskrifter, och det femte gäller för de myndigheter som följer förordningen (2007:603) om intern styrning och kontroll.

Om Riksrevisionen bedömer att årsredovisningen innehåller väsentliga fel ska ett eller flera uttalanden i revisionsberättelsen modifieras. Sådana modifieringar kan göras genom reservation, genom uttalande med avvikande mening eller genom att Riksrevisionen avstår från att uttala sig:

Uttalande med reservation används när Riksrevisionen drar slutsatsen att det finns väsentliga fel men att dessa inte är genomgripande för årsredovisningen. Uttalande med reservation används också om Riksrevisionen inte kunnat inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis men bedömer att de möjliga felen inte är genomgripande.
Uttalande med avvikande mening används om Riksrevisionen drar slutsatsen att det finns väsentliga fel som är genomgripande och att årsredovisningen därför inte ger en rättvisande bild.
Riksrevisionen avstår från att uttala sig om det inte går att inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis och Riksrevisionen bedömer att de möjliga effekterna av oupptäckta fel kan vara både väsentliga och genomgripande. Riksrevisionen kan även avstå från att uttala sig om myndigheten inte har upprättat årsredovisningen enligt ett ramverk för finansiell rapportering. Om det inte finns regler för hur redovisningen ska vara upprättad har Riksrevisionen inga kriterier att granska den mot.

3.2 Flertalet rekommendationer i revisionsrapporterna 2023 har hanterats

För räkenskapsåret 2023 lämnade vi nio revisionsrapporter. Vi lämnade en likalydande rapport till samtliga länsstyrelser som räknas som en rapport i sammanställningen. Rapporterna innehöll sammanlagt 26 rekommendationer. Fyra av rapporterna avsåg myndigheter som också fick en modifierad revisionsberättelse.

För att säkerställa att fel och brister inte kvarstår följer vi alltid upp vilka åtgärder de myndigheter som fått en revisionsrapport har vidtagit följande år. Ofta har myndigheten redan lämnat ett skriftligt svar på revisionsrapporten innan vi planerar nästa års revision. Av svaret framgår vilka åtgärder myndigheten planerar att vidta för att komma till rätta med de fel och brister som granskningen visat.

Uppföljningen visar att myndigheterna har vidtagit åtgärder för 20 rekommendationer och delvis vidtagit åtgärder för 5 rekommendationer. För den sista rekommendationen har regeringen vidtagit åtgärder som gör att rekommendationen inte längre är aktuell.[23] Att en myndighet har vidtagit åtgärder innebär att den har beslutat om eller implementerat åtgärder. I bilaga 3 redovisar vi vad rekommendationerna handlar om, och vilka åtgärder som de granskade har vidtagit.

Tabell 1 Uppföljning av rekommendationer i revisionsrapporter. Har myndigheten hanterat rekommendationen?

Uppföljningsår	Antal revisions-rapporter	Antal rekommendationer	Myndigheten har hanterat rekommendationen	Myndigheten har inte hanterat rekommendationen	Myndigheten har delvis hanterat rekommendationen
2025	9	26	20	1	5
2024	13	33	20	0	13
2023	3	8	7	0	1

Anm.: Uppföljningsåret 2025 avser räkenskapsåret 2023. Uppföljningsåren 2024 och 2023 avser räkenskapsåren 2022 och 2021.

3.3 Varierande antal revisionsrapporter och rekommendationer

Antalet revisionsrapporter varierar mellan åren. Det kan finnas flera anledningar till det. En anledning är att Riksrevisionen inte har identifierat så många fel eller brister under ett enskilt år. De brister som vi rapporterar om i revisionsrapporter är ofta av engångskaraktär och inte vanligt återkommande.

Även antalet rekommendationer varierar över tid. Det beror bland annat på hur många revisionsrapporter som Riksrevisionen lämnar, men också på att olika typer av fel och brister kan behöva olika många rekommendationer med förslag på åtgärder som myndigheten behöver vidta. När en myndighet har fått många rekommendationer beror det oftast på att vi har identifierat brister i flera delar av den interna styrningen och kontrollen. Rekommendationerna kan vara mer eller mindre omfattande och av olika karaktär.

3.3.1 Riksrevisionen rapporterar fel och brister muntligt under året

Som en del av vårt förebyggande arbete rapporterar Riksrevisionen eventuella fel och brister till myndigheten i den tidigarelagda granskningen.[24] Ofta bedömer vi att det räcker med muntlig rapportering. Om myndigheten sedan rättar felen eller åtgärdar bristerna innan den upprättar sin årsredovisning minskar risken för fel i årsredovisningen. Då minskar också vårt behov av att lämna en revisionsrapport. Vår muntliga rapportering är lika viktig som våra skriftliga revisionsrapporter.

3.3.2 Samma brist rapporteras sällan i flera revisionsrapporter

Vissa brister är enkla för myndigheten att åtgärda. Det kan till exempel handla om att se över rutiner för att stärka den interna styrningen och kontrollen, eller om att säkerställa att förordningar och regeringsbeslut följs. Andra brister tar längre tid att åtgärda. Det kan bero på att åtgärden kräver insatser av aktörer som står utanför myndighetens kontroll eller att myndigheten behöver utföra ett omfattande eller långsiktigt arbete för att stärka den interna styrningen och kontrollen. I de fall myndigheten inte har vidtagit tillräckliga åtgärder bedömer vi om det finns behov av att rapportera samma sak igen i en revisionsrapport. Ofta bedömer vi att det räcker att rapportera muntligt och att vi därefter fortsätter att följa upp att myndigheten vidtar åtgärder kommande år.

3.3.3 Fler modifierade revisionsberättelser kan leda till fler revisionsrapporter

Om vi bedömer att vi behöver förklara vad som är fel på ett mer detaljerat sätt än vad som framgår av en modifierad revisionsberättelse, eller om vi har konkreta rekommendationer att lämna, kan vi lämna en revisionsrapport. Ibland kan också enskilda händelser leda till modifierade revisionsberättelser, till exempel att en verksamhet har sålts på ett sätt som inte är affärsmässigt eller att konstverk har restituerats utan regeringens medgivande. Vid sådana tillfällen behöver vi oftast lämna en revisionsrapport som förtydligar varför vi bedömer att det är ett väsentligt fel.

3.3.4 Ändrade regelverk kan öka risken för fel och brister

Vissa år sker större ändringar i regelverk, till exempel i förordningar som styr innehållet i årsredovisningen. Det kan då vara svårt för myndigheterna att hinna anpassa sig till ändringarna, och det kan leda till fel och brister som Riksrevisionen tar upp i en revisionsrapport.

Den årliga revisionens uppföljning och rapportering av fel och brister

Revisionsåret inleds med planering för att bedöma riskerna för väsentliga fel i årsredovisningen. Något som kan öka risken för väsentliga fel är om myndigheten fått en modifierad revisionsberättelse eller en revisionsrapport föregående år.

Efter planeringen börjar arbetet med att granska mot de risker som vi har identifierat. I granskningen följer vi upp vilka åtgärder som myndigheten har vidtagit om myndigheten fick en modifierad revisionsberättelse eller en revisionsrapport föregående år. Om myndigheten inte har vidtagit lämpliga åtgärder behöver den ansvariga revisorn bedöma om det finns behov av att rapportera samma fel eller brister igen.

När granskningen är avslutad går den ansvariga revisorn igenom alla fel och brister i årets revision för att bedöma om

dessa kan påverka ett eller flera av uttalandena i revisionsberättelsen
det finns behov av att lämna en revisionsrapport eller om det räcker med muntlig rapportering.

3.4 Modifierade revisionsberättelser mellan 2014 och 2023

En modifierad revisionsberättelse beskriver ett eller flera väsentliga fel i års-redovisningen. Ett väsentligt fel innebär att ett eller flera uttalanden i revisionsberättelsen modifieras, se faktaruta i avsnitt 3.1. Antalet väsentliga fel kan därför vara högre än antalet modifierade revisionsberättelser, och antalet modifierade uttalanden kan vara högre än antalet väsentliga fel. Nedan analyserar vi modifierade revisionsberättelser under senaste tio åren, och i bilaga 4 presenterar vi mer utförlig statistik.

3.4.1 Få årsredovisningar innehåller väsentliga fel

För räkenskapsåren 2014 till 2023 lämnade Riksrevisionen totalt 142 modifierade revisionsberättelser, vilket motsvarar cirka sex procent av alla revisionsberättelser.[25] Antal modifierade revisionsberättelser varierar mellan 10 och 21 per räkenskapsår. Oftast har vi lämnat mellan 10 och 15 modifierade revisionsberättelser. 2018 lämnade vi 21 modifierade revisionsberättelser och 2023 lämnade vi 17 modifierade revisionsberättelser, vilket framgår av diagram 1 nedan.

Det finns ingen enskild förklaring till att det blev fler modifieringar 2018 och 2023. 2023 avsåg flera av modifieringarna överskott i avgiftsbelagd verksamhet som avviker från det ekonomiska målet full kostnadstäckning. En annan vanlig anledning till modifieringarna handlade om fel som hade kunnat undvikas vid en bättre kvalitetssäkring av årsredovisningen. Några exempel är att årsredovisningen saknade ett återrapporteringskrav, hade felaktigt redovisade uppgifter i sammanställning över väsentliga uppgifter eller felaktigt redovisade uppgifter i ett återrapporteringskrav. 2018 avsåg flera av modifieringarna överskridna bemyndiganderamar, överskridna låneramar, framtida åtaganden utan tilldelad bemyndiganderam och överskriden anslagskredit. En möjlig delförklaring kan vara att det 2018 var riksdagsval och att det tog längre tid än vanligt att bilda regering. Det kan ha bidragit till att det var svårare för myndigheterna att ha löpande kontakt med regeringen om problem som uppstod i verksamheten.[26] Det kan också ha bidragit till att regeringen hade svårare att vidta åtgärder i tid, vilket i sin tur kan ha resulterat i fler modifierade revisionsberättelser.

Diagram 1 Antal modifierade revisionsberättelser fördelat på uttalanden i revisionsberättelsen

3.4.2 Väsentliga och genomgripande fel är ovanliga

I 138 av de 142 modifierade revisionsberättelserna som vi lämnade under räkenskapsåren 2014–2023 uttalade vi oss med reservation. Det betyder att de väsentliga felen inte var genomgripande i årsredovisningen. Bara vid fyra tillfällen sedan 2014 har Riksrevisionen bedömt att de väsentliga felen är genomgripande.[27] Två gånger har vi lämnat uttalande med avvikande mening, eftersom vi bedömt att de väsentliga felen var genomgripande och årsredovisningen därför inte gav en rättvisande bild. Två gånger har vi också avstått från att uttala oss i revisionsberättelsen.

3.4.3 Den vanligaste modifieringen rör ledningens efterlevnad av tillämpliga föreskrifter

Det uttalande som Riksrevisionen har modifierat flest gånger är uttalandet om ledningens efterlevnad av tillämpliga föreskrifter. Sedan 2014 har vi modifierat uttalandet i 89 av 140 modifierade revisionsberättelser.[28] Uttalandet omfattar efterlevnad av de regelverk och särskilda beslut som direkt påverkar redovisningen. Det omfattar också de föreskrifter som direkt går att hänföra till användningen av medel som riksdag och regering beslutar om. Det finns fyra huvudsakliga orsaker till att vi modifierar uttalandet om ledningens efterlevnad av tillämpliga föreskrifter. Det handlar om att:

myndigheten har överskridit sin bemyndiganderam eller ingått framtida ekonomiska åtaganden utan tilldelad bemyndiganderam
myndigheten har ett väsentligt ackumulerat underskott eller överskott i avgiftsbelagd verksamhet med det ekonomiska målet full kostnadstäckning
myndigheten har överskridit sin anslagskredit
myndigheten inte har följt anslagsförordningen (2011:223) eller finansiella villkor i regleringsbrevet och därför har använt anslaget på ett felaktigt sätt.

Näst vanligast är att Riksrevisionen modifierar något av de tre uttalandena som rör rapport om årsredovisning, det vill säga att årsredovisningen är upprättad enligt gällande regelverk, ger en rättvisande bild och att resultatredovisningen är förenlig med och stödjer en rättvisande bild i årsredovisningen som helhet. Under perioden var 56 av 140[29] modifierade revisionsberättelser modifierade i ett eller flera av dessa uttalanden.

I nästan en tredjedel av gångerna vi modifierat uttalandet om huruvida årsredovisningen är upprättad enligt gällande regelverk beror det på att myndigheten har lämnat in årsredovisningen för sent, eller att det saknas underskriftsmening eller underskrift från hela eller delar av myndighetens ledning. Nästan lika vanligt är att det saknas obligatoriska uppgifter i årsredovisningen, till exempel att myndigheterna inte redovisar ersättning till ledande befattningshavare, eller att fördelning av intäkter och kostnader saknas i resultatredovisningen.

Den vanligaste orsaken till att vi modifierar uttalandet om rättvisande bild är att det finns beloppsmässiga fel i resultat- eller balansräkningen. Ett annat vanligt skäl är att det saknas obligatoriska uppgifter i årsredovisningen, till exempel noter eller ersättning till ledande befattningshavare.

Att myndigheterna antingen inte redovisar intäkter och kostnader per verksamhet, eller redovisar en felaktig fördelning av dem, är en vanlig anledning till att vi modifierar uttalandet om att resultatredovisningen är förenlig med och stödjer en rättvisande bild i årsredovisningen som helhet. En annan vanlig anledning är att de inte särredovisar avgiftsbelagd verksamhet, eller att de gör det på ett felaktigt sätt.

Riksrevisionen har hittills aldrig modifierat uttalandet om ledningens bedömning av intern styrning och kontroll.

Av diagram 1 ovan framgår hur många gånger vi har modifierat de olika uttalandena i revisionsberättelsen under åren 2014 till 2023.[30]

4. Resultatet av effektivitetsrevisionens granskningar 2020–2021

I det här kapitlet presenterar vi vår uppföljning av samtliga granskningsrapporter från effektivitetsrevisionen, som publicerats från april 2020 till och med mars 2021. Vår sammanfattande slutsats är att de flesta granskningar har lett till resultat och att en majoritet av rekommendationerna är hanterade. Samtidigt ser vi att de problem som en gång motiverade granskningarna kvarstår i många fall. I bilaga 5 redovisar vi mer detaljerade resultat från uppföljningen av iakttagelser och rekommendationer.

Rekommendationer ska öka effektiviteten i verksamheten

I våra granskningsrapporter lämnar vi rekommendationer till dem vi har granskat. Rekommendationerna bygger på att vi har gjort iakttagelser om effektivitetsproblem i verksamheten. Det är vanligt att våra iakttagelser har en nära koppling till de rekommendationer som lämnas i samma granskningsrapport, men det händer också att vi lämnar mer övergripande rekommendationer.

Rekommendationerna ger förslag på lämpliga åtgärder och hur åtgärderna bidrar till att lösa problemet. De beskriver även vem som är ansvarig för att åtgärderna vidtas. Hur många rekommendationer som vi lämnar i en granskningsrapport kan variera.

Inom fyra månader ska regeringen återkomma till riksdagen med svar på granskningen i form av en skrivelse. Skrivelsen ska redovisa vilka åtgärder regeringen har vidtagit, eller avser att vidta, med anledning av iakttagelser i rapporten.[31] För att få en bild av i vilken mån de problem som upptäcktes i revisionen är hanterade, har vi undersökt regeringens och myndigheternas agerande utifrån våra rekommendationer.

4.1 Fler än 7 av 10 rekommendationer är hanterade

Vi bedömer att regeringen och myndigheterna har vidtagit åtgärder som kan kopplas till en majoritet av rekommendationerna. Vi gör också bedömningen att de granskade myndigheterna har vidtagit åtgärder för att hantera rekommendationerna i högre utsträckning än regeringen. Av uppföljningen framgår att det är vanligt att regeringen tillsätter en utredning eller ger en pågående utredning ett tilläggsuppdrag.[32] En vanlig åtgärd av myndigheterna är att de väljer att utveckla eller ändra sina instruktioner för verksamheten.[33]

Totalt lämnade vi 109 rekommendationer till regeringen och övriga granskade i 27 granskningsrapporter. I rapporterna riktade vi 54 rekommendationer till regeringen och 55 rekommendationer till myndigheter. Inom ramen för den här uppföljningsomgången har vi följt upp 102 av rekommendationerna.[34] I diagram 2 visar vi hantering av rekommendationer fördelat på mottagare.

Diagram 2 Andel hanterade rekommendationer till regeringen och de granskade myndigheterna

Vi bedömer att regeringen och de granskade myndigheterna har vidtagit åtgärder för att hantera en majoritet av rekommendationerna. Ungefär en femtedel av rekommendationerna är inte hanterade, vilket innebär att regeringen och myndigheterna inte har vidtagit några åtgärder som kan kopplas till dessa rekommendationer. Ett litet antal rekommendationer är inte längre relevanta att följa upp. Det kan exempelvis bero på att en verksamhet har lagts ner eller förändrats så mycket att rekommendationen inte längre fyller sitt syfte. I ytterligare några få fall har vi inte kunnat bedöma om åtgärder vidtagits, till exempel för att tillräcklig information saknas.

4.2 7 av 10 åtgärder vidtas som en effekt av granskningen

Vi bedömer att drygt 7 av 10 åtgärder som vidtas efter granskningen sannolikt har vidtagits som en effekt av granskningen. Uppföljningen visar också att olika granskningar leder till resultat i olika omfattning. Vissa granskningar har en direkt påverkan under tiden de pågår, medan andra granskningar påverkar kort efter att rapporten har publicerats och somliga bidrar till utveckling på längre sikt. I vissa fall kan vi inte med tillräcklig säkerhet säga att det är just granskningen som har lett till utvecklingen.

I uppföljningsarbetet har vi bedömt i vilken mån granskningen sannolikt har påverkat de granskades agerande. I den bedömningen ser vi både till enskilda iakttagelser och till rekommendationer som lämnas i granskningsrapporten. Det gör att vi har ett brett material att basera bedömningen på. Varje enskild uppföljning presenteras i sin helhet på vår webbplats, och i korthet i bilaga 5.

4.2.1 I de flesta fall påverkar granskningen utfallet

Det är vanligast att granskningen är en av flera faktorer som påverkar de granskades agerande i de frågor som granskningsrapporten berör. En och samma granskning kan också påverka de granskade i olika utsträckning. Till exempel kan en iakttagelse eller rekommendation få en stark och direkt påverkan, medan en annan insikt från samma granskningsrapport inte påverkar de granskade alls.

I diagrammet nedan redovisar vi rekommendationerna utifrån tre nivåer av påverkan. Att dra slutsatsen att en rekommendation har haft en stark påverkan ställer höga krav på analysen.[35] Stark påverkan innebär att granskningen är det enda skälet, eller ett av få skäl, till att de granskade agerade i enlighet med rekommendationerna. I diagram 3 visar vi andel rekommendationer som är hanterade fördelat på bedömd påverkan och år.

Diagram 3 Andel rekommendationer där åtgärder vidtagits som ett resultat av granskningen

Anm.: Diagrammet visar alla rekommendationer lämnade till regeringen eller en annan granskad verksamhet, där uppföljningen visat att åtgärder har vidtagits.

Diagrammet visar att den bedömda påverkan varit relativt stabil uppföljningsåren 2024 och 2025. Ungefär 6 av 10 rekommendationer leder till åtgärder i samverkan med flera andra faktorer, medan 2 av 10 rekommendationer har en stark påverkan på utfallet. Drygt var tionde rekommendation har inte lett till att åtgärder vidtagits.

Stark, delad eller ingen påverkan

Granskningens påverkan på de granskade verksamheternas och regeringens agerande bedöms utifrån de underlag som vi tar fram i uppföljningen. I de fall då vi saknar tillräckliga underlag för bedömningen gör vi ingen bedömning av om granskningen påverkat de granskade. Vi utgår från tre olika nivåer av påverkan:

Stark påverkan innebär att det är sannolikt att granskningen var den enda eller en av få faktorer som påverkade utfallet.
Delad påverkan innebär att granskningen var en av flera faktorer som påverkade utfallet.
Ingen påverkan innebär att granskningen inte påverkade utfallet.

4.3 Rekommendationerna handlar ofta om styrning och kontroll

I våra rapporter lämnar vi vanligtvis rekommendationer till dem som har varit föremål för granskning. Rekommendationerna kan riktas till regeringen, de granskade myndigheterna eller till båda. I avsnitten nedan redovisar vi några av de vanligast förekommande rekommendationerna i de 27 granskningar från 2020 och 2021 som vi har följt upp.

4.3.1 Vanligt förekommande rekommendationer till regeringen

I årets uppföljning handlade rekommendationerna till regeringen ofta om

uppföljning och utvärdering
utredning och analys
att ge myndigheter uppdrag.

Vi rekommenderade exempelvis att regeringen ska följa upp och utvärdera avskaffandet av den särskilda löneskatten för äldre 2019 med fokus på bedömning av sysselsättningseffekter.[36] Vi rekommenderade också regeringen att följa upp hur riksdagens intentioner med förändringarna av veterinär service 2009 har fallit ut, och att utreda hur beställar- och utförarrollerna i arbetet med att säkerställa tillgången till veterinär service bättre kan hållas isär.[37] Dessutom lämnade vi en rekommendation om att regeringen ska ta initiativ till att utreda alternativ till systemet med regionala strukturfondspartnerskap.[38]

Att regeringen ska genomföra analyser av olika slag är en annan vanligt förekommande rekommendation i granskningsrapporterna från årets uppföljning. Till exempel rekommenderade vi regeringen att allsidigt och löpande analysera hur den kommunala inkomstutjämningen påverkar kommunernas tillväxt.[39] Vi rekommenderade också regeringen att göra en samlad måluppfyllelseanalys och informera riksdagen om denna.[40]

Vi har vid flera tillfällen rekommenderat regeringen att ge olika myndigheter uppdrag. Det har till exempel handlat om att ge Trafikverket i uppdrag att analysera omfattningen och konsekvenserna av obalanserad budgivning inom basunderhållskontrakt för underhåll av järnvägar.[41] Vi rekommenderade också regeringen att ge Energimyndigheten i uppdrag att återkommande ta fram ett huvudscenario över Sveriges energisystem på lång sikt.[42]

4.3.2 Vanligt förekommande rekommendationer till myndigheterna

I årets uppföljning handlade rekommendationerna som lämnades till de granskade myndigheterna ofta om

uppföljning
att ta fram och utveckla rutiner
att förtydliga ansvar och roller.

Rekommendationerna som handlade om uppföljning rörde bland annat Försäkringskassan, Skatteverket och Transportstyrelsen. Vi rekommenderade då myndigheterna att följa upp sina automatiserade beslut i syfte att säkerställa att de varit korrekta.[43] Ett annat exempel är granskningen av Sidas garantiverksamhet, där vi rekommenderade Sida att planera uppföljningen av garantier så att samtliga garantiers prestationer och effekter kan följas upp.[44]

En annan vanlig rekommendation som lämnats till myndigheterna är att ta fram och utveckla rutiner. Vi rekommenderade bland annat Kriminalvården att utveckla rutiner för systematisk datainsamling så att det är möjligt att följa upp effektiviteten för anstalterna.[45] Vi rekommenderade Tillväxtverket att utveckla rutiner och system för kontroller ytterligare så att dokumentationen förbättras, felmarginaler kan analyseras på ett enklare sätt och risken minskar för att systematiska fel kan undgå kontroll under en längre tid.[46]

I flera fall rekommenderade vi de granskade myndigheterna att förtydliga ansvar och roller. Till exempel rekommenderade vi Skatteverket att tydliggöra ansvaret för automatiserade beslut.[47] Linnéuniversitetet fick en rekommendation om att säkerställa att det finns en tydlig ansvarsfördelning och tydliga beredningsvägar för utbildning till ämneslärare inom samtliga fakulteter och institutioner som bedriver utbildningen.[48]

4.4 Vanligt att problem kvarstår trots åtgärder

Trots åtgärder är det vanligt att de problem som föranledde granskningen ändå kvarstår i någon mån vid tiden för uppföljning. Det kan finnas flera skäl till att problemen kvarstår, inte minst att det ofta är stora och svårlösta problem som ligger till grund för Riksrevisionens granskningar.

I årets uppföljning kan vi i nära hälften av fallen inte dra slutsatsen att problemen är avhjälpta.[49] Flera av de problem som kvarstår rör långsiktiga, strukturella frågor som kräver systematiska och långsiktiga insatser för att kunna åtgärdas. Detta gäller till exempel frågor om segregation och långsiktiga effekter av den demografiska utvecklingen med ett ökat antal äldre i vårt samhälle. I bilaga 5 presenterar vi sammanfattningar av de enskilda uppföljningarna med beskrivningar av de kvarstående problemen. Diagram 4 visar andel avhjälpta problem.

Diagram 4 Andel problem där uppföljningen visar att problemet är avhjälpt

Bilagor

[1] I fotnot 4 framgår vilka verksamheter som Riksrevisionen får granska.
[2] Ibland behöver vi prioritera att följa upp de delar av rapporterna som är möjliga att följa upp inom ramen för de resurser som finns tillgängliga för uppföljningen. Då kan vi exempelvis välja de viktigaste iakttagelserna eller rekommendationerna.
[3] Riksrevisionens långsiktiga plan 2024–2027. Dnr 2024/0703.
[4] 2 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
Riksrevisionen får i enlighet med vad som närmare föreskrivs i 4 § granska
1. den verksamhet som bedrivs av regeringen, Regeringskansliet, domstolarna och de förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen,
2. den verksamhet som bedrivs av riksdagens förvaltning och myndigheter under riksdagen,
3. den verksamhet som bedrivs av Kungliga Slottsstaten och Kungliga Djurgårdens Förvaltning,
4. den verksamhet som bedrivs av staten i form av aktiebolag, om verksamheten är reglerad i lag eller någon annan författning eller om staten som ägare eller genom tillskott av statliga anslagsmedel eller genom avtal eller på något annat sätt har ett bestämmande inflytande över verksamheten,
5. den verksamhet som bedrivs av staten i form av stiftelse, om verksamheten är reglerad i lag eller någon annan författning eller om stiftelsen är bildad av eller tillsammans med staten eller förvaltas av en statlig myndighet,
6. hur de statsmedel används som tagits emot som stöd till en viss verksamhet, om redovisningsskyldighet för medlen föreligger gentemot staten eller särskilda föreskrifter eller villkor har meddelats om hur medlen får användas, och
7. handläggningen av arbetslöshetsersättningen hos arbetslöshetskassorna.
[5] SOU 2001:97 Regler för Riksrevisionen, s. 203. Se också bet. 2006/07:FiU18.
[6] International Organization of Supreme Audit Institutions, INTOSAI-P 12 The Value and Benefits of Supreme Audit Institutions – making a difference to the lives of citizens, 2019, s. 9. Se också ISSAI 3000 Performance Audit Standard.
[7] Bet. 2018/19:FiU27, s. 20.
[8] The Canadian Audit and Accountability Foundation, The Impact of Performance Audits: Defining, Measuring and Reporting Impact, A discussion paper, 2019, s. 24.
[9] Se t.ex. Eurosai, Follow-up of the implementation of audit recommendations. Best practices guide, issued by the project group, 2021; Vital Put, “The Impact of Performance Auditing: A Practice Friendly Review”, International Journal of Government Auditing, 2018; Intosai Capacity building committee, How to increase the use and impact of audit reports. A guide for Supreme Audit Institutions, 2010.
[10] Se 4 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. men även 2008/09:URF3, s. 11.
[11] Riksrevisionens årsredovisning för 2024, redogörelse 2024/25:RR1.
[12] Bet. 2006/07:FiU18. Den här typen av s.k. instrumentell påverkan som i första hand berör att acceptera och implementera rekommendationer har god mätbarhet, jämfört med andra typer av påverkan. Se tabell 9.2 i Van Loocke & Put The impact of performance audits: a review of the existing evidence, sid 175-208 i Lonsdale, Wilkins & Ling (red, 2011) Performance auditing: Contributing to Accountability in Democratic Government. Edward Elgar, UK. Se också Put, The Impact of Performance Auditing: A practice friendly review, International journal of government auditing, spring 2018.
[13] Se 28 § myndighetsförordningen (2007:515). Regeringen ska i årsredovisningen för staten samlat redovisa vilka åtgärder den vidtagit med anledning av Riksrevisionens iakttagelser, se 10 kap. 6 § 7 budgetlagen (2011:203).
[14] Se 9 kap. 19 § riksdagsordningen.
[15] Om riksdagen inte är nöjd med hur regeringen har arbetat med en fråga kan riksdagen i ett tillkännagivande uppmana regeringen att vidta andra eller ytterligare åtgärder i frågan.
[16] Den här typen av s.k. instrumentell påverkan som i första hand berör att acceptera och implementera rekommendationer har god mätbarhet, jämfört med andra typer av påverkan. Se tabell 9.2 i Van Loocke & Put The impact of performance audits: a review of the existing evidence, sid 175-208 i Lonsdale, Wilkins & Ling (red, 2011) Performance auditing: Contributing to Accountability in Democratic Government. Edward Elgar, UK. Se också Put, The Impact of Performance Auditing: A practice friendly review, International journal of government auditing, spring 2018.
[17] Gerring, 2007 kapitel 7; George & Bennett, Case Studies and Theory Development in the Social Sciences, MIT Press 2004; Teorell & Svensson, Att fråga och att svara: Samhällsvetenskaplig metod, Liber förlag, 2007.
[18] Bet. 2005/06:FiU2, s. 43 f.
[19] Bet. 2006/07:FiU18, s. 11–12.
[20] Uppföljningarna publiceras i sin helhet på vår webbplats.
[21] De viktigaste iakttagelserna från den årliga revisonens granskning för räkenskapsåret 2023 redovisades i Riksrevisorns årliga rapport 2024.
[22] En mer utförlig beskrivning finns i bilaga 2.
[23] Uppföljning av rekommendationerna per myndighet finns i bilaga 3.
[24] Bet. 2018/19:FiU27, s. 20.
[25] Se bilaga 4.
[26] Under året kan myndigheterna kontakta regeringen för att till exempel informera om svårigheter att hålla sig inom beslutade ramar och krediter. Regeringen har då möjlighet att besluta om utökade ramar och krediter.
[27] Se bilaga 4.
[28] Modifierade revisionsberättelser med reservation och avvikande mening.
[29] Modifierade revisionsberättelser med reservation och avvikande mening.
[30] Se bilaga 4.
[31] Se 9 kap. 19 § riksdagsordningen.
[32] Se tabell 8 i bilaga 1.
[33] Se tabell 9 i bilaga 1.
[34] Ibland behöver vi prioritera att följa upp de delar av rapporterna som är möjliga att följa upp inom ramen för de resurser som finns tillgängliga för uppföljningen. Då kan vi exempelvis välja de viktigaste iakttagelserna eller rekommendationerna.
[35] Vi arbetar med att skapa en helhetsbild av skeendet i och runt verkställighetskedjan för att se vilka olika skäl som fanns till ett visst agerade. Vi kan också ställa kontrafaktiska frågor, det vill säga ifrågasätta om det utfall vi har följt upp hade kunnat uppnås även utan granskningen. En del av analysen kan också utgå från de granskades uppfattning om hur granskningen påverkade deras agerande.
[36] Särskild löneskatt för äldre – redovisning och effekter, RiR 2020:24.
[37] Statens ansvar för veterinär service – Jordbruksverkets styrning och genomförande, RiR 2021:4.
[38] Regionala strukturfondspartnerskap – ger de förutsättningar för en effektiv användning av EU-medel?, RiR 2020:10.
[39] Tillväxthämmande incitament i den kommunala inkomstutjämningen?, RiR 2020:11.
[40] Riktade utbyggnadsuppdrag till universitet och högskolor – regeringens styrning genom utformning och uppföljning, RiR 2021:1.
[41] Drift och underhåll av järnvägar – omfattande kostnadsavvikelser, RiR 2020:17.
[42] Framtidens skatteintäkter och förändrad energianvändning, RiR 2020:25.
[43] Automatiserat beslutsfattande i statsförvaltningen – effektivt, men kontroll och uppföljning brister, RiR 2020:22.
[44] Sidas garantiverksamhet – statens arbete med garantier inom svenskt bistånd, RiR 2020:21.
[45] Effektiviteten vid Kriminalvårdens anstalter, RiR 2020:16.
[46] Transportbidraget – bristande underlag och oklar måluppfyllelse, RiR 2021:2.
[47] Automatiserat beslutsfattande i statsförvaltningen – effektivt, men kontroll och uppföljning brister, RiR 2020:22.
[48] Att styra utbildning till ämneslärare – en granskning av Högskolan i Gävle, Linnéuniversitetet och Stockholms universitet, RiR 2020:15.
[49] Se tabell 12a i bilaga 1.

Uppdaterad: 08 apr 2025