Riksrevisionen logotype, länk till startsidan.

Granskning visade att barnadödligheten minskade i Uganda

Christan Andersson hjälpte kollegor på revisionsmyndigheten i Uganda att granska en insats för att öka utsatta kvinnors tillgång till mödravård. Genom ett omfattande intervjuarbete lyckades de samla in data som visade att insatsen minskade barndödligheten med 65 procent.

Ung mor med spädbarn på armen.

Granskningen tillförde ny kunskap om barnadödlighet och resultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Reproductive Health.

Till vardags jobbar Christian Andersson med att granska hur effektiva statliga insatser är i Sverige. Som expert på kvantitativa undersökningsmetoder blev han tillfrågad om att stötta kollegorna i Uganda. Samarbetet var en del av Riksrevisionens biståndsarbete där vi ger stöd från kollega till kollega i arbetet med att bygga upp professionella och effektiva revisionsmyndigheter.

Christian Andersson, revisionsdirektör

Christian Andersson, porträtt.

Vad var det ni granskade?

– Det var en statlig satsning, där man med hjälp av biståndspengar från Sida, testade att låta fattiga gravida kvinnor köpa en voucher för cirka en dollar som gav tillgång till mödravård vid lokala hälsocenter. Det var en del i den ugandiska regeringens arbete för att försöka minska den höga barnadödligheten.

Hur gjorde ni för att granska effekten av satsningen?

– Det fanns inte tillräckligt med data för att studera vilken effekt insatsen fick, så den första utmaningen var att se hur de kunde samla in information som gav svar på det.

– I projektet hade de använt sig av ett tydligt utformat fattigdomsmått för att avgöra vem som skulle få köpa vouchern. Det gjorde det enkelt att skapa en kontrollgrupp av kvinnor med samma förutsättningar, men som inte fått möjlighet att köpa vouchern. Det intressanta var att få veta om fler barn överlevde i gruppen som var med i projektet jämfört med gravida med i övrigt liknande förutsättningar.

– Kollegorna i Uganda gjorde ett stort fältarbete, där de skickade ut personer som intervjuade kvinnor i byar där projektet genomförts. Totalt intervjuade de nästan 1 500 kvinnor.

– Jag och ett par andra kollegor i Sverige var med och stöttade längs vägen i frågor som: Hur kan vi designa granskningen? Vilken data finns det? Kan vi samla in den data vi behöver? Hur utvärderar vi det vi får in? Vilken programvara behövs?

Vad är den största skillnaden jämfört att jobba med liknande granskningar i Sverige?

– Den stora utmaningen för kollegorna i Uganda är att alls få förutsättningar att jobba med den här typen av granskningar som kräver tid och resurser. En framgångsfaktor i det här samarbetet var att deras revisorer fick lägga mer tid än i andra granskningar.

– De behövde också vara mer uppfinningsrika när de skulle samla in data. Det funkar inte att skicka ut enkäter till de här fattiga byarna där många inte är läskunniga. I stället skapade de en särskild app för frågeformulären och anställde personer som genomförde intervjuerna. Deras statistikmyndighet hjälpte dem så att statistiken laddades upp för att kunna analyseras.

Hur var det att se resultatet av granskningen?

– Det var väldigt starkt när vi såg att projektet haft effekten att fler barn överlevde. Genom att sälja en voucher för en dollar, fick kvinnorna tillgång till vård motsvarande 60 dollar. Vi gjorde en grov uppskattning att om insatsen hade genomförts i hela Uganda hade det kunnat rädda mellan 10 000 och 30 000 barn per år och att kostnaden för att få ytterligare ett barn att överleva bara var cirka 1 000 dollar.

Kunskap som kan få fler barn att överleva

Granskningsteamet kom fram till att satsningen på mer tillgänglig mödravård verkligen fungerade. De brister som de såg handlade om att insatsen inte hade skötts ordentligt i vissa delar av landet och att resultaten inte använts i större skala.

Granskningen tillförde ny kunskap om vad som kan minska barnadödligheten. Nu är resultaten publicerade i den vetenskapliga tidskriften Reproductive Health.