Projektbidrag från anslag 2:4 krisberedskap – ett styrmedel med utmaningar (RiR 2021:7)

Staten fördelar varje år runt en halv miljard kronor till myndighetsprojekt som ska förstärka Sveriges krisberedskap och civila försvar. Riksrevisionens granskning visar att det finns en risk för att projektbidragen används för ordinarie verksamhet och därför inte blir den förstärkning som var tänkt.

Anslag 2:4 Krisberedskap är ett av regeringens främsta styrmedel för att stärka samhällets krisberedskap och det civila försvaret. Riksrevisionen har granskat om det är ett effektivt sätt att stärka myndigheternas arbete med krisberedskap och civilt försvar.

Granskningen visar att det finns en stor risk för att projektbidragen går till verksamhet som egentligen borde finansieras inom ramen för myndigheternas ordinarie anslag. Detta gäller i synnerhet de projektmedel som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap betalar ut till den egna myndighetens utvecklingsprojekt. Projektbidragen riskerar därför att inte bli den förstärkning av krisberedskapen som det är tänkt.

Granskningen visar också att de problem som generellt följer med projektstyrning, till exempel att det inte alltid finns resurser att förvalta och ta hand om projektens resultat, förvärras när projektmedlen utgör en stor del av myndigheternas sammantagna finansiering. Detta riskerar att leda till att projektens avsedda effekter uteblir.

I rapporten konstateras även att projektbidragen, i den del som betalas ut till länsstyrelsernas sammanhållna projekt, används till verksamhet som regeringen uttryckligen har uttalat att anslaget inte ska användas till.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen bland annat att säkerställa att anslag 2:4 inte blir den huvudsakliga finansieringskällan för myndigheternas arbete med krisberedskap och civilt försvar samt att ta ställning till om länsstyrelsernas stadigvarande verksamhet ska finansieras med projektbidrag från anslaget.