Subventionerade anställningar – att motverka fel i ett system med allvarliga risker (RiR 2023:17)
Staten lägger årligen 18 miljarder kronor på subventionerade anställningar för cirka 150 000 personer. Riksrevisionens granskning visar att stödens utformning kan underlätta missbruk och att delar av kontrollen är ineffektiv.
Sammanfattning
I Sverige utgör subventionerade anställningar en, i ett internationellt perspektiv, stor del av arbetsmarknadspolitiken. Årligen betalas 18 miljarder kronor ut och ungefär 150 000 personer har en subventionerad anställning. Systemet har pekats ut som en av statens mest riskfyllda ersättningar. Riksrevisionens granskning visar att kontrollen av de subventionerade anställningarna, trots att förbättringar har gjorts, inte är effektiv. Riksrevisionen bedömer att Arbetsförmedlingen fångar upp många av de risker som är enklare att identifiera, men brister när det kommer till mer avancerade upplägg.
De kontroller som Arbetsförmedlingen gör när en subventionerad anställning beviljas är ineffektiva på grund av eftersatta IT-system och tungrodd administration. Arbetsförmedlingen har utvecklat sina arbetsmetoder för att upptäcka fel under tiden en subventionerad anställning pågår, men det tar lång tid innan de misstänkta felen utreds. Utredarna gör få polisanmälningar och få personer blir dömda för bedrägeri eller bidragsbrott.
Regeringen har utformat de subventionerade anställningarna på ett sätt som medför risker för missbruk: särskilt gäller det nystartsjobben. Det finns även problem med att kontrollera arbetsgivare utan kollektivavtal och systemet för återkrav av felaktiga utbetalningar.
De som omfattas av insatserna är främst nyanlända, långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättningar. Lönebidrag är den vanligaste formen av stöd, följt av nystartsjobb.
Granskningen visar att Arbetsförmedlingen har den kedja av kontroller som krävs för att kunna besluta om och kontrollera de subventionerade anställningarna på ett betryggande sätt. De olika momenten behöver dock effektiviseras och automatiseras i högre grad. Handläggningen inför beslut om en subventionerad anställning är administrativt krävande. Det finns dokumentationskrav som bör kunna förenklas eller tas bort. Inför beslut om lönebidrag och introduktionsjobb ställer arbetsförmedlare en förfrågan till en arbetstagarorganisation om att de ska yttra sig om arbetsplatsens lämplighet. Hanteringen av yttranden sker via mejl och är arbetskrävande, både för arbetsförmedlare och arbetstagarorganisationer. Flera förbund avstår helt från att svara på Arbetsförmedlingens förfrågningar.
Arbetsförmedlingen har förbättrat möjligheterna att upptäcka fel under en pågående anställning. Det finns dock brister i hanteringen av de misstänkta felen. Det tar omkring tre månader innan en utredare tar itu med ett ärende. De långa väntetiderna gör att pengar riskerar att betalas ut felaktigt över en längre tid och det blir svårare att utreda ärendena. Arbetsförmedlingens sanktioner är inte alltid proportionella. Arbetsgivare som gjort mindre fel riskerar stora återkrav, samtidigt som det görs få polisanmälningar och få personer lagförs för brott. Sedan 2016 finns det endast sex fällande domar för bedrägeri kopplat till subventionerade anställningar. Kontrollsystemet är inte organiserat för att hantera arbetsgivare som återkommande missbrukar systemet. Arbetsförmedlingen kan fatta beslut om nya subventioner trots att arbetsgivaren samtidigt utreds för misstänkta fel.
Under senare år har regeringen vidtagit flera åtgärder för att minska felaktiga utbetalningar hos Arbetsförmedlingen. De nya åtagandena har dock trängt undan ordinarie kontroller och skapat längre ledtider innan ärenden utreds. Regeringen har öronmärkt 32 miljoner kronor per år till arbetet mot felaktiga utbetalningar. Denna öronmärkning har liten betydelse i praktiken, då Arbetsförmedlingen i dagsläget satsar mer än det dubbla på kontrollverksamheten.
Regeringen har utformat de subventionerade anställningarna på ett sätt som medför risker för missbruk. Det gäller särskilt nystartsjobben som har en hög ersättningsnivå men trots det få kontroller. Det är svårt för Arbetsförmedlingen att kontrollera löner och försäkringar när arbetsgivare saknar kollektivavtal. Det är också komplicerat att återkräva felaktigt utbetald ersättning på grund av hur regelverket är konstruerat. Arbetsgivare som medvetet har missbrukat systemet kan strunta i att betala och vänta på att bli stämda av Arbetsförmedlingen i allmän domstol, vilket kan ta flera år eller inte alls bli av.
Rekommendationer
Till regeringen
- Säkerställ att riskerna i nystartsjobben motsvaras av anpassade krav på kontroller.
- Gör en översyn av förordningarna som anger hur Arbetsförmedlingen ska kontrollera arbetsgivare som saknar kollektivavtal så att goda anställningsvillkor kan tryggas utan att hanteringen blir alltför kostsam.
- Gör en översyn av systemet för återkrav av felaktiga utbetalningar så att Arbetsförmedlingen ges förutsättningar att kunna driva in felaktigt utbetald ersättning på ett effektivt sätt.
Till Arbetsförmedlingen
- Gör en översyn av handläggningsprocessen för de subventionerade anställningarna med syfte att hitta tidstjuvar, ta bort onödiga steg i handläggningen och förenkla för arbetsförmedlarna.
- Digitalisera förfrågan om yttrande till arbetstagarorganisationerna.
- Förbättra hanteringen av misstänkta fel genom att korta ledtiderna för kontrollutredningar, förbättra rutinerna för omprövning av pågående beslutsperioder och initiera samverkan med Polismyndigheten angående hanteringen av polisanmälningar.
Uppföljning
Sammanfattning på engelska
Subsidised jobs – counteracting errors in a system fraught with serious risks
Dela i sociala medier och via e-post
Kontakta oss
Skicka dina frågor eller synpunkter via formuläret nedan så ser vi till att de når rätt handläggare. Ange gärna om din fråga har att göra med informationen på just den här sidan. Genom att skicka in en fråga till oss medger du behandling av dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (GDPR).