Äldresatsningen – effektiviteten i statens satsning på kvalitetsregister i äldreomsorgen (RiR 2020:19)

Staten satsade totalt drygt fyra miljarder kronor på att utveckla kvaliteten i kommunal vård och omsorg om äldre. En viktig del var satsningar på olika kvalitetsregister. De har inte lett till någon bestående kvalitetsutveckling, däremot till positiva bieffekter för enskilda individer, visar Riksrevisionens granskning.

Genom den så kallade Äldresatsningen har staten försökt få till ett stånd ett systematiskt förbättringsarbete inom den kommunala vården och omsorgen om äldre. Satsningen omfattade riktade statsbidrag på totalt 4,3 miljarder kronor och pågick under åren 2010–2014. En central del i Äldresatsningen var införandet av så kallade kvalitetsregister i kommunal vård och omsorg.

Riksrevisionens granskning visar att Äldresatsningen har bidragit till ett välbehövligt fokus på kvaliteten i äldreomsorgen, men att det huvudsakliga syftet med kvalitetsregistren – att få till stånd ett systematiskt förbättringsarbete som kommer alla äldre till del – inte har uppnåtts. Kommunerna använder främst kvalitetsregistren som beslutsstöd för den enskilda individens vård. Det leder visserligen till betydande förbättringar i vården för registrerade patienter, men är juridiskt tveksamt och utmanar principen om en jämlik vård.

Mycket tyder på att staten inte har lyckats förvalta de positiva resultat som hade uppnåtts vid Äldresatsningens avslut. Socialstyrelsen borde tidigare ha fått ett uppdrag att utveckla ett långsiktigt stöd till kommunerna i det systematiska förbättringsarbetet.

Användningen av kvalitetsregistren som beslutsstöd belyser bristerna i kommunernas journalsystem. Granskningen aktualiserar därför behovet av att se över och förbättra journalsystemen. Riksrevisionen bedömer att staten bör ta på sig en ledande roll i detta arbete. Riksrevisionen riktar därför ett antal rekommendationer till regeringen och Socialstyrelsen.