Riksrevisionen logotyp, länk till startsidan.
Riksrevisionen logotyp, länk till startsidan.

4. Utgångspunkter för vår granskning

I kapitlet redovisar vi utgångspunkter för granskningen inom effektivitetsrevision och årlig revision utifrån bestämmelser i lag med mera.

Avsnitt

4.1 Effektivitetsrevisionens uppgift och mandat

Effektivitetsrevisionens uppgift är att granska genomförandet och resultatet av den verksamhet som bedrivs av staten.[9] Som en del av riksdagens kontrollmakt ska effektivitetsrevisionens granskningar ge underlag för ansvarsutkrävande och vägledning om hur statens insatser kan förbättras så att de ger mer nytta i förhållande till insatta resurser.

Effektivitetsrevisionen ska främst ta sikte på förhållanden med anknytning till statens budget, genomförandet och resultatet av statlig verksamhet och åtaganden i övrigt, men får också avse de statliga insatserna i allmänhet.[10] Inom uppgiften att bedriva effektivitetsrevision får Riksrevisionen under vissa förutsättningar även granska sådan verksamhet som bedrivs i form av aktiebolag eller stiftelse.[11] Riksrevisionen får också granska användning av statliga medel som tagits emot ”som stöd till en viss verksamhet, om redovisningsskyldighet för medlen föreligger gentemot staten eller särskilda föreskrifter eller villkor har meddelats om hur medlen får användas”.[12] Effektivitetsrevisionens mandat omfattar även granskning av arbetslöshetsersättningens handläggning vid arbetslöshetskassorna.[13]

Granskningens genomförande

Effektivitetsrevisionens granskningar ska inriktas mot att ”främja en sådan utveckling att staten med hänsyn till allmänna samhällsintressen får ett effektivt utbyte av sina insatser”.[14] Granskningen ska därför huvudsakligen inriktas på hushållning, resursutnyttjande och måluppfyllelse.[15] Genomförande, inriktning och val av granskningar utgår också från de internationella standarderna som har tagits fram av och tillämpas inom medlemsländerna i International Organisation of Supreme Audit Institutions (INTOSAI), inklusive kriterier för val av områden att granska.[16] I samband med utvärderingen av riksrevisionsreformen utvecklade riksdagen sin syn på inriktningen av effektivitetsrevisionens granskning.[17]

Det innebär att en huvuduppgift för effektivitetsrevisionen är att tillföra mervärde för riksdagen. Det innebär också att Riksrevisionen med stöd av mandatet bör ha ett bredare perspektiv i sin granskning än vad andra aktörer har möjlighet till. Breda granskningar i väsentliga samhällsfrågor prioriteras därför, liksom områden i statens verksamhet som ur ett principiellt eller kvantitativt perspektiv har stor betydelse för statsbudgeten. Under en mandatperiod bör de mest väsentliga delarna av varje utskottsområde leda till granskningsinsatser.[18] Granskningen är därmed problemorienterad, och urvalet av vad som ska granskas grundas på såväl utskottsvisa som mer övergripande analyser utifrån risk för effektivitetsproblem av ekonomisk eller principiell betydelse. Utöver relevans och väsentlighet är mervärde, genomförbarhet och tajming styrande för valet av vad som ska granskas, även detta i enlighet med de internationella standarderna.[19]

Det som står i betänkandet och internationella standarder innebär att effektivitetsrevisionens granskningar kan omfatta en eller flera verksamheter. En fråga kan granskas genom hela styrkedjan av ansvarsförhållanden inom staten: från regeringen, till den eller de aktörer som ytterst utför olika insatser, och i slutändan påverkan på näringsliv och medborgare.

Granskning av flera myndigheter som med flera olika insatser ska bidra till måluppfyllelse inom ett större område, exempelvis integration, är ett annat exempel på bredd. I vissa fall handlar det om verksamheter som inte alltid är så omfattande inom varje myndighet, men vars samlade resultat har stor betydelse, exempelvis upphandling. När målkonflikter inom och mellan olika sakområden ingår i granskningen kan beslutsfattare även få underlag för välinformerade avvägningar mellan olika mål.

I granskningsplanen redogör vi för såväl redan pågående och planerade granskningar som mer preliminära ämnen för kommande granskningar. Det finns även andra kommande granskningar som inte redovisas i granskningsplanen. Riksrevisionen har alltid beredskap för och flexibilitet att göra omprioriteringar och granska de frågor som för tillfället är mest väsentliga, oavsett om de har omnämnts i granskningsplanen. Vilka frågor som faktiskt kommer att granskas beslutas löpande av riksrevisorn. Samtliga pågående granskningar finns redovisade i kapitel 3.

Granskningens avrapportering

Resultatet av en granskning ska redovisas i en granskningsrapport som överlämnas till riksdagen.[20] Riksdagen lämnar dessa vidare till regeringen för ett yttrande innan rapporterna behandlas i riksdagen.

Riksrevisionens rapporter kvalitetssäkras internt och externt. Utkasten till rapporter är bland annat föremål för faktagranskning av dem som närmast berörs av granskningen.

Riksrevisionen lämnar som regel rekommendationer i granskningsrapporterna. De syftar till att främja effektiviteten i den granskade verksamheten. Riksrevisionen kan också lämna rekommendationer med förslag på hur avsedda resultat kan nås med alternativa insatser.[21] Rekommendationerna riktas till de aktörer som omfattas av granskningsmandatet, men granskningarna kan även inkludera beskrivningar och analyser som når utöver den statliga verksamheten.

De viktigaste iakttagelserna vid effektivitetsrevisionen samlas i Riksrevisorns årliga rapport, som lämnas till riksdagen.[22] Därutöver redovisar Riksrevisionen åtgärder som har vidtagits med anledning av effektivitetsrevisionens granskningsrapporter i en årlig uppföljningsrapport.

4.2 Den årliga revisionens uppgift och mandat

Genom årlig revision ska Riksrevisionen granska årsredovisningar i staten. Granskningen syftar till att bedöma om redovisningen och den underliggande redovisningen är tillförlitlig och räkenskaperna rättvisande samt om ledningens förvaltning följer tillämpliga föreskrifter och särskilda beslut.

Granskningen omfattar 227 årsredovisningar, varav merparten gäller förvaltningsmyndigheter under regeringen.

Granskningens genomförande

Den årliga revisionen utförs enligt god revisionssed.[23] Vad som är god revisionssed vid statlig revision bestäms av riksrevisorn och innebär i huvudsak att Riksrevisionen tillämpar de internationella standarderna International Standards for Supreme Audit Institutions (ISSAI) för finansiell revision. Den årliga revisionens granskning av resultatredovisning och övrig information i årsredovisningen följer Riksrevisionens interna styrdokument, eftersom det saknas standarder inom dessa områden.

Det innebär att granskningen utgår från risken för väsentliga fel i respektive årsredovisning. Det innebär också att Riksrevisionen inriktar granskningen mot poster eller information i årsredovisningen där det finns en hög risk för fel, men också att Riksrevisionen granskar mindre riskfyllda områden om de uppgår till väsentliga belopp.

Om det inte sker några förändringar i myndigheternas verksamhet mellan åren är granskningsinriktningen ofta densamma över tid. I de fall myndigheterna får nya uppdrag, eller om det sker förändringar i omvärlden som påverkar myndigheterna, kan nya risker uppstå och tidigare risker försvinna.

Varje år gör den årliga revisionen en riskanalys och en väsentlighetsbedömning av varje myndighet. Syftet är att bedöma vad som behöver granskas under året och vilken metod för granskningen som är mest effektiv. En högre risk för väsentligt fel leder till mer omfattande granskning.

Eftersom granskningen utgår från risk för väsentliga fel inriktas granskningen normalt mot stora eller komplicerade poster i årsredovisningarna, ofta där det finns väsentliga betalningsflöden.

De internationella standarderna för finansiell revision uppdateras kontinuerligt. För 2022 har standarden för riskbedömning uppdaterats, vilket lett till att vår process för riskbedömning ser något annorlunda ut i år jämfört med tidigare år. Risken ska bedömas på en glidande skala, från låg till hög. Det har inneburit att Riksrevisionen bedömt fler risker som höga 2022.

Viktiga delar i riskbedömningen är att analysera regeringens styrning av myndigheten, myndighetens interna kontrollmiljö och de processer som är väsentliga för myndighetens rapportering i årsredovisningen. Hur myndighetens interna styrning och kontroll ser ut kan också påverka valet av granskningsmetod.

I revisionens genomförande granskar Riksrevisionen myndighetens interna kontrollaktiviteter och finansiella flöden genom olika granskningsåtgärder. Granskningen pågår under hela året.

I granskningsplanen presenterar vi områden där vi bedömer att det ofta finns hög risk för väsentliga fel, och där granskningen då är mer omfattande. En stor del av den årliga revisionens resurser läggs dock på att granska områden som är mindre riskfyllda, men som uppgår till väsentliga belopp. Exempel på ett sådant område är myndigheternas personalkostnader som oftast bedöms ha låg risk för väsentliga fel.

Granskningens avrapportering

Granskningen avslutas med att Riksrevisionen lämnar en revisionsberättelse per myndighet till regeringen eller riksdagen.[24] Om det finns väsentliga fel i årsredovisningen lämnar Riksrevisionen en så kallad modifierad revisionsberättelse. En modifierad revisionsberättelse kompletteras ofta med en revisionsrapport som beskriver felet. Revisionsrapporterna skickas till myndighetens ledning, med kopia till regeringen.

Riksrevisionen lämnar också revisionsrapporter när det finns betydande brister i den interna styrningen och kontrollen, även om bristerna inte har lett till väsentliga fel i årsredovisningen. I revisionsrapporten beskriver vi bristen och förklarar de möjliga effekterna av bristen. I revisionsrapporterna rekommenderar Riksrevisionen också myndigheterna att vidta olika åtgärder för att komma till rätta med bristerna. Riksrevisionen följer upp myndighetens åtgärder.

Den årliga revisionen rapporterar alltid iakttagelser och rekommendationer muntligt till myndigheterna, utöver den skriftliga rapporteringen. De viktigaste iakttagelserna vid den årliga revisionen samlas i Riksrevisorns årliga rapport, som lämnas till riksdagen.[25]

  • [9] 4 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
  • [10] 4 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
  • [11] 2 § 4 och 5 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
  • [12] 2 § 6 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
  • [13] 2 § 4–7 lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
  • [14] 4 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
  • [15] 4 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
  • [16] ISSAI 3000/116. INTOSAI är den globala paraplyorganisationen för nationella revisionsorgan som Sverige är medlem i.
  • [17] 2009/10:KU17, s. 25–28; 2010/11:KU2, s. 11–12.
  • [18] Bet. 2009/10:KU17, s. 25–28.
  • [19] ISSAI 3000/116.
  • [20] 4 och 9 §§ lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
  • [21] 4 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
  • [22] 12 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
  • [23] 5 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
  • [24] 5 och 10 §§ lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.
  • [25] 12 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m.

Uppdaterad: 21 oktober 2022

Kontakta OSS

Skicka dina frågor eller synpunkter via formuläret nedan så ser vi till att de når rätt handläggare. Ange gärna om din fråga har att göra med informationen på just den här sidan. Genom att skicka in en fråga till oss medger du behandling av dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (GDPR).

Läs mer om behandling av personuppgifter

Vad handlar din fråga om?
Vad handlar din fråga om?