Riksrevisionen logotype, länk till startsidan.

Otillräckliga insatser när barn misstänks för grova brott

Grov brottslighet bland barn är ett växande problem i Sverige. Riksrevisionens granskning visar att statens insatser inte är tillräckligt effektiva, och att det behövs en tydligare nationell styrning.

En tonårspojke står bakom ett staket vilket symboliserar begränsningarna och de utmaningar som kan påverka hans framtid.

Riksrevisionen har granskat statens insatser för barn som misstänks för grova brott. Granskningen omfattar regeringen, Socialstyrelsen, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, Statens institutionsstyrelse (SiS) och Kriminalvården. Myndigheternas samverkan med kommunernas socialtjänst ingår också i granskningen.

Granskningen visar bland annat att av de barn som blivit registrerade för grova brott

  • misstänks 90 procent för nya brott inom 3,5 år – trots att de fått sociala insatser, är kända av polis och har utretts av rättsväsendet
  • lyckas mindre än var tionde skaffa sig grundläggande högskolebehörighet.

Den övergripande slutsatsen är att statens samlade insatser för att bryta grov kriminalitet hos barn inte är tillräckligt effektiva. Samhällsutvecklingen ställer nya krav på alla inblandade aktörer, och där har staten inte levt upp till sitt ansvar.

Problemen bedöms delvis bero på att den nationella styrningen på området är för svag. Till exempel behövs det kunskapsuppbyggande stöd och vägledningar från nationell nivå som knyter samman insatser från olika samhällssektorer. Dessutom behövs samlade uppföljningar och ett tydligare fokus på kunskaps- och erfarenhetsöverföring mellan aktörerna för att stärka det gemensamma arbetet.

– Svag nationell styrning har tvingat fram olika lokala lösningar. Det är resurskrävande, ineffektivt och försvårar det gemensamma arbetet, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Riksrevisionen bedömer att staten behöver se till att det på ett övergripande plan finns strukturer, verktyg och resurser för att reagera på såväl beteende som behov hos dessa barn.

– Om aktörerna ska kunna bryta det brottsliga beteendet bland barn behöver de agera mer proaktivt och likvärdigt över hela landet. Men då måste de först utveckla strukturerna och verktygen för deras gemensamma arbete, säger Helena Fröberg, projektledare för granskningen.

Regeringen behöver också se till att alla delar i systemet fungerar. Det handlar bland annat om att säkerställa att myndigheterna utvecklar delar av sitt arbete, men också om att förbättra tillgången till trygga placeringar och kvalitetssäkrade behandlingar vid HVB-hem och inom SiS.

Rekommendationer i korthet

Regeringen rekommenderas bland annat att

  • utreda möjligheterna till en nationell samordning av placering av barn utifrån hot, risker och vårdbehov
  • ge Socialstyrelsen, Polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, SiS och Kriminalvården i uppdrag att ta fram en gemensam tvärsektoriell distansutbildning i aktörernas olika roller, ansvar och behov samt hur de samspelar i arbetet för att bemöta och bryta barns grova kriminalitet
  • ge Socialstyrelsen och Åklagarmyndigheten i uppdrag att skapa bättre förutsättningar för socialnämnderna att ta fram yttranden
  • ge Polismyndigheten i uppdrag att, i samverkan med Socialstyrelsen, stärka arbetet med orosanmälningar.