Utredning, förvaltning och skifte av dödsbon

– Att ta praktiskt och juridiskt ansvar för hanteringen av ett dödsbo, med ibland omfattande ekonomiska förhållanden, är ett stort ansvar att lägga på någon som samtidigt sörjer en älskad närstående. Här behöver statens insatser fungera effektivt, säger riksrevisionsdirektör Claudia Gardberg Morner.

Om granskningen

Bakgrund

Ungefär 90 000 personer om året dör i Sverige. De döda efterlämnar tillgångar och skulder i ett dödsbo. Delägare i dödsboet blir de personer som har rätt till arv efter den som dött och eventuell efterlevande maka, make eller sambo. Dödsbodelägare ska förvalta boet fram till att arvet fördelas.

Utredning, förvaltning och skifte av dödsbon är något som nästan varje person behöver hantera någon gång i sitt liv. I det ingår till exempel att upprätta en bouppteckning och skicka in till Skatteverket för registrering.

I normalfallet hanteras dödsbon privat av dödsbodelägarna själva, eller genom att de anlitar juridisk hjälp. Om det saknas arvingar, eller om en dödsbodelägare begär att tingsrätten utser en boutredningsman, har staten en större roll. Konsekvenserna och kostnaderna för de enskilda kan bli betydande om de statliga insatserna brister.

Granskningen genomförs bland annat mot bakgrund av långa handläggningstider och indikationer på otillräcklig kontroll över tjänster om att utreda, förvalta och skifta dödsbon.

Syfte

Granskningen ska svara på om statens insatser i samband med utredning, förvaltning och skifte av dödsbon är tillräckliga och effektiva.