Saktfärdig uppbyggnad av det civila försvaret

Regeringen beslutade 2015 att återuppta planeringen för totalförsvaret. Inriktningen för det svenska försvaret skulle ändras – från att främst fokusera på internationella insatser till att bygga ett nationellt försvar med förmåga att möta ett väpnat angrepp. För aktörerna inom det civila försvaret innebar det att återuppta ett arbete som i stort hade legat i träda sedan decennier.

Riksrevisionen har granskat den statliga styrningen av återuppbyggnaden av det civila försvaret under åren 2015–2024. Den övergripande slutsatsen är att regeringen varit otydlig i sin styrning av myndigheterna; när det gäller vad som ska åstadkommas, av vem, vid vilken tidpunkt och i vilken omfattning. Det har i sin tur inneburit att förmågan i det civila försvaret enligt de flesta bedömare idag är otillräcklig i förhållande till omvärldsläget.

– De övergripande målen för det civila försvaret har inte givit någon närmare inriktning för arbetet. Inte heller regeringens planeringsanvisningar har varit tillräckligt tydliga med vad respektive myndighet förväntas att uppnå, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.

Riksrevisionen konstaterar vidare att regeringen inte i tillräcklig utsträckning förtydligat förväntningarna på utvecklingen av förmågan i det civila försvaret, vare sig vid de återkommande myndighetsdialogerna eller på annat sätt.

Det civila försvaret är uppdelat i ett antal samhällssektorer. Riksrevisionen bedömer att arbetet med planering och förmågeskapande åtgärder påbörjats alldeles för sent inom flera sektorer. Ett undantag är livsmedelssektorn där myndigheterna tidigt tog fram ett underlag som fokuserade på att stärka planering och förmåga i hela sektorn.

Det är först 2022, efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, som arbetet med att bygga upp det civila försvaret tagit verklig fart. Då införde Sverige en ny struktur för civilt försvar och samhällets krisberedskap, som ska ge bättre vägledning. Regeringen tillförde dessutom betydande ekonomiska resurser till förmågehöjande åtgärder.

Granskningen visar dessutom att vissa samhällssektorer saknar en övergripande statlig ledning, och därmed riskerar att skapa oklarheter om vem som har ansvaret vid ett skarp läge. Detta gäller till exempel byggnads- och reparationsberedskap, och offentligt upphandlad kollektivtrafik.

– Regeringen borde ha tagit ett samlat grepp över alla sektorer, tidigt involverat näringslivet, formulerat uppdrag och tilldelat medel. Då hade myndigheternas förutsättningar att ägna sig åt förmågeuppbyggnad ökat väsentligt, säger Alexander Rohdin, projektledare för granskningen.

Att utvecklingen gått långsamt beror också på att finansieringen delvis har varit kortsiktig och ryckig, vilket försvårat myndigheternas planering och rekrytering.

När det gäller Försvarsmaktens och Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps arbete med underlag till regeringen bedömer Riksrevisionen att de under granskningens första period var alltför vaga. Det är först under de två senaste åren som underlagen blivit tillräckligt precisa för att fungera som stöd för regeringen och övriga myndigheter.

Presentation av granskningen

Ta del av en kort videopresentation, där Alexander Rohdin, projektledare för granskningen berättar om Riksrevisionens viktigaste iaktagelser och rekommendationer.