Brister i statens arbete mot ekonomiskt våld
Statens insatser mot ekonomiskt våld i nära relationer är eftersatt. Det har lett till att skyddet mot ekonomiskt våld – och stödet till dem som drabbats – är undermåligt, visar Riksrevisionens granskning.
Ekonomiskt våld kan leda till långvariga ekonomiska problem, ohälsa och försvåra att lämna en våldsam partner. När Sverige 2014 ratificerade Istanbulkonventionen mot våld mot kvinnor och våld i hemmet förband vi oss att motverka ekonomiskt våld. Riksrevisionens granskning visar att statens arbete mot ekonomiskt våld har betydande brister.
– Varken regeringen eller ansvariga myndigheter har vidtagit tillräckliga åtgärder för att motverka ekonomiskt våld i nära relationer. Statens arbete behöver förbättras, säger riksrevisionsdirektör Claudia Gardberg Morner.
Ett grundläggande problem är att regeringen inte tillräckligt har uppmärksammat ekonomiskt våld. Till exempel nämns det inte i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det har gjort det otydligt om ekonomiskt våld bör ingå i myndigheternas arbete mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Regeringen har heller inte följt upp vilka myndigheter som arbetar mot ekonomiskt våld.
– Många myndigheter har inlett någon form av arbete mot ekonomiskt våld, men det är i startgroparna och anställda har överlag otillräckliga kunskaper. Det gör det svårare att upptäcka ekonomiskt våld vid medborgarkontakter och vidta effektiva åtgärder, säger Ludvig Stendahl, projektledare för granskningen.
Vidare har regeringen inte beaktat ekonomiskt våld i lagstiftningsprocessen inom flera områden där riskerna är stora. I vissa fall underlättar lagstiftningen till och med utövandet av ekonomiskt våld. Till exempel är det enkelt att ta kontroll över en närståendes ekonomi med hjälp av e-legitimation, och att fortsätta utöva ekonomiskt våld efter avslutad relation i en bodelning eller genom att missköta underhåll för gemensamma barn.
Det sker också att förövare utnyttjar myndigheternas rutiner för att förhindra utbetalning av bidrag och förmåner, eller saboterar den utsattas försörjning, vilket gör myndigheter ofrivilligt delaktiga i det ekonomiska våldet genom sin ärendehantering. Bristen på uppföljning innebär dock att det saknas kunskap om problemets omfattning.
Granskningen visar också att det finns brister och försvårande omständigheter i rättsväsendets arbete mot ekonomiskt våld. Till exempel saknar Polisen tillräcklig kunskap och utreder sällan ekonomiskt våld som en form av våld i nära relationer. Arbetet försvåras av att det ibland är otydligt vilka gärningar som utgör ekonomiskt våld.
Rekommendationer i korthet
Riksrevisionen rekommenderar regeringen bland annat att
- kartlägga behovet av, och lämna förslag på, lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att motverka ekonomiskt våld och mildra dess konsekvenser för utsatta
- ge lämplig myndighet i uppdrag att kartlägga hur våldsutövare kan utnyttja myndigheter för att bedriva ekonomiskt våld mot närstående
- säkerställa att ekonomiskt våld beaktas i lagstiftningsprocesser
- inkludera ekonomiskt våld i den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor och tydliggöra vilka myndigheter som bör bidra till arbetet mot ekonomiskt våld, och på vilket sätt.
Riksrevisionen lämnar även rekommendationer till ansvariga myndigheter.
Ekonomiskt våld i nära relationer
Ekonomiskt våld är att ta makt över en annan persons ekonomi, eller att utnyttja och förstöra dennes tillgångar. Till exempel att ta någons pengar, skuldsätta någon genom lån i dennes namn eller begränsa möjligheter till utbildning, arbete och försörjning. Minst en av åtta kvinnor i Sverige har blivit utsatt för ekonomiskt våld av en partner. Ekonomiskt våld samverkar i hög utsträckning med fysiskt våld; minst tre av fyra av kvinnor som sökt stöd för fysiskt våld i nära relation har utsatts för ekonomiskt våld.
Läs mer i rapporten direkt på webben.
Presentation av granskningen
Ta del av en kort videopresentation, där Ludvig Stendahl, projektledare för granskningen berättar om Riksrevisionens viktigaste iaktagelser och rekommendationer.