Polisreformens genomförande
För 10 år sedan slogs de 21 länspolismyndigheterna till en sammanhållen myndighet, vars anslag därefter har höjts kraftigt. Syftet var bland annat att stärka förmågan att ingripa mot och utreda brott. Riksrevisionen genomför en granskning av arbetet med att nå intentionerna med polisreformen.
– Vi vill bland annat ta reda på om Polismyndigheten kommit närmare medborgarna och förbättrat sina resultat, och om den interna styrningen effektivt bidrar till detta, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.
Om granskningen
Bakgrund
År 2015 slogs de 21 länspolismyndigheterna, Statens kriminaltekniska laboratorium och Rikspolisstyrelsen ihop till en sammanhållen myndighet. Den består av 9 nationella avdelningar (1 operativ, 1 forensisk och 6 stödavdelningar) och 7 polisregioner. Regionerna är indelade i 27 polisområden, som i sin tur är uppdelade i 96 lokalpolisområden.
Reformen skulle bland annat ge polisen en tydligare styrning, mer effektivt resursutnyttjande, större flexibilitet och stärkt förmåga att både ingripa mot och utreda brott och ordningsstörningar.
Flera granskningar, utredningar och analyser indikerar dock att intentionerna inte har nåtts fullt ut. Bland annat har det förekommit återkommande problem med styrning och uppföljning, och det finns indikationer på att intentionerna med ett mer flexibelt resursutnyttjande inte har förverkligats.
Syfte
Granskningen ska svara på om Polismyndighetens arbete för att nå intentionerna med polisreformen är effektivt.
Publicering
Resultatet från granskningen kommer att sammanställas i en rapport med planerad publicering i oktober 2025. Observera att publiceringsdatum är preliminärt. För aktuell information om Riksrevisionens pågående granskningar, se vår publiceringskalender som uppdateras löpande.