Bristfälligt stöd till arbetssökande med funktionsnedsättning
Arbetsförmedlingens stöd till personer med funktionsnedsättningar är inte effektivt. Handläggningstiderna är långa, särskilt utformade insatser används endast i liten utsträckning och vissa personer får inget stöd alls, visar Riksrevisionens granskning.
Riksdagens mål för funktionshinderspolitiken är bland annat att alla ska kunna få och behålla ett arbete. Trots det är arbetslösheten för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga mer än dubbelt så hög jämfört med befolkningen i övrigt.
Riksrevisionens granskning visar att Arbetsförmedlingens stöd till personer med funktionsnedsättning inte är effektivt. Handläggningstiderna är långa och var tionde person får vänta över tre år på att få sin funktionsnedsättning identifierad, vilket är en förutsättning för att kunna få vissa insatser. Dessutom finns det stora skillnader mellan grupper; personer med nedsatt rörelseförmåga, personer som är äldre än 25 år och personer födda utomlands får vänta längst.
En identifiering garanterar inte heller att ändamålsenliga insatser sätts in. Hälften av dem som fått en funktionsnedsättning identifierad saknar varaktigt insatser eller aktiviteter. De särskilda insatserna som är reserverade för målgruppen används dessutom i liten utsträckning. Endast tre av tio får del av insatserna inom två år från inskrivning, och oftast går de budgeterade medlen inte åt.
– Problemen har växt över tid och många personer står utan arbetsmarknadspolitiska insatser vilket försämrar deras jobbchanser. Den bristande måluppfyllelsen är anmärkningsvärd, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.
Riksrevisionen bedömer att bristerna bland annat beror på Arbetsförmedlingens omorganisationer och omläggningen av förmedlingsverksamheten, som har försvårat myndighetens arbete för personer med funktionsnedsättning.
Situationen har förvärrats av Arbetsförmedlingens ärendebaserade arbetssätt med självservice på distans och digitala möten. Det har inneburit fragmenterad handläggning, bristande samordning och informationsöverföring, dubbelarbete och administrativa hinder.
– Digitala möten räcker inte alltid till för att tillgodose målgruppens olika behov. Att individen själv ska driva sitt ärende framåt kan dessutom vara en alltför hög tröskel för många, säger Kristina Lovén Seldén, projektledare för granskningen.
Riksrevisionen bedömer vidare att Arbetsförmedlingen inte har prioriterat sitt arbetsgivararbete tillräckligt. Trots att tidigt intensivt matchningsarbete och anställningsstöd är effektiva insatser för arbetssökande som står långt från arbetsmarknaden har antalet anställningar med lönebidrag minskat.
Riksrevisionen konstaterar också att regeringen behöver styra Arbetsförmedlingen mer långsiktigt och resultatorienterat så att fler personer med funktionsnedsättning kan få och behålla ett arbete.
Rekommendationer i korthet
Riksrevisionen rekommenderar regeringen bland annat att
- ge lämplig aktör i uppdrag att analysera och utvärdera hur arbetsmarknadspolitiska åtgärder påverkar arbetsmarknadssituationen för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga
- se över om det finns behov av ytterligare arbetsmarknadspolitiskt stöd till personer i målgruppen som stått utan insats under långa perioder.
Arbetsförmedlingen rekommenderas bland annat att
- tillhandahålla individanpassat stöd och kontinuerlig kontakt med samma grupp av handläggare
- säkerställa att berörda handläggare har den kompetens och den tid som behövs för att kunna föra samtal om ohälsa, funktionsnedsättning eller andra svårigheter i relation till arbete
- utveckla och upprätthålla ett proaktivt och strukturerat arbetsgivararbete som innefattar regional och lokal kännedom om arbetsmarknaden.
Läs mer i rapporten direkt på webben.
Presentation av granskningen
Ta del av en kort videopresentation, där Kristina Lovén Seldén, projektledare för granskningen berättar om Riksrevisionens viktigaste iakttagelser och rekommendationer.