Föråldrade regelverk och svagt skydd när dödsbon hanteras
När någon dör ska dödsboet utredas, förvaltas och skiftas. Riksrevisionens granskning visar att regelverken är föråldrade, i vissa delar från 1700-talet, och svåra att förstå. Dessutom saknar dödsbon tillräckligt skydd mot ohederliga aktörer.
Riksrevisionen har granskat de statliga insatserna i samband med utredning, förvaltning och skifte av dödsbon. Den övergripande slutsatsen är att insatserna i stora delar är effektiva utifrån de regelverk som finns, men att regelverken i sig inte är tillräckliga för att dödsbon ska hanteras snabbt och smidigt och alla berördas rättigheter tillgodoses.
– Att först förlora en nära anhörig och sedan behöva ta ansvar för en komplex process som ibland rör stora tillgångar eller skulder kan vara överväldigande. Regeringen bör undersöka hur regelverken kan förbättras så att processen blir mer effektiv och säker, säger riksrevisionsdirektör Claudia Gardberg Morner.
Vidare bygger systemet i stort på att dödsbodelägarna (oftast anhöriga till den som dött) tar ansvar för utredning, förvaltning och skifte av dödsbon. Det är ibland svårt eftersom regelverken är gamla och inte anpassade till att samhället har förändrats. Det är till exempel inte möjligt att lämna in en bouppteckning digitalt.
Kontroll och tillsyn av boutredningsmän som utsetts av tingsrätten förutsätter att dödsbodelägarna agerar, vilket de ofta saknar tillräckliga kunskaper för. Konsekvensen är att kontroll och tillsyn uteblir. Det innebär att det saknas samlad information om hur boutredningsmännen sköter sina uppdrag.
Det är vanligt förekommande att dödsbodelägarna anlitar någon att ta hand om dödsboet. Men dödsbon omfattas inte av konsumentlagstiftningen, trots att de oftast utgörs av privatpersoner utan expertkunskaper. Illasinnade eller okunniga aktörer kan orsaka betydande ekonomiska skador, och det finns små möjligheter att få saken prövad till en rimlig kostnad.
– Enda sättet är att stämma tjänsteutövaren inför domstol utifrån en lag som skrevs på 1700-talet – med risk att förlora i rätten och behöva stå för motpartens rättegångskostnader. Den tröskeln är ganska hög, säger Tobias Hamfelt, projektledare för granskningen.
Granskningen visar också bland annat att
- Skatteverkets handläggningstider för bouppteckningar har varit onödigt långa, vilket myndigheten borde ha åtgärdat tidigare
- tingsrätterna saknar tillräcklig kunskap om hur dödsboet ser ut och boutredningsmännens specifika kompetenser när boutredningsmän förordnas
- Kammarkollegiets kontroll av gode mäns tidsredovisning är allt för begränsad.
Rekommendationer
Regeringen rekommenderas bland annat att utreda
- hur kontroll och tillsyn av boutredningsmännens förvaltning kan bli mer effektiv
- ett förbättrat skydd vid dödsbons köp av tjänster som innefattar utredning, förvaltning och skifte av dödsbon
- hur dödsbon kan få större möjligheter till alternativ tvistlösning vid tvister om varor och tjänster.
Regeringen rekommenderas också att vidta nödvändiga åtgärder för att möjliggöra elektronisk inlämning av bouppteckningar.
Tingsrätterna rekommenderas att alltid ta in den information som krävs för att kunna utse en boutredningsman med den kompetens och erfarenhet som dödsboet kräver.
Riksrevisionen riktar även rekommendationer till Skatteverket och Kammarkollegiet. Se rapporten för fullständiga rekommendationer.
Läs mer i rapporten direkt på webben.
Presentation av granskningen
Ta del av en kort videopresentation, där Tobias Hamfelt, projektledare för granskningen berättar om Riksrevisionens viktigaste iakttagelser och rekommendationer.