Fortsatt orimligt långa handläggningstider vid IVO
När personer som drabbats av allvarliga brister inom hälso- och sjukvården anmäler detta till Inspektionen för vård och omsorg tar utredningarna ibland flera år att genomföra. Detta riskerar bland annat att leda till minskad rättssäkerhet och försämrad patientsäkerhet, konstaterar Riksrevisionen.
Riksrevisionen har granskat hur Inspektionen för vård och omsorg (IVO) hanterar klagomål på hälso- och sjukvården som kommer in från enskilda personer. Den övergripande slutsatsen är att hanteringen inte är effektiv.
– Under 2018 beslutade regeringen att minska IVO:s utredningsskyldighet, för att klagomålen skulle hanteras mer resurseffektivt. Någon sådan effekt kan vi inte se. Tvärtom går utvecklingen åt fel håll inom nästan alla områden, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.
Handläggningstiderna har ökat kraftigt sedan 2021. Under 2024 var de drygt 19 månader i median, och ökade under första kvartalet 2025 till 23 månader. Enligt IVO bör en utredning ta högst nio månader och, målet är att det ska vara uppnått i slutet av 2025. Under 2024 var det bara drygt tio procent som blev klara inom den tiden.
De långa handläggningstiderna innebär att den som klagat, och de som utreds, tvingas vänta orimligt länge på beslut. Situationen riskerar också att leda till att vårdgivare och vårdpersonal inte får rättmätig kritik.
För enskilda kan det förlänga lidandet efter en traumatisk händelse. För vårdpersonal som utreds, men som kanske inte gjort något fel, kan det påverka situationen på arbetsplatsen och göra det svårare att byta jobb.
Att handläggningen tar lång tid innebär också att utredningarna försvåras. Vårdpersonal och ansvariga chefer kan ha bytts ut, underlag kan saknas eller vara inaktuella, och de inblandade har svårare att minnas händelsen.
– Det riskerar även att leda till att viktiga erfarenheter inte kommer vårdens patientsäkerhetsarbete till del. När IVO lämnar sitt beslut kan så mycket ha förändrats i verksamheten att det som tas upp i beslutet är irrelevant, säger Maria Karlsson, projektledare för granskningen.
Enligt IVO beror de långa handläggningstiderna bland annat på bristande resurser, och en ökad specialisering inom vården. Samtidigt har myndighetens uppdrag vuxit och blivit mer komplext, vilket har ställt ökade krav på en medveten fördelning av resurser. Under 2024 utökade IVO sina resurser för handläggningen. Trots det har antalet genomförda utredningar minskat.
Granskningen visar vidare att IVO inte bedriver ett systematiskt riskanalysarbete baserat på den information som framkommer i klagomålsärenden. Klagomål kan analyseras som ett av flera underlag i andra ärendeslag men då när ett ärende redan är inlett. Klagomålen används därför inte effektivt som underlag för planering av exempelvis egeninitierade tillsynsinsatser.
IVO har ett omfattande och viktigt tillsynsuppdrag, som dessutom har utökats med flera regeringsuppdrag under senare år. Under 2024 och 2025 har IVO omorganiserat handläggningsprocessen. Riksrevisionen bedömer att det på sikt kan leda till effektivare handläggning av klagomål. Samtidigt kvarstår flera grundläggande problem som gör att IVO sannolikt inte kommer till rätta med bristerna i närtid.
Rekommendationer i korthet
Regeringen rekommenderas att ge IVO i uppdrag att ta fram en plan med bland annat tydliga tidsatta mål för när den stora ärendebalansen och den långa handläggningstiden för enskildas klagomål ska vara åtgärdade.
IVO rekommenderas bland annat att
- analysera orsaker till att vissa klagomålsärenden tar tid att utreda, samt utröna vilka åtgärder som bör vidtas
- systematisera informationen från enskildas klagomål för att kunna använda den i den övriga tillsynen och myndighetens riskanalysarbete
- säkerställa en funktionell IT-infrastruktur för att effektivisera handläggningen.
Läs mer i rapporten direkt på webben.
Presentation av granskningen
Ta del av en kort videopresentation, där Maria Karlsson, projektledare för granskningen berättar om Riksrevisionens viktigaste iakttagelser och rekommendationer.