Statens lärarlönesatsningar

– Karriärstegsreformen och lärarlönelyftet är ovanliga statliga ingrepp i lönebildningen. Det har framförts farhågor om att reformerna tränger undan huvudmännens egna satsningar på lärarlöner, och därför inte får avsedda effekter, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.

Om granskningen

Bakgrund

Trots flera satsningar för att höja attraktiviteten och statusen för läraryrket råder det fortfarande brist på behöriga lärare i skolan, och söktrycket till lärarutbildningarna har under lång tid varit lågt. Orsaker som framförts är bland annat lärarnas arbetsvillkor samt läraryrkets låga status och löneläge.

För att höja lärares löner, öka lärarlönespridningen och motivera särskilt yrkesskickliga lärare att söka sig till skolor med särskilt svåra förutsättningar har två statligt finansierade lärarlönesatsningar genomförts: karriärstegsreformen och lärarlönelyftet.

Karriärstegsreformen infördes 2013 och innebar att två nya karriärsteg infördes: förstelärare och lektor. Statsbidraget ska finansiera en löneökning med minst 5 000 kronor per månad för förstelärare om hen arbetar på en skola som inte bedöms ha särskilt svåra förutsättningar, och minst 10 000 kronor per månad på en skola som bedöms ha särskilt svåra förutsättningar. För en lektor ska löneökningen vara minst 10 000 kronor respektive 15 000 kronor i månaden.

Lärarlönelyftet infördes 2016 och syftar till att stimulera skolhuvudmän att ge särskilt kvalificerade lärare, förskollärare och fritidspedagoger högre lön. Lönehöjningen ska uppgå till i genomsnitt minst 2 500 och högst 3 500 kronor per person och månad.

Trots att staten har betalat ut över 37 miljarder kronor för satsningarna har inga utvärderingar gjorts av reformernas långsiktiga effekter på lönebildningen. Skolverkets roll i satsningarna har inte heller granskats.

Syfte

Granskningen ska svara på om statens lärarlönesatsningar är effektiva för att nå målsättningar för lärarlöner och lärarmobilitet.