A-kassorna, IAF och arbetslöshetsförsäkringen − mer kan göras för att främja likvärdigheten (RiR 2018:27)

Det finns betydande skillnader i hur ofta de olika a-kassorna utdelar sanktioner när arbetslösa inte söker jobb eller bryter mot reglerna på andra sätt. Riksrevisionen rekommenderar därför regeringen och Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) att säkerställa att a-kassorna får bättre vägledning i hur de ska hantera regelverket.

Den som är arbetslös kan genom arbetslöshetsförsäkringen ha rätt till arbetslöshetsersättning via någon av de 27 fristående a-kassorna. År 2017 utbetalades 12,4 miljarder kronor i arbetslöshetsersättning till drygt 220 000 arbetssökande. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) utövar tillsyn över a-kassorna.

Riksrevisionen har granskat likvärdigheten i a-kassornas bedömning av de underrättelser som Arbetsförmedlingen skickar till a-kassorna när en arbetssökande bryter mot villkoren i försäkringen, exempelvis genom att missköta sitt arbetssökande. Riksrevisionen har även granskat IAF:s tillsyn över a-kassorna och regelverket om hur försäkringen ska tillämpas.

Granskningen visar att det finns betydande skillnader mellan a-kassorna i hur ofta underrättelserna leder till sanktioner. Skillnaderna kan inte förklaras av att a-kassornas ärenden skiljer sig åt, eller av vilken utbildningsnivå och inkomst deras medlemmar har. En möjlig förklaring till skillnaderna är att a-kassorna tillämpar regelverket olika.

Granskningen visar samtidigt att den tillsyn som IAF bedriver över a-kassorna i huvudsak fungerar tillfredsställande. Men a-kassorna efterfrågar tydligare vägledning i form av föreskrifter och allmänna råd om hur reglerna ska tolkas.

Riksrevisionen rekommenderar därför regeringen att se över IAF:s uppdrag att förtydliga regelverket i försäkringen. IAF rekommenderas att utfärda allmänna råd om försäkringens tillämpning inom områden med oklar rättspraxis och där stora olikheter i tillämpningen av regelverket har konstaterats.