Riksrevisionen granskar innovationsfrämjande program

Förbättrad innovationskraft väntas bland annat kunna leda till fler hållbara lösningar på globala samhällsutmaningar och en ökad svensk konkurrenskraft. Ineffektiva satsningar riskerar dock leda till bristande hushållning med statliga medel och sämre möjligheter att nå näringspolitikens mål.

– Det är viktigt att innovationsprogrammen utformas så att de bidrar till de övergripande målsättningarna. Granskningen kommer därför att fokusera bland annat på hur staten styr, följer och prövar programmen, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Om granskningen

Bakgrund

En del av näringspolitiken handlar om att främja näringslivets innovationsförmåga. Det statliga innovationsfrämjandet är till stor del organiserat i innovationsprogram.

Innovationspolitiska insatser är dock svåra att utvärdera, eftersom programmen omfattar stora belopp och alla insatser inte kan förväntas generera lönsamma och användbara innovationer.

Detta innebär i sin tur risk för misshushållning med statens resurser på innovationsområdet, särskilt med tanke på att statens marknadskompletterande roll innebär relativt högt risktagande.

Dessutom har OECD tidigare varnat för att innovationsprogrammen bland annat riskerar att leda till bristande statlig kontroll och att deltagande aktörer sätter kortsiktiga vinningar framför långsiktiga samhällsmål.

Syfte

Strategiska samverkansprogram och strategiska innovationsprogram är två stora program med fokus på samverkan mellan myndigheter, näringsliv och akademi. Granskningen ska undersöka om de är effektivt utformade för att generera samhällsnyttiga innovationer som annars inte skulle komma till stånd. Granskningen kommer inte att mäta programmens resultat och effekter i termer av ekonomiska utfall, beviljade patent eller liknande.