Konkurrensverkets tillsyn: otydliga prioriteringar och svag intern kontroll

Konkurrensverket arbetar för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för konsumenterna. I verksamheten ingår även att bedriva tillsyn över offentliga upphandlingar.

En stor del av tillsynsverksamheten utgår från tips om otillåtna samarbeten, till exempel karteller, och andra överträdelser av konkurrens- och upphandlingslagstiftning. Myndigheten får årligen runt tusen sådana tips, och måste effektivt prioritera vad som är mest angeläget att utreda vidare. Ett viktigt instrument för detta är Konkurrensverkets prioriteringspolicy, som anger vilka faktorer som ska beaktas vid prioriteringsbeslut.

Riksrevisionens granskning visar att policyn endast undantagsvis används när myndigheten utreder inkomna tips, och att den därför bara har begränsad praktisk betydelse. Ofta är det andra faktorer som får avgöra vilka insatser som genomförs, exempelvis myndighetens resursläge.

Vidare visar granskningen att misstankar om korruption i princip aldrig ligger till grund för en utredning, trots att detta utgör en punkt i prioriteringspolicyn och myndigheten har konstaterat att misstankar om korruption förekommer frekvent inom tillsynen.

Policyn används inte heller under pågående fördjupade utredningar, som kan vara mycket resurskrävande, för beslut om åtgärder eller nedläggning av utredningen.

– Granskningen tyder på att Konkurrensverket kan använda sina resurser bättre. Ineffektivitet i tillsynen kan leda till sämre konkurrens med högre priser och konsekvenser för samhällsekonomin. Dessutom ökar risken för felaktiga offentliga upphandlingar, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Bristerna är större inom konkurrenstillsynen än inom tillsynen av upphandlingar. Problemen förvärras av att Konkurrensverkets interna kontroll, som skulle kunna fånga upp dessa problem, är svag. Riksrevisionen bedömer att detta även är en förklaring till att utredningstiderna i vissa fall är långa.

– Bristerna innebär att tillsynsarbetet inte blir lika systematiskt och effektivt som det skulle kunna vara. Därmed ökar risken för att Konkurrensverket lägger resurser på fel ärenden, eller gör olika bedömningar i ärenden med liknande förutsättningar, säger Jesper Fagerberg, projektledare för granskningen.