Riksrevisionen granskar administrationen av sjuklönekostnader

– Jämfört med de beräkningar som gjordes inför reformens genomförande blev statens kostnader nästan tre gånger högre. Och det före pandemin. Att administrationen i stor utsträckning är automatiserad, och påverkas av delat myndighetsansvar, gör att vi anser det vara relevant att granska effektiviteten i systemet, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Om granskningen

Bakgrund

Sedan 1992 är det arbetsgivarnas ansvar att betala sjuklön till de anställda vid korttidssjukskrivningar i upp till 14 dagar. För att skydda mindre arbetsgivare från höga sjuklönekostnader infördes ett kompensationssystem, som sedan dess har gjorts om vid flera tillfällen.

Den nuvarande förmånen heter ”ersättning för höga sjuklönekostnader” och trädde i kraft den 1 januari 2015. För att förenkla för arbetsgivare att ta del av ersättningen ändrades den så att arbetsgivarna inte behöver ansöka om ersättning när sjuklönekostnaderna blir så höga att kompensationen börjar gälla. Istället beräknas ersättningen utifrån den så kallade arbetsgivardeklarationen och betalas ut av Skatteverket, på uppdrag av Försäkringskassan.

Sedan dess har utgifterna för ersättningen varit högre än förväntat, samt ökat konstant. Administrationen av förmånen är dessutom ett exempel på en process med delat ansvar, där Skatteverket genomför beslut som Försäkringskassan har fattat. Det kan bland annat innebära en risk för oklar ansvarsfördelning mellan myndigheterna. Det kan i sin tur påverka kontrollarbetet och medföra en ökad risk för felaktiga utbetalningar.

Syfte

Granskningen ska svara på om systemet för ersättning av sjuklönekostnader är utformat så att risken för felaktiga utbetalningar minimeras på ett effektivt sätt.