Bristfälliga åtgärder mot tågförseningar

För att minska störningarna i järnvägstrafiken har regering och riksdag infört de två styrmedlen kvalitetsavgifter och regressrätt*. Riksrevisionen har granskat om styrmedlen fungerar som det var tänkt. Den övergripande slutsatsen är de saknar vissa förutsättningar för att effektivt kunna motverka tågförseningar.

– Kvalitetsavgifter och regressrätt har på en övergripande nivå inte påtagligt minskat problemen med förseningar – varken de som orsakas av brister hos järnvägsföretagen eller de som beror på fel inom driftledningen eller järnvägsinfrastrukturen, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Riksrevisionen har identifierat ett antal brister i de båda systemens konstruktion och tillämpning. Till exempel har kvalitetsavgifterna inte baserats på tillräckligt bra analyser av hur de ska leda till färre förseningar.

Bristerna har också lett till att de administrativa kostnaderna för regressystemet har blivit oproportionerligt stora i förhållande till de ersättningar som betalas ut, samt att planering, prioritering och genomförande av förebyggande åtgärder inte gjorts på det mest effektiva sättet.

Granskningen visar vidare att regressrätt endast kompenserar godstrafikföretagen för en mindre del av kostnaderna vid förseningar, och att den omfattande manuella hantering som systemet kräver i vissa fall gör det ekonomiskt ointressant för järnvägsföretagen att ansöka om ersättning.

Det saknas dessutom effektiva incitamentsstrukturer inom Trafikverket eftersom kostnaderna för förseningarna inte belastar de verksamhetsområden som är ansvariga för bristerna.

– Kvalitetsavgifterna är mer fördelaktigt utformade för järnvägsföretag än för Trafikverket, vilket gör att Trafikverket betalar mer trots att de orsakar mindre förseningar. Det beror bland annat på att Trafikverket betalar för alla sina förseningar medan järnvägsföretagen inte betalar för sina så kallade följdförseningar, säger Sherzod Yarmukhamedov, projektledare för granskningen.