Riksrevisionen granskar främjandet av de nationella minoritetsspråken

– De nationella minoritetsspråken är en viktig del av vårt gemensamma kulturarv som riksdagen varit tydlig med att vi ska bevara. Nu vill vi veta om de statliga insatserna kan bli effektivare, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.

Om granskningen

Bakgrund

Sedan år 2000 är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska erkända av riksdagen som nationella minoritetsspråk. Minoriteterna skiljer sig åt i storlek men beräknas tillsammans utgöra ungefär 10 procent av Sveriges befolkning.

Sverige har åtagit sig att stödja språken så att de hålls levande. Det innebär att de nationella minoriteterna ska ha möjligheter att använda och utveckla sitt modersmål. Regeringen har därför gett flera myndigheter i uppdrag att bevara och främja de nationella minoritetsspråken, såväl genom egna insatser som genom stödjande insatser riktade mot bland annat kommuner.

Trots statens insatser finns det indikationer på att utvecklingen går långsamt och att minoriteternas rättigheter på språkområdet inte alltid tillgodoses. Allt färre personer talar språken och en lägre andel berättigade elever läser minoritetsspråk som modersmål jämfört med andra modersmål. Vissa kommuner har svårt att leva upp till minoritetslagens bestämmelser om att erbjuda förskola på minoritetsspråk, och Sverige har återkommande fått kritik för att inte tillgodose rätten till undervisning i nationella minoritetsspråk enligt den europeiska språkstadgan och ramkonventionen.

Syfte

Granskningen ska svara på om statens insatser för att hålla de nationella minoritetsspråken levande är effektiva.