Utgift eller inkomstavdrag? – Regeringens hantering av det tillfälliga sysselsättningsstödet (RiR 2004:26)

Regeringens beredning av sysselsättningsstödet har inte varit tillfredsställande. Bristerna gäller regeringens prognoser och remissförfarande samt informationen till riksdagen. Regeringen har inte följt riksdagens rekommendationer om att ta in skriftliga synpunkter när ett lagförslag bereds. Bristfälliga prognoser har bland annat resulterat i att stödet blev 63 procent dyrare än beräknat år 2003. Stödet har inte utformats i enlighet med budgetlagens bruttoredovisningsprincip och finansierades inte genom prioriteringar inom ramen för utgiftstaket.

Riksrevisionen har granskat regeringens hantering av det tillfälliga sysselsättningsstödet till kommuner och landsting. Det närmare syftet med granskningen har varit att undersöka hur stödet har beretts och följts upp på central nivå och vilken information som delgetts riksdagen.

Sysselsättningsstödet infördes år 2002 och är en så kallad skattekreditering som redovisas som ett inkomstavdrag på statsbudgetens inkomstsida. Det innebär bland annat att utgiftstaket inte behöver innebära någon restriktion.

Riksrevisionen pekar på brister i det beslutsunderlag som regeringen presenterat för riksdagen. Regeringen har inte genomfört den grundliga analys som krävs för att åstadkomma pålitliga och korrekta prognoser. Stödet blev också 2 miljarder kronor dyrare än de 3 miljarder kronor som det hade budgeterats till (2003). Oklara mål för stödet, brist på motivering till avvikelsen från budgetlagen och en remissbehandling av förslaget som endast skett muntligt, och i sak endast rört begränsade delar av förslaget, har också påverkat beslutsunderlaget negativt.

Riksrevisionen rekommenderar förändringar som innebär att skattekrediteringar liknande sysselsättningsstödet omgärdas av samma restriktioner som gäller för anslag på statsbudgetens utgiftssida. Syftet är att stärka budgetdisciplinen och förbättra möjligheterna att kontrollera kostnadsutvecklingen.