Statliga myndigheters skydd mot korruption (RiR 2013:2)

Alltför många stora myndigheter saknar kunskap om hur utsatta de är för korruption. Många saknar också viktiga åtgärder för att motverka korruption.

Även om Sverige är relativt förskonat från korruption har de senaste åren visat att korruption förekommer, också inom statliga myndigheter. I den här granskningen visar Riksrevisionen hur statliga myndigheter skyddar sig mot korruption och vilka insatser regeringen har vidtagit för att stärka myndigheternas skydd.

Många myndigheter har inte analyserat korruptionsriskerna och saknar centrala åtgärder mot korruption, även om de verkar inom områden med kända risker. Enskilda åtgärder som riktlinjer och policyer mot mutor är inte tillräckligt. Det är riktade åtgärder mot identifierade risker och ett aktivt ledarskap som kan göra skillnad. Riksrevisionen drar även slutsatsen att förordningen om intern styrning och kontroll inte har haft någon avgörande påverkan på myndigheters arbete mot korruption.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att överväga ett tydligt krav på alla myndigheter att värdera risker för korruption. Regeringen bör också överväga att ge ett departement ansvar att följa upp hur statlig förvaltning beaktar korruptionsfrågor och se till att det finns ett fungerande nätverk för att diskutera korruption.

Riksrevisionen rekommenderar även att varje myndighet inför rutiner för att anmäla misstankar om korruption och oegentligheter. Frågor som gäller korruption bör inkluderas i alla myndigheters arbete med etik och värdegrund.

I granskningen ingår samtliga 65 myndigheter som ska följa förordningen om intern styrning och kontroll. Fallstudier har gjorts på sex myndigheter som verkar inom områden med kända risker för korruption: Energimyndigheten, Försäkringskassan, Linköpings universitet, Migrationsverket, Trafikverket och Tullverket.