Överenskommelser mellan regeringen och SKL inom hälso- och sjukvården – frivilligt att delta men svårt att tacka nej (RiR 2014:20)

Regeringens överenskommelser med SKL sätter fokus på angelägna områden inom hälso- och sjukvården. Men de kan också leda till att landstingen styrs alltför mycket och att de egna initiativen hämmas. Regeringen bör förändra sin användning av överenskommelser så att landstingen får större utrymme för egna initiativ och kan planera bättre.

Riksrevisionen har granskat regeringens styrning av hälso- och sjukvården genom överenskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Bakgrunden till granskningen är bland annat att antalet överenskommelser mellan staten och SKL har ökat.

Granskningen visar att regeringen, genom att införa tydligare ekonomiska incitament och detaljerade krav har gjort överenskommelserna till ett kraftfullt styrmedel. Även om överenskommelserna formellt sett är frivilliga är det i praktiken närmast omöjligt för både SKL och landstingen att stå utanför.

Samtliga överenskommelser gäller väsentliga förbättringsområden inom vården och används bland annat för att förstärka effekten av lagstiftning. Granskningen pekar bland annat på risker för att överenskommelserna styr landstingens verksamhet för mycket. Varje ny överenskommelse ska hanteras av samma landsting som hanterar de redan pågående och den samlade bördan av detta kan inte bortses ifrån. Landstingens strävan att uppnå överenskommelserna kan också leda till alltför enkla lösningar på komplexa problem i vården.

Granskningen visar också att regeringens styrning genom överenskommelser har inneburit att de olika aktörernas uppdrag har förskjutits något, vilket skapat svårhanterliga roller för både Socialstyrelsen och SKL.

Riksrevisionen bedömer att överenskommelserna styr landstingen till den grad att balansen rubbats mellan landstingen och staten när det gäller styrningen av vården.

Riksrevisionen rekommenderar därför regeringen att bland annat minska antalet överenskommelser så att landstingen klarar att ta emot dem, ge landstingen rimliga förutsättningar att planera samt att vara restriktiv med prestationsersättning.