Uppföljning

Riksrevisionens sammanfattande slutsats är att samhällets insatser inte täcker de behov som finns, och att det arbete som görs skulle kunna ge bättre effekter om vissa brister åtgärdades. Insatserna för att minska återfall i brott är för få i relation till de bedömda behoven, och de görs ofta inte koordinerat eller tillräckligt snabbt. När vissa avgörande åtgärder uteblir finns dessutom en risk att tidigare insatser blir bortkastade.

Rekommendationer till regeringen:

• Ställ tydligare krav på samverkan mellan myndigheter som är ansvariga för återfallsförebyggande insatser och ta initiativ till att kommuner och landsting ska samverka med Kriminalvården.
• Se till att direktiven till myndigheter som är ansvariga för återfallsförebyggande insatser är samstämmiga vad gäller krav på samverkan, i instruktioner och regleringsbrev.
• Utred hur kostnader för olika återfallsförebyggande insatser ska fördelas för att stärka samverkan mellan berörda aktörer.
• Initiera samhällsekonomiska analyser som inkluderar långsiktiga kostnader och besparingar i övervägandena för insatser.
• Ta tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och andra ansvariga myndigheter fram en nationell handlingsplan för att utveckla det återfallsförebyggande arbetet.
• Se till att det blir obligatoriskt för Kriminalvården att erbjuda kompletterande utbildning för de klienter som inte har någon fullständig gymnasieutbildning.

Rekommendationer till Kriminalvården:

• Vidta lämpliga åtgärder för att samverkan med andra ansvariga myndigheter i verkställighetsplaneringen ska starta så tidigt som möjligt – i god tid före frigivning och helst redan under häktestiden.
• Se till att det skapas ett ”tvärprofessionellt team” runt varje klient och att dessa team får möjligheter att följa klienten.
• Bli mer pådrivande i samverkan genom att tillsätta en samordnare som ansvarar för kontakterna med alla aktörer kring respektive klient.
• Arbeta för att en aktörsgemensam individuell plan för varje klient kommer till stånd och att de planerade och påbörjade insatserna fullföljs.
• Verka för att frivilligorganisationer kopplas in i högre grad än för närvarande.
• Se till, i samband med att det nya uppföljningssystemet inom myndigheten införs, att de återfallsförebyggande insatser som görs följs upp och utvärderas.

Riksdagens behandling av regeringens skrivelse

I sin skrivelse till riksdagen om granskningen instämde regeringen i huvudsak med Riksrevisionens slutsatser. Regeringen ansåg att det återfallsförebyggande arbetet behövde stärkas så att klienterna i större utsträckning fick del av sådana insatser som de bedömts behöva. Regeringen såg det som särskilt angeläget att utveckla samverkan mellan de berörda aktörerna. Dessutom instämde regeringen i Riksrevisionens bedömningar av bland annat uppföljning, behov av utbildning för intagna och tidig identifikation av klienters behov. På två punkter – att låta utreda fördelningen av kostnader mellan aktörer och att initiera samhällsekonomiska analyser – instämde regeringen endast delvis i Riksrevisionens rekommendationer.

Justitieutskottet skrev med anledning av skrivelsen att utskottet, i likhet med regeringen, bedömde att Riksrevisionens rekommendationer i huvudsak var adekvata och väl underbyggda. Utskottets förslag var att lägga skrivelsen till handlingarna, vilket riksdagen biföll.

Regeringens och myndigheternas åtgärder

I budgetpropositionen för 2016 föreslog regeringen en ökning av Kriminalvårdens anslag med 25 miljoner kronor årligen för att stärka myndighetens förutsättningar för effektiva utslussningsåtgärder och för att utveckla samverkan med berörda aktörer. Regeringen gav i december 2015 Kriminalvården ett uppdrag om förstärkta insatser i arbetet med utslussning i syfte att öka klienternas förutsättningar för att inte återfalla i brott. Uppdraget redovisades i mars 2018 och Kriminalvården uppger att man nu arbetar med att utveckla och förstärka myndighetens arbete med utslussning. Fler intagna placeras på anstalter med lägre säkerhetsklass och därmed finns möjlighet till fler frigivningsförberedande insatser. Goda resultat av elektronisk övervakning bidrar enligt Kriminalvården till en bättre kontroll av internernas vistelse utanför anstalten. Kriminalvården har tillsammans med Arbetsförmedlingen satsat på arbetsmarknadsutbildningar med lovande resultat när det gäller att få ett arbete efter verkställt straff. Andelen klienter som får del av dessa utslussningsåtgärder har ökat, uppger Kriminalvården. Ett hinder för utslussning är dock att många interner har så korta straff att man inte hinner med att utföra alla åtgärder i utslussningen.

Under 2016 inrättade Kriminalvården en numera avvecklad nationell samordnare för myndighetens samverkan med andra relevanta aktörer samt inledde samverkan med kommuner och landsting. Mot bakgrund av Riksrevisionens granskning tillsatte regeringen samma år en utredning med uppdrag att lämna förslag på en modell för samverkan om återfallsförebyggande insatser. Utredningen resulterade 2017 i en rapport med bland annat förslag om ett inslussningsprogram för klienter efter villkorlig frigivning, med samordnat stöd från Kriminalvården och samhällsaktörer på klientens hemort. Regeringen gav i april 2018 Kriminalvården i uppdrag att inleda en försöksverksamhet med inslussning, och Kriminalvården uppger i dag att man arbetar intensivt med inslussning av frivilligorganisationer. Brottsförebyggande rådet (Brå) ska efter sommaren 2020 utvärdera försöket och bland annat redovisa förutsättningarna för att fortsätta en nationell inslussning. Den avvecklade nationella samordnarens uppgifter har numera övertagits av ett antal inslussningsgrupper.

Efter granskningen fick även Kriminalvården i uppdrag att utreda förutsättningarna för att erbjuda kompletterande gymnasieutbildning i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer. Kriminalvården uppger nu att man har fortsatt arbetet med att öka tillgängligheten till och genomströmningen i vuxenutbildningen, bland annat genom att öka möjligheten till distansstudier för yrkesutbildning på gymnasial nivå och genom att prioritera klienter som inte har fullföljt gymnasieutbildningen när det är fler sökande än platser. Ett problem är dock att det behövs ett bättre digitalt systemstöd, och att det är svårt att hitta ett sådant på marknaden som klarar komplexiteten i Kriminalvårdens vuxenutbildning. Kriminalvården försöker därför hitta alternativa lösningar.

I övrigt har Kriminalvården sedan Riksrevisionens granskning arbetat med att utveckla sin verkställighetsplanering. Detta har enligt Kriminalvården inneburit en bättre samverkan med andra aktörer i denna planering, och att denna dessutom inleds tidigare. Kriminalvården menar dock att verkställighetsplaneringen behöver utvecklas ytterligare.

Avslutande bedömning och kommentarer

Denna uppföljning talar starkt för att både Kriminalvården och regeringen har haft nytta av Riksrevisionens granskning. Båda har vidtagit åtgärder, helt eller delvis till följd av granskningen, och rekommendationerna har till stora delar blivit omhändertagna. Kriminalvården uppger att åtgärderna haft en positiv effekt på det återfallsförebyggande arbetet. Det finns dock områden som fortfarande har brister, till exempel när det gäller att slussa ut interner som suttit inne så kort tid att man inte hinner med att vidta alla nödvändiga åtgärder. I övrigt bedömer Riksrevisionen att de brister som blev uppdagade i granskningen i allt väsentligt har blivit omhändertagna på något sätt. Därför förväntar vi oss inga ytterligare åtgärder med anledning av denna granskning.