Granskning av budgetpropositionen för 2017 (RiR 2016:27)

Regeringens beräkningar underskattar de offentliga utgifterna då de bortser från hur förändringar i befolkningens storlek och ålderssammansättning påverkar kommunernas utgifter för vård, skola och omsorg. Detta leder även till att finanspolitikens långsiktiga hållbarhet överskattas.

Riksrevisionen granskar återkommande regeringens redovisning i budgetpropositionerna. Årets granskning tar avstamp i frågor om transparens och tillämpning av det finanspolitiska ramverket.

Granskningen visar att regeringens budgetberäkning bygger på antaganden som innebär en stram utgiftspolitik på 2–4 års sikt. Det skulle medföra lägre servicenivåer och ersättningsgrader i de offentliga välfärdssystemen. Detta framgår inte tydligt i budgeten som lämnas till riksdagen. Riksrevisionen rekommenderar att redovisningen kompletteras med alternativa beräkningar som belyser utgifternas utveckling vid bibehållet välfärdsåtagande. Beräkningarna kan även bidra till att förbättra uppföljningen av utgiftstaket och de långsiktiga hållbarhetsberäkningarna.

I regeringens budget är det strukturella sparandet för 2017 lägre än både nuvarande överskottsmål på 1 procent av BNP och det föreslagna nya målet på 1/3 procent. Trots ett starkt konjunkturläge faller det strukturella sparandet 2017. Även om temporärt höga migrationskostnader räknas bort faller sparandet. Enligt principerna i det finanspolitiska ramverket bör regeringen i en sådan situation föreslå åtgärder som stärker det strukturella sparandet.

I granskningen lämnas även en rekommendation om att regeringen bör öka finanspolitikens förutsägbarhet och tydlighet under övergången till ett nytt överskottsmål. Vidare diskuteras ett antal risker som om de realiseras kan leda till offentligfinansiella problem.