Uppföljning

När det gäller budgetberäkningens medelfristiga perspektiv så framförde Riksrevisionen att den bör kompletteras med alternativa scenarier. I de ordinarie beräkningarna stärks den offentliga sektorns finansiella sparande till följd av de beräkningsantaganden som görs. Antagandena ger en svag utgiftsutveckling som, om den realiseras, innebär lägre personaltäthet i de offentligt finansierade välfärdstjänsterna och lägre ersättningsgrad i de statliga transfereringarna till hushållen. Genom att även redovisa alternativa scenarier som beskriver utvecklingen under antagandet om att det offentliga åtagandet bibehålls kan regeringen stärka underlaget för den finanspolitiska diskussionen.

I granskningen lämnades även en rekommendation om hur regeringen kunde öka förutsebarheten i finanspolitiken i samband med att regeringen lämnade förslag om nytt överskottsmål. Då det nya målet sannolikt skulle komma att träda i kraft 2019 ansåg Riksrevisionen att regeringen kunde öka finanspolitikens förutsebarhet genom att ange ett riktmärke för den offentliga sektorns strukturella sparande för 2018. Riktmärket skulle då uttrycka en anpassning mot det nya överskottsmålet.

När det gäller regeringens motivering av nya utgiftstak ansåg Riksrevisionen att dessa bör innehålla regeringens syn på avvägningen mellan offentliga utgifter och skattepolitikens långsiktiga inriktning. I samband med en sådan redovisning bör regeringen även ge sin syn på hur det offentliga åtagandet bör utvecklas på längre sikt.

I granskningen framfördes också att regeringen i de ekonomiska propositionerna bör tillhandahålla en analys av väsentliga risker som kan komma att påverka de offentliga finanserna i ett tio–femtonårsperspektiv. Analysen bör syfta till att tidigt upptäcka, utreda och diskutera riskernas betydelse samt eventuella behov av åtgärder.

I granskningen lämnades även flera rekommendationer om hur de långsiktiga hållbarhetsberäkningarna kan utvecklas.

Efter granskningen

Regeringen behandlade granskningen i skrivelse 2016/17:138. Där instämmer regeringen delvis i det som Riksrevisionen framhållit avseende behovet av transparens och tydlighet i budgetpropositionen. Vidare framhåller regeringen att den kontinuerligt arbetar med att utveckla innehållet i propositionen i den riktning som Riksrevisionen rekommenderar. Detta gäller bland annat redovisningen av risker som kan komma att påverka de offentliga finanserna och beräkningarna av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet. På ett antal punkter delar dock inte regeringen Riksrevisionens syn.

När det gäller budgetberäkningens medelfristiga perspektiv framhåller regeringen bland annat att utgångspunkten för finanspolitiken i de ekonomiska propositionerna måste vara en prognos som är baserad på den politik som riksdagen har beslutat om, och den nya politik som regeringen föreslår i den aktuella propositionen. Regeringen menar även att den huvudsakliga välfärdsproduktionen sker i den kommunala sektorn och att det finns beräkningar som beskriver det reala kostnadstrycket i denna sektor.

Avseende behovet av riktmärke för sparandet 2018 delar regeringen inte Riksrevisionens syn om att det råder oklarhet om vilket mål som regeringen avser att nå. Uppföljningen sker i förhållande till det av riksdagen beslutade överskottsmålet.

När det gäller motiven till nya utgiftstak delar regeringen Riksrevisionens syn på att det finns ett nära samband mellan utgiftstakets nivå, skattepolitikens inriktning och det finansiella sparandet i den offentliga sektorn. Regeringen menar emellertid att det av praktiska skäl är svårt att på ett ingående sätt bedöma utgiftstakets förhållande till utvecklingen på inkomstsidan därför att prognoserna är så osäkra. I och med skrivelsen ansåg regeringen att granskningsrapporten var färdigbehandlad.

Granskningen riksdagsbehandlades i bet. 2016/17:FiU20, där utskottet föreslog att riksdagen skulle lägga skrivelsen handlingarna. Utskottet föreslog också två tillkännagivanden till regeringen med anledning av motionsyrkanden i en följdmotion till skrivelsen. De två tillkännagivandena handlade om att regeringen bör redovisa sysselsättningseffekter av de reformer som föreslås och aviseras i budgetpropositionen samt att regeringen bör sätta utgiftstak så att de återfår sin styrande effekt. Riksdagen biföll utskottets förslag.

I 2017 års ekonomiska vårproposition (2016/17:100) redovisade regeringen hållbarhetsberäkningar som i flera avseenden utvecklats enligt de rekommendationer som lämnades i granskningen.