Resultat

Teracom vill byta inriktning

Ursprunget till Teracoms verksamhet återfinns i marknäten för radio och tv i Sverige, och bolagets uttalade samhällsuppdrag är nära knutet till marknäten. En viktig aspekt av samhällsuppdraget är att marknäten ska kunna fungera också i kris- och beredskapssituationer. Under sin historia som självständigt bolag har dock Teracomkoncernen också bedrivit olika typer av sidoverksamheter till marknäten. Den största av dessa är verksamheten inom dotterbolaget Boxer, som säljer betal-tv-abonnemang för marknätet. I en pågående strategisk nyorientering planerar dock Teracomkoncernen (juni 2016) att sälja Boxer. I den framtida Teracomkoncernen vill ledningen i stället att olika telekomverksamheter ska växa, verksamheter med svag eller ingen anknytning till marknäten.

Regeringen har inte tagit ställning till den nya strategin

Enligt Riksrevisionen är de planerade förändringarna av Teracomkoncernen så stora att regeringen behöver ta aktiv ställning till den nya inriktningen. Nysatsningen är också förknippad med flera olika risker. Förutom de nya verksamheternas rena affärsrisker kan en orientering bort från marknäten för radio och tv innebära att samhällsuppdraget marginaliseras. Nyorienteringen innebär också att Teracom kommer in på fler konkurrensutsatta marknader. Riksrevisionen bedömer att risken därmed ökar att Teracom hämmar privat företagande. Denna risk kan förstärkas av att Teracom på olika sätt har bättre förutsättningar än privata aktörer, bl.a. på grund av överkapitalisering i form av ett stort eget kapital. Teracoms monopol på marknätssändningar innebär också förutsebara intäkter för långt tid framåt, vilket privata aktörer inte kan räkna med.

För stora delar av Teracoms verksamheter saknas motiv för statligt ägande

Teracoms nyorientering aktualiserar också frågan om huruvida staten behöver äga hela eller delar av koncernen. Riksrevisionens bedömning är att den kärna i Teracoms verksamhet som har ett uttalat samhällsuppdrag – dvs. marknäten – bör behållas i statlig ägo, med tanke särskilt på dess roll för krisberedskapen. Övriga verksamheter bör enligt Riksrevisionen bedömas utifrån sitt bidrag till detta samhällsuppdrag.

Vissa av sidoverksamheterna bidrar tydligt till att sänka kundernas kostnader för att sända i marknätet, t.ex. inplacering av utrustning i Teracoms master eller tjänster där Teracoms servicekår hyrs ut. Det är osäkert om sådan verksamhet kan skiljas från själva marknätsdriften utan negativa konsekvenser. Betal-tv-verksamheten i Boxer lämnar visserligen ett stort bidrag till marknätets kostnader men behöver inte ägas av Teracom för att göra det. Verksamheter inom Teracoms nyorientering bidrar för närvarande inte alls till marknätets kostnader och det är osäkert om de kommer att göra det i framtiden.

Sammantaget bedömer Riksrevisionen därför att det är befogat av staten att behålla marknätsverksamheten och några verksamheter som är svåra att separera från marknäten. Övrig verksamhet, inklusive telekomverksamheten, behöver enligt Riksrevisionen inte vara statligt ägd utifrån nuvarande samhällsuppdrag.

Regeringen har inte tagit ställning till om huruvida Teracom bör vara ett verktyg för fler politikområden

Teracomkoncernens ledning argumenterar för att bolaget ska få ett nytt samhällsuppdrag som exempelvis inkluderar säkra teleförbindelser mellan myndigheter. Utifrån en sådan förändring av samhällsuppdraget skulle Teracom kunna vara ett verktyg för fler politikområden än i dag. Riksrevisionen har inte i sak bedömt huruvida ett nytt samhällsuppdrag är lämpligt men konstaterar att det är en fråga som regeringen behöver ta ställning till. Ett kraftigt förändrat samhällsuppdrag skulle också kunna förändra bedömningen av vilka delar av koncernens verksamheter som bör vara i statlig ägo.

Det är inte självklart att aktiebolagsformen är lämplig för marknäten

Även om Riksrevisionen bedömer att marknäten bör vara statligt ägda är det inte självklart att den nuvarande organisationsformen med ett vinstdrivande aktiebolag är den lämpligaste. Den statliga ägarstyrningen går till stora delar ut på att de statliga bolagen ska agera under villkor som liknar villkoren för privata företag. Om denna ambition drivs till sin spets kan de fördelar med statligt ägande som finns ur beredskapssynpunkt undergrävas.

Marknätsmarknaderna är statiska men behandlas som om de vore dynamiska

Riksrevisionen bedömer att monopolen för marknät bör betraktas som naturliga, dvs. att stordriftsfördelarna är sådana att det inte är realistiskt att förvänta sig att andra aktörer ska kunna konkurrera med Teracom på dessa marknader. I praktiken finns också insikten hos alla relevanta instanser (Regeringskansliet, PTS, MPRT samt public service-bolagen) om att Teracom är den enda realistiska leverantören av marknätstjänster. Ändå används en styrning och reglering som är anpassad efter marknader med normala konkurrensförhållanden. Som en följd av detta engageras en rad offentliga instanser för att bestämma hur mycket Teracoms kunder ska betala för utsändningstjänster. Sveriges Radio och Sveriges Television utlyser offentliga upphandlingar, trots att Teracom är självskriven leverantör. PTS använder administrativa resurser för att ingående analysera sakförhållanden som är väl kända och för att utöva tillsyn av Teracom. Teracom i sin tur måste särredovisa kostnader enligt ett komplicerat system. Teracom motsätter sig dock delar av PTS beslut, och därför har frågan om priset överklagats.

Riksrevisionen bedömer att det nuvarande arrangemanget, där marknätsmark-naderna behandlas som de vore dynamiska, är ineffektivt på två sätt. Dels används offentliga resurser i ett nollsummespel som i grunden handlar om huruvida högst ett tiotal miljoner ska användas inom public service-bolagen eller delas ut som vinst till ägaren staten. Dels bidrar utformningen av prisregleringen till att trycket på Teracom att effektivisera sin verksamhet minskar.