Slutsatser

Tillgångsvärdena i investeringssparkonto är stora

Sedan inför­an­det har nästan 2,2 miljoner privatpersoner öppnat ett investerings-spar­konto. Det finns ingen särredovisad officiell statistik över tillgångarna i invester­ings­sparkonto. Utifrån de kontrolluppgifter som rapporteras till Skatteverket kan dock kapitalunderlaget beräknas, som är en grov uppskattning av de samlade tillgångs­värdena på investeringssparkonton. Kapitalunderlaget uppgick 2017 till 707 miljar­d­er kronor. Det motsvarar en tredjedel av tillgångsvärdena i sådana finansi­ella instrument som får förvaras i investeringssparkonto.

Det finns statistik över fondsparande i investeringssparkonto, som publiceras av Fondbolagens förening. Enligt denna statistik, som inte är heltäckande, upp­gick fondförmögenheten i investeringssparkonto i slutet av 2017 till 306 miljarder kronor. Det motsvarar 26 procent av värdena i hushållens direktägda fond­andelar och 43 procent av kapitalunderlaget. Av fondförmögenheten i investerings-sparkonto var 37 procent placerade i aktie­fonder, 49 procent i blandfonder och 12 pro­cent i räntefonder.

Investeringssparkonto har förenklat deklarationen för aktiesparare men ökat komplexiteten i skattesystemet

Enligt Riksrevisionens bedömning har införandet av investeringssparkonto lett till att aktiesparande har förenklats. Det har blivit enklare att deklarera, eftersom det lämnas kontroll­uppgift på schablonintäkten och den enskilde spararen inte behöver lämna någon redovisning. Deklaration av vinst och förlust har tidigare varit en stor källa till fel i deklarationen. Enligt Skatteverkets slumpmässiga kontroller gjorde mer än hälften av personerna som sålde aktier 2005–2007 fel i redovis­ning­en. Det är inte känt hur stort detta problem har varit på senare år.

Investeringssparkonto har vidare förenklat aktiesparande genom att spararen inte behöver ta skattemässiga hänsyn vid omplaceringar inom investerings­sparkonto. De transaktionskostnader som är förknippade med omplaceringar har därmed minskat.

Vissa aspekter av aktiesparande har emellertid blivit krångligare. Det gäller deltagan­­de i vissa nyemissioner och börsintro­duk­tioner, där investerings­sparkonto inte alltid är möjligt att använda. Det gäller även när ett före­tag delar ut aktier i ett dotter­­­bolag och dotterbolaget inte blir noterat i rätt tid. Innan dotterbolaget noteras är aktierna nämligen så kallade kontofrämmande tillgångar och får förvaras på ett investeringssparkonto enbart under en begränsad tid.

Riksrevisionen bedömer att införandet av investeringssparkonto inte har lett till lika tydliga förenklingar för fondsparande som för aktiesparande. Det var redan innan investeringssparkonto infördes enkelt att deklarera försäljning av fondandelar, eftersom kontrolluppgift sedan 1997 lämnas på vinster och förluster.

Vidare innebär förekomsten av parallella skatteregler för direktägda finansiella instrument att sparare som inte vill betala mer skatt än nödvändigt måste utvärdera om investeringssparkonto är en skattemässigt förmånlig sparform eller inte. Detta medför kostnader i form av analysarbete. Att göra en sådan analys är inte helt enkel, eftersom beskattningsprinciperna skiljer sig åt mellan investerings­sparkonto och konventionell beskattning.

Investeringssparkonto är inte skattemässigt tydligt förmånligt

Riksrevisionen har granskat beskattningen av investeringssparkonto och jämfört den med konventionell beskattning för tre vanliga finansiella tillgångar: svenska aktier, aktiefonder och räntefonder.

Enligt Riksrevisionen var beskattningen av räntefonder inom ramen för investeringssparkonto förmånlig när sparformen infördes, förutom vid långa innehavs­tider. Höjningarna av schablon­räntan har dock gjort investerings-sparkonto till en sparform som inte är skatte­mäs­sigt förmånlig för räntefonds­sparande, oavsett innehavstid. Vidare har höjningarna av schablonräntan varit av en sådan storlek att den skatte­mässiga neutrali­teten i förhållande till konventionell beskattning har minskat för räntefondssparande. Dessa slut­sats­er baseras på beräkningar av effek­tiva skatte­satser för den avkastning som i ett normalt ränteläge kan förväntas på sparande i räntefonder som placerar i svenska statsobligationer.

De effektiva skattesatserna på den avkastning som i ett normalt ränteläge kan förväntas på aktier och aktie­fonder är enligt Riksrevisionens beräkningar betydligt lägre i investerings­spar­konto än vid konventionell be­skatt­­ning, förutom vid mycket långa innehavstider. I investerings­sparkonto bär dock spararen hela den risk som är förknippad med aktiesparande, eftersom skatten schablonberäknas och ska betalas oavsett om tillgångarna ökar eller minskar i värde. Vid konventionell beskattning beskattas faktiska inkomster (utdelning och kapitalvinster) och kapitalförluster får dras av. Spararen bär därför inte hela risken, utan den delas med staten. När denna skillnad i fördelningen av risk beaktas är det inte uppen­bart vid vilken schablonränta som investerings­sparkonto kan betraktas som en skattemässigt förmånlig sparform. Det är av det skälet inte heller tydligt huruvida investerings­spar­konto är en skattemässigt förmånlig sparform för aktier och aktie­fonder. Detta gäller såväl före som efter höjningarna av schablon­räntan. Det är därför inte uppen­bart om höjningarna av schablonräntan har lett till ökad eller minskad skattemässig neutralitet i förhållande till konventionell beskattning vad gäller sparande i aktier och aktiefonder.

I ett långsiktigt sparande finns det utrymme för långa innehavstider av enskilda finansiella instrument. Detta är till skattemässig fördel för spararen enbart vid konventionell beskattning. Riksrevisionen drar därför slutsatsen att beskattningsnivån i investeringssparkonto inte har uppmuntrat hushållens långsiktiga sparande i direktägda finansiella tillgångar.

Reformen har haft betydande effekter på statens skatteintäkter

Enligt Riksrevisionen kan införandet av investerings­spar­kontot ha inneburit ett skattebortfall på 23 miljarder kronor summerat över perioden 2012–2017. Därutöver kommer kapitalvinster som genererats under perioden men inte realiserats före utgången av 2017 att leda till ett framtida skattebortfall på ytterligare 19 miljard­­er kronor summerat över alla efterföljande år. Det uppskattade skattebortfallet bygger på en modellberäkning och ska betraktas som ett räkneexempel. Trots osäkerheten i beräkningarna är det Riks­revision­ens bedömning att investerings­spar­kontots effekter på skatte­intäkt­erna har varit betydande.

Inför införandet av investeringssparkonto bedömde regeringen att reformen på lång sikt skulle leda till minskade skatteintäkter. Åren 2012–2015 förväntades reformen däremot leda till ökade skatteintäkter. Regeringens bedömning av den offentligfinansiella effekten skiljer sig väsentligt från Riksrevisionens uppskattning. Det förklaras bland annat av att nettoinflödet i investerings-sparkonto varit större än förväntat. I kombination med den oförväntat höga avkastningen på aktier och aktiefonder har detta gett upphov till stora kapitalvinster som hade beskattats om investeringssparkonto inte hade införts.

Under perioden 2012–2017 har avkastningen på aktier och aktiefonder varit ovanligt hög. Det finns inget som säger att avkastningen kommer bli lika hög kom­man­de år. Riksrevisionens upp­skatt­ning av reformens effekter på skatteintäkt­­erna ger därför ingen information om effektens storlek komman­de år. Däremot ger beräkningen en indikation på att det är mycket svårt att på förhand förutse de skattemässiga effekterna av en reform av det här slaget med dess genomgripande förändringar av skattereglerna.

Investeringssparkonto har blivit en populär sparform. Det talar för att investerings­­sparkontots lång­sikt­iga effekt på skatteintäkt­erna i enlighet med regeringens bedömning kommer att bli negativ. Storleken på den långsiktiga effekten är svår att förutse då den i hög grad bestäms av hur populär sparformen kommer att vara på sikt. Den frågan har inte behandlats i granskningen.