Staten som inköpare av konsulttjänster – tänk först och handla sen (RiR 2018:20)

Statliga myndigheters inköp av konsulttjänster kan skötas bättre. Det gäller till exempel redovisning, samordning, behovsanalyser och uppföljning. Dessutom används de statliga ramavtalen i lägre utsträckning än vad som är möjligt, visar Riksrevisionens granskning.

Statliga aktörer köper årligen konsulttjänster för omfattande belopp. Användningen av konsulter ställer krav på myndigheterna som beställare och mottagare av de tjänster som konsulterna levererar eftersom fel beslut kan bli kostsamma och leda till konsekvenser för staten som är svåra att överblicka. Riksrevisionen har undersökt om statens användning och inköp av konsulttjänster präglas av god hushållning och ett effektivt resursutnyttjande.

Granskningens övergripande resultat är dels att användningen av konsulttjänster överlag inte är välgrundad och dels att myndigheterna brister i sin kontroll av konsultanvändningen. En konsekvens av detta är att det finns risk för att flertalet myndigheters inköp av konsulttjänster inte är effektiva och att myndigheterna inte hushållar med statens resurser.

De flesta myndigheter kan bli bättre på att ta ett strategiskt grepp om upphandling och inköp av konsulttjänster, bland annat genom att bättre analysera och planera sina kompetensbehov, förbättra beställar- och mottagarkompetensen samt utvärdera konsulttjänsternas resultat. Granskningen visar också att myndig-heternas redovisning av konsulttjänsters användning inte är transparent och att det saknas möjligheter att följa upp statens konsultkostnader på ett samlat sätt.