Bakgrund och motiv

Riksrevisionen har granskat underutnyttjande av bostadstillägg, så kallat mörkertal. Bostadstillägget är en socialförsäkringsförmån vars syften är att bidra till en skälig levnadsnivå och att förbättra förutsättningarna för en skälig bostadsstandard för ålderspensionärer och försäkrade som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning. Ansvaret för handläggningen av bostadstillägg delas mellan två myndigheter; bostadstillägg vid sjuk- och aktivitetsersättning handläggs av Försäkringskassan medan bostadstillägg till ålderspensionärer handläggs av Pensionsmyndigheten. Under 2018 uppgick statens kostnader för bostadstillägg till cirka 5,1 miljarder kronor till försäkrade med sjuk- och aktivitetsersättning och cirka 9 miljarder kronor till ålderspensionärer.

Ett första steg i Riksrevisionens granskning är att ta reda på om mörkertalets omfattning kan anses vara förenlig med riksdagens ambition att hålla den på en så låg nivå som möjligt. Särskilt fokus har lagts på att identifiera grupper i vilka mörkertalet är jämförelsevis högt. Riksrevisionen har vidare analyserat förekomsten av ekonomisk utsatthet bland hushåll som beräknas vara potentiellt berättigade till bostadstillägg utan att uppbära det. Syftet med det är att belysa konsekvenserna av den beräknade aktuella nivån på mörkertalet.

Utgångspunkter i granskningen är socialförsäkringsutskottets uttalanden att ett så lågt mörkertal som möjligt bör eftersträvas inom bostadstillägg, samt att inkomstprövade bostadsförmåner betyder särskilt mycket för att minska risken för ekonomisk utsatthet. Iakttagelser från analysen av problemets omfattning utgör i sin tur en utgångspunkt i Riksrevisionens bedömning av tillräckligheten i Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens insatser. Bedömningen bygger på ett flertal kriterier, som enligt Riksrevisionen skapar förutsättningar för ett effektivt arbete med mörkertal. Kriterierna redovisas i kapitel 1.3 och handlar bland annat om vikten av systematiska skattningar av problemets omfattning och av att anpassa insatser till målgruppens särskilda behov.

Socialförsäkringsförmånerna ska nå fram till de personer och hushåll som är berättigade till dem. Det förutsätter att de fördelningspolitiska satsningarna är träffsäkra. När de som potentiellt är berättigade till bostadstillägg inte tar emot förmånen av något skäl uppstår ett så kallat mörkertal, vilket innebär att träffsäkerheten i socialförsäkringen minskar. Problemet med mörkertal inom bostadstillägg har uppmärksammats under de senaste dryga 15 åren och har föranlett insatser från framförallt Pensionsmyndighetens sida. Trots det indikerar skattningar att mörkertalet är fortsatt relativt högt.

Det kan finnas många orsaker till att potentiellt berättigade inte tar emot förmånen, till exempel ett komplicerat regelverk och okunskap om att man kan vara berättigad till bostadstillägg. Det kan också handla om att den försäkrade på grund av till exempel kognitiva funktionsnedsättningar eller hög ålder har särskilda behov av stöd i kontakter med myndigheter för att kunna slutföra en ansökan.

Ett visst mörkertal inom bostadstillägg är troligen oundvikligt, exempelvis om potentiellt berättigade medvetet avstår från att ansöka om förmånen av någon anledning. En rimlig utgångspunkt i myndigheternas arbete bör enligt Riksrevisionen ändå vara att så långt som möjligt minimera risken för att brister i myndigheternas insatser leder till mörkertal.

Sammantaget menar Riksrevisionen att det finns risk för att redan utsatta grupper kommer i kläm och att tilliten till socialförsäkringssystemet i förlängningen minskar. Granskningens revisionsfrågor är därför:

• Hur stort är mörkertalet inom bostadstillägget?
• I vilken grad leder inkomstbortfall till ekonomisk utsatthet bland potentiellt berättigade som inte mottar bostadstillägg?

Är Försäkringskassans och Pensionsmyndighetens insatser för att säkerställa ett så lågt mörkertal som möjligt inom bostadstillägg tillräckliga?