Att styra utbildning till ämneslärare – en granskning av Högskolan i Gävle, Linnéuniversitetet och Stockholms universitet (RiR 2020:15)

Utbildningarna till högstadie- och gymnasielärare har länge fått kritik för bristande kvalitet. En förbättrad styrning med tydligare ansvarsfördelning, bättre samordning och ökat studentinflytande skulle motverka dessa brister, visar Riksrevisionens granskning.

Varje år påbörjar drygt 4 000 studenter en ämneslärarutbildning på något av de 27 universitet och högskolor som ger utbildningen. Under en längre tid har kritik riktats mot ämneslärarutbildningen från flera håll. En sannolik förklaring till att problemen framstår som svåra att åtgärda, är att utbildningen är utmanande att styra.

I en granskning från Riksrevisionen framgår hur styrningen på Högskolan i Gävle, Linnéuniversitetet och Stockholms universitet påverkar förutsättningarna för ämneslärarprogram och kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) att utvecklas, och att den fungerar olika bra på de tre lärosätena.

För att bidra till en ökad kvalitet i ämneslärarprogrammen och KPU behöver lärosätena i olika grad tydliggöra ansvarsfördelningen, förbättra samordningen och i högre utsträckning ta tillvara studenternas erfarenheter i styrningen. Brister i styrningen kan också vara en av flera förklaringar till den bestående kritiken som riktats mot utbildningen. Otydliga ansvarsförhållanden skapar långa ledtider och ineffektiv samordning. Tillsammans riskerar dessa svagheter i styrningen leda till att olika utvecklingsinsatser tar lång tid att genomföra, eller i värsta fall inte blir av.

Riksrevisionen rekommenderar därför lärosätena att bland annat utveckla former för att tillvarata studenternas erfarenheter, klargöra ansvarsförhållanden och tydliggöra relationer mellan olika aktörer inom utbildningarna.