Referat från webbinariet om polisens arbete i utsatta områden

Robin Travis, enhetschef på Riksrevisionen hälsade välkommen till webbinariet om polisens arbete i utsatta områden. Webbinariet inleddes med att Linda Jönsson, revisionsledare på Riksrevisionen, kortfattat presenterade granskning rapporten ”Rätt insats på rätt plats – polisens arbete i utsatta områden”.

Ulf Merlander, lokalpolisområdeschef i nordöstra Göteborg, kommenterade sedan rapporten. Han reagerade på Riksrevisionens bedömning av metodstödet, som enligt granskningen delvis är subjektivt. Men han medgav att de hade tagit till sig kritiken och gjort förbättringar. Han berättade vidare att det han reagerar skarpast på i rapporten är det som handlar om att det ska finnas en områdespolis per fem tusen invånare i utsatta områden. Där behövs en tydligare behovsprövning.

På moderatorns fråga om vad som hänt hos dem i Göteborg svarade Ulf att brottsligheten har gått ner. Det är färre angrepp mot polisen och de ser samtidigt en ökad trygghet och ett större förtroende för polisen i utsatta områden. Vidare jobbar de mycket med så kallad hot spot-patrullering, och tillsammans med fastighetsägare i syfte att det ska vara rent och snyggt i området och de jobbar också med schysst bemötande och tillit.

Ulf avslutade med att säga att han ser att områdespolisens jobb med både gränssättning och relationsskapande börjar ge resultat.

Därefter var det dags för områdespolis Malin Morän, gruppchef i lokalpolisområde Malmö Söder att ta till orda. Hon berättade att de i Malmö, i bland annat Rosengård där hon är verksam, jobbar med lokalt framtagna mål utifrån de nationella målen. De har ett fokus på aktiviteter som ska öka förtroende, hindra och förebygga brott, förhindra nyrekrytering till kriminell verksamhet och öka den upplevda tryggheten. Det liknar i stora delar det de Ulf beskriver att de gör i Göteborg. Hon berättade också att de samverkar mycket med skola, omsorg, fritidsgård och näringsidkare.

Malin Morän tyckte att mycket av det som står att läsa i rapporten stämmer. Den kritik som finns mot att det finns en del subjektivt material håller hon inte riktigt med om. Hon tycker snarare att det är positivt att man inhämtar kunskap från dem som finns på plats, det vill säga polisen. Det måste dock kompletteras med kunskap och information från andra aktörer.

Webbinariets tredje panelist, Mikael Jeppson, samordnare i Stockholms stads arbete mot dödligt våld, tyckte att det var en mycket intressant rapport där han håller med om att bedömningarna om de utsatta områdena behöver kvalitetssäkras. Han pratade också om det kan vara svårt att utvärdera vad det är som ger effekt med de insatser där man snabbt sätter in stora resurser, typ Rimfrost. Parallellt med dessa pågår det löpande arbetet.

Han delade också de föregående talarnas syn på att långsiktighet är en viktig faktor för att lyckas med arbetet i den här typen av miljöer.

På en fråga från publiken svarade Linda Jönsson att Polismyndigheten har beslutat om en uppdragsbeskrivning för områdespoliser som anger hur polisen ska arbeta.

Ulf Merlander och Malin Morän berättade sedan hur det ser ut ute i den så kallade verkligheten. Ulf inledde med att säga att beskrivningen som ges i rapporten vad gäller områdespolisens arbete stämmer men han saknar det gränssättande arbetet i Polismyndighetens uppdragsbeskrivning. Malin tyckte att det också är viktigt att det finns möjlighet att arbeta efter den lokala lägesbilden. Hon upplever att den strategi som är framtagen stämmer överens med hur de jobbar i Malmö, och den är också enkel att ta till sig.

På frågan om vilka de stora utmaningarna är framöver och om de har allt på plats för att möta utmaningarna svarade Malin att de delvis har det, i varierande grad. Man känner till vilka som är grovt kriminella, och vilka relationer de har till varandra. Och polisen ser också att de har goda förutsättningar för samverkan när det gäller unga i riskzonen. Det är positivt. Däremot är det svårare med den dolda kriminaliteten, den knepigare att komma åt. Det kan till exempel handla om näringsidkare som håller på med penningtvätt. Där finns det mer att göra.

Ulf kompletterade: i hans område finns ett bra upparbetat samarbete, men han poängterade samtidigt att det inte finns rätt förutsättningar på plats. För att hamna rätt måste vi se mer av blocköverskridande förutsättningar som också är långsiktiga. Det finns inte idag. I stället hoppar kompassen fram och tillbaka beroende på vilken politisk färg som har majoritet.

Mikael Jeppson menade att det satsas mycket och då handlar det om att använda resurserna rätt. Vidare sa han att unga är en viktig grupp och dem måste man upptäcka tidigare. Det är dock en utmaning för socialtjänsten. Han pekade på att skola och familj är de viktigaste parametrarna, och då kan det vara en utmaning för socialtjänsten om det till exempel inte finns acceptans hos föräldrarna. Vidare är det viktigt att polisen får information från socialtjänsten så att polisen får rätt förutsättningar att agera.

I storstäderna har man nog något bättre förutsättningar. Det finns oftast lite mer resurser för att arbeta med de här frågorna. Sedan är sekretessfrågan också något för kommunerna att jobba vidare med, det skulle kunna ha en effekt för polisen också.

Linda berättade att det subjektiva inslaget i den nationella inhämtningen vi är kritiska mot innebär att man utgår från en särskild bedömningsmatris för att bedöma vilken typ av problem det handlar om i ett det aktuella fallet. Där finns ett för omfattande tolkningsutrymme och därmed utrymme för subjektivitet. Hon menar att det kan begränsa bilden.

Ulf Merlander anser att det var bra när de inom polisen tog fram listan över utsatta områden. Nu har de en gemensam lägesbild och han känner att de börjar komma till något som är tillräckligt bra att jobba med.

På frågan om områdespoliserna arbetar enligt de rekommenderade arbetsmetoder som anges i Riksrevisionens granskning (är de vettiga eller är det skrivbordsprodukter) anser Ulf att det till viss del är en skrivbordsprodukt. Bland annat finns det en tendens att man inte kräver uppföljning etc. Det tycker han är en bild som stämmer med verkligheten.

Mikael Jeppson anser att de har en del beprövade metoder som de vet fungerar. Men en del skulle kunna bli ännu bättre, och spridas vidare. Han menar att de inte utnyttjar möjligheterna att sprida en framgångsrik modell. Det gäller inte bara inom polisen utan även andra inblandade funktioner.

På frågan om det går att hävda att polisarbetet fungerar bra trots de skjutningar som förekommer var panelen enig om att det kanske inte går. Men det kan samtidigt inte vara det enda måttet. Ulf Merlander menar att de inte kan ge upp de långsiktiga evidensbaserade metoderna bara för att det skjuts mycket just nu. De har ju visat sig att läget i vissa områden har förbättrats. Och brottsligheten har generellt gått ner, och det finns ett större förtroende för polisen.

Där menade Malin Morän att man måste se frågan om skjutningar som två olika spår. Det handlar dels om att man måste se skjutningarna som ett symptom av tidigare orsaker vars resultat vi möter nu idag. Och dels är det något som vi jobbar med i förebyggande syfte, det vill säga att vi jobbar för att försöka hindra framtida skjutningar.

Hon beskrev också att det finns ett lågt förtroende för samhället i stort och för de olika myndigheterna. Då det förtroendet inte finns så måste man inse att medborgarna i de utsatta områdena har en ganska lång väg för att få kontakt med myndigheterna. Men hon upplever att de boende ändå talar med polisen

På frågan om tillfälliga satsningar av typen Rimfrost var Mikael Jeppson kritisk och tyckte att det är bättre att jobba med andra metoder. Ulf höll med. Han anser att långsiktiga satsningar är mer framgångsrika. Malin höll med och flikade in att det är betydelsefullt med lokal förankring för att nå framgång.

Både Malin och Ulf ansåg att de har ett väl fungerande samarbete med andra myndigheter. I Malmö jobbar man med både lokala och regionala spår på olika sätt och i Göteborg arbetar de med regelbundna täta möten med andra brottsbekämpande myndigheter. Det är ett arbete som leds av lokalområdespolisen.

Webbinariet avslutades med att de tre panelisternas syn på framtiden.

Mikael Jeppsson är i grunden positiv. Han tror att vi i framtiden kommer att ha löst många av de problem vi pratat om idag. Men det handlar snarare om ett tioårsperspektiv än att vi ser lösningar inom ett år.

Malin Morän tror också att det kommer att bli bättre med fokuserat arbete på integration, på skolan och i polisarbetet. Hon är positiv och baserar det på de förbättringar hon sett under sina sex år i lokalpolisområde Malmö Söder. Ett exempel är att narkotikabrotten minskar.

Även Ulf Merlander har en positiv syn på framtiden. Han tror att det kommer att se mycket bättre ut om tio–femton år, bland annat med färre utsatta områden. Däremot är hans bedömning att det kommer att finns några områden som kommer att vara värre än idag. För att klara av detta krävs en ordentlig resursförbättring både för skola, socialtjänst och polis.

Därefter tackade Robin Travis för visat intresse och avslutade webbinariet.