Riksrevisionen logotyp, länk till startsidan.
Riksrevisionen logotyp, länk till startsidan.

Referat från webbinariet om statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden

Här kan du ta del av ett referat från webbinariet om Riksrevisions granskningsrapport Statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden, som hölls den 5 oktober 2020.

Håkan Jönsson, enhetschef på avdelningen för effektivitetsrevision på Riksrevisionen var moderator för webbinariet. Riksrevisor Helena Lindberg inledde med att presentera granskningsrapporten.

Läs mer om granskningen

Statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden

Därefter kommenterade de två inbjudna gästerna Anders Kessling, direktör för Delmos, och Malin Quick Oljelund, statssekreterare hos civilminister Lena Mickos rapporten.

Anders Kessling var först ut av de två. Han berättade att Delmos välkomnar granskningen och instämmer i de rekommendationer som Riksrevisionen lämnat i granskningsrapporten. Han fortsatte sedan att redogöra för hur Delmos ser på de samlade insatserna för socioekonomiskt utsatta områden. Det handlar om lagom styrda satsningar då det finns en komplex problembild, att det finns ett behov av att ändra attityder och börja arbeta mer områdesinriktat och att det måste bli rumsrent att satsa pengar där utsattheten är som störst. Delmos eget uppföljningssystem, ett segregationsindex, kan också bli en bra hjälp att kanalisera pengar till områden med socioekonomiska utmaningar.

Anders Kessling fortsatte därefter med ett resonemang utifrån tre frågeställningar. Vad det gäller statens förmåga att bättre kunna hantera den sammanlagda verkan av olika riktade statsbidrag ser Delmos ett behov av samordning genom hela styrkedjan. Samordningsmyndigheters roll måste också få ett tydligare mandat samtidigt som den generella bidragsgivningen behöver bli än mer strategisk.

När det kommer till frågan om hur analysen kan förbättras utan att kommunernas uppgiftslämnarbörda ökar pekade Anders Kessling på två saker. Den första handlar om uppföljningen, som - om den i större utsträckning kan ske på områdesnivå - bidrar till att uppvärdera områdets status och gör det lättare att få gehör för faktiska behov. Den andra handlar om att det behövs en utveckling av system eller metoder för uppföljning och analys ur ett segregationsperspektiv.

Avslutningsvis frågan om hur kan samverkan förbättras. Där anser Anders Kessling att det finns ett behov av samordning genom hela styrkedjan, att samråd måste hållas och att lokala behov efterfrågas samt att förutsättningar för samverkan måste ses över. En grundparameter här är att den bygger på långsiktighet.

Malin Quick Oljelund tog över och inledde med att säga att granskningen är ett välkommet bidrag till Regeringskansliets arbete. Den sätter fingret på de viktigaste principerna för arbetet med dessa frågor.

Rapporten är också en bra input till regeringens arbete och samtidigt välkommet med en analys utifrån.

Just nu behandlas granskningsrapporten av Regeringskansliet, som inom fyra månader ska lämna svar på vad de ämnar göra med anledning av den. Malin Quick Oljelund vill inte föregå det arbetet, men menar att mycket av det som rapporten tar upp är känt sedan tidigare och är något de jobbar med. Det gäller inte bara den här rapporten. De regelbundet återkommande analyserna från Riksrevisionen är värdefulla verktyg.

Utgångspunkten för statens styrning - förutom lagstiftning - är de generella bidragen och utjämningsystemen. Dessa har den långsiktighet som rapporten efterfrågar. Malin Quick Oljelund sa vidare att Regeringskansliet ständigt arbetar på att bli bättre på att analysera och utvärdera, men att de inte vill bidra till ökad administration för kommunerna. Hon delade också Anders Kesslings syn på att samverkan är viktig.

Enligt Malin Quick Oljelund finns det goda förutsättningar för systematiskt lärande på Regeringskansliet och att det trots indelningen i sakdepartement finns ett gemensamt beredningsarbete. De har också lämnat ett årligt uppdrag till Statskontoret för att få en bild av hur den statliga styrningen av kommunerna ser ut i ett helhetsperspektiv.

Hon avslutade med att säga att det finns mycket som Regeringskansliet kommer att ta med sig från Riksrevisionens rapport.

Helena tog sedan vid igen, tackade för kommentarerna och sa att det är positivt att granskningen är användningsbar för dem. Det är ju så Riksrevisionen vill verka, att kunna bidra till utvecklingen av statsförvaltningen så att vi får ut så mycket som möjligt av insatserna. Det är också roligt också att höra att det redan händer sakar på området.

Därefter följde några frågor från publiken.

Den första frågan gick till Malin Quick Oljelund och löd: är det några förändringar på gång i de uppdrag och instruktioner som lämnas till myndigheter vad det gäller samverkan med andra myndigheter, till exempel inom området jämlik hälsa? Enligt Malin är det så att alla myndigheter är självständiga, även kommunerna och kan själva påverka hur man samverkar med andra. Hon vet inte riktig vad som är på gång från statligt håll, men påpekar att det är viktigt att myndigheterna själva undersöker vilka möjligheter de har då det i grunden ligger ett sådant uppdrag på alla myndigheter.

Sedan följde en fråga till Anders Kessling om vad som ligger i hans uttalande om att minska den administrativa bördan för kommunerna vad det gäller uppföljningen. Han svarade att det bland annat innebär att det ska använda webbaserade metoder, mer lättarbetade frågor att besvara och att Delmos på sikt ska göra uppföljningar med längre cykler, där de kan ta hjälp av externa expertis. Det är viktigt med långsiktighet och de årsvisa uppföljningarna kan inte alltid ge en rättvis bild då de inte hinner verka tillräckligt länge för att man ska kunna se några effekter. Vi tror att detta ska bidra till att minska kommunernas uppgiftslämnarbörda.

Håkan Jönsson fortsatte sedan med en öppen fråga till de tre paneldeltagarna. De riktade statsbidragen kommer sannolikt att vara kvar i framtiden, men om ni får tänka fritt, vad skulle alternativen kunna vara?

Enligt Malin Quick Oljelund är det jobb som Delmos gör uppskattat i områdena som berörs. Hon anser att det är viktigt att jobba på det sättet, det vill säga att jobba med den lokala nivån. Det man kan göra från statligt håll är att titta på hur lagstiftningen kan utvecklas för att skapa förutsättningar för de lokala aktörerna inom till exempel polis, skola och socialtjänst.

Anders Kessling tog sedan vid och vidhöll att Delmos skulle kunna utföra sitt uppdrag även utan statsbidragen. Men kommunerna uppskattar att det finns en bra samtalspart som kan ställa frågor och sätta saker i sitt sammanhang och vara en diskussionspart – där kan Delmos vara en kunskapskälla på lokal, regional och nationell nivå. Utöver det finns det andra saker som påverkar: lagstiftning, pengar, och hur man organiserar verksamheter. Men vi kan inte förlita oss på statsbidragen, även om pengarna hjälper till. Det vi måste fokusera på är arbetsformer och processer.

Helena Lindberg fortsatte med att säga att pengarna inte ska sättas i förgrunden när man diskuterar detta. Snarare behöver man enas om vad som är problemet. För att komma dit behövs bland annat mötesplattformar, så att vi kan prata med varandra. Då behövs en statlig myndighet som har över övergripande ansvar och som möjliggör för de olika aktörerna att komma till bordet. Och vi behöver hitta effektiva sätt att göra det på. I den processen måste det finnas en motor som kan stimulera fram bra samverkansformer.

Hon fortsatte med att resonera om att man skulle kunna jobba mer med de generella statsbidragen. En annan viktig del är att inte vara alltför detaljerad i de riktade bidragen. Då finns en risk att man låser in aktörerna för mycket. Kommunerna måste få jobba utifrån sina egna förutsättningar, och där finns det nog många lärdomar att göra från statligt håll.

I en kommentar på chatten kom ett tips om att dela in de riktade statsbidragen på teman snarare än sakområden, vilket skulle tvinga fram samverkan hos mottagaren. Det skulle till exempel kunna vara fokus på skola eller arbetsmarknad. Vad tycker Malin om det?

Malin Quick Oljelund vågar inte uttala sig skarpt i den här frågan men konstaterar att det är mycket pengar som ska redovisas och då måste man kunna utkräva och be om redovisning för hur pengarna har använts. Därmed finns det praktiska svårigheter med den tanken. Hon tror dock att det ändå går att komma dit fast på andra sätt, till exempel genom att ge myndigheter i uppdrag att samverka. Och vad det gäller kommunerna måste man tänka på att det är självstyrande kommuner som levererar det de ska göra, samtidigt som det finns en spänning i vad och hur mycket man kan detaljreglera. Sedan är det definitivt möjligt att hitta fler motorer och plattformar för att samverka.

En reflektion i chatten från Tillväxtverket, som handlar om fördelen med lagom styrda statsbidrag: Myndigheten administrerar bidragen för socioekonomiskt utsatta områden, till 32 kommuner. Tillsammans med Delmos ska de utvärdera satsningen som nu pågått i tre år. Redan nu uppfattar kommunerna att det finns möjligheter att styra aktiviteter, vilket är en framgång. De anser att möjligheten att bestämma inom ganska breda ramar har tagits emot ganska väl. Vad säger Delmos om det?

Anders Kessling tycker att det är en intressant fråga. Han menar att kommunerna gör samma sak som innan så trots att det är friare tyglar så händer inget nytt. Samtidigt provar man nya ideér just för att man är lite friare. Deras slutsats är att de har en roll att spela som en utvecklingspart. Därför tycker de att är det bra att pengarna går att använda på ett lite friare sätt.

Helena Lindberg undrar hur Anders Kessling och Malin Quick Oljelund tänker om begreppet socioekonomiskt utsatta områden. Är det problematiskt och kan det leda till att man sätter en etikett på det som oönskade inslag för kommuner?

Anders Kessling menar att det inte finns en definition idag, men att Delmos har i uppdrag att ta fram ett index till nästa sommar. Då ska man definiera vad som ingår. Det finns dock ingen vedertagen definition. Han säger också att de är rädda för att det kan bli stigmatiserande och därför måste det vara ett brett begrepp. Han avslutar med att segregation handlar om relation och den största skillnaden finns på regional nivå.

Därefter avslutade Håkan Jönsson webbinariet genom att tacka alla medverkande.

Uppdaterad: 29 oktober 2020

Kontakta oss

Skicka dina frågor eller synpunkter via formuläret nedan så ser vi till att de når rätt handläggare. Ange gärna om din fråga har att göra med informationen på just den här sidan. Genom att skicka in en fråga till oss medger du behandling av dina personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning (GDPR).

Läs mer om behandling av personuppgifter

Vad handlar din fråga om?
Vad handlar din fråga om?