Resultat

En hög ålder ökar risken att fastna i arbetslöshet men det beaktas inte i styrningen

Arbetsförmedlingen ska enligt sin instruktion prioritera de arbetssökande som befinner sig längre från arbetsmarknaden. Det är en viktig uppgift ur både ett likvärdighets- och effektivitetsperspektiv. Regeringen kompletterar instruktionen med årliga regleringsbrev till Arbetsförmedlingen. Granskningen visar att regeringens styrning mot vissa grupper av arbetssökande i dessa regleringsbrev har varit omfattande de senare åren. Det har minskat utrymmet för Arbetsförmedlingen att bedöma vilka arbetssökande som befinner sig längre från arbetsmarknaden och som därmed ska prioriteras. Gruppen äldre arbetssökande har heller inte varit föremål för särskilda mål eller uppdrag i regleringsbreven, och har därmed inte omfattats av Arbetsförmedlingens mål och uppföljning av verksamheten. Därför finns en risk för att de äldre arbetssökande som befinner sig längre från arbetsmarknaden inte får det stöd som de behöver.

Regeringens styrning mot särskilda målgrupper bör minska i omfattning. Styrningen bör också utgå från en samlad analys av Arbetsförmedlingen av vilka arbetssökande som befinner sig längre från arbetsmarknaden. I analysen är det viktigt att beakta risken att fastna i arbetslöshet för äldre arbetssökande inom olika grupper. Exempelvis kan arbetssökande med kort utbildning ha en svårare arbetsmarknadssituation om de dessutom är äldre.

Tre av fyra inskrivna arbetssökande tillhör de grupper som Arbetsförmedlingen bedömer har svagare konkurrensförmåga på arbetsmarknaden. När en så stor andel av de inskrivna tillhör grupper med svagare konkurrensförmåga behöver styrningen i högre utsträckning utgå från en samlad och fördjupad analys utifrån flera faktorer. Inom grupperna finns både individer som står mycket långt från arbetsmarknaden, och individer som har goda förutsättningar att få arbete.

Ålder vägs sällan in i den arbetsmarknadspolitiska bedömningen

Att en hög ålder minskar sannolikheten att få ett arbete har hittills sällan vägts in i Arbetsförmedlingens arbetsmarknadspolitiska bedömning av enskilda arbetssökandes avstånd till arbetsmarknaden och behov av stöd. Det utgör en risk för att äldre arbetssökande inte ges ett stöd som motsvarar deras behov när det gäller stödets inriktning, omfattning eller tidpunkt. Det är därmed viktigt att arbetsförmedlare har ett bra stöd för att göra kunskapsbaserade och likvärdiga bedömningar. Därför är det positivt att Arbetsförmedlingen nu utvecklar ett statistiskt bedömningsstöd som utgår från ett stort antal faktorer, däribland ålder. Bedömningsstödet kan dock behöva förankras hos arbetsförmedlare utifrån hur det förhåller sig till principer om likabehandling.

Arbetsförmedlingen bör stärka arbetet mot åldersdiskriminering

Arbetsförmedlingen har de senare åren tydligt fokuserat på frågor om likabehandling och diskriminering. Arbetet för att motverka åldersdiskriminering i arbetslivet har dock haft en begränsad omfattning. Ett sådant arbete är viktigt eftersom forskning visar att det finns en utbredd åldersdiskriminering av äldre på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingens nya strategi för arbetsgivararbetet är numera tydligt inriktad mot grupper som står långt från arbetsmarknaden. Trots detta riktas arbetsgivararbetet sällan mot äldre arbetssökande. Riksrevisionen vill understryka vikten av ett aktivt arbetsgivararbete. Det är centralt för att öka arbetsgivarnas vilja att ta emot arbetssökande som står längre från arbetsmarknaden och för att motverka åldersdiskriminering av äldre på arbetsmarknaden.